Genustomten bloggar hårdast

Det här måste jag bara få hänga i julgranen. Nyhetssajten Ajour har gjort en lista över de största händelserna i bloggosfären 2012, och gissa vilket blogginlägg redaktionen röstade fram till ”årets största” 2012?

genusbomba

Japp! Min analys av Arlanda Xpress bilder på Louise Johansson, invägt allt som hände sedan. (En bra, kompakt sammanfattning av händelseförloppet med länkar till lagtexter och artiklar hittade jag på UR.se under deras avdelning för källkritik.)

Hela listan här.

Kram här!

By |2015-12-31T00:11:23+01:0028 december, 2012|Media|1 Comment

Yuki Keiser & hennes bois

Nä. Men se vad katten släpade in. Senaste numret av RFSL:s medlemstidning Kom Ut.

komutkomut

Och nä, se vad kattredaktörn släppt in. En artikel av Genusfotografen.

artikelnitidningen

Vill du läsa? Nä? Ok!

Yuki Keiser & hennes bois

– Japansk massmedia styrs av män. Och vad vill män se? De vill se folk som älskar män. Deras stolthet blir sårad av en kvinna som inte kysser deras arsle. Hon är värdelös för dem.

Jag sitter med Yuki Keiser på en restaurang i hennes hemkvarter Setagaya-ku i Tokyo. På stolen bredvid sig har hon en papperskasse. Den innehåller tre exemplar av hennes bok Tokyo BOIS! och en hel hög färsktryckta exemplar av Tokyo Finger Bang Style, Japans första lesbiska modetidskrift, som Yuki Keiser co-producerat med den lesbiska baren Gold Finger och som hon nu vill se strategiskt utplacerade i Sverige.

Sedan 2007 har Yuki Keiser, utan att tjäna en yen, lyft fram edgig lesbisk och queer kultur i webzinet Tokyo Wrestling och olika sidoprojekt. Fotoboken Tokyo BOIS! gjorde hon tillsammans med Miwa Tosaki, Japans (enligt Yuki) enda fotograf som är queer själv och fotograferar lesbiska. Den skildrar en grupp som får särskilt lite kärlek från japansk media.

– Jag ville göra något om människor som är födda som kvinnor, men ser ut som pojkar. Vi ville inte bara visa upp queers. Det skulle vara specifikt.

Yuki Keiser gav dem det USA-importerade samlingsnamnet bois.

– Du kan vara lesbisk eller transsexuell och transgender eller genderqueer, du vet, alltihop. Det tillåter också en flytande sexualitet. Så samtidigt som det är specifikt så är det vagt. Du behöver inte använda etiketter.

Boisen är fotograferade på trottoarer och barer i Tokyos »gayborhood« Shinjuku Nichome. Och det går inte att ta miste på att varje bild är en kärleksförklaring. Inte minst de som föreställer Yuki Keiser tillsammans med sin flickvän, queerporrskådisen Syd Blakovich.

– Jag tycker att bois är vackra. Och jag finner deras sätt att grumla könens gränser extremt sexigt.

Vill du veta mer om Yuki Keiser, följ henne på twitter.com/TokyoWrestling

Tomas Gunnarsson

yukiochshawn

Yuki Keiser tillsammans med flickvännen Shawn Tamaribuchi (aka Syd Blakovich), fotade av Miwa Tosaki till Tokyo BOIS!.

tokyofingerbangstyle

Tokyo Finger Bang Style, Japans första och enda lesbiska modetidskrift. Jag har 41 0 ex liggande i min bokhylla. Jag tänkte vara snäll (lydig). Om du är intresserad av att få ett nummer, maila mig din adress så skickar jag ett med posten. Resterande ex räcker jag över till Hallongrottan i Stockholm.

Om du är intresserad av att köpa Tokyo BOIS! kan jag berätta att den finns på Amazon och kostar ca 250 kronor. Kan möjligtvis vara Japans bästa genusfotoinsats någonsin (i kategorin synliggörande, om inte annat).

