Dagens meny: en avsugen korv, ett vaxat barn och en cupcake
Den senaste tiden har jag fått in en massa olika tips om allköns genustragikomik. Tyvärr har jag inte en stab av genusfotografer, så jag hinner inte kommentera allt. Men här är mina två cent på tre saker som jag blivit tipsad om idag.
Vi kan börja med korven. Ömt avsugen på en reklampelare för Tårtans gatukök av en person med röda naglar och läppar (kanske en kvinna, vem vet?). Jag tycker att det är roligt att det här hände i Simrishamns kommun, den enda kommunen i Sverige där Feministiskt initiativ sitter med i kommunfullmäktige (via Gudrun Schyman). Jag tycker att gatukökets ägares dementi, att bilden är ”rolig”, är talande. Jag tycker att det är intressant att jämföra hur Aftonbladet och Ystads Allehanda beskriver händelsen. Aftonbladet skriver hur korven ”hamnat i den kommunpolitiska skottgluggen” och intervjuar Gudrun Schyman, som säger att hon är glad att medborgarna har reagerat. Vilket de har. Och inte bara i Simrishamn, utan i hela Sverige. Ystads Allehanda fokuserar mer på hur kommunens genuspedagog Britten Dehlin har reagerat. Bildtexten uttrycker det bäst: ”Korvreklamen vid Tobisviksbadet upprör kommunens genuspedagog Britten Dehlin”. Och kommentarsfälten är därefter (genustok! knalltok! hörru genuspedagogen! skaffa ett riktigt jobb!). En hedersutmärkelse för den här kommentaren:
Hahaha. Thomas59. Genus har vi också allihopa!
Uppdatering: Författaren Sofia Albertsson tyckte att kioskägaren Jörgen Andersson var lite enögd, så hon designade tre alternativa korvaffischer åt honom. Jag fick lov att återge en här. (Hade svårt att välja!)
Och så ett lästips: Det är verkligen inte första gången mat får agera kuk eller kvinnor får agera sexpartners till mat i reklam. På bloggen Konstpretton kan ska du läsa den otroligt matnyttiga texten När mat är sex – Om att mat aldrig får vara just mat.
Nästa tips kommer från Nicklas Dennermalm, om ett nytt gym som öppnar snart. Det heter Rosa skrot och är ett gym anpassat för kvinnor. Reklamaffischen deras ser ut så här:
”Nu med cupcakes!” är Nicklas kommentar. Han poängterar även att S.A.T.S. hade (har?) rosa omklädningsrum förut. För kvinnorna.
Dels tycker jag, så klart, att det är trist att vältra sig som svin i könsklyschornas symbolrekvisita. Liksom EU-kommissionen i sin kampanjfilm ”Science: It’s a Girl Thing!”, där man manar kvinnor att söka fler naturvetenskapliga forskarutbildningar genom att på 53 sekunder låta minst tre kvinnor i stilettklackar rada upp VARJE fnittrigt feminin pose som finns till korsklipp av rockigt exploderande smink och en spejande man. Eller liksom företaget Hornbach med sin broschyr som ”tillägnas alla kvinnor som inte automatiskt tänker på manikyr när de hör ordet ’fil’. Som inte målar naglarna – utan väggarna. Och som inte använder silikon för att utöka sitt eget omfång, utan för att renovera badrummet.” Omskrivet av min kollega Add Gender-Jenny här. Matig text om EU-kommissionens film av Add Gender-Pernilla här.
Dels tycker jag att Rosa skrot har en poäng. ”Gym uppfanns av män och är anpassade därefter”. De är kritiska till att gym ofta har träningsmaskiner anpassade för folk på över 175 cm och en atmosfär av sextrakasserier. Det låter jättevettigt. Risken finns dock, tror jag, att Rosa skrot kommer att översvämmas av män också. För vem är egentligen förälskad i den snuskigt maskulina, orchstånkande sidan av gym eller i platstagande män. Inte ens platstagande män! Och vem gillar inte cupcakes?
Det sista tipset för idag handlar om en salong med bas i New York och Miami, Uni K Waxing, som ger flickor på 15 år och yngre 50 % rabatt på vaxningar (ben, bryn, bikini). Ni kan läsa om det i New York Daily News här och se bilden i salongens annons här:
Den cirka tioåriga tjejen höjdhoppar över ett band, in i vuxenlivet där hon kan fira sin frihet och självständighet – och slippa bli skrattad åt på skolgården.
Tack för tips!
Män <3 vatten (för att inte tala om mjölk)
Äntligen! Det vi alla har väntat på. Suktat efter. Dokumentation på att män är precis lika dåliga på att dricka vatten som kvinnor: Men struggling to drink water
Initiativtagaren heter Anna-Karin Linder, och hon har tagit den här ytterst ljuva bilden av den vattenohändige skönheten Niclas Hell. (Måste dock erkänna att just den här vattenstrålen ser extra svårflirtad ut. Den slår ju knut på sig för att undvika hans famlande läppar.)
Tämligen oöverträffbar bild, men jag ser gärna en flodvåg av försök! Det är fritt fram att ladda upp egna bilder på bloggen. Någon får gärna starta en blogg med bilder av män som skrattar ensamlämnade med sallad också. (Kvinnliga motsvarigheten här.)
