Hem2022-05-30T21:03:25+02:00

Du kan inte bli vad du inte kan se

Vet du hur skogsforskare ser ut? Här är fyra doktorander i skogsvetenskap vid SLU Alnarp i Skåne, som jag fotograferade för Nätverket för yrkesverksamma kvinnor i skogsbranschens (NYKS) Jämställdhetskalender 2022: Hanna Bernö, Mostarin Ara, Ida Nordström och Amanda de Castro Segtowich.

Min inspiration till det här fotot var den mycket populära TV-tropen vanligtvis kallad ”coola killar som nonchalant går bort från explosioner”.

En look som jag tycker matchar deras orubbliga och beslutsamma kollektiva citat till kalendern:

»Särskilt nu, när klimatförändringarna orsakar alltmer oförutsägbart extremväder som garanterat kommer att påverka skogen, känns det som ett privilegium att vara de som kan förse branschen med lösningar.«

💚🌲💚💥

By |15 juli, 2022|Categories: Okategoriserade|0 Comments

Bildkritik på internet – snart lagligt i Sverige?

Det är tio år sedan jag startade den här bloggen. Det firar jag med att bli stämningshotad och krävd på skadestånd för något de flesta tror är lagligt. Jag behöver också få tag på två nyhetsankare eller programledare som kan hjälpa mig att rekonstruera en censurerad bild.

Oftast brukar folk betala mig för att analysera deras bilder. Men ibland är det jag som får betala.

Nyligen förde jag över 10 400 kronor till en tysk advokatfirma som annars skulle stämma mig å en amerikansk agenturs vägnar, för att jag utan tillstånd kritiserat en av deras fotografers bilder på min blogg.

Och då kom jag billigt undan. Om jag hade vägrat att betala och låtit tvisten gå till domstol hade rättegångskostnaderna kunnat landa på uppemot 300 000 kronor, enligt den advokat jag rådfrågade.

Aningen mer än de 140 000 kronor jag kunnat få betala om jag förlorat i hovrätten mot Äventyrsgruvan i Tuna-Hästberg. (Fråga inte.) Betydligt mer än de 15 000 kronor jag fick betala i skadestånd till fotografen bakom bilderna av kocken Louise Johansson drickande vatten ur en diskslang i Arlanda Express kundtidning Xpress. Den danska sportfiskeblaskan Fisk og Fri skulle, å sin sida, ha 4000 danska kronor om dagen om jag inte skyndsamt rensade bort deras fiskporr från bloggen. (Ät klart innan du klickar på länken.)

Så, vad är det senaste tillskottet i mitt växande icke-galleri av bilder jag tvingats ta ner från eller censurera på bloggen?


Varsågod. Bildkritik utan bilder.

En bild från tidningen Vanity Fair, tagen av fotografen Mark Seliger, föreställande nyhetskanalen MSNBC:s programledare Mika Brezinski och Joe Scarborough.

Två nyhetsankare. Ett som sitter på stol med benen bekvämt i kors. Ett annat som poserar på ett bord (av typen slaktarbänk), i höga stilettklackar och något slags akrobatisk pinup-pose, samtidigt vridande huvudet för att kasta en beundrande eller flirtig blick på sin kollega.

Den här bilden skulle advokatfirman Fuß & Jankord och agenturen August först ha 29 500 kronor för att jag utan att fråga om lov använt och kritiserat i mitt inlägg Glada kroppar hjälper mot nakenchocker. Efter två månaders förhandling lyckades jag pruta ner skadeståndet. Men en sak lyckades jag inte övertyga dem om: att jag skulle få använda bilden.

Men varför skulle jag få det? kanske du tänker. Analysera en bild som inte är min (utan att betala)?

Jo, för att kritisk granskning är inskrivet i såväl amerikansk (i Fair use-doktrinen) som europeisk lagstiftning som ett viktigt undantag där det ska vara möjligt att använda redan offentliggjorda konstverk, med eller utan upphovspersonens tillstånd. För att balansera upphovsrätten mot yttrandefriheten. För att anspråk om upphovsrättsintrång inte ska användas för att tysta och tvinga bort information, debatt och kritik som ligger i allmänhetens intresse. (Och ekonomiskt skada eller ge skrämselhicka åt kritiker.)

Just i Sverige finns dock en gränsdragning som blir absurdare för varje år som går. En lucka i lagen som är orsaken till att jag inte bara kunnat visa stämningssugna fiskporrmånglare och grottdykare dörren.

Så här ser det fortfarande ut i vår upphovsrättslag, år 2022:

Okej, boomerlagen.

Hur kunde det bli så här? Att vi i landet med världens äldsta tryckfrihetsförordning och en stolt historia av att värna yttrandefriheten har en lag som uppmuntrar bildkritik i press men inte cyberrymd – där den mesta av debatten, analysen och kritiken äger rum idag?

Facit: Lagstiftningen är skriven 2003.

