Vem är rädd för hen?

Hej bloggen. Förlåt. Det var inte meningen att lämna dig helt ensam och kal i ett helt halvår. Jag har bara varit så otroligt upptagen. Jag har låtit ett par större, växande projekt sluka allt mitt blod, min svett och mina tårar under en tid. Men jag tänkte använda dig nu, för att berätta om ett av dem. Jag kommer också att berätta om det live på Norrtälje museum den 4:e november:

Genusfotografen rider till stan

Vem är hen? är en fotoutställning som jag gjort tillsammans med etnologen och utställningsproducenten Emeli Holmström på Norrtälje museum, och som nyss även fick bli en fotobok.

Hen_TheBook
Theo på sin balkong i Husby.

Utställningen tar upp en hel våning på Norrtälje museum (tills den 8 februari 2016, då den börjar vandra runt i Sverige) och består av porträtt och intervjuer med sju personer som varken kan eller vill identifiera sig som kvinnor eller män.

Den yngsta i utställningen – Jon – var 17 år när vi fotograferade hen under en antirasistisk manifestation på Sergels torg i Stockholm dagen efter att SD fått 13 % i riksdagsvalet.

Den äldsta – queerkonstnären Del LaGrace Volcano – var 57 år och väntade sitt andra barn med höggravida Matt när vi besökte dem i deras hem i Örebro.

Sju sinsemellan väldigt olika personer. Vissa som genomgått könskorrigerande behandling i form av hormoner och operationer, andra som inte behövt det. Vissa som jobbar som mattelärare, andra som gör symaskinsmusik. Det enda de har gemensamt är att deras könsidentitet ligger bortom tvåkönsnormen – att de är icke-binära – och att de använder pronomenet hen (med flera) om sig själva.

Hen_Puckiboken
Puck, som växlar mellan könsidentiteterna
man, kvinna, neutrum och androgyn.

Hen_JonsBlick
Jon, som skrivit och spelat in spoken word-dikter till utställningen.

Hen_DelochFamilj
Genderqueera familjen Volcano: mappa Del,
mamma Matt-ilda, 3-åriga Mika och Nico i magen.

Från början hade Emeli Holmström tänkt att utställningen skulle fokusera lika mycket på själva ordet hen och debatten kring det (som uncorkades på allvar 2012 i och med släppet av Jesper Lundqvists barnbok Kivi & Monsterhund). Och det inslaget finns fortfarande med. Det finns en tidslinje över ordets framfart, en vägg med en ordlista, en tv-skärm där det loopas intervjuer med språkforskaren Daniel Wojahn och regissören och dramatikern Nasim Aghili (som var redaktör på tidskriften FUL som redan 2007 använde hen som standard i sina texter).

Men särskilt när jag och Emeli spelade in intervjuer med folk på stan i Norrtälje och Stockholm märkte vi vad som verkligen saknas.

De flesta vi pratade med var positiva till ordet. Men nästan ingen kände någon som vill bli kallade hen, eller fick ens någon bild i huvudet av någon person när de hörde ordet.

Alien
”Jag ser en alien, typ, när jag hör ‘hen’. Något som inte borde finnas”.

Bilder. Det är det som saknas.

Slaget om ordet är tämligen vunnet, skulle jag säga. När så väl Svenska Akademiens ordlista som söta blomsterhandlare hjärtligt omfamnat ordet:

Men vi har fortfarande än lång väg kvar tills att personerna vars existens får ett erkännande i språket i och med ordet får samma erkännande från till exempel staten.

Vi måste alla fortfarande ha ett av två juridiska kön och en näst sista siffra i personnumret som golar om vilket. Icke-binära möts fortfarande av okunskap och oförstående i mötet med vården. Ofta blir de tvungna att – liksom Immanuel Brändemo – fejka att de är något de inte är för att få vård:

”Första gången jag sökte könskorrigering var jag öppen med att jag inte har nån könsidentitet. Då fick jag nej, nej, nej från alla håll. Så när jag sökte igen kände jag att jag var tvungen att gå in i en roll. ‘Jag är minsann en man’. Det var först när jag tagit mig igenom hela utredningen och börjat få testosteron som jag vågade börja prata om att jag egentligen inte har någon könsidentitet.”

