Vi måste kunna prata om bilder

Idag har jag med en debattartikel i Aftonbladet. Om fiskporren, upphovsrättslagen och vikten av att våga kritisera bilderna vi dränks i varje dag.

AftonbladetDebatt

En mycket välskriven läskompis till min text är Patrik Kronqvists ledare ”En riktigt dålig fiskehistoria” i Expressen, där han påpekar att den här trasiga lagluckan som jag (och han) fått stryk med, lätt går att laga genom att stryka fem ord. (”dock inte i digital form”.)

”En sådan ändring skulle knappast riskera att öppna portarna för bildstölder.
I USA – annars knappast känt för slappa upphovsrättslagar – finns sedan länge en princip om ”fair use” som ger stor frihet att både kritisera och parodiera verk.”

Han tillägger att Maria Ferm (MP) redan motionerat i frågan. Jag skriver ”Heja Maria Ferm! Gör en litn genusfotograf lite tryggare!” och pingar henne på Twitter.

Då svarar hon:

MariaFerm

Okej. Lite illamående av hybris blir jag allt. Jag är nämnd i ett lagändringsförslag till riksdagen. Och så här skriver Maria Ferm om vikten av öppenhet för kritik:

”Den digitala miljön sägs utgöra ett större hot mot upphovsmannen än tryckta medium. Detta får inte användas som ett argument mot att tillåta en kritisk granskning av offentliggjorda verk. En granskning som borde ske oavsett vilket medium som kritiken framförs i.”

Ja, om du läser min, Patrik Kronqvists och Maria Ferms text. Finns det några frågetecken kvar då? Det enda som är kvar för mig är efter frågan: hur kunde någon någonsin i Sverige (som har världens äldsta tryckfrihetsförordning) tänka att kritiska granskningar kanske inte ska uppmuntras?

Jag blev även intervjuad i Journalisten om det här, där jag säger att jag tror att vi går miste om bra och viktiga insikter om den här lagstiftningen gör att folk inte vågar kritisera.

Journalisten

Rasade även i Aftonbladet i lördags, innan de frågade om jag ville skriva en debattartikel.

Rasar i Aftonbladet

Och i luren till SVT Nyheter i fredags kväll.

Rasar till SVT Nyheter

Freja Salö på SVT Nyheter fick tag i Fisk & Fris chefredaktör Jens Bursell, som hade det här att säga:

– Bilderna har tagits av en av Europas bästa fiskefotografer och vissa av tjejerna har startat sina karriärer som fiskeflickor, och sedan blivit ”playmate of the year”.

Och sedan strukit fiskeflicka från CV:t.

Innan dess skrevs det om Sveriges rasande i danska BT:

BTsvenskernerasar

BT

Lite annan vinkel. ”Svenskarna har bara en pinne i røven till oss!” (Även att de tre gånger i artikeln skriver ”se alla bilderna: här är de sexiga och nakna fiskeflickorna”.)

Raset uppmärksammades även på den stora amerikanska politik-/media-/skvaller-sajten Gawker.

WTF Gawker

De körde också lite på moralpanik-vinkeln. Även om det folk mest verkade få panik över så klart var bilderna. (Passande etikett, WTF.)

Älskade den här kommentaren:

thatdanishblogJust det. Gawker misstog mig för att vara dansk. (Før bøvelen!) Som om en dansk bloggare plötsligt skulle chockas över Danmarks gränslösa ondska?

Rasade till Nyheter 24 gjorde jag också.

Nyheter 24

Och, till sist, i DN.

DN

Det var genomslaget för den här gången.

Tack för mig!

By |2015-12-31T00:06:38+01:0030 januari, 2013|Fiskporr, Juridik, Media|13 Comments

Genustomten bloggar hårdast

Det här måste jag bara få hänga i julgranen. Nyhetssajten Ajour har gjort en lista över de största händelserna i bloggosfären 2012, och gissa vilket blogginlägg redaktionen röstade fram till ”årets största” 2012?

genusbomba

Japp! Min analys av Arlanda Xpress bilder på Louise Johansson, invägt allt som hände sedan. (En bra, kompakt sammanfattning av händelseförloppet med länkar till lagtexter och artiklar hittade jag på UR.se under deras avdelning för källkritik.)

Hela listan här.

Kram här!

By |2015-12-31T00:11:23+01:0028 december, 2012|Media|1 Comment

Yuki Keiser & hennes bois

Nä. Men se vad katten släpade in. Senaste numret av RFSL:s medlemstidning Kom Ut.

komutkomut

Och nä, se vad kattredaktörn släppt in. En artikel av Genusfotografen.

artikelnitidningen

Vill du läsa? Nä? Ok!

Yuki Keiser & hennes bois

– Japansk massmedia styrs av män. Och vad vill män se? De vill se folk som älskar män. Deras stolthet blir sårad av en kvinna som inte kysser deras arsle. Hon är värdelös för dem.