Det var 2003 vi skulle införliva InfoSoc-direktivet i svensk lag. Ett EU-direktiv som bland annat stakade ut vilka olika undantag i upphovsrätten länder kunde implementera. Och i en svensk promemoria föreslogs att ”i anslutning till texten i en kritisk framställning skall konstverk endast få återges i analog form”.

Exakt varför man kom fram till att det nog vore bäst att förbjuda olovlig bildkritik online framgår inte. Men beslutet fattades alltså före Facebook (2004) fanns. Före Youtube (2005), Twitter (2006) och Instagram (2010). Före sociala medier fanns, i princip. (Om inte Lunarstorm räknas.)

Men vet ni! Det här misstaget kan vi äntligen rätta till i år, om vi vill.

Ett nytt EU-direktiv om upphovsrätt ska införas i svensk lag. Och i det står det att alla medlemsländer ska försäkra sina invånare om att vissa undantag – däribland för citat, parodi ock kritik – gäller när man använder onlinetjänster för delning av innehåll. Och en ny svensk promemoria har tagits fram, som föreslår att detta ska läggas till i lagen via en ny paragraf (52 §).

Ingen strykning av den där olycksaligt anakronistiska mening “dock inte i digital form” nämns, dock. Vilket öppnar för en ny potentiellt förvirrande gränsdragning. Kommer kritisk granskning av bilder bara vara tillåtet om det sker via stora sociala medie-plattformar som Facebook, men inte via till exempel bloggar? Risken är att vi återigen låser in mediekritikens viktigaste verktyg i specifika medier – istället för att bara släppa kritiken helt fri.

Med tanke på att det kan dröja tjugo år mellan chanserna att uppdatera lagen så att den hänger med i tekniken hoppas jag att vi kan blicka framåt den här gången. Låt 2022 bli året då Sverige legaliserar bildkritik på internet!

Tills dess behöver jag hjälp med en sak…

Hej!

Jobbar du som nyhetsankare eller programledare för ett nyhetsprogram på ett av ditt lands största tv-kanaler?

Skulle du och en kollega av annat kön kunna tänka er att hjälpa mig att rekonstruera en bild från Vanity Fair som jag inte längre får visa på min blogg?

Obs: Jag kommer så klart göra en genderswap; det vill säga låta mannen återskapa kvinnans position i originalfotot, och vice versa. Så, du som manligt nyhetsankare, titta extra noga på bilden och fundera över hur vig du är.

Frivilliga får gärna höra av sig till tomas.gunnarsson@genusfotografen.se

E-hej,

Tomas

Bonusläsning:

Agenturen August och deras tyska jurister hotade med att stämma mig i tysk domstol – något advokaten jag rådfrågade trodde kunde bli verklighet. Jag bemödade mig inte ens om att hänvisa till svensk lagstiftning, eftersom en rättegång i svensk domstol skulle innebära en bergsäker förlust.

Istället försökte jag gå dem till mötes. Jag föreslog att jag skulle få behålla bilden på bloggen, men korrigera ett misstag de mycket riktigt påpekat: att inte namnge fotografen. När de sa nej, och insisterade på att jag skulle skriva på ett avtal där jag förbinder mig att aldrig publicera bilden igen, föreslog jag en annan lösning: att jag skulle betala en summa som kompensation för att ha utelämnat fotografens namn, men vid betalning få tillstånd att analysera bilden på min blogg ånyo.

När det fortfarande blev nej betalade jag tillsist, skrev på deras avtal och skickade det via mejl. Trots att de först skulle ha det via… fax.

 

By |30 maj, 2022|Categories: Okategoriserade|0 Comments

En konstruktiv skandal

Äntligen, efter att ha jobbat med den större delen av året, kan jag hänga upp den här på väggen:

På omslaget: Anna Utter, skogsmaskinsförare. Grafisk design: Johan Dahlin, Baringo.

NYKS Jämställdhetskalender 2022. Som jag har haft äran att ta porträtten och göra intervjuerna till, resande till några av de vackraste (och vissa fall mest broms- eller myggangripa) arbetsplatserna i Sverige.

Om du inte känner till NYKS så står det för Nätverket för yrkesverksamma kvinnor och ickebinära i skogsbranschen. Och om du inte känner till bakgrunden till varför den här kalendern skapades, bered dig på att höra en inspirerande historia om att göra något konstruktivt av en skandal. (Varvat med actionbilder och powerporträtt från kalendern.)

Lisa Göransson, timmerbilsförare från Stugan i Jämtland, och Elsa. »När det är något man inte tror att man kommer att klara och så löser man situationen helt själv. Det är en sån boost.«

Cissi Svennblad, elev på Ösby naturbruksgymnasium. »Efter skolan ska jag nog vara entreprenör, som skotar- eller skördarförare. Sen vill jag plugga vidare till jägmästare i Umeå, för jag vill både kunna vara ute i skogen mycket och planera för dess framtid.«

För två år sedan uppdagades det (tack vare medlemmar i NYKS) att den finska skogsmaskinstillverkaren Ponsse sedan flera år skänkt sina kunder en kalender, producerad av en tysk underleverantör, där lättklädda modeller poserade på deras skogsmaskiner.