Personer som vägrar indelningen i kvinnor och män blir fortfarande ifrågasatta, utfrågade, hånflinade åt, hatade, hotade, trakasserade och osynliggjorda. Och då är ordet ”hen” en av få möjligheter till en positiv spegling. Eller för att citera Adrian Forssander på RFSL Roslagen som invigningstalade väldigt vackert på vernissagen i vår:

”[Att använda hen som pronomen] är att inte kompromissa men den du är – fast det ibland kan kännas som en hel värld säger att du har fel om vem du är.”

Hen_Immanuel
Immanuel åker sig på ett skäggryck av en sotis fotograf som inte kan odla eget.

Flera personer i utställningen pratar också om känslan av osynlighet.

Puck:

”Att växa upp utan några som helst förebilder blir en ganska ensam värld.”

Jon:

”Om jag och Peter går och håller varandra i handen och jag klär mig maskulint så tar folk oss för bögar. Det är verkligen så att transpersoner inte finns i folks hjärnor. Folk är så fast i det här binära könssystemet.”

Ja, verkligen. Vi är fast i tanken om att det bara finns två kön. Men ett bra sätt att börja göra sig fri från den tankekonstruktionen, tror jag är att ta sig till Norrtälje museum, ställa sig mitt i rummet där du är omringad av 70-160 cm höga förstoringar av Puck, Theo, Lexi, Leo, Del, Immanuel och Jons blickar – och försöka förneka att de finns.

Hen_TheosBlick
”Uppdelningen mellan manligt och kvinnligt är en absurd
medeltida grej vi borde ha vuxit ifrån för länge sen.” /Theo

Lexi av Tomas Gunnarsson_Genusfotografen 1
Lexi, 19 år, som tror på att älska sig själv och
rikta allt sitt hat mot patriarkatet istället för inåt.

När någon vill ”debattera” ordet hen med mig brukar jag försöka få något dött i blicken. För det finns ju faktiskt inget att debattera. Jag citerar Nasim Aghili:

”Jag tror att ordet hen kan fylla olika funktioner. Men den absolut viktigaste om man ser till människovärde och mänskliga rättigheter, en så grundläggande funktion, är att alla måste ha ett pronomen som på något sätt beskriver dem.”

På samma sätt brukar jag skrika lite inombords när folk besjunger hur ”praktiskt” hen är. Som om ordets främsta förtjänst är att det gör språket liiite mindre tids- och platskonsumerande (genom elimineringen av dubbelformen ”hon eller han”) och därför kan man ju inte ha något emot det.

Om det vore tvärtom då? Om det var pyttelite krångligare att säga? Om det kostade en halv utandning extra? Skulle vi radera icke-binära ur språket igen då?

Hen_FrunsflyktigaflatighetHen_MaleFemaleFuckyouKylskåpskonst hemma hos Theo av tyska konstnären Trouble-X.

Men okej. Jo. Det finns en sak som faktiskt är intressant att diskutera med ordet hen. Och det är varför det skrämmer vissa människor så.

Och det är precis vad språkforskaren Daniel Wojahns avhandling om språkaktivism och feministiska språkförändringar handlar om. Han har analyserat 2000 negativa kommentarer från hen-haters och jämfört dem med hur språkaktivister ser på ordet. Och de visar sig att båda ser samma förändringspotential.

De som är motståndare till ordet vill ofta ge intrycket av att de ser kön som något stabilt (”låt pojkar vara pojkar och flickor flickor!”). Och enligt dem ägnar sig feminister bara åt språkliga bagateller och pk-ivrande när de promotar ordet. Samtidigt kan de i nästa mening själva varna för att ordet ”hen” ska göra våra barn könsförvirrade, vilket kan leda till att alla könsskillnader utplånas och att människosläktet blir till en enda stor könlös soppa.

