Okej, helt klara med Årets sexist 2013 är vi inte.

Ni undrar ju så klart fortfarande: Hur sugna var American Apparel på att ta i min (stylists) guldnapp? Hur stor blev egentligen den mediala skitstormen kring mitt nyinstiftade årliga pris? Och vad hände egentligen med guldtuttmuggen – vem är dess nya ägare och hur många kronor kunde jag till sist sätta in på SKR:s tjejjourers gåvokonto?

Det fina är att jag kan återberätta allt det här – utom den sista biten, om vad muggen gör nu – med hjälp av pressklipp.

Här kan ni se mig berätta om själva tävlingen, vinnaren och vinsten i TV4 Nyhetsmorgon (från och med 4.37, triggervarning för Bert Karlsson före):

Här ser ni mig visa upp muggen i radio och berätta för Emanuel Karlsten om tävlingen och de nominerade i P3 Nyheter med Karlsten:

Här kan ni läsa en lite längre och väldigt välgjord intervju med mig i Dagens Media om hur jag vill krossa sexismen, bland annat med hjälp av humor:

Ganska tung rubrik, va?

Här kan ni läsa fyra nyhetsartiklar om Årets sexist i/på Nyheter 24, Metro, Aftonbladet Wendela och SVT Nyheter (den sistnämnda inklusive videointervju):

Här kan ni se mig prata om American Apparels vidrighet samtidigt som jag får näsbenet penslat och luggen lockad (av de grymma stylisterna Sara Floby och Zhala Chalak) inför prisceremonin i TV4 Nyheterna:

Här kan ni se KLIMAX – när jag läser upp Era motiveringar och räcker över guldnappen till Martin Clinton, American Apparels distriktschef med ansvar för butikerna i Stockholm, i butiken på Götgatan:

Om ni har svårt att höra Martin Clintons tacktal på grund av dunkadunkat så kan ni läsa det i transkriberad textform i Metro:

”Jag kommer att ta emot utmärkelsen, men inte acceptera den. Jag för den vidare till beslutsfattarna som är baserade i LA, säger Martin Clinton, American Apparels distriktschef med ansvar för butikerna i Stockholm.”

Han tar emot, men accepterar inte priset. Yes. OK? Den är er, vad ni än har att säga om saken.

Martin Clinton påstod att American Apparel skulle släppa ett pressmeddelande senare under kvällen, men tyvärr har jag inte sett skymten av något sådant.

I ETC Stockholm ser det ut som att det är jag som är Årets mycket lyckliga sexist:

Friade till publiken lite.

Jag återkommer till American Apparel. Det finns mycket mer att säga om dem. Till exempel så har vissa sagt att American Apparel var ett dåligt val av vinnare för att de medvetet försöker att alstra publicitet genom provokativa reklamkampanjer. (Just ”unisexskjortan” var dock inte en reklamkampanj, utan bara bilder från deras hemsida som bloggaren och före detta American Apparel-medarbetaren Emelie Eriksson satte samman i ett kritiskt genusanalysinlägg.)

Vad jag tänker om det här kan ni höra i Medierna i P1. Men kort: Vad är alternativet? Ska vi försöka tiga bort den sexistiska reklamen och den skadliga objektifieringen av unga tjejer? Att skuldbelägga de som reagerar på kränkande reklam är – förutom ett slags victim blaming – som att säga till någon som blir strypt med en snara: Sluta slingra dig så blir du inte strypt! Istället för att säga till den som håller i snaran: Bort med snarjäveln ditt fanskaps jävla djävulskap. (Bojkotta American Apparel.)

Men som sagt. Mer om det senare.

Guldtuttmuggen då. Var tog den vägen? Where is hen now?

Jo, för 5100 kronor gick guldtuttmuggen till Elin, som vill förbli känd som bara just Elin, och att hon är någon som studerar idéhistoria, funderat på att engagera sig för kvinno- och tjejfrid och i muggen såg ett gyllene tillfälle.

Elin tillsammans med sin nya mugg och min vapensyster Hanna.

Men 5100 kronor är inte vad jag förde över till SKR:s gåvokonto.

Det kom nämligen in ett till bidrag, som gjorde summan femsiffrig.

Skrivarbyrån True Womance, som drivs av den feministiska kulturskribenten Katarina Rosengren Falk, gick in och dubblade summan, ”eftersom verksamheten på tjejjourerna är angelägen och True Womance lägger en andel av arbetet på pro bono-projekt varje år.”

Och allt Katarina Rosengren Falk fick var en skål med muggen.

Cheers, 10 200-kronorsmugghen!