Nu när vi ändå befinner oss i det här landet, kolla även in bonden som dricker mjölk i en norsk tidning (på sportsidorna???). En helt nykter artikel om en bonde som anser att bönders statliga stöd är förtjänt. Med den bilden. (Bonus för den chockartade trestegsinzoomningen i presentationen.)
Till sist, en påminnelse om att det finns en bra anledning till att ta och sprida såna här bilder av män, annat än för skratten. För att det fortfarande görs av kvinnor, och utan distansen (definitivt utan genustänket, i alla fall). Kolla in bloggen Champagne facials till exempel. Där är männens kärlek till champagneskummet helt osynliggjord!
Konsten att pondusberika män och släta ut kvinnor
Förra veckan var jag med i P3 Gillar och pratade om allt från kukdockor till att unna män att få veckla ut sig som blommor. Intervjun kan du lyssna på här.
Jag mailade med en genuspedagog. Hon bifogade det här: ”de råd som gavs i Trollhättans tidning härom veckan, i deras ”fotografskola”… rena skämtet!”
(Här kan du läsa en onlineversion av hela artikeln i tidningen Trollhättan 7 dagar.)
Va va VA?
Att det finns fotografer som agerar så när de fotograferar kvinnor och män hade jag koll på, men inte att det finns fotografer som kan tänka det, formulera det, skriva ner det på datorn och lära ut det till andra utan att någonstans i kedjan reflektera över att man kanske desperat behöver ett par genusglasögon för eget bruk och att man kanske gör onytta genom att dunka stereotyper i ryggen. ”Var på rätt nivå”. Herregud.
Lars, du behövs.
Lars Holm, 67 år, är kronjuvelen i min utställning Stötta manligt företagande. Läs min intervju med honom här. I den berättar han om hur jakten på, ja, bland annat pondus, antar jag, ledde till att han försummade sina barn när de var små. Han hade gråten i halsen när han berättade det.
Mästerkocken och slangen revisited
Om du vill läsa en ännu mera hardcore bildanalys (i dubbel bemärkelse) av Arlanda Express kundtidning Xpress bilder på Louise Johansson och hennes köksäventyr, läs detta.
Det är Anders Carlsson, bildretorikkonsult och föreläsare på Konstfack och Berghs School of Communication, som ombedd av pr-konsulten och talskrivaren Camilla Eriksson kikat lite extra på bildserien och gjort en rad intressanta iakttagelser ur en bildretorisk synvinkel. Jag hade inte tänkt på att Louise skulle vara stylad som Linda Lovelace (före min tid!) eller att mixerstaven hon håller i på en av bilderna skulle vara ”ungefär av en dildos storlek”.
Personliga iakttagelser, som Anders påpekar, kan säga lika mycket om betraktaren som om bilden. Men han tillägger också, mycket klokt:
”Å den andra sidan gör vi som växer upp i en gemensam bildkultur påfallande lika associationer när bilderna är uppbyggda enligt välbekanta koder och konventioner.”
Läs och se om du håller med om att det finns ännu mer att se i bilderna.
Kvinnor som hukar, bugar eller ber om nåd på bild
Vad tycker vi om det?
MarieBjoerk på Twitter tipsade mig om den här bilden i Arbetarbladet:
Kommentar: Jättebra initiativ av Gävletjejerna. Att visa att en sjal inte behöver betyda förtryckt. Och hur hjälper tidningen/fotografen till att lyfta fram det budskapet? Jo, genom att låta dem, liksom, huka lite lätt på bilden.
Vad hukar de för? Rubriken? Var bilden för lågt beskuren? Står de under någonting? En upphissad flygel? Hoppar kanske en cirkuskatt över dem? Har fotografen fastnat i någonting eller gömt sig någonstans och lutar de sig framåt för att kolla hur det gick eller hur det är fatt?
Min gissning är att fotografen tänkte att sjalarna skulle synas bättre så. Men bara en av fyra lutar ju faktiskt huvudet framåt, så det hade inte gjort någon skillnad om de hade stått rakryggade. Var tanken att de tydligt skulle visa sina sjalar, liksom folk – i lokaltidningar, oftast – brukar visa upp sina fiskar, skägglavar eller katter med solglasögon? Att tjejerna är fotade uppifrån på porträttbilderna till höger tyder också på det. Fotografen måste helt enkelt ha tänkt att det rätt allmänt accepterade genus-no-no:t att fota kvinnor uppifrån inte var applicerbart här, eftersom vi måste se hur sjalens mönster ser ut även på hjässan.
Eller så höll fotografen inte med. (Men ni är ju kuvade, ni muslimsbrudar! Jag gör så här. Jag ger er instruktioner om att huka, och så håller jag tummarna för att ni är för ovana vid plåtningar för att märka vad jag håller på med. Så får det bli. <- Inre monolog.)
Eller så tänkte fotografen helt enkelt inte i de banorna.
Ett annat tips om ett ställe där man kan hitta bugande kvinnor: Oslo. Läs ”Äntligen en tjejhistoria” – Sofie Bergkvists observationer om vilka poser kvinnor på museer brukar vara framställda i. Smakprov:
Tack! Nu räcker det med hukande kvinnor för ett tag framöver!
Tack för mig.