Och därigenom erkänner de själva att de ser på språket som lika verklighetskonstruerande och viktigt som språkaktivisterna gör. De vill bara att inget ska förändras. Att inga maktordningar som bygger på isärhållande – som t.ex. kön – ska rubbas.

Hen_WhosAfraidoftheBigBadHen

På frågan om vad folk egentligen är rädda för svarade Puck:

”Ja, det undrar jag också. Vad är folk är så himla rädda för? Vad är det som gör att folk bryter ihop för att den som vinner schlagerfestivalen har klänning och skägg. Vad är det som gör att folk säger: ‘Så här får det inte vara. Du måste åtminstone raka av dig skägget om du ska ha klänning på dig.’

Fundera på den. Vad tror du ligger bakom det Judith Butler kallade ”genuspanik”?

Nu vet du i alla fall vilken plats jag rekommenderar för att stå och grubbla över det.

Hen_HanHenHon
När man lämnar Vem är hen? får man tre val: HAN, HEN eller HON.

Den 4/11 18.00 på Norrtälje museum, som sagt. Då berättar jag om utställningen och om min och Emelis arbetsprocess (som för min del började med att Emeli ringde mig våren 2014, när jag precis satt och funderade själv på att göra en utställning med titeln Henkunskap). Jag kommer också att prata om hur bilder antingen kan begränsa oss eller kittla vår fantasi om vilka vi kan vara.

Eftersom det här är första gången jag skriver av mig om utställningen skulle jag också vilja passa på att tacka alla som ryckte in och hjälpte mig att göra klart mina bilder och filmer, när blodet och svetten tröt. Tack superpraktikant Hanna Liljehag, tack Kristina Wicksell för filmklippningen, tack Mats Jönsson för ljuddesignen och tack Carl-Fredrik Jensen för assistans i bildbearbetningen.

Och inte minst, tack Leo, Lexi, Theo, Immanuel, Puck, Jon, och Del för att ni släppte in oss i era liv och cribs och för att ni är ni.

Tack för mig!

För frågor om Vem är hen? Om språk och identitet kan ni kontakta mig eller Emeli Holmström på emeli.holmstrom@norrtalje.se. Utställningen är producerad av Norrtälje museum och Norrtälje kommun.

Hen_JagochEmeli

PS. Angående utställningens eventuellt lite mossiga titel skulle jag bara vilja citera Adrian Forssander på RFSL Roslagen igen:

”Och så var det den där frågan: Vem är hen? Jo, jag hade ju bara ett svar på den. Hen som väljer att identifiera sig så.”

Punkt.


Alla är genusfotografer

Ikväll 21.00 måste ni kolla på SVT1 (eller vara het på gröten på SVT Play). Då sänds nämligen första avsnittet av Alla är fotografer säsong 2.

Som ni kanske minns kritiserade jag Johan Rheborg och Henrik Schyffert ganska hårt för deras lite fascinerande totala avsaknad av genusmedvetande i säsong 1.

Nu har de svarat på kritiken – genom att ägna hela första avsnittet av säsong 2 åt genusfoto. Och bjuda in mig.

Tuktar Schyffert i genusfoto

Jag coachar Henrik Schyffert i uppdraget att plåta en ”genuskorrekt” underklädesreklam, medan briljanta Emilia Bergmark-Jiménez coachar Johan Rheborg i plåtandet av ett icke-könsstereotypt porträtt av en kvinna med makt.

Redan nu kan ni läsa den första recensionen av Sara Ödmark på Tv-dags, som nailar det jag också känner efter en förhandstitt:

”Det är ett briljant motdrag. För trots att man kan häpna lite över hur oreflekterade de verkar ha varit kring detta innan, och även om programmet i sitt korta format stannar i de grundaste genusfoto-1A-farvattnen, finns något oemotståndligt avväpnande i duons till synes helt uppriktiga kapitulation. De landar måhända inte i något revolutionerande: de slutgiltiga bilderna och diskussionen kring dem blir inte mer än svepande, men vägen dit är både underhållande och upplysande.”