SKR återkommer med info om hur pengarna kommer att fördelas mellan deras tjejjourer. Om ni vill följa den utvecklingen kan ni gilla dem på Facebook eller följa dem på Twitter.

BONUS-
MATERIAL

Ja, utlovade ju lite bonusmaterial i och med valet av rubrik. Tyvärr är materialet jag sparat undan kanske inte av det mest odeprimerande slaget.

Till exempel, en bild som visar den egentliga storleken på TT:s beryktade Bröstvägg:

Väggen tillsammans med reportern som lämnade TT på grund av den.

Kanske lite mindre deprimerande, beroende på hur man ser det, är att Salong Bangs valde att ta ner headerbilden föreställande ”Marre” Hitti strypande en modell.

Istället slängde de upp lite gratisreklam för något sketet tv-program som ”Marre” medverkar i (utan någon som helst ackompanjerande pudel eller ens kommentar):

Oops. Råka visst ”blurra” namnet på programmet och den sketna tv-kanalen. My bad.

Uppdatering: Jag missade att Bangs faktiskt har kommenterat nomineringen och nedtagningen av deras bild. Så här skriver Marre Hitti på Instagram:

Men okej då. Lite äkta bonusmaterial, som jag nästan höll på att glömma…

Mitt i allt kaos kring Årets sexist hade jag den stora äran att bli utsedd till ’Swede of the Week’ på nyhetssajten The Local. Så här kan ni läsa om mig på engelska:

Okej. Nu räcker det med mitt ansikte på ett tag.

Men en sak är säker. Det blir ett Årets sexist 2014 också. Och vem vet. Nästa år kanske det till och med blir en gala.

Tack för mig!

PS. Nu har jag äntligen skaffat mig en Genusfotografen i media-sida. För färsk för att ha hunnit hamna där än: en Hej kulturarbetare! med mig i DN.

Uppdatering: Prisceremonin ägde rum på American Apparels butik på Götgatan i måndags. Min berättelse om det och en sammanfattning av mediebevakningen kring Årets sexist 2013 kommer snart.

Näe. Nu har jag bestämt mig. American Apparel ska inte få min guldtuttmugg.

Inte för att jag inte tycker att Rätt sexist vann. American Apparel slår alla vidrighetsrekord med sina bilder som hade kunnat vara bevismaterial i barnpornografimål. Unga tjejer som lydigt och värnlöst svankar på oskuldsvita lakan eller emulerar spädbarnsmimik, blåsande bubblor liggande på mage med rosiga kinder eller snuttande på ölflaskor i fönster med pömsiga, barnsligt bortkomna blickar.

Om inte annat är American Apparels bilder en påminnelse om att unga tjejer i Sverige är värnlösa, rent juridiskt. 2013 var inte bara året sexistskandalerna förökade sig som smutsdisk – det var också året vi såg en kavalkad helt sjuka friande våldtäktsdomar. Domar där våldtäktsmannen kunnat hävda att tjejen bara skrek (!!!) nej för att hon lekt för mycket BDSM. Eller att tjejen som pressade ihop benen när hon fick en flaska uppkörd i underlivet gjorde det bara för att hon var blyg.

Anledningen till att jag inte tycker att det vore passande att ge American Apparel just tuttmuggen är att bröst ju brukar känneteckna människor som gått igenom puberteten.

Därför ska American Apparel få det här lite mer passande priset istället:

Design och foto: Sara Floby.

Jag kommer att dela ut guldnappen personligen. (När American Apparels sverigechef Martin Clinton är tillbaka från sin Londonsemester. Förhoppningsvis imorgon.)

Men guldttuttmuggen då? Vad ska hända med den?

Ja du. Den har jag lagt ut på Tradera:

Auktionen ligger under kategorien Hushållsartiklar > Porslin > Koppar & Fat och stänger på fredag 14.00.

Pengarna kommer oavkortat att gå till SKR:s tjejjourer. Bland andra Huddinge tjejjour, Sollentuna tjejjour, Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn, Föreningen Storasyster, K:RUT tjejjour, Västerort och 1000 möjligheter – föreningar som alla delar stad (Stockholm) med American Apparels två enda butiker i Sverige.

Jag vill att mitt tuttguld och uppmärksamheten jag har lyckats skapa kring Årets sexist ska användas till att stötta de krafter som skyddar och stärker unga tjejer istället för att utnyttja dem.

För mer information om Sveriges SKR:s tjejjourer, kontakta:

Emma Söderström, Pressekreterare SKR
emma.soderstrom@kvinnojouren.se
0735–363 565

In och buda! Utropspriset är 10 kronor.

Tack för mig!

<3