Och sedan måste jag hålla med Yuki Keiser. Poikarna är heta.

tokyoboisomslag

By |2015-12-30T23:59:15+01:0018 december, 2012|Media|3 Comments

Bildreportage: Queertopia 2012

I gårdagens nummer av ETC hade jag med ett bildreportage från Queertopiafestivalen 2012, som jag bevakade tillsammans med Hanna Hannes Hård. Jag uppdaterar med länk när det läggs ut på deras webb, men tills vidare, medan jag tjurrusar ner på stan för att hinna se Prideparaden innan den ormat klart genom Stockholmby, VARSÅGODA ATT TITTA IN I QUEERTOPIN. (För fler bilder, Queertopias hemsida.)

Texten från ETC, så att du begriper Queertopia:

”Utopin gör inte sig själv

– Jag ser ingen likhet med Stockholm Pride, säger Queertopias fiktiva talesperson Henny Norberg.
Queertopia skapades 2010 som ett alternativ till heteronormativa, sexistiska, homofoba och mansartistfrämjande musikfestivaler. Efter två år i Norberg har musikfestivalen vandrat till ett magasin i Nyköping och blivit en kulturfestival (”då det finns en hierarki mellan konstformerna som vi vill motverka”) med ett ännu större fokus på deltagarkultur och DIY (gör-det-själv). Deltagarantalet har minskat från drygt 800 personer första året till cirka 200 i år, vilket delvis varit en strategi för att öka närheten och lösa upp gränserna mellan arrangörer, volontärer och besökare.
– Queertopia ska vara utopin som vi skapar tillsammans, underifrån, säger Henny Norberg. Inte utopin som samhällets makthavare och företagens lobbyister kidnappat. Det vi skapar själva kan inte lika lätt tas ifrån oss.”

Alla bilder nedan tagna av mig.

Finstämd fittikon av serietecknaren Sofia ”Sling” Lindh, gjord i Queertopias pysselhörna.

Wienbaserade performancepopartisten Crazy bitch in a cave (intervju).

Den feministiska serieskapargruppen Dotterbolaget (intervju), som fotograferingen till ära gjort masker för att stötta de fängslade medlemmarna i den ryska, feministiska punkgruppen Pussy Riot.

Repbondageworkshop med Queer as Fuck.

Queertopias fistdamm lockade besökare. (Ursäkta lokaltidningsbildtexten!)

”Säg till om du är allergisk mot något, till exempel nötter.”

Tack för mig!

By |2015-12-30T23:39:41+01:004 augusti, 2012|Media|3 Comments

Vad får Genusfotografen för betyg av Nöjesguiden?

Nej. Det är tvärtom.

Kritik. Vissa skyr den som pesten. Andra säger: BRING IT ON.

När Nöjesguiden gjorde en intervju med mig till sitt sommarnummer passade de även på att be mig genusgranska och betygsätta tio av deras människobaserade omslag från 2011-2012 med deras egen betygsskala.

Jag var ganska hård. Och hade dessutom hjälp av Hanna Hannes Hård. Det blev ett par dödskallar, inget mästerligt och på de stora hela fick de, genusmässigt, underkänt. Och när Nöjesguidens redaktionschef Amat Levin fick ta del av kritiken sa han: ”Asbra!”

De gav mig dessutom fritt fram att publicera analysen på min blogg.

SÅ HÄR KOMMER DEN NU:

NöjesguidHen eller NöjesguidHan?

Dundrande dissar möter himmelska hissar när genusfotografen Tomas Gunnarsson tillsammans med språkgranskaren Hanna Hannes Hård sätter genusbetyg på Nöjesguidens tidningsomslag.

Är jag okej med dig?
Nöjesguiden 2011–02
Modell: Elin Kling

Kaxiga Elin Kling mot väggen i en lila studiogränd med en kaxig outfit typisk för bögar och anställningströtta meteorologer. Men hennes kroppsspråk är allt annat än fierce. Hon tittar under lugg med huvudet lätt framåtböjt och munnen är halvöppen som på ett häpet, smått andfått barn. Bildens centrum ligger inte hos henne utan hos betraktaren, vars blick hon verkar söka ett godkännande från. Ryckcitatet ”Jag vill ge mig själv en makeover” gör ingenting för att stadga hennes redan veka, osäkra intryck. Ansamlingen rouge på hennes välskuggade kindben ser lite ut som ett blåmärke.