Jag hade gärna dragit ut Schyffert på djupare genusvatten, jag hade gärna sett att de manliga underbyxmodellerna sminkade sig och de kvinnliga inte gjorde det (för en mer konsekvent genusinvertering – ni kommer att fatta vad jag menar), och alla tittare kommer inte att bli ”på köpet genuscertifierade fotografer”, som Ödmark skriver…

Men vilket sjukt ödmjukt, konstruktivt och prestigelöst drag. Schyffert och Rheborg hade bara kunnat vifta bort kritiken. Istället lapade de i sig, för att få fler verktyg som fotografer.

”Man har förstått att det är svårare än vad man tror att fotografera, om man vill säga någonting med bilden. Vi har gjort ett helt program om genus eftersom vi saknade det verktyget. Vi fick kritik för det, relevant tycker vi. Så vi gjorde ett helt program om vår brist på genustänk när vi fotograferar. Det var en rätt stor lärdom som vi drog.”

Rheborg till SVT

Sen måste jag säga att jag nöp mig i armen lite när jag kollade på förhandstitten. Jag har aldrig hört ordet genus nämnas så många gånger i ett tv-program förut. Jag önskar att jag kunde höra debatterna ute i stugorna (i fotografforumen har jag spioner, eftersom alla admins inte vågar släppa in mig), och se de eventuella kindrosorna.

Schyffert rodnade i alla fall!

Fiender


Genusmodeller sökes i Gävle

Denna efterlysning är saxad från Gävle kommuns hemsida:

GavlehjartaGefoffo

Vill du vara fotomodell för en god sak?

Frivilliga modeller sökes till en handbok i jämställt och jämlikt foto som Gävle kommun gör i samarbete med Tomas Gunnarsson, Genusfotografen.

Vi söker dig som bor i Gävle kommun eller någon av grannkommunerna (Hofors, Ockelbo, Älvkarleby och Sandviken) och kan tänka dig att bli fotograferad till en handbok om jämställt och jämlikt foto.

Handboken kommer att finnas både i fysiskt fickformat och tillgänglig gratis på Gävle kommuns hemsida. Bilderna kommer att tas av Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson, genusvetare och fotograf som driver bloggen Genusfotografen.se.

Målet med handboken är att illustrera hur man aktivt kan undvika och utmana könsstereotypa framställningar av kvinnor och män, men även hur man inkluderar alla människor – oavsett kön, könsidentitet, etnicitet, sexuell läggning, funktion, religion och ålder – i sin bildkommunikation.

Gävle kommun vill synliggöra alla människor som finns i Gävle. Även de som ofta osynliggörs på grund av rådande normer (heteronormen, exempelvis). Är du en av dem som sällan känner dig speglad i bilderna som omger oss? Ta chansen att göra skillnad!

Är du den vi söker?

  • Du som kan tänka dig att bli porträtterad både stereotypt ”kvinnliga” och ”manliga” poser, både med könsstereotypt och könsöverskrivande kropps- och bildspråk.
  • Du som ofta befinner dig i minoritet inom din yrkeskår, idrott eller hobby på grund av din könstillhörighet (se hit manliga barnmorskor, kvinnliga byggarbetare, ridande pojkar och programmerande flickor, till exempel).
  • Du med ett könsuttryck som avviker från normen hur femininitet och maskulinitet ska presenteras (se hit alla transpersoner, normbrytare och föräldrar till pojkar som – liksom Genusfotografen – gillar smink och klänningar, eller flickor som har kort hår och gillar traditionellt ”pojkiga” saker)
  • Du som lever i en samkönad relation eller stjärnfamilj, har en annan hudfärg än vit eller som har någon typ av synlig funktionsvariation. Vi söker givetvis människor i alla åldrar.

Fotograferingarna kommer att äga rum under perioden 3–21 november (vecka 45–vecka 47).

Ibland kommer vi att använda fotostudio, ibland fotograferar vi på plats i naturliga miljöer som offentliga platser, hem, idrottshallar och på arbetsplatser.

Förutom den spännande upplevelsen att bli fotograferad av en livs levande genusfotograf kommer personerna som ställer upp på bild även att kompenseras med biobiljetter.

