Den här efterlysningen är saxad från Wikimedia Sveriges hemsida:

Wikimedia Sverige och Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson söker frivilliga modeller som vill representera mänsklighetens mångfald i Wikipedas arkiv för fria bilder.

Tycker du om din kropp och har alltid velat se den i ett uppslagsverk? Då har du chansen nu!

Under perioden 21 mars – 10 april kommer Wikimedia Sverige och Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson ta nya bilder till Wikipedias fria bildarkiv Wikimedia Commons på två teman: underkläder och anatomi.

• Målet är att bredda den fritt tillgängliga bilden av människokroppen och vem som får representera den på bild. När underkläder visas i artiklar är fotografierna i de flesta fall könsstereotypa och sexualiserande, och personen på bilden är oftast en ung, smal och vit cisperson*. På anatomibilder är den som får representera det ”neutrala” exemplet av människokroppen nästan alltid en vit man.

Wikipedia är världens största digitala uppslagsverk och en av de tio mest välbesökta sidorna på internet. Wikipedias innehåll är helt fritt, och alla kan vara med och skapa och redigera Wikipedias artiklar. Wikipedias mål – som det här projektet är till för att bättre införliva – är också att allas perspektiv ska speglas i fri kunskap.

Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson är genusvetare och fotograf och driver bloggen Genusfotografen, där hen granskar bilder i media och reklam ur ett normkritiskt genusperspektiv.

Är du den vi söker?

•    Du som kan tänka dig att bli fotograferad naken och få olika kroppsdelar dokumenterade till anatomiska bilder, samt porträtteras i olika typer av underkläder. (Du kommer att fotograferas både i medtagna egna underkläder och i mer ”exklusiva” underkläder som vi lånar från butiken Gustaf Mellbin.)
•    Du som är mellan 18 år och 110 år och saknar synliga tatueringar.
•    Du som stämmer in på något av följande: du har en annan kroppstyp än smal, en annan hudton än vit, en synlig funktionsnedsättning eller är en transperson*.
•    Du som är okej med att bilderna kan komma att ses av många. (Wikipedias sidor om underkläder har t.ex. en halv miljon visningar per år.)
•    Du som är okej med att bilderna kan spridas fritt. (Förutom att ingå i Wikipedias fria bildarkiv och kan komma att illustrera Wikipedias artiklar, kommer bilderna att släppas under en fri licens och kunna användas av vem som helst som önskar använda mer genusmedvetna och normkritiska anatomi- och underklädesbilder.)

Bilderna kommer att tas under perioden 21 mars – 10 april i Genusfotografens fotostudio/vardagsrum nära Mariatorget i Stockholm. Vi på Wikimedia Sverige och Genusfotografen kommer att göra vårt bästa för att skapa en trygg miljö vid och kring plåtningarna.

Om du är intresserad av att modella för oss, så kan du anmäla intresse genom att mejla foto@wikimedia.se. Bifoga gärna en bild på dig själv

Om du har några frågor, så kan du kontakta:

Sara Mörtsell
sara.mortsell@wikimedia.se
073-383 26 70

Tomas Gunnarsson, Genusfotografen
tomas.gunnarsson@genusfotografen.se
070-24 82 366

Bilden ovan: Roxy McGowan och Mary Thurman i baddräkt. Library of Congress, public domain.

*cisperson är någon vars könsidentitet och könsuttryck stämmer med det juridiska kön som registrerades vid födseln. Det vill säga, någon som inte är en transperson.

*transperson är ett paraplybegrepp för personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön som tilldelades en vid födseln och som bestämdes av hur ens kropp såg ut och tolkades då.

Den här veckan tycker jag att du ska limma fast ett öga på organisationen FATTA:s konton på Instagram, Twitter och Facebook, eller bara följa hashtaggen #‎fattamedia‬ i sociala medier. Nu rullar vi nämligen ut en kampanj vi kallar Medias bilder av sexuellt våld – ett projekt jag genomför i samarbete med FATTA/FATTA MAN och Kristina Wicksell.