Skogsstyrelsen och flera av de största skogsbolagen i Sverige stämde in i NYKS kritik och markerade mot Ponsse, som – trots många skrattande, gråtande och ilsket kokande miner från män i kommentarsfält – bestämde sig för att det var dags att ge sig ur kalendermakarbranschen.

Historien hade kunnat sluta där. Med ett ”va?? lever vi på 1970-talet?” vid åsynen av kalendern, till ett ”okej, näe, det är kanske 2020 ändå” när skogsbranschen fördömde den. Men NYKS blickade framåt.

Kari Hyll, forskare i mätteknik på Skogforsk. »Jag är utbildad astronom, men blev sugen på att göra något mer tillämpat. Många av teknikerna vi använder för att mäta planeter och galaxer kan vi också använda för att mäta skog och virke.«

Ylva och Mathilda Clausén Wingård, två generationer arborister på Arborist Ylva i Halland.
Mathilda: »Vi måste kunna lita på varandra till hundra procent. För när du jobbar med trädfällning på marken och en farlig situation uppstår kan du gå åt sidan, det kan du inte uppe i ett träd.«
Ylva: »Vi har jobbat ihop så mycket att jag vet vad som händer beroende på hur mamma andas.«

 

Det var Erika Alm, hållbarhetsspecialist på Stora Enso Skog och medlem i NYKS, som ringde Ponsses Sverige-vd Carl-Henrik Hammar med ett erbjudande: att sponsra skapandet av en mer modern kalender.

Ponsse tackade ja utan att tveka. Och samma här, när jag blev tillfrågad om att fota den. Jag hade sett rubrikerna om skandalkalendern i DN och blev väldigt inspirerad när jag hörde om det nya kapitlet i historien. Att en aktör som ”faktiskt var med och skapade en del av de utmaningar vi jobbar med idag” – som Carl-Henrik Hammar själv uttrycker det i sin pratbubbla i kalendern – tar chansen att göra något som faktiskt kan bidra till att skogen blir en mer jämställd och inkluderande plats att jobba på.

Gunilla Arnesson, markberedare från Blekinge. »När jag började jobba i skogen var det få som trodde på mig. Men jag är kvar här, 14 år senare. Samma bransch. Jag vet vad jag kan, och jag är bra på det.«

Hanna Flink, produktions- och virkesansvarig på Skogssällskapet. »Skogsbranschen utvecklas inte tillräckligt snabbt. Och det är för att man hellre anställer personer som man är bekväm med, än de som är öppna och vågar ifrågasätta.« (Hanna flankeras av Johan, August, Nomi och Saffran. Du kan få gissa vem som är vem.)

Störst kredd ska dock NYKS ha, som kläckte den så briljanta idén. Att göra en ny kalender och ersätta stereotyperna med 12 porträtt av superkompetenta kvinnor och ickebinära som jobbar i skogen på riktigt varje dag, för att kanske lyckas inspirera flera att hitta sitt kall i skogen. Du kan inte bli vad du inte kan se.

Anna Utter: » När jag kör skogsmaskin är jag ett med maskinen. Den är jag. Som när du plockar upp något med handen, så känns det för mig när jag använder aggregatet. Jag vet precis, i känslan, vad den kommer att göra.«

Tack Erika Alm, Anna Schyman, Erica Björndotter, Emma Strandberg och Malin Eriksson på NYKS för otroligt roliga projektgruppsmöten och bildbollningssessioner. Tack Ponsse för att ni sa ja till allt och gav oss fria händer. Och varmt tack till alla deltagarna i kalendern, för de intressanta samtalen och för att jag fick praktisera hos er (och era hundar).

För dig som sitter kalenderlös så här en månad innan 2022: NYKS Jämställdhetskalender 2022 är tyvärr slutsåld. Men jag har ett eget reservlager och kan skicka en kalender om du betalar frakten. Skicka ett mejl till genusfotografen@gmail.com så löser vi det.

By |3 december, 2021|Categories: Okategoriserade|0 Comments

Svensk genusfotograf spenderar en vecka med att konsumera estnisk media

Badar kvinnor och män badtunna på olika sätt? Varför behövs inte pappa på familjefotot? Vad är den estniska motsvarigheten till en #lokaltidningsbesvikelse? Och är det möjligt för en bild att underminera tusen ord?

Det här är några av frågorna jag fick reda ut när den feministiska nättidningen Feministeerium bjöd in mig att recensera estniska dagstidningar. Klicka här eller på bilden nedan för att läsa facit.

By |30 november, 2021|Categories: Okategoriserade|1 Comment
Go to Top