Årets opinionsbildare 2014
Äntligen har jag chansen att faktiskt få ett pris, inte bara dela ut ett.
Jag är nominerad till Årets Opinionsbildare i Veckorevyn Blog Awards 2014 – Sveriges största bloggpris!
Jag och mördarkonkurrensen.
TACK, ni som nominerat mig. VeckoRevyn var utan tvekan min favorittidning när jag var liten. Även om jag läste den i smyg. (Ringde just min storasyster för att kolla. Nej, hon hade ingen aning om att jag var i hennes Veckorevyn-korg så fort hon var mer än tio meter borta från huset.)
Var skulle annars en liten pojke få läsa om sex, kärlek, kroppar, kön och känslor – ämnen som inte var helt ointressanta för mig bara för att jag tillskrivits ”manligt” kön vid födseln. (Jag önskar att jag hade varit lite mer intresserad av syrrans smink också, då hade jag inte haft två vänsterhänder varje gång jag plockar upp en eyeliner.)
Så. Det vore rätt fint att vinna, faktiskt. För lilla Tomas. Men bara att jag kommer att få gå på VeckoRevyns rosa matta gör mig så här glad:
Gissa om jag kommer att vara stajlad till tänderna på prisutdelningen den 18:e september?
PS. Eventuellt bör VeckoRevyn själva också vinna något pris. Kolla vad de hade med i senaste numret, till exempel: En intervju med en transman.
PS2. Det är inte bara första gången jag blir nominerad till ett pris, jag har också för första gången fått fan art gjord av mig:
Konstnären heter Elin Lucassi, som bland annat uppfann kattporren.
Sommarstillestånd
Hej läsare! I juli kommer det inte att röra på sig här. Jag kommer att resa runt och jobba med en fotoutställning jag velat göra i två år.
Under tiden kan du roa dig med min nya Länkar-sida, där jag staplat länkar till sajter och resurser om genus, jämställdhet, bildanalys och normkritik – källor jag använt förut och källor jag säkert kommer att använda igen – samt länkar till mina favoritbloggar.
Min Twitter kommer inte att stå stilla. (Åsikter sover aldrig.) Särskilt inte 4–10 augusti. Då tar den prisbelönta, feministiska filmskaparen Ninja Thyberg över mitt konto och mina följare i en vecka.
Förutom att vara aktuell med en inte så lite fet musikvideo till låten Gå på salong av Cleo och Kristin Amparo, förbereder Ninja Thyberg just nu inspelningen av Matriarkatet, en film om en värld där könsmaktordningen är totalt uppochnervänd (i stil med genusklassikern Egalias döttrar, där vi kallar oss kvinniskor och männen har på sig PH).
Så taggad på den här filmen. Gissa om jag kommer att tjata på Ninja om att få tassa i kulisserna.
Bra så? Behöver du något mer för att det här ska kännas som en tillfredsställande sommarpausskärm?
Okej, du kan få det här… Min nya pressbild, tagen av en fotograf som jag beundrat länge:
Foto: Sofia Runarsdotter, make up och hår: Sara Floby.
Det jag älskar med Sofia Runarsdotter är att hon äger ett kameraobjektiv och som protest mot teknikrunkeri länge gick runt med sin kamera i en tygpåse.
Det och att hon gjorde mig till en het jävla potatis (och kallade mig det).
Ge henne jobb! www.sofiarunarsdotter.com
/GF
Två segrar
Hej bloggen! Vi har två anledningar att fira, den ena peppigare än den andra. Den första är att jag och min jurist Alexander Kandiloros vann rättegången mot Äventyrsgruvan.
Om ni vill läsa hela domen är det bara att maila Södertörns tingsrätt och skriva ”Hej! Jag vill ha ut domen i T-mål 9501-13. Mvh!” så skickar de domen som en pdf with no questions asked, eftersom domar är offentliga handlingar i Sverige (som alla medborgare har rätt att ta del av).
Yes. Så nu är alltså Äventyrsgruvan skyldig att betala 12 500 kronor. Exakt 500 kronor mindre än vad de krävde av mig för ”stölden” av deras Creative Commons-märkta bild genom en opåkallad faktura förra sommaren.
Tyvärr är själva domskälet inte så jätteroligt. (Eller så är det jätteroligt, om man gillar ironi.)
Äventyrsgruvan lyckades inte själva bevisa att de äger bilden.
Domen går att överklaga tills på måndag.
Nu till den andra goda nyheten, som jag vaknade upp till i morse:
American Apparel sparkar sin hobbyfotograferande och sextrakasserande vd och grundare Dov Charney (som jag skrivit om här och här). Som skäl anger styrelsen ”misstankar om tjänstefel”, utan att gå in närmare på vad det handlar om. Enligt Los Angeles Times uppger en källa att Charney inte ska ha gjort något kriminellt, utan att det handlar om ”hans personliga uppförande mot kvinnor och dåligt omdöme”. Källan säger också att Charney blev mycket överraskad av styrelsens besked:
“He was totally taken by surprise, which is part of the problem,” the source said.
Bra gjort, American Apparel. Nästa uppdrag: Se till att ni ökar andelen kvinnor i styrelsen och chefsgruppen så att den överstiger 0%.
