Hem2022-09-21T18:00:11+02:00

Vem är hen? i SVT

Vem e hen i Sverige SVT Genusfotografen

Igår sändes ett riktigt fint inslag om min och Norrtälje museums utställning Vem är hen? i SVT:s program Sverige!

De lyckades få med intervjuer både med mig och utställningsproducenten Emeli Holmström, klipp ur intervjuerna med Lexi, Puck, m.fl. som är porträtterade i utställningen, en genomgång av ordets historia och SVT:s egna undersökning med folk på stan om ”det lilla ordet som delar svenskarna i två läger”.

Vem är hen? hänger på Norrtälje museum fram tills den 7:e februari. Sedan tas den ner och börjar turnera runt i Sverige. Redan 28:e januari åker den dock upp på väggarna i Kulturhuset Barbacka i Kristianstad, där den hänger till och med 1 mars.

In other news, kolla vilken fin väggbonad min mamma gjorde:

Tomas-mammas-korsstygn

Brukar era mammor också spontanbrodera namnet på er senaste fotoutställning, eller är min extra gullig?

By |16 januari, 2016|Categories: Media, Photography|1 Comment

New Yorker vill bli det nya American Apparel

Jag trodde att jag skulle klara mig igenom 2015 utan att skriva om sexistiska klädföretag. Men tji fick jag.

Nu har tre personer – varav den senaste är 12 år – på kort tid tipsat om samma klädkedja som verkar vilja ta American Apparels plats som viderbutiken nr 1.

Ja, för som ni säkert snappat upp kravlar American Apparel på gravkanten. I oktober ansökte de om konkursskydd, vilket betyder att de har SLUT PÅ PENGAR, vilket betyder att ALL PR ÄR INTE BRA PR. Och om ni liksom jag julklappshandlat på Götgatan i Stockholm något i år så har ni kanske lagt märke till detta:

American apparel bortaAmerican Apparel doesn’t live here anymore

American Apparels butik på Götgatan is no more. (De har dock kvar butiken på Kungsgatan, än så länge. Deras enda butik i Skandinavien.)

Och visst. American Apparel kanske går att rädda, av de som tagit över företaget och sparkat företagets forna VD och grundare Dov Charney. Men jag skulle bli mycket förvånad om de klamrade sig fast vid samma hatade image.

Inget av det här verkar dock avskräcka New Yorker.

New Yorker är en tysk klädkedja som har 17 butiker i Sverige, främst riktar sig till en ung målgrupp och vars främsta svenska konkurrenter är Gina Tricot och H&M.

Det råkar också vara en av min kollega Kajsa Svaleryds 12-åriga dotters favoritbutiker.

Hon hade sett fram emot att åka från Gävle till Uppsala och bränna sina julklappspengar där. Men hon ändrade sig, och fylldes av avsmak, när hon i förväg tittade in på New Yorkers hemsida:

New Yorkers katt i vinternatt_700

Och möttes av… en katt. Som håller i en kanna mjölk och utlovar ”hot winter nights” i röda tussförsedda människounderkläder.

Okej, tänkte jag när jag såg det här. Det var ju lite okarakteristiskt och olämpligt av en stor klädkedja som är poppis bland 12-15-åriga tjejer; att dra fram en sån gammal porrig skåpmatsfigur till headerbildspelet. Men mycket värre har jag sett.

Sen scrollade jag neråt. Och möttes av…

En underklädesmodell som suger av en banan:

New Yorkers fallosbanan_600

En modell som suger av en glass:

New Yorkers fallosglass_600

En modell som suger av en gräddtub:

New Yorkers fallosgredde_600

En modell som SUGER på att dricka mjölk:

New Yorkers fallosmjolk_600

En modell som skjuter sig själv i övre magmunnen:

New Yorkers modell skjuter sig_600

En modell som slickar gubbe:

New Yorker slickar gubbe_600

En modell som inte sett Blair Witch Project och därför inte fattar att hennes manliga kollegas paralyserade, bortvända kroppsspråk betyder att de kommer att bli avrättade av en häxa snart:

Blair Witch har tagit han_600

Tysklands svar på Gina Tricot och H&M, alltså?