Projektet går ut på att granska och påverka hur media bildsätter artiklar om sexuellt våld. Många av bilderna som används är nämligen både stereotypa och missvisande. De befäster fördomar om vad en ”riktig” våldtäkt är, vem som är en ”riktig” våldtäktsman, m.m – och försvårar rent av samhällets förebyggande insatser mot sexuellt våld (t.ex. genom att färre vågar anmäla, eftersom de inte varit med om den stereotypa/”riktiga” våldtäkten).

Under fem dagar publicerar vi infografik över fem problem vi identifierat med bilderna media använder idag. Och här har ni det första problemet:

Första problemet av fem med Medias bilder av sexuellt våld – projektet jag genomför i samarbete med FATTA MAN och Kristina Wicksell. (Kristina har skapat den snygga och smidiga infografiken.)

Det här projektet varken börjar eller slutar dock med den här kampanjen i sociala medier.

Vi har faktiskt redan genomfört workshops med foto- och bildjournaliststudenter på högskolor, och den 15 februari genomförde vi en workshop med journalister, redaktörer, fotografer och nyhetschefer från några av Sveriges största dagstidningar och bildbyråer (däribland TT, Expressen, Metro och SvD). En workshop där vi tog hjälp av media själva för spåna fram bättre, alternativa, mer rättvisande bildidéer.

Uppe till vänster, SvD pusslande tillsammans med FATTA MAN:s Svante Tidholm. Nere till vänster, journalister från Expressen och VeckoRevyn mitt i diskussion om hur vi ska bryta med de bildburna myterna som florerar i medias bilder av sexuellt våld.

Nästa steg för oss är att faktiskt försöka ta fram en bildbank med bättre bilder, som alla ska ha tillgång till. Men det återkommer vi till då!

Börja med att följa FATTA/FATTA MAN i ovannämnda kanaler, och kolla in FATTA:s hemsida för att se ett sammanfattningsinlägg växa fram under veckan:

Och i fortsättningen kanske du kan hjälpa oss – och media – att hålla koll på vilka bilder som används till nyheter och debattartiklar som rör sexuellt våld?

Igår meddelade Svea hovrätt sin dom i målet Genusfotografen vs. Äventyrsgruvan (drivet av Bildombudsmannen). Och så här lyder den:

Jag, och min briljanta jurist Alexander Kandiloros, VANN. Hovrätten avvisar helt Äventyrsgruvans krav, och nu är det de som ska betala mig (för mina rättegångskostnader).

Och för att kort och på icke-juridiska förklara hur hovrätten kom fram till den slutsatsen: Äventyrsgruvan lyckades inte heller den här gången bevisa att de har alla rättigheter till bilden som de påstår att de har (den ekonomiska respektive ideella upphovsrätten):

”Hovrättens ovan redovisade bedömningar innebär att Äventyrsgruvan inte har visat att föreningen till någon del har ensamrätt till fotografiet. Som tingsrätten har funnit ska Äventyrsgruvans talan därför avslås redan på den grunden.”

Lite snopet. Eftersom de inte ens kan styrka att de har ensamrätt till bilden faller det redan där. Och hovrätten prövade inte ens om jag gjort rätt eller fel som publicerat och kritiserat en Creative Commons-märkt bild. För hela bakgrunden, läs mitt inlägg Undrar vad som händer om jag förlorar i hovrätten? (Och med bildkritikens framtid).

Men… Generöst nog uttalade ändå en av de tre domarna i målet sig i den frågan (eftersom hon var av åsikten att de visst bevisat att de äger rättigheterna till bilden). Så här skriver hovrättsrådet Kajsa Bergkvist, som var ordförande under rättegången, i domen:

”Det måste enligt min mening ha stått klart för rättighetshavaren att hänvisningen till Creative Commons-licensen på fotografiet innebar att kopiering av fotografiet kunde komma att ske utan föregående kontakter med rättighetshavaren. Med andra ord innebär, enligt min uppfattning, sättet för publiceringen av fotografiet på Baggbodykarnas hemsida att rättighetshavaren i viss utsträckning avstått från att göra gällande sin ensamrätt.