Eller så kan ni alltid gå i konkurs. I Los Angeles Times-artikeln nämns nämligen att American Apparel gick med en förlust på 106,3 miljoner dollar 2013. En siffra för alla som säger ”jamen sexism säljer ju” att skriva upp på ett papper, vika till ett flygplan och kasta i ögat på sig själva.
GLAD MIDSOMMAR!
Ut i solen och bada och DYK som American Apparels aktie på börsen!
När domen kommer
Undrar du hur det gick med min rättegång i måndags? I så fall kan du läsa min kärlek Sofia Mirjamsdotters livetweets från den, sammanställda via Storify här: Äventyrsgruvan vs. Genusfotografen.
Domen meddelas den 2 juni klockan 11.00.
Grottmänniskor mot Genusfotografen
På måndag ska jag på rättegång.
Som ni som följt mig redan vet har jag tidigare blivit stämningshotad, krävd på pengar och tvingats censurera eller radera bilder ur mina kritiska blogginlägg. Detta för att kritik hurts och för att upphovsrättslagen i dagsläget ser ut så här:
Om du skriver bildkritik och faktiskt vill visa bilderna som du kritiserar (en nödvändighet om dina läsare ska ha en chans att själva bedöma om din kritik är befogad), måste du alltså – om bildkritiken äger rum på internet – ha upphovsmannens tillstånd.
Att tysta eller ekonomiskt skada kritiker med hjälp av upphovsrättslagen har blivit en trend. Både den rasistiska nättidningen Dispatch International och Sverigedemokraterna har anlitat mitt gamla plågoris Staffan ”Bildombudsmannen” Teste för att tysta eller pressa de antirasistiska bloggarna Inte rasist men, Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup. (Sammanfattningsinlägg på motargument.se.)
Hittills har jag bara blivit hotad om stämning, eller valt att förlikas utanför domstol. Men nu är det alltså någon som har tagit det hela vägen. Och efter 54 aktbilagor fram och tillbaka, en fruktlös muntlig förhandling på Södertörns tingsrätt och över ett års väntan, är det äntligen dags för oss att göra upp i rätten.
Jag och Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg.
Nej. Jag skojar inte. Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg. Så heter grottdykarföreningen, baserad i Dalarna, som i ett års tid har ridit mig i hopp om att få 16 125 kronor exklusive rättegångskostnader för en påstådd ”bildstöld”.
Och det intressanta i det här fallet är att Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg har fel, för den här gången har jag inte brutit mot någon lag. Jag ska berätta hur. Men först kanske det är bäst om jag tar det här från början.
23 april 2013 fick jag en faktura från ovannämnda gruva i ovannämnda hästberg med en summa på 13 000 kronor. Den hade fyra delsummor, bland annat ett ”extrembildstillägg”, då bilden är tagen ”underjord och i vatte[n]”.
Min första tanke var: Fiskporren? Men det där med ”underjord” stämde inte riktigt med den. Så jag tittade närmare på avsändaren – Äventyrsgruvan i etcetera etcetaraberg – och fattade vilken bild det förmodligen rörde sig om.
I mitt inlägg Fyrtio nyanser av maktbalans kritiserade jag en bild föreställande en kvinna som sitter i en grotta med halvslutna ögon och nedsänkt huvud iklädd en svart pushup-behå, en halvt urkrupen röd overall och en hjälm med pannlampa på. På bilden stod namnet och hemsidesadressen till grottdykarföreningen Baggbodykarna, och i min kommentar till bilden skrev jag:
”Reklam för grottdykningsturer. Med en tjej som är på väg att dyka ner i sin egen klyfta. Var tvungen att kolla om inte det här företaget håller till i Danmark.”
Några dagar efter att jag fått fakturan ringde jag numret som stod på den och fick tag på Nicklas Myrin, vice verksamhetschef på Äventyrsgruvan och händelsevis bildens fotograf. Jag förklarade vad min blogg går ut på och bad om ursäkt för en feltolkning jag gjort: bilden kom från en utvikskalender de gjort 2006 där både kvinnor och män vek ut sig (här har vi till exempel Nicklas Myrin själv, spritt språngande naken med mördarfejs och grottdykarhjälm) och alltså inte bokstavligt talat ”reklam för grottdykningsturer”.
Jag erbjöd mig att ta bort bilden, skriva en uppdatering och länka till deras hemsida istället. På det svarade Nicklas Myrin: ”Men då kan du ju fortsätta att stjäla andras bilder.”
Trots att han inte bad mig om det så tog jag ändå bort bilden, skrev uppdateringen och sms:ade Nicklas Myrin att jag hoppades att kunde vara bra så. Sedan fick jag hjälp av Genusjuristen med att bestrida Äventyrsgruvans faktura per post.