Jag måste säga att – även om bilderna fortfarande inte är det värsta jag har sett; fortfarande inte American Apparel-nivå – så tror jag aldrig att jag har sett en stor klädkedja frossa loss så ohämmat i fallossymbolik och ejakulationsmetaforer.

Bilderna lär ju knappast vara svårbedömda för Reklamombudsmannen, som – mycket tack vare Sveriges Kvinnolobbys projekt Reklamera (som jag tyckte att de skulle kalla Reklamombudskvinnan) – på löpande band fäller reklam som framställer kvinnor som rena sexobjekt; det vill säga, som redskap för att egga grädden, mjölken, bananen och glassen ur män – inte som egna, självständiga människor och tänkande, handlande subjekt.

Om man lägger till infantiliseringen i att kvinnorna poserar med barbiedockor och leksakspistoler, så blir bilderna rätt så obehagliga. Särskilt med tanke på New Yorkers målgrupp.

Men en bild på deras hemsida som går över alla gränser är denna:

New Yorkers sexuella trakasserier_600

En bild av en kvinna som blir sexuellt trakasserad av fotografen, sittande på en toalett, skylande sig och skrikande/protesterande mot kameran.

Och den här bilden förekommer mitt i en bildserie som i övrigt är sexualiserande och glamouriserande (ett bildspråk som brukar kallas porno chic):

Mitt i allt – sexuella trakasserier_700

Effekten blir att New Yorker inte bara trivialiserar, utan till och med glamouriserar sexuella trakasserier och kränkande av kvinnors kroppsliga integritet.

Needless to say är det något som är väldigt korkat, oansvarigt och direkt farligt att göra. Och därför tycker jag att vi ska låta New Yorker få veta att det inte är okej.

Ni kan höra av er direkt till New Yorker via ett kontaktformulär på deras hemsida.

Sen har de som sagt 17 butiker i Sverige:

New Yorkers butiker i Sverige_500

Jag tycker att alla som bor i närheten av en New Yorker-butik eller har vägarna förbi en kan gå in där och tala om för dem vad vi tycker om deras bilder. Och förklara varför de inte kommer att få våra julklappspengar.

För att citera Kajsa Svaleryd, om hur det gick med henne och dotterns mellandagsshopping:

”Ja, det brukar vara den affären som lockar, men nu fick de tji på en 12-åring med julklappspengar i plånboken.”

Tack för tipset Kajsa, och tack ni övriga som tipsat, Lina Sarenius och Tina Orrmalm.

Gott fräscht år allihopa!

Hoppas ni får ett roligare nyårsfirande än New Yorker:

New Yorkers festliga fest_700Sorry, men det här ser ut som historiens tråkigaste nyårsfest?

PS. Ursäkta röran på bloggen. Är mitt uppe i renovering inför 2016!

By |30 december, 2015|Categories: Okategoriserade|47 Comments

Halloweenquiz – Fan är hon för nåt?

Det här Halloweenquizet genomförde jag på Kalmar konstmuseum den 28 oktober. Det görs med fördel tillsammans med barn. (Bra tillfälle att lära dem om sexism!)

Alright. Då var den här. Sexismens favorithögtid. Helgen då – om man ska tro tillverkare och försäljare av Halloweendräkter – män ska klä ut sig, och kvinnor av sig.

Om ni har sett tumblrn Fuck No Sexist Costumes, eller bara spenderat lite tid i nätbutiker som Partykungen, Coolstuff eller Roligaprylar.se, så vet ni redan exakt vad jag pratar om.

När tillverkare av Halloweenkostymer skapar dräkter åt män är syftet 1. Att man ska fatta vilket monster, väsen eller farligt djur man föreställer, 2. Att dräkten ska vara så rolig eller grotesk som möjligt. När de gör dräkter till kvinnor så handlar det först, främst och sist om att göra bäraren så sexig (och/eller göllig) som möjligt.

