Mästerkocken och slangen revisited

Om du vill läsa en ännu mera hardcore bildanalys (i dubbel bemärkelse) av Arlanda Express kundtidning Xpress bilder på Louise Johansson och hennes köksäventyr, läs detta.

Det är Anders Carlsson, bildretorikkonsult och föreläsare på Konstfack och Berghs School of Communication, som ombedd av pr-konsulten och talskrivaren Camilla Eriksson kikat lite extra på bildserien och gjort en rad intressanta iakttagelser ur en bildretorisk synvinkel. Jag hade inte tänkt på att Louise skulle vara stylad som Linda Lovelace (före min tid!) eller att mixerstaven hon håller i på en av bilderna skulle vara ”ungefär av en dildos storlek”.

Personliga iakttagelser, som Anders påpekar, kan säga lika mycket om betraktaren som om bilden. Men han tillägger också, mycket klokt:

”Å den andra sidan gör vi som växer upp i en gemensam bildkultur påfallande lika associationer när bilderna är uppbyggda enligt välbekanta koder och konventioner.”

Läs och se om du håller med om att det finns ännu mer att se i bilderna.


Kvinnor som hukar, bugar eller ber om nåd på bild

Vad tycker vi om det?

MarieBjoerk på Twitter tipsade mig om den här bilden i Arbetarbladet:

Kommentar: Jättebra initiativ av Gävletjejerna. Att visa att en sjal inte behöver betyda förtryckt. Och hur hjälper tidningen/fotografen till att lyfta fram det budskapet? Jo, genom att låta dem, liksom, huka lite lätt på bilden.

Vad hukar de för? Rubriken? Var bilden för lågt beskuren? Står de under någonting? En upphissad flygel? Hoppar kanske en cirkuskatt över dem? Har fotografen fastnat i någonting eller gömt sig någonstans och lutar de sig framåt för att kolla hur det gick eller hur det är fatt?

Min gissning är att fotografen tänkte att sjalarna skulle synas bättre så. Men bara en av fyra lutar ju faktiskt huvudet framåt, så det hade inte gjort någon skillnad om de hade stått rakryggade. Var tanken att de tydligt skulle visa sina sjalar, liksom folk – i lokaltidningar, oftast – brukar visa upp sina fiskar, skägglavar eller katter med solglasögon? Att tjejerna är fotade uppifrån på porträttbilderna till höger tyder också på det. Fotografen måste helt enkelt ha tänkt att det rätt allmänt accepterade genus-no-no:t att fota kvinnor uppifrån inte var applicerbart här, eftersom vi måste se hur sjalens mönster ser ut även på hjässan.

Eller så höll fotografen inte med. (Men ni är ju kuvade, ni muslimsbrudar! Jag gör så här. Jag ger er instruktioner om att huka, och så håller jag tummarna för att ni är för ovana vid plåtningar för att märka vad jag håller på med. Så får det bli. <- Inre monolog.)

Eller så tänkte fotografen helt enkelt inte i de banorna.

Ett annat tips om ett ställe där man kan hitta bugande kvinnor: Oslo. Läs ”Äntligen en tjejhistoria” – Sofie Bergkvists observationer om vilka poser kvinnor på museer brukar vara framställda i. Smakprov:

Tack! Nu räcker det med hukande kvinnor för ett tag framöver!

Tack för mig.


Vågen

Huvudet på spiken upprepade gånger i den här krönikan av Johan Malmberg på Helsingborgs Dagblad: Kvinnobilden ljuger aldrig.

”Handlar det om terrorism får vi upp skrikande jihadister. Handlar det om svennar tittar vi in i Ullareds gap. Men värst och äldst är kvinnobilderna. Så fort man höjer blicken från den vardagliga lunken är det svårt deprimerande att se stereotyperna som reproduceras dagligen … Det skvalpar en ocean av diskriminerande bilder därute.”

Skitbra, iskall läsning (med bilder) av Hannah Lemoine: Sexualisering, våld, underhållning, en gång till.

”Kvinnor är i första hand sexiga. Punkt. Om de är mördare eller oskyldiga offer spelar ingen roll – sexiga är de oavsett … Det är äckligt att våld mot kvinnor framställs som sexigt. Det är givetvis vidrigt med alla sorters våld, men just det sexualiserade vackra våldet gör mig så fruktansvärt illa till mods.”

Att det är dags för en våg är vad jag känner när jag läser de här texterna.

Tredje vettbomb, av Hanna-Karin Grensman: tips om hur du undviker våldtäkt i sommar.


En analys av dokusåpan Thaifjord

Är du en sån som springer och hämtar skämskudden för att ha någonting att krama och gråta ner till varje avsnitt av Bonde söker fru? I så fall måste du kolla in den ännu gulligare dokusåpan Thaifjord som utan fördomar följer fem thai-norska par i deras vardagspusslande och marulksfiskande. Finns på SVT Play. Jag och Hanna Hannes Hård blev så kära i den att vi var tvungna att skriva en analys i ETC.


Louise Johansson ångrar bilderna, fotografen gör det inte

Vissa har skrivit att det är nedvärderande och barnförklarande av Louise Johansson att anta att hon inte hade något att säga till om på plåtningen vars genustänk jag sågade i det här blogginlägget.

Nu slipper vi i alla fall undra över vad Louise Johansson själv tycker.

Till SVT Nyheter säger hon: ”Själv var jag då bilderna togs helt ny i situationen och förlitade mig på fotografens erfarenhet och kunnande. Så här ett år senare med det jag lärt mig och med de erfarenheter jag fått, så skulle jag agerat annorlunda.”

Till Dagens Media säger hon: ”Han var den erfarne och konstnärlige fotograf som Arlanda Xpress hade anlitat för att försöka göra något extravagant i den vanligtvis sterila restaurangköksmiljön.”

Hur det nu gick till, hur det brukar gå till på plåtningar, var dock inte vad jag fokuserade på. Utan det bilderna kommunicerar och (den ganska typiska) avsaknaden av genusmedvetenhet. Om det, eller rättare sagt om han tänker på hur han avbildar kvinnor så att det inte blir sexistiskt, uttalar sig fotografen Fotografen till SVT Nyheter:

Jag har inte ens tänkt i de banorna, jag vill inte sexualisera och gör inte naket. Jag gör reklam och modefotografi och om man skulle tänka så skulle varenda modefoto och modemagasin vara sexistiskt mot sin egen målgrupp.”

Eh. Ja? Läs SVT-artikeln här och Dagens Media-artikeln här. Särskilt i SVT Nyheters artikel tycker jag att de fick till det bra i och med att alla får komma till tals. Louise säger även: ”Visst är det oerhört tråkigt om vissa av bilderna tolkas ur ett pornografiskt perspektiv, samtidigt ligger det hos betraktaren att tolka det man ser utifrån sina egna preferenser.”

Min preferens är spermaporr, enligt en kommentator. En annan fin kommentar var att jag ”ser sperma och förtryck i allt!”. Som svar på det tänkte jag att jag citerar mig själv ur SVT Nyheters artikel, eftersom jag citerat de andra inblandade därifrån: ”Vi är så vana vid det här språket, att män och kvinnor skildras på olika sätt och att kvinnor sexualiseras, att man tror att det är en självklarhet. Och därför reagerar vi först när det dyker upp ett så här extremt exempel i fel sammanhang. … De som använder det här bildspråket har inte kopplingen till vad de verkligen betyder. Man tänker bara estetiskt.”

Tack för mig!