Jag sitter i urvriden ryggmärgs-vätska
Nöjesguiden 2011–03
Modell: Veronica Maggio

Veronica Maggio sitter i en pose som bara kan ha skulpterats fram av en fotografs kroppslinjerättande instruktioner. Det ser lite ut som att hon försöker sig på en mem äldre och farligare än plankning: boobs and butt-posen (besläktad med brokeback och kentauren). För att det ska räknas som en äkta boobs and butt måste båda stjärthalvorna och båda brösten synas i bild, och för att det ska hända måste ländbrosk spillas. Hennes blick ser ut att vara demolerad av utmattningen. Eller av onani (kolla handen). Samma energi läggs aldrig på mansarrangemang. Och visst vore det fint om män också fick onanera på bild?

Kolla ljuset du
Nöjesguiden 2011–04
Modell: Timbuktu

Så här straight har jag aldrig sett en kvinna fotas. Timbuktu står bara där. Ingen ber honom le, kika under lugg eller knäppa upp en skjortknapp till. Trots att ”Timbuk är MAX 1.50” enligt Flashback har fotografen skänkt honom ett majestätiskt grodperspektiv. Till skillnad från många av kvinnorna på Nöjesguidens omslag ser han ut att vara otroligt många sekunder från orgasm. Ryckcitatet nämner något om en ursäkt till det svenska folket, men ser den här killen ut som någon som ber om ursäkt?

Fitta hit!
Nöjesguiden 2012–04
Modell: oviktigt

Det manliga heterosexuella sättet att objektifiera manskroppen på. En magrutig torso i spegelbildshöjd. Ingen hjärna eller andra könsorgan innebär att alla möjligheter till sexuella inviter är avskurna (klandra inte dig själv ifall du missar att han är erigerad.) På Nöjesguidens omslag slipper männen stå för sina kroppar med huvudena. De får välja – huvud eller kropp. Det som gör hela bilden för mig, som är ett stort Cronenbergfan, är tvättbrädesskriften. ”Vad kostar en vagina?” Fittavund? En ofärdig kropps önskan om att få bli krönt med vagina? Fräscht hur som.

Jag är inhägnad i mitt sexliv
Nöjesguiden 2011-11
Modell: Agnes Carlsson

”Släpp Agnes fri”? För näe, hon kan inte ta sig loss själv? Isdrottningen Agnes ligger och väntar på att någon ska komma och förlösa henne ur hennes sexuellt frustrerade, oskuldsvitt pälsinhägnade tillvaro? Rubriksättaren tyckte att hennes armsmycke liknade en boja? Allt är lent feminint med den här bilden. Det är en ytterst kontrollerad bild, komponerad för att inge betraktaren så mycket behag som möjligt. Agnes prickar in regel ett och sex i Buzzfeed.coms guide över ”ways to achieve the very best glamour shot”. Håll i kragen och försäkra dig om att ditt hår är awesome.


Heteroporrigt
Nöjesguiden 2012-02
Modeller: Kakan & Julia

Genus-… ouch. Kompromisslösa Kakan och Julia får inte titta på varandra när de tafsas, utan är precis som i ”lesbiskt” sex i heteroporren riktade till en tänkt, varmt välkommen och uppenbar betraktare som absolut måste få delta i liggandet.

Aktiv Guillou
Nöjesguiden 2011-09
Modell: Jan Guillou

Jan Guillou kikar ut ur Jan Guillous huvud och slipper ha en kropp. I rubriken får han vara aktiv, inte passiv. ”Jan Guillou tycker till.”

Okrossbar
Nöjesguiden 2011-08
Modell: Nhu Duong

Bra att Nhu Duong får se så folkilsken och okrossbar ut. Bara två av ”kvinnans sexsignaler” har hon dragit på sig: den lite mer vintage handledsblottningen och de – ständigt, Nöjesguiden – särade läpparna.

Gina reder sig själv
Nöjesguiden 2011-06
Modell: Gina Dirawi

Att likna kvinnor vid blommor – blyga violer, vulgo rosor – är gammalt i skåpet. Oklart varför. Det jag gillar med den här är att Gina Dirawi ser ut att kunna reda sig själv.