Exempel:

ExempelclownerVilken av clownerna skulle du helst hitta under ditt täcke?

Det här lånar sig väldigt väl till bildanalys, genusanalys och ren symbolikigenkänning. För ofta är det väldigt sekundärt att man ens ska kunna identifiera vad de kvinnliga versionerna av dräkterna ska föreställa, utan det första könet där att jämföra med.

Men det är exakt vad vi ska försöka göra nu.

Jag kallar det här quizet: Fan är hon för nåt?

Till vänster ser du en kvinnlig variant av en Halloweenutklädnad. Till höger har du facit. Men bara om du svävar med muspekaren över bilden. Försök att lista ut vad hon ska föreställa innan du kollar svaret!

Quizet funkar bäst på dator. Om du använder mobil måste du (nog) klicka på Facit för att få fram svaret. Aja, nu kör vi!

1

Fishnets, korsett, luva och lie, är lite blyg av sig… Hmmm, vem kan det vara?

2

Ok, om ni kollar på serien Monster High är det här lite fusk.
Men för er andra: Vad för slags monster föreställer hon, tro?

3

Den här är lite lat. (Tack Jimmy Håkansson på Nöjesguiden för denna.)

4

Ooh! Nåt slags mat, va? Men vad? (Inte tjuvkika!)

5

På riktigt den läskigaste, om du frågar mig.

6

Det här är en baddräkt, eftersom den här dräkten inte fanns i en kvinnlig (eller kvinnoformad) version. Vilket i sig känns som klassisk andra könet-behandling.

7

Den här tyckte jag var svårast att tyda. (Och därför får du inga ledtrådar.)

8

Och den här hade jag mest problem med. What the fuck?

9

Jag tar tillbaka det. DEN HÄR har jag – och bör alla ha – mest problem med.
Vissa saker ska aldrig sexualiseras, ens på Halloween.

Tack och lov säljs inte den vänstra dräkten ovan av en webbutik på svensk soil. Den värsta svenska motsvarigheten jag hittat – som säljs av bl.a. Coolstuff.se – ser ut så här:


Fett könsstereotyp, dårå. Men inte lika illa. Skulle dock vara kul om ”kvinnliga” bebisar fick vara lika vidriga som sina manliga kussar (denna via Zingland.se)?

10

Okej, här tyckte jag att det blir mer pedagogiskt att vända på det. Vad är den kvinnliga motsvarigheten till Partykungens Blodig kirurg-dräkt, gissar du?

Jepp.

Ingen kvinnlig kirurg i Partykungens garderob. Alla kirurger de har är…

Antingen män eller barn. De har barnkirurger av flera kön – men inga vuxna kvinnor som jobbar som kirurger.

AVSLUTNINGSVIS…

Så tycker jag att vi behöver titta på lite positiva exempel också. Och få lite inspiration! Ifall ni fortfarande inte vet vad ni ska vara ikväll eller imorgon.

Jag bara älskar Michaela ”Hej Blekk” Larsson som vithaj (notera strutfenan):

Forebilder_Haj Blekk

Det här var också en Halloweenhomerun för mig – författaren Sofia Albertsson som The Log Lady från Twin Peaks:

Forebild_Sofia Albertsson som loglady

Och här har vi Sofia Albertsson igen som sin uppfinning Dr. Professor Fleischwäcker:

Forebild_Sofia Albertsson som Professor Fleischwacker

Och här har vi Finlands genusfotograf Fredrika Biström som en bat shit crazy bat:

Forebilder_Fredrika Bistroms bat

Och här har vi Charliene Kiffer som fladdermus, ’bout to kick som ass (eller egentligen spela in en musikvideo till sin möhippa):

Forebild_Charliene Kiffer

Och så två väldigt unga och väldigt genusbriljanta människor som fattat att normer är till för att brytas:

Forebilder_Darth och Hulken

Och sedan är ju fortfarande inte ALLT utforskat vad gäller vilka tingestar, bestar, kryp och matrester som kan göras sexiga:

Forebilder_Allt kan va sexigtMen när det gäller den biten så skulle jag hemskt gärna se fler bidrag av män. Är du man och sugen på att kreera något sexigt att ha på dig under Halloween – skicka gärna in bilder av dig till mig på tomas.gunnarsson@genusfotografen.se från kvällen!