Är du intresserad av att vara med? Hör i så fall av dig till:

Tomas Gunnarsson
tomas.gunnarsson@genusfotografen.se
070-24 82 366

eller

Johan Dahlin
johan.dahlin@gavle.se
026-17 83 39

Bifoga gärna en eller ett par bilder på dig själv eller personen som ni rekryterat som fotomodell åt oss.

HÄR kan ni höra Gävle kommuns kommunikationschef Johan Adolfsson och jag förklara varför det är en så bra idé att ha en bildpolicy & handbok med ett genusperspektiv:

P4 om genushandboken


Göm henne bakom ett träd

Varning: För dig som har eller har haft ätstörningar kan det här inlägget vara triggande.

Jag, eller rättare sagt ett forum för bröllopsfotografer, har snubblat över årets genusfynd. Ett mästerverk – i genusinkompetens.

Det är en manual, med mycket konkreta, praktiska instruktioner, för hur du återskapar varje tänkbar könsstereotyp när du fotograferar porträtt. En Fotografernas handbok i könsdiskriminering.

Så här ser den ut:

Training Zones poseringsguide

Det är en poseringsguide, tillgänglig gratis via Training Zone – ”Sveriges bästa resurs för bröllopsfotografer”. Den är skapad av bröllops- och porträttfotografen Benny Ottosson, som också håller workshops i hela Skandinavien. (Förlåt Benny, men mänskligheten kommer att tjäna på det här.)

Guiden inleds med att göra vad som egentligen borde vara alldeles tillräckligt som genusfail:

Posera kvinnor2Posera mannar3

Den här indelningen.

Från och med det här kan det bara komma genusfails. Det spelar ingen roll vilken pensel du använder. Nu är du i hörnet, shitpants.

Men låt höra. Vilka poser är lämpliga respektive olämpliga för just de här två könen?
(Att det finns personer som varken identifierar sig som kvinnor eller män men ändå vill synas på bild ibland är inget som den här guiden täcker in. Och, spoiler: Alla de 41 modellerna i guiden är vita, till synes cis*, funktionsvariationslösa och unga – med undantag för en liten gubbe – och det finns inga samkönade par bland parbilderna.)

Kapitlet om poser för Henne består av 9 sidor och är indelat i rubriker för varje enskild kroppsdel: Huvudet, Ansiktet, Sängkammarblicken, Ner med hakan, Öppna munnen, Le eller inte le – det är frågan, Axel- och bröstparti, Armar, Händer, Midja och mage, Ben, Höfter och Fötter.

Ligga med mig-blicken - censad
Old timey-svenska för ”liggögon mitt i ansiktet”.

Kapitlet om poser för Honom är desto tunnare. Bara 3 sidor.

Posera Honom censad

Pfffffffffffff…. Okej. Så.

Rubrikerna i kapitlet lyder Din placering med kameran, Mannens kroppsdelar, Luta sig framåt funkar alltid, Hans armar och Manliga poser – inspiration.

Bara mannens armar får en egen rubrik, resten klumpas ihop under Mannens kroppsdelar (som jag så klart återkommer till).

Ska vi se om du kan hitta den röda tråden i Bennys rekommendationer för hur man bör posera kvinnor?

Tips om ansiktet:

Ansiktet

Tips om axlarna:

Axlarna

Tips om höfterna:

Bort med hips

Tips om hållningen:

Ben

Tips om armarna:

Kvinnors och armar

Tips om midjan och magen:

Midjan

Tips om benen:

Smalare ben

Tips om lutning:

Mindre hips

Tips vid gång:

Promenera smalare

Hoppas att du har förstått???

Ballou

Kvinnor ska vara smala.

Smalare.

Smalare.

Du ska göra allt du kan, använda alla medel – vinklar, ljus, avstånd, mellanrum, tyngdpunkter och böjningar – för att få ut det absolut smalaste av människan du har framför dig. Om det är en kvinna.

In fact:

Om en kroppsdel kan bendas

Broken-penis-picture-diagramatic
Oops.

