Nä vad säger ni. Ska vi titta lite närmare på män? Eller snarare på vilka påståenden om manlighet som kan uppsnappas om man lämnar boet, eller bara sängen, med genusglasögonen på?

Okej. Det här budskapet har du redan koll på nu, men det är alltid bra med lite repetition…

Män är mördare

Du ser dem överallt. Kastande rostiga knivar till styva blickar efter dig från reklampelare, tidningshyllor och kyrkoblad som lagt sig på din dörrmatta i väntan på att du ska komma hem.

Män som ser ut att vilja – eller i alla fall kunna – mörda dig.

Kvinnor ser ut som att de stöter på dig. Män ser ut som att de vill stöta dolken i dig.

Men ibland kan de vara lite svåra att få syn på, hur kallt än deras blickar isar när du passerar dem. Ibland kanske du inte reflekterar över hur mystiskt överrepresenterade män som verkar jobba med våld och död är förrän du står inför en hel skog av mördare.

Som den Emma Thuresson hittade när hon besökte Northern Model Groups hemsida, avdelningen ”new faces” (tack för spaningen!):

De nya tjejerna:

De nya killarna:

Kände du hur dina chanser att överleva först såg ganska ljusa ut, men sen gick i moln när du scrollade ner?

Ibland kan det dock räcka med one man. Någon som blivit ombedd att ta i lite väl hårt i sitt uttryckande av hård idealmanlighet så att illusionen sprängts lite i sömmarna och könsrollen bara blivit väldigt illasittande.

”Kan du se lite manligare ut? Nej, ÄNNU manligare. Mer! Mera! MERA! Ah, där, bra! Och så kisar du! Där! Bra, tack!” som Emma Gray Munthe (tack för tipset!) musar om att fotografen skulle ha sagt.

Ser du ens vem bilden föreställer? Det är Skavlans annars så sympatiska och tillmötesgående på stan-reporter Niklas Källner, som fotograferats till Damernas Värld. Jag missade helt att det var han. Vilket kanske säger en del om effekten av att kräma på med allt för mycket klyscha (stereotyper gifter sig per definition illa med individualitet).

Så vad handlar det här om, egentligen? Vem tycker egentligen att det är en bra idé att fylla våra gator, tidningar och reklambanners med bilder av aggressiva män? Varför måste den manliga argrynkan nödtvunget åka ner så fort kameran åker upp?

Ernest Hemingway kanske vet. Själva affischgubben för överkompenserad maskulinitet skrev i sin memoarbok A Moveable Feast, angående när han försvarade sin homofobi inför författarkollegan Gertrude Stein, om hur det var att som ung pojke behöva bära kniv i sällskap av luffare ”på tiden när vargar inte var slang för män som var besatta av jakten på kvinnor”:

”Jag försökte tala om för Fröken Stein att när du var en pojke och rörde dig i sällskap av män, då var du tvungen att vara beredd att döda en man, veta hur du skulle göra det och verkligen veta att du skulle göra det för att slippa bli störd … Om du visste att du skulle döda, kände andra människor det väldigt snabbt och lät dig vara ifred.”

Självförsvar mot en manlig(are), eventuellt penetrationssugen blick. Är det vad mördarminen handlar om?

Medieforskaren Anja Hirdman skriver i boken Den ensamma fallosen att den manliga kroppen i bild inte har några poser, gester eller blickar som är designade med en feminin lust i åtanke, utan att det offentliga uppvisandet av manliga kroppar – än så länge – i första hand är en ”kroppslig affär män emellan”.

”Ett tydligt uttryck för detta är att bilder på mer eller mindre avklädda män nästan alltid väcker frågor om homosexualitet eller homoerotism mellan män. Med andra ord: bilden av mannens kropp har rört frågor om män för män.”

Med den här logiken menar Anja Hirdman att den ihärdigt och iskallt tillbakastirrande mannen på bild handlar om ett machokulturens dominansspel och om manliga hierarkier. Hon tar exemplet att det i populärkulturen förekommer oändligt många kyliga, hotfulla blickmöten mellan män (där den svage är den som tittar bort först).

”Detta med att bli tittad på, att underställa sig någon annans blick, framställs på många håll som ett verkligt hot för män. Den klassiska västernfilmen är ett exempel med sina suggestiva närbilder på sammanbitna mansansikten som nagelfar omvärlden efter tecken på om de blir iakttagna. Betraktandet framställs som ett sätt att ha kontroll över såväl sin omgivning som över andra män.”

Det här kan du ha i bakhuvudet nästa gång du hittar en bild på en man som stirrar på dig med en så kokande ilsken blick att skinnjackan smälter: Han är rädd att du också är en man, så för säkerhets skull försöker han därför dominera dig med blicken.