Och jag ser gärna fler äckliga, läskiga, kreativa och osexiga Halloweenoutfits från kvinnor. Samma adress gäller för er!

Tack för mig!

Avslutningsvis-avslutningsvis: Halloween ju inte bara är sexismens högtid, utan även rasismens och transfobins. Där rekommenderar jag er att läsa t.ex. Nöjesguidens tipslista 7 rasistiska nidbilder du verkligen inte ska klä ut dig till på Halloween och läsa på lite om Halloweendräkten föreställande Caitlyn Jenner, som väckt välförtjänt raseri i USA.

PS. Blev precis tipsad om den grymmaste Halloweendräkten någonsin (tack Charliene Kiffer!). Lite närbesläktad till Sexy Tampon – men betydligt mer badass.
NINJABINDAN:

Ninjabindan

By |30 oktober, 2015|Categories: Okategoriserade|9 Comments

Vem är rädd för hen?

Hej bloggen. Förlåt. Det var inte meningen att lämna dig helt ensam och kal i ett helt halvår. Jag har bara varit så otroligt upptagen. Jag har låtit ett par större, växande projekt sluka allt mitt blod, min svett och mina tårar under en tid. Men jag tänkte använda dig nu, för att berätta om ett av dem. Jag kommer också att berätta om det live på Norrtälje museum den 4:e november:

Genusfotografen rider till stan

Vem är hen? är en fotoutställning som jag gjort tillsammans med etnologen och utställningsproducenten Emeli Holmström på Norrtälje museum, och som nyss även fick bli en fotobok.

Hen_TheBook
Theo på sin balkong i Husby.

Utställningen tar upp en hel våning på Norrtälje museum (tills den 8 februari 2016, då den börjar vandra runt i Sverige) och består av porträtt och intervjuer med sju personer som varken kan eller vill identifiera sig som kvinnor eller män.

Den yngsta i utställningen – Jon – var 17 år när vi fotograferade hen under en antirasistisk manifestation på Sergels torg i Stockholm dagen efter att SD fått 13 % i riksdagsvalet.

Den äldsta – queerkonstnären Del LaGrace Volcano – var 57 år och väntade sitt andra barn med höggravida Matt när vi besökte dem i deras hem i Örebro.

Sju sinsemellan väldigt olika personer. Vissa som genomgått könskorrigerande behandling i form av hormoner och operationer, andra som inte behövt det. Vissa som jobbar som mattelärare, andra som gör symaskinsmusik. Det enda de har gemensamt är att deras könsidentitet ligger bortom tvåkönsnormen – att de är icke-binära – och att de använder pronomenet hen (med flera) om sig själva.

Hen_Puckiboken
Puck, som växlar mellan könsidentiteterna
man, kvinna, neutrum och androgyn.

Hen_JonsBlick
Jon, som skrivit och spelat in spoken word-dikter till utställningen.

Hen_DelochFamilj
Genderqueera familjen Volcano: mappa Del,
mamma Matt-ilda, 3-åriga Mika och Nico i magen.

Från början hade Emeli Holmström tänkt att utställningen skulle fokusera lika mycket på själva ordet hen och debatten kring det (som uncorkades på allvar 2012 i och med släppet av Jesper Lundqvists barnbok Kivi & Monsterhund). Och det inslaget finns fortfarande med. Det finns en tidslinje över ordets framfart, en vägg med en ordlista, en tv-skärm där det loopas intervjuer med språkforskaren Daniel Wojahn och regissören och dramatikern Nasim Aghili (som var redaktör på tidskriften FUL som redan 2007 använde hen som standard i sina texter).