18 juni 2013 hittade jag ett kuvert från Södertörns tingsrätt på min dörrmatta. I det fanns en ”Ansökan om stämning” och 7 bilagor. Totalt 22 sidor. Och det var bara början. Numera har jag och min jurist Alexander Kandiloros svårt att ens överblicka alla handlingar som Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg – eller snarare deras verksamhetschef Daniel Karlsson – skickat in. Men för att göra både er och Äventyrsgruvan en tjänst, här har ni deras ståndpunkt sammanfattad i fyra stycken, inklusive mina kommentarer:
1. Det var jag som kontaktade Nicklas Myrin (och har samtalsspecifikationen to prove it).
2. Jag sa naturligtvis inte att jag ”stjäl bilder hela tiden” för att använda på min blogg ”då det ’säljer'”. De flesta bilderna som jag publicerar på min blogg är reklambilder. Låter det som en bra affärsidé, att sälja reklambilder second hand?
1. Okej, då vet vi. Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg anser inte att vi bör stärka yttrandefriheten genom att ändra i upphovsrättslagen så att bildkritik utan tillstånd blir tillåtet även på internet, till skillnad från sju av åtta riksdagspartiers ungdomsförbund (undantaget Kristdemokratiska Ungdomsförbundet).
2. ”Kommersiell hemsida”… Tja, det är ju en av sakerna som Tingsrätten får avgöra. Men saker som talar emot att jag affärsmässigt skulle driva Genusfotografen.se med ett vinstintresse (definitionen av kommersiell) är att jag till exempel inte tjänar några som helst pengar på bloggen. Den är registrerad på mig som privatperson och jag driver inget företag. Jag har inte och har aldrig haft några annonser. Jag har inga sponsorer. Jag säljer inga varor eller tjänster via sidan (vilket jag inte kan, eftersom jag inte har ett företag).
Jag har sedan våren 2012 varit anställd som jämställdhetskonsult och föreläsare på Add Gender AB, vilket framgår av min kontaktsida. (Även om jag nu håller på att gå över till den feministiska skrivarbyrån True Womance.) På den här bloggen har jag plöjt ner oräkneliga timmar på att (gratis) dela med mig av mina kunskaper och analyser som utbildad journalist, genusvetare och fotograf, för att genusmedveten bildanalys är det jag brinner för. (Tror det märks, va?)
1. Vänta… va? Vad jobbar den här gruvan med, egentligen?
2. Jag tycker själv att jag har varit ganska tydlig med min bloggs syfte, men överraskande många väljer ändå att missförstå det som att jag riktar udden av min kritik mot modellerna i sexistiska och könsstereotypa bilder i reklam och media – inte mot producenterna, kreatörerna, beställarna; de med makten över innehållet.
3. Modellen som medverkade på bilden i Äventyrsgruvans kalender verkar faktiskt ha blivit ledsen över uppdykandet av bilden på min blogg. För det är jag ledsen.
1. Jag skulle till och med gå så långt som att säga att det inte bara är nästan accepterat bland yngre att stjäla bilder idag. Om man med ”yngre” menar ”alla som har Facebook”. (Bara en krass parentes.)
2. All den här argumentationen från Äventyrsgruvan – om piratkopiering, moral och ”kostnaden att köpa en bild på rätt sätt” – är bara bullshit. Det finns en liten detalj som gör att hela deras resonemang faller, och det är att bilden, på Baggbodykarnas hemsida, var försedd med en Creative Commons-licens:
Vad märkningen CC-BY-NC-ND betyder är att vem som helst får kopiera och använda deras bild fritt, så länge rättighetsinnehavaren anges med namn och webbadress (så att de får kredd och trafik) och syftet med bildanvändningen är icke-kommersiellt (och det är anledningen till allt detta tjat om att jag skulle vara kommersiell, som jag ändå bara visat isbergstoppen av.)
De har alltså själva satt en symbol på sin bild som säger att de gärna ser att den sprids och att de tillåter användning bortom deras kontroll. Bara användaren följer de specificerade licensvillkoren. Det har jag gjort. I mitt blogginlägg fanns både deras namn och webbadress med, och min blogg är inte kommersiell, utan ideell.
Eller vad tror du, objektiva betraktare som inte är djupt insyltad i den här årslånga, episka tvisten? Är det för att Äventyrsgruvan på allvar tror att jag tjänar en förmögenhet på deras dyrbara bild, som de visserligen distribuerat gratis via sin hemsida sedan 2006 men som de minsann riskerade sina liv för att ta? (Minns extrembildstillägget!)
Eller kan det möjligtvis handla om något lite mindre komplicerat, som vanlig, hederlig kränkthet?
På måndag får vi veta.
Alla som vill får hemskt gärna komma och lyssna. Jag och min jurist Alexander Kandiloros bjuder på kaffe och hemgjord morotskaka!
Dresscode: foliehatt.
PS. Här har ni en bild jag tog av mig och Alexander när jag skjutsade honom på min moped i ettan på gymnasiet (ca 1998–1999):
Skönt med gamla vänner som har stenkoll på upphovsrättsfrågor när grottaktiva dalmasar försöker dra en underjord och i vatten juridiskt.
PS 2. Om ni vill läsa allt som skrivits mellan Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg och Genusfotografen i T-mål 9501-13 vid Södertörns tingsrätt är det bara att maila sodertorns.tingsratt@dom.se och begära ut alla handlingar i pdf-format med hänvisning till offentlighetsprincipen.