Det här kan förklara varför tjejerna i en underklädesreklam från 1998 kom undan med att posera så här:

Medan männen i motsvarande reklam var tvungna att posera så här:

”Se ut som en ledare av män, som om du skulle kunna befalla en hel armé trots att du har tappat byxorna!” verkar fotografen ha skrikit till varje enskild man i den här bilden.

Det kan också förklara varför ett amerikanskt företag som bestämt sig för att sälja nagellack till män ger sig själva det här namnet och den här framtoningen:

Alpha Nail. Det är inte nagellack. Det är nagelPANSAR.

”Vad har Roger Huerta, Chuck Liddell, Chris Leben och Dave Navarro gemensamt? De är alla alfahannar och de smyckar alla sina naglar med krigsmålning. Varför? Varför inte!” argumenterar sidan. Och som om varför inte! inte vore ett tillräckligt bra argument, snurrar ett bildspel med ytterligare sex bildsatta argument till varför:

Du får lägra fler kvinnor. Minst två åt gången.

Hörde du inte vad vi sa? MINST TVÅ ÅT GÅNGEN!

Få din flickvän att kräkas mindre när hon ser dina fötter. Eller vänta. Du har ingen flickvän! Du är en alfahanne! Alla är din flickvän!

Slå ner fler betahannar med hjälp av den dolda… energireserven… i lackets… glans?

Rockgudar är också ett slags alfahanne! Det är därför man spelar gitarr, din jävla idiot. För att vinna brudar!

Se bra ut för din egen skull. Inte för någon annans. (Okej. Faktiskt ett bra budskap. Även om det blir lite förvirrande med den kvinnliga modellens död-frånvända blick. Inte för hennes skull, alltså? För i så fall hade hon ju kollat på naglarna. Det där med att göra sig till för någon annans skull går bara inte som man, tydligen.)

Till sist har Alpha Nail en raggskola inspirerad av Neil Strauss bok The Game (om hur man manipulationsförför kvinnor genom att fejka att man är en alfahanne).

Märkte du vad som saknades? En anledning ett. Jag har klickat och klickat fram och tillbaka i bildspelet, men hittar inte vad ”reason number one” skulle vara. Är det kanske meningen att man där undermedvetet ska fylla på med det som egentligen sägs i alla andra desperat macho argument? ”Det är inte bögigt, vi lovar!” Eller rättare sagt: ”det är inte KVINNLIGT, vi lovar!”

Ni känner det också, eller hur? Hur skör Alpha Nail får manligheten att framstå? Så skör att den behöver ett pansar. Så skör att den behöver krigas och bestigas kvinnor för. En så klen konstruktion att lite spackel skulle kunna rasera den om det smetades på med fel avsikter.

Jag tror inte det är för att man vill ha mer macho i sitt liv som man köper nagellack. Och även om jag tycker att fler män borde prova nagellack, tycker jag verkligen inte att idén bör säljas in genom att osynliggöra (och indirekt nedvärdera och förakta) att nagellack är förknippat med femininitet. Som om det vore så fruktansvärt. Och som om det automatiskt skulle leda till undergivenhet.

Men där har du skapandet av ”manlighet” som i en liten, genomskinlig ask. Att vara man, att bli man, handlar om att inte vara kvinna (och vice versa). Det är en process som forskare menar börjar med att små pojkar uppmuntras att inte identifiera sig med sina mammor (en norm som kan synliggöras med att peka på ett enda ord – ”morsgris” – som används på pojkar men inte flickor, som en negativt laddad undantagsbeskrivning) och som fortsätter – i sämsta fall – i ett livslångt förtryckande och förnekande av egna egenskaper som skulle kunna kategoriseras som feminina/kvinnliga. Vilket leder oss tillbaka till våra bilder av män som ser ut som att de HATAR att kommunicera, hellre skulle DÖDA än att visa en känsla och som vägrar att släppa kontrollen över ens en ANSIKTSMUSKEL (av rädsla för att hela könsfuskbygget ska rasa samman och alla manliga privilegier tappas som ett par byxor bara för att man lossade lite på makten över ett enstaka fototillfälle).

Vi skapar våra identiteter i dialog med bilder. Och budskapet mördarna väser mellan tänderna till sina verkliga manlighetsskaparkollegor är: Gör som jag. Stryp kvinnan inom dig.

Jag tror att den här cigarettreklamen ska föreställa rolig. Men visst är den sorglig? Den här stackars mannens feminina sida är så kuvad att den bara får komma till ytan i form av en liten teckning på armen. (Som han säkert bara visar när han spänner sig för att mörda). :'(

Ge henom lite nagellack, åtminstone.

Tack för mig!