Väl godkänt
Nöjesguiden 2011-02
Modell: Vanessa Falk

Vanessa Falk ser inte ut att spruta såpa i munnen för någon annans skull, utan bara för att hon är full (i fan). Hon och fotografhen får den annars så könssegregerande handen på höften-posen att se ovanligt motiverad ut.

GENUSFOTOUTLÅTANDE:

Nöjesguidens ofta normkritiska innehåll går tyvärr inte igen i omslagen. Ni gör ett hästjobb med att finjustera era kvinnliga omslagsmodellers kroppsdelar som motvikter mot varandra för att slå an en hipstersexig, säljande balans. På bilderna av män lägger ni tyngden i själva personen. Ni låter dem komma undan med en muskelspasm i ögat eller mungipan och fokuserar mer på vad de säger eller gör. Jag tycker att ni borde ha en lite mer nytänkande glimt i kamerablixten. Låt kvinnorna sitta ner och bara utstråla makt, gör er besväret att böja, stajla, jaga runt och klä av männen. Låt dem, trots att vissa psykologer skulle hävda att det vore falsk marknadsföring, sära på läpparna. Jag vet att ni törs.

Av Tomas Gunnarsson med hjälp av Hanna Hannes Hård

När jag redan hade skickat in texten slog det mig att jag kanske borde ha varit lite tydligare.

*hipstersexig = hipstersexistisk

Emil Jönsson, som fotograferade mig till artikeln, visade för övrigt att han tordes plåta mig med läpparna särade. (Synd att det inte blev ett omslag!)

Förvirrad av mitt tjat om särade läppar? Börja, till exempel, här: Female Body Language – Flirting

Tack för mig!

By |2015-12-30T23:34:48+01:0017 juli, 2012|Genusanalys, Media|15 Comments

Stortacket

Tack, tack, TACK alla för allt stöd.

Tack alla ni som bidrog till att reparera den ekonomiska skadan jag berättade om hur jag ådrog mig i Så blev jag censurerad och 15 000 kronor fattigare. Tack Ulf Andersson och Hannah Lemoine för att ni (med flera) sporrade varandra till insamlingen på Livsknep.se, som Ulf Andersson höll i och som på mindre än ett dygn (21 timmar) hade nått 15 000 kronor. Mitt i allt kaos på Facebook och Twitter, mitt i alla mediabevakning och -påringning (Aftonbladet Kultur, Aftonbladet (ledarbloggen), Ajour, Ajour igen, DN, DN igen, DN igen, Expressen (debattartikel), GP, Newsmill, Nyheter 24: Hanna Fridén, P3 Nyheter), registrerade jag att folk internetskrek åt mig att de ville ge. När jag väl hade lyckats få till ett eget Paypal-konto var insamlingen redan klar. Det blev till och med ett överskott på 4000 kronor som jag, insamlarna och mina ständiga stöttare Add Gender pratar om att använda till en stödfest (stay tuned och kom hemskt gärna på den!).

Jag kattblinkar djupt av tacksamhet och försöker smälta vidden av stödet jag har fått. Samtidigt är jag överväldigad av uppslutningen av folk som tycker att jämställdhet och yttrandefrihet är viktigt, och jag försöker läsa allt, alla smarta inlägg, alla råd och rön, allt skickligt gräv och alla uppmuntrande ord som jag får via bloggen, mailen och Twitter. Jag ska försöka svara på allt så fort jag orkar och hinner.

Ett särskilt tack till dig som lappade ihop och spred en ocensurerad version av mitt ursprungliga blogginlägg Vad sägs om att ta lite bilder med slangen? (vem du nu än är!). På ett plan kändes det allra viktigast.

Tack alla vänner som stöttat och experter som hjälpt. Jag ska bjuda er på varsin glass i solen och kattblinka mot er.

Nu ska jag vila. (Jag ljuger. Det kommer ett nytt inlägg mycket snart.)

Tack för mig!

Tomas

Mer läsning: Webbfunktion: Spectacular studios vs. Genusfotografen
Pernilla Alexandersson på Add Gender, för ett bakgrundsperspektiv: Sommaren då jämställdhet blev avgörande för varumärket

By |2014-02-18T12:45:25+01:0017 juli, 2012|Arlanda Express, Juridik, Media, Personligt|7 Comments
Go to Top