Follow Us

Copyright 2014 Brand Exponents All Rights Reserved

Modeller sökes till normkritiska anatomi- och underklädesbilder

Wikimedia och Genusfotografen needs modeller

Den här efterlysningen är saxad från Wikimedia Sveriges hemsida:

Wikimedia Sverige och Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson söker frivilliga modeller som vill representera mänsklighetens mångfald i Wikipedas arkiv för fria bilder.

Tycker du om din kropp och har alltid velat se den i ett uppslagsverk? Då har du chansen nu!

Under perioden 21 mars