Och som om inte smalhetshetsen löper som ett tema genom hela Training Zones poseguide, finns det ett särskilt (vidrigt) kapitel som heter:

Posera plussize

Här når nivån av genusinkompetens, ansvarslöshet och bristfällig grundläggande kunskap i hur man använder hjärnan ironiska höjder.

Use your brain

Det viktigaste är att vi förstärker skadliga ideal. Det tjänar vi mest pengar på.

Det dummaste av allt, dock: Tipsen på saker du kan göra när du fotar en tjock person utan att det blir pinsamt.

Generella tjocka tips

Notera att män tydligen inte kan vara ”+size”.

Plussizeman
Mycket vacker mullig man fotad av Hobbes Ginsberg.

Men seriöst.

Göm henne bakom ett träd.

Are you fucking kidding me?

Så JÄVLA korkat.

Men samtidigt… så avslöjande. För inga av de här råden handlar egentligen – så klart – om vikt. Utan om genus.

Och pusselbiten (det finns bara två) faller på plats om vi kollar på Bennys tips för hur du fotograferar män:

Mannen vill vara stor

Hehe.

Män ska vara stora. Vilja bli större. Ta mer plats. Så fort pojkar närmar sig puberteten ska de bli större, bygga muskler. Tjejer ska bli mindre, svälta sig, ta mindre plats rent kroppsligt och göra kroppsspråket mindre och krympande och mjukt; feminint. Kvinnor ska ta mindre mental plats genom att strypa hjärnans energitillförsel (kalorier) och genom att lägga all fokus på att kontrollera och observera sin kropp, ”fixa” allt som är ”fel” – och som Training Zone gör ett utmärkt jobb med att peka ut.

Sveriges kvinnolobby sammanfattade det bäst i sin hyllade annonskampanj i Stockholms tunnelbana:

Revolutionen som bantade bort sig

Men att göra sig själv liten, tunn och totalt icke-platstagande är inte det enda kriteriet du måste uppfylla gör att vara en gångbar kvinna, eller hur? (Annars hade vi ju helt enkelt bara kunnat placera alla kvinnor bakom träd?)

Nej, du ska behaga också.

Och munnen

Men kanske framförallt inte obehaga.

Dubbelhakorna

Jaja, enough med dubbelhakorna nu.

Romantiskt uttryck

OKEJ, SKIT i dubbelhakorna och kom till vad du egentligen vill ha sagt.

Kvinnalover

Det är inte bara kriterium att behaga – att vara vacker, sära på läpparna, inte se för stor, hård eller stolt ut, helst inte ha några armar – det är ett villkor. Så klaaaaaart är du jätteduktig och vacker för mig. Annars är du… ingen kvinna?

Kvinnliga formerna

Säg mig, Benny. Om nu ”de kvinnliga formerna” är så kvinnliga i sig själva. Varför behövs det då 38 olika justeringar för att få en kvinna att se rätt ut?

Boom.

Mannens kroppsdelar

Japp. Det är så enkelt. Manligt = inte kvinnligt. Kvinnligt = inte manligt.

Det är så här genus skapas. Vi måste se skillnad på kvinnor och män, tycker vi. Och den skillnaden skapar vi, till stor del, i bilder. Bilder har den magiska egenskapen att de genom utdragen, långdragen, konstant upprepning kan få vissa idéer – till exempel stereotypa föreställningar om hur kvinnor och män är eller hur de ska vara för att vara korrekta, begripliga och begärliga kvinnor och män – att cementeras och kännas ”naturliga”. Alla bilder är egentligen poseringsguider. Eller för att citera Silvana Imam i låten I min zon (där hon i sin tur citerar Judith Butler):

”Kön är en imitation utan original.”

I vanliga fall brukar dock inte poseringsguiderna runtom oss vara försedda med ytterst avslöjande, detaljerad text om exakt hur konstruktionen går till.

För det, Benny, ska du ha tack. Det här kommer att komma till användning.

Och för att vara rättvis: Du är inte den enda som följer en massa gamla regler som du inte riktigt kan placera.