Men särskilt när jag och Emeli spelade in intervjuer med folk på stan i Norrtälje och Stockholm märkte vi vad som verkligen saknas.

De flesta vi pratade med var positiva till ordet. Men nästan ingen kände någon som vill bli kallade hen, eller fick ens någon bild i huvudet av någon person när de hörde ordet.

Alien
”Jag ser en alien, typ, när jag hör ’hen’. Något som inte borde finnas”.

Bilder. Det är det som saknas.

Slaget om ordet är tämligen vunnet, skulle jag säga. När så väl Svenska Akademiens ordlista som söta blomsterhandlare hjärtligt omfamnat ordet:

Men vi har fortfarande än lång väg kvar tills att personerna vars existens får ett erkännande i språket i och med ordet får samma erkännande från till exempel staten.

Vi måste alla fortfarande ha ett av två juridiska kön och en näst sista siffra i personnumret som golar om vilket. Icke-binära möts fortfarande av okunskap och oförstående i mötet med vården. Ofta blir de tvungna att – liksom Immanuel Brändemo – fejka att de är något de inte är för att få vård:

”Första gången jag sökte könskorrigering var jag öppen med att jag inte har nån könsidentitet. Då fick jag nej, nej, nej från alla håll. Så när jag sökte igen kände jag att jag var tvungen att gå in i en roll. ’Jag är minsann en man’. Det var först när jag tagit mig igenom hela utredningen och börjat få testosteron som jag vågade börja prata om att jag egentligen inte har någon könsidentitet.”

Personer som vägrar indelningen i kvinnor och män blir fortfarande ifrågasatta, utfrågade, hånflinade åt, hatade, hotade, trakasserade och osynliggjorda. Och då är ordet ”hen” en av få möjligheter till en positiv spegling. Eller för att citera Adrian Forssander på RFSL Roslagen som invigningstalade väldigt vackert på vernissagen i vår:

”[Att använda hen som pronomen] är att inte kompromissa men den du är – fast det ibland kan kännas som en hel värld säger att du har fel om vem du är.”

Hen_Immanuel
Immanuel åker sig på ett skäggryck av en sotis fotograf som inte kan odla eget.

Flera personer i utställningen pratar också om känslan av osynlighet.

Puck:

”Att växa upp utan några som helst förebilder blir en ganska ensam värld.”

Jon:

”Om jag och Peter går och håller varandra i handen och jag klär mig maskulint så tar folk oss för bögar. Det är verkligen så att transpersoner inte finns i folks hjärnor. Folk är så fast i det här binära könssystemet.”

Ja, verkligen. Vi är fast i tanken om att det bara finns två kön. Men ett bra sätt att börja göra sig fri från den tankekonstruktionen, tror jag är att ta sig till Norrtälje museum, ställa sig mitt i rummet där du är omringad av 70-160 cm höga förstoringar av Puck, Theo, Lexi, Leo, Del, Immanuel och Jons blickar – och försöka förneka att de finns.

Hen_TheosBlick
”Uppdelningen mellan manligt och kvinnligt är en absurd
medeltida grej vi borde ha vuxit ifrån för länge sen.” /Theo

Lexi av Tomas Gunnarsson_Genusfotografen 1
Lexi, 19 år, som tror på att älska sig själv och
rikta allt sitt hat mot patriarkatet istället för inåt.

När någon vill ”debattera” ordet hen med mig brukar jag försöka få något dött i blicken. För det finns ju faktiskt inget att debattera. Jag citerar Nasim Aghili:

”Jag tror att ordet hen kan fylla olika funktioner. Men den absolut viktigaste om man ser till människovärde och mänskliga rättigheter, en så grundläggande funktion, är att alla måste ha ett pronomen som på något sätt beskriver dem.”

På samma sätt brukar jag skrika lite inombords när folk besjunger hur ”praktiskt” hen är. Som om ordets främsta förtjänst är att det gör språket liiite mindre tids- och platskonsumerande (genom elimineringen av dubbelformen ”hon eller han”) och därför kan man ju inte ha något emot det.