Det har inte framkommit några skäl att ifrågasätta det av Tomas Gunnarsson uppgivna syftet med publiceringen av bilden. Hans uppgifter får också stöd av den text som förekom i anslutning till fotografiet på Genusfotografen.se. Publiceringen av fotografiet kan alltså inte anses ha skett i ett kommersiellt sammanhang eller på ett sätt som inneburit att namnangivelserätten har åsidosatts.

Mot den ovan redovisade bakgrunden var det enligt min bedömning tillåtet för Tomas Gunnarsson att framställa exemplar av fotografiet och göra det tillgängligt för allmänheten på det sätt som skett. Något intrång som kan medföra att Äventyrsgruvan har rätt till ersättning har alltså inte förekommit.”

Enligt hovrättsrådet Kajsa Bergkvist hade jag vunnit i vilket fall som helst, med andra ord. För att de borde ha fattat att bilden skulle spridas om de satt en CC-märkning på bilden, och eftersom det är uppenbart att jag publicerat bilden i kritiskt granskande syfte, inte i kommersiellt syfte.

Förhoppningsvis är den skrivelsen vägledande om en liknande stämning skulle drabba mig i framtiden. Eller någon annan, för den delen, som kritiskt granskar bilder på internet.

Så, SKÅL FÖR MIG OCH FÖR ALLA FRAMTIDA GENUSFOTOGRAFER!

Här kommer en filmsnutt inspelad av produktionsbolaget Made in here som var på plats när jag och min praktikant Andrea Sjölund från Uppsala Universitet fick beskedet (råmaterial ur ett dokumentärt projekt vi dragit igång):

Målet avgjort! from Made In Here on Vimeo.

Min praktikant Andrea Sjölund och jag, skålande med mousserande grottvatten (närå, prosecco) på min balkong. Can’t touch us!

124 822 kronor i rättegångskostnader till Bildombudsmannen, och 16 125 kronor för ”bildstöld” till Äventyrsgruvan. Så mycket kan jag bli skyldig att betala om Svea hovrätt kör helt på deras linje i domen som kommer 11.00 den 18:e februari.

Lite över 140 000 kronor, kan det med andra ord kosta att kritisera en bild (på internet) idag.

Men vi får se. Jag vann ju i tingsrätten. Och de förvirrade och misslyckade förhören med Äventyrsgruvans representanter – återgivna i mitt inlägg Undrar vad som händer om jag förlorar i hovrätten? (Och med bildkritikens framtid) – ska ju Svea hovrätts domare också ha att ta ställning till. (Och har man läst eller hört dem är det ju, enligt mig, pinsamt tydligt att den här stämningen inte handlar ett dugg om upphovsrätt, utan om att ge igen för kritik.)

Det hände dock en rad absurda grejer under rättegången igår, som gör mig lite orolig.

Det första som hände var att det saknades flera minuter av tingsrättsförhöret med bildens fotograf, Nicklas Myrin. Filmfilen hängde sig och hackade; och vissa frågor och svar kunde aldrig spelas upp. Bland annat den väldigt kritiska ordväxlingen mellan Daniel Karlsson och fotografen Nicklas Myrin där Myrin själv erkänner att det räcker med att ange Baggbodykarna som källa när man använder deras gratislicensierade bilder:

”Ja, generellt när föreningen Baggbodykarna har en bild och det kommer en förfrågan om att publicera den någon annanstans, då brukar man kräva antingen att det står Baggbodykarna, eller fotografens namn.”

Så jag kan bara hoppas att Svea hovrätts domare lyckats få tag på en ljudfil som inte är trasig från Södertörns tingsrätt.

För när Nicklas Myrin blev tillfrågad om han sagt orden ovan, i ett tilläggsförhör med min jurist Alexander Kandiloros, sa han:

”Jag minns inte.”

Öh. Okej?

Aja. Internet kan hjälpa dig att minnas och aldrig glömma:

Nicklas Myrins erkännande, i mp3-form.

En annan sak som Nicklas Myrin hade svårt att minnas var om det, när jag använde och kritiserade deras bild, hade stått på Baggbodykarnas hemsida att det är fritt fram att använda deras bilder så länge Baggbodykarna.org är angivna som källa.