Undvik att amputera kvinnor

Här skriver jag till exempel (2012) om en fotoskola som gav de här tipsen:

fotoskola

Och du vet Sveriges största onlinefotokursportal Moderskeppet? Jag var lite nyfiken på hur många träffar man får om man söker på ordet ”genus” bland deras guider. Vet du hur många jag fick?

Moderskeppets genus

En. Begreppet genus har tydligen omnämnts i guiden till hur man gör ”coola gubbar ännu coolare” med hjälp av Cowboyeffekten. Men på vilket sätt det letat sig in lämnar dock lite att önska:

Genuseffekten

You got it.

-100.

Tack för mig!

PS. Ok, -1000 genuspolitiska poäng till för den här instruktionen i Training Zones del om hur man fotograferar (motkönade) par:

Lite rape culture

Lite våldtäktskultur på det också. Romantiskt.

Ett sista tips från mig och Benny i dialog:

Ok kvinna

Någon annanstans.

*Cis är ett begrepp för en person vars könsidentitet och könsuttryck stämmer överens med könet den tilldelades vid födseln. Motsatsen till cisperson är transperson.


Genusfotografen + Arvida Byström + Fotografiska = sant

Hej! Har du gått och strövat planlöst som en svårkönad hyena och suktat efter att någon ska bjuda in dig till en riktigt saftig, offentlig dissektion av ämnet selfies?

I så fall har jag en jättetrevlig överraskning.

Nästa vecka – onsdag 15 oktober – kliver jag och Sveriges mest hypade fotograf Arvida Byström upp på en scen i Fotografiskas fikavåning och håller ett samtal kring selfies och genus, selfies och feminism, selfies och mannens frigörelse, m.m, med titeln Det själviska könet.

Arvida Fotografiska Genusfotografen

Beskrivning av eventet från Fotografiskas hemsida:

I diskussioner om selfies – självporträtt som tas och delas digitalt – hamnar fokus ofta på hur kvinnor väljer att avbilda sig själva. Vissa uttrycker oro eller förakt över unga kvinnors bekräftelsetörst, ytlighet och självobjektifiering. Andra hävdar att selfies är ett feministiskt verktyg; ett sätt för kvinnor att äga sin egen bild i en värld där andra människor – genom media, reklam och konst – försöker tala om för dem hur de ska se ut.

Men vad händer egentligen när män vänder kameran mot sig själva? I den samtida fotokonsten är det främst kvinnor som ägnar sig åt självporträtt, trots att det i hundratals år varit en manlig konstnärlig genre. Tar män sexiga självporträtt, och om de gör det, varför delar de inte med sig av dem på Instagram?

Tillsammans kommer Arvida och Tomas gå på djupet med hur vi gör kön med selfies, och hur de kan hjälpa oss att prova nya roller.

Vi kommer även att prata om Statens medieråds färska rapport Duckface/Stoneface, som handlar om hur folk i årskurserna 4 och 7 skapar genus i sociala medier, onlinespel och bildkommunikation (t.ex. selfies).

Kommer du eller?

Hyenan

Bra!!

Här har du lite mer info, skrutt:

Det själviska könet – ett samtal mellan Arvida Byström och Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson
Datum och tid:
onsdag 15 oktober, 19.00
Plats:
Stadsgårdshamnen 22, 116 45 Stockholm
Inträde: ”Ingen föranmälan krävs och det kostar ingenting extra utöver normal entreavgift.”
Tillgänglighet: ”Ramp för barnvagnar finns utanför vår huvudentré. Längs med långsidan mot vattnet finns en även handikappanpassad ramp. I byggnaden finns två trapphus, båda med hiss till alla våningsplan. Handikappsanpassade toaletter med skötbord finns på plan -1 samt vid caféet på plan 2. Förvaringsboxar finns på plan -1. Parkering för barnvagnar finns på plan -1. Det går även bra att ta med barnvagnen på utställningarna. Hundar är inte tillåtna i byggnaden.” <— Obs, står inget om hyenor.