Jag sitter med Yuki Keiser på en restaurang i hennes hemkvarter Setagaya-ku i Tokyo. På stolen bredvid sig har hon en papperskasse. Den innehåller tre exemplar av hennes bok Tokyo BOIS! och en hel hög färsktryckta exemplar av Tokyo Finger Bang Style, Japans första lesbiska modetidskrift, som Yuki Keiser co-producerat med den lesbiska baren Gold Finger och som hon nu vill se strategiskt utplacerade i Sverige.

Sedan 2007 har Yuki Keiser, utan att tjäna en yen, lyft fram edgig lesbisk och queer kultur i webzinet Tokyo Wrestling och olika sidoprojekt. Fotoboken Tokyo BOIS! gjorde hon tillsammans med Miwa Tosaki, Japans (enligt Yuki) enda fotograf som är queer själv och fotograferar lesbiska. Den skildrar en grupp som får särskilt lite kärlek från japansk media.

– Jag ville göra något om människor som är födda som kvinnor, men ser ut som pojkar. Vi ville inte bara visa upp queers. Det skulle vara specifikt.

Yuki Keiser gav dem det USA-importerade samlingsnamnet bois.

– Du kan vara lesbisk eller transsexuell och transgender eller genderqueer, du vet, alltihop. Det tillåter också en flytande sexualitet. Så samtidigt som det är specifikt så är det vagt. Du behöver inte använda etiketter.

Boisen är fotograferade på trottoarer och barer i Tokyos »gayborhood« Shinjuku Nichome. Och det går inte att ta miste på att varje bild är en kärleksförklaring. Inte minst de som föreställer Yuki Keiser tillsammans med sin flickvän, queerporrskådisen Syd Blakovich.

– Jag tycker att bois är vackra. Och jag finner deras sätt att grumla könens gränser extremt sexigt.

Vill du veta mer om Yuki Keiser, följ henne på twitter.com/TokyoWrestling

Tomas Gunnarsson

yukiochshawn

Yuki Keiser tillsammans med flickvännen Shawn Tamaribuchi (aka Syd Blakovich), fotade av Miwa Tosaki till Tokyo BOIS!.

tokyofingerbangstyle

Tokyo Finger Bang Style, Japans första och enda lesbiska modetidskrift. Jag har 41 0 ex liggande i min bokhylla. Jag tänkte vara snäll (lydig). Om du är intresserad av att få ett nummer, maila mig din adress så skickar jag ett med posten. Resterande ex räcker jag över till Hallongrottan i Stockholm.

Om du är intresserad av att köpa Tokyo BOIS! kan jag berätta att den finns på Amazon och kostar ca 250 kronor. Kan möjligtvis vara Japans bästa genusfotoinsats någonsin (i kategorin synliggörande, om inte annat).

Och sedan måste jag hålla med Yuki Keiser. Poikarna är heta.

tokyoboisomslag

By |2015-12-30T23:59:15+01:0018 december, 2012|Media|3 Comments

Bildreportage: Queertopia 2012

I gårdagens nummer av ETC hade jag med ett bildreportage från Queertopiafestivalen 2012, som jag bevakade tillsammans med Hanna Hannes Hård. Jag uppdaterar med länk när det läggs ut på deras webb, men tills vidare, medan jag tjurrusar ner på stan för att hinna se Prideparaden innan den ormat klart genom Stockholmby, VARSÅGODA ATT TITTA IN I QUEERTOPIN. (För fler bilder, Queertopias hemsida.)

Texten från ETC, så att du begriper Queertopia:

”Utopin gör inte sig själv

– Jag ser ingen likhet med Stockholm Pride, säger Queertopias fiktiva talesperson Henny Norberg.
Queertopia skapades 2010 som ett alternativ till heteronormativa, sexistiska, homofoba och mansartistfrämjande musikfestivaler. Efter två år i Norberg har musikfestivalen vandrat till ett magasin i Nyköping och blivit en kulturfestival (”då det finns en hierarki mellan konstformerna som vi vill motverka”) med ett ännu större fokus på deltagarkultur och DIY (gör-det-själv). Deltagarantalet har minskat från drygt 800 personer första året till cirka 200 i år, vilket delvis varit en strategi för att öka närheten och lösa upp gränserna mellan arrangörer, volontärer och besökare.
– Queertopia ska vara utopin som vi skapar tillsammans, underifrån, säger Henny Norberg. Inte utopin som samhällets makthavare och företagens lobbyister kidnappat. Det vi skapar själva kan inte lika lätt tas ifrån oss.”

Alla bilder nedan tagna av mig.

Finstämd fittikon av serietecknaren Sofia ”Sling” Lindh, gjord i Queertopias pysselhörna.

Wienbaserade performancepopartisten Crazy bitch in a cave (intervju).

Den feministiska serieskapargruppen Dotterbolaget (intervju), som fotograferingen till ära gjort masker för att stötta de fängslade medlemmarna i den ryska, feministiska punkgruppen Pussy Riot.

Repbondageworkshop med Queer as Fuck.

Queertopias fistdamm lockade besökare. (Ursäkta lokaltidningsbildtexten!)

”Säg till om du är allergisk mot något, till exempel nötter.”

Tack för mig!

By |2015-12-30T23:39:41+01:004 augusti, 2012|Media|3 Comments
Go to Top