Om det vore tvärtom då? Om det var pyttelite krångligare att säga? Om det kostade en halv utandning extra? Skulle vi radera icke-binära ur språket igen då?

Hen_FrunsflyktigaflatighetHen_MaleFemaleFuckyouKylskåpskonst hemma hos Theo av tyska konstnären Trouble-X.

Men okej. Jo. Det finns en sak som faktiskt är intressant att diskutera med ordet hen. Och det är varför det skrämmer vissa människor så.

Och det är precis vad språkforskaren Daniel Wojahns avhandling om språkaktivism och feministiska språkförändringar handlar om. Han har analyserat 2000 negativa kommentarer från hen-haters och jämfört dem med hur språkaktivister ser på ordet. Och de visar sig att båda ser samma förändringspotential.

De som är motståndare till ordet vill ofta ge intrycket av att de ser kön som något stabilt (”låt pojkar vara pojkar och flickor flickor!”). Och enligt dem ägnar sig feminister bara åt språkliga bagateller och pk-ivrande när de promotar ordet. Samtidigt kan de i nästa mening själva varna för att ordet ”hen” ska göra våra barn könsförvirrade, vilket kan leda till att alla könsskillnader utplånas och att människosläktet blir till en enda stor könlös soppa.

Och därigenom erkänner de själva att de ser på språket som lika verklighetskonstruerande och viktigt som språkaktivisterna gör. De vill bara att inget ska förändras. Att inga maktordningar som bygger på isärhållande – som t.ex. kön – ska rubbas.

Hen_WhosAfraidoftheBigBadHen

På frågan om vad folk egentligen är rädda för svarade Puck:

”Ja, det undrar jag också. Vad är folk är så himla rädda för? Vad är det som gör att folk bryter ihop för att den som vinner schlagerfestivalen har klänning och skägg. Vad är det som gör att folk säger: ’Så här får det inte vara. Du måste åtminstone raka av dig skägget om du ska ha klänning på dig.’

Fundera på den. Vad tror du ligger bakom det Judith Butler kallade ”genuspanik”?

Nu vet du i alla fall vilken plats jag rekommenderar för att stå och grubbla över det.

Hen_HanHenHon
När man lämnar Vem är hen? får man tre val: HAN, HEN eller HON.

Den 4/11 18.00 på Norrtälje museum, som sagt. Då berättar jag om utställningen och om min och Emelis arbetsprocess (som för min del började med att Emeli ringde mig våren 2014, när jag precis satt och funderade själv på att göra en utställning med titeln Henkunskap). Jag kommer också att prata om hur bilder antingen kan begränsa oss eller kittla vår fantasi om vilka vi kan vara.

Eftersom det här är första gången jag skriver av mig om utställningen skulle jag också vilja passa på att tacka alla som ryckte in och hjälpte mig att göra klart mina bilder och filmer, när blodet och svetten tröt. Tack superpraktikant Hanna Liljehag, tack Kristina Wicksell för filmklippningen, tack Mats Jönsson för ljuddesignen och tack Carl-Fredrik Jensen för assistans i bildbearbetningen.

Och inte minst, tack Leo, Lexi, Theo, Immanuel, Puck, Jon, och Del för att ni släppte in oss i era liv och cribs och för att ni är ni.

Tack för mig!

För frågor om Vem är hen? Om språk och identitet kan ni kontakta mig eller Emeli Holmström på emeli.holmstrom@norrtalje.se. Utställningen är producerad av Norrtälje museum och Norrtälje kommun.

Hen_JagochEmeli

PS. Angående utställningens eventuellt lite mossiga titel skulle jag bara vilja citera Adrian Forssander på RFSL Roslagen igen:

”Och så var det den där frågan: Vem är hen? Jo, jag hade ju bara ett svar på den. Hen som väljer att identifiera sig så.”

Punkt.

By |25 oktober, 2015|Categories: Okategoriserade|15 Comments
Go to Top