Tack och lov har internet också ett bra bildminne!

Så här såg det ut på Baggbodykarnas hemsida när jag hämtade och kritiserade deras bild. Nu är dock det här innehållet raderat från deras sida. Så om du vill se det får du använda Internet Archives ”Wayback Machine”, eller klicka här.

Att Äventyrsgruvan ens försöker stämma mig överhuvudtaget för en bild som de satt en Creative Commons BY-NC-ND 2.5–symbol på (som brukar betyda SPRID, GRATIS, BARA DU KREDDAR) beskrev jag absurditeten med redan i mitt förra inlägg. Men under huvudförhandlingen i Svea hovrätt blev saker ännu märkligare.

Bildombudsmannen hävdade att jag skulle ha kreddat fotografen TROTS att Baggbodykarna själva inte skrev ut fotografens namn, och själva skrev på sin hemsida att det räcker med att man anger att bilden är från Baggbodykarna.org.

Till stöd för detta påstående hänvisade han till Creative Commons egna licenstolkningar.

Men om du går in på Creative Commons hemsida och kollar upp villkoren för en ”Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 2.5 Sverige”-licens (CC-BY-NC-ND 2.5) och klickar på ”ett korrekt erkännande”, så dyker det upp ett pop-up fönster där det uttryckligen står att upphovspersoner bara behöver nämnas om de som äger bilden angett det:

Så här stod det dock INTE i dokumentet om Creative Commons-villkoren som hovrätten fått in (av Staffan Teste). Den formuleringen saknades. (Ingen aning om varför.) Trots att meningen finns att läsa klar och tydlig på Creative Commons hemsida.

”Om det anges, måste du ange namnet på upphovsmannen… Var står det?”, sa rättens ordförande.

På Creative Commons egna, svenska hemsida, försökte vi visa. Men hon accepterade inte det som bevis, utan sa till sist sammanfattningsvis att det var Vår åsikt att licensen ska tolkas som att man måste ange upphovsperson bara om det är angivet i originalsammanhanget. (Seriös fråga: Får domare inte använda internet under rättegångar? Ses surfande på med skepsis i rättssalar?)

Så det kändes absurt, läskigt och mossigt. Att hovrättens teknikstrul och internetovana skulle kunna påverka utgången i det här målet (som i sig inte ens hade funnits om inte vi hade haft en mossig, otidsenlig upphovsrättslag).

Jag hoppas att Svea hovrätt ändå kommer fram till det som jag tycker är tillräckligt övertydligt nu: Att jag använde bilden exakt som Baggbodykarna krävde på sin hemsida, och ändå valde de att stämma mig, för att det inte gillade vad jag skrev om bilden. (Liksom SD:s före detta pressekreterare Eric Myrin 2013, med hjälp av Bildombudsmannen, krävde de anti-rasistiska bloggarna Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup på pengar för att de använt sig av Sverigedemokraternas logotyp. Trots att Eric Myrin själv hade lagt upp logotypen under en Creative Commons-licens i Wikipedias gratisbildbank Wikimedia Commons.)

Så. Nu vet du hur det gick i hovrätten. Och 11.00 den 18:e februari kommer domen.

Tills dess tänker jag researcha lite – och uppskattar all researchhjälp! – om varför vår svenska upphovsrätt är utformad som den är. Varför det 2016 är lagligt att publicera och kritiskt granska bilder utan upphovspersonens godkännande i tryck, men inte digitalt:

”Dock inte i digital form …”. Om någon bara kunde få den struken ur lagen hade jag sluppit allt det här – snart tre år av tjafsande och yttranden från tingsrätten/Äventyrsgruvan att besvara; all tid, ork, energi och ångest det kostat – och bara kunnat ägna mig åt fler granskningar och genusanalyser istället.

Den enda personen jag vet som tycker att ovanstående bestämmelse är rimlig, är Bildombudsmannen. (Till och med Daniel Karlsson på Äventyrsgruvan tyckte att lagformuleringen var mysko.)

Och jag vet inte hur han tänker sig att bildkritik ska ske 2016 (om alls): via kasettband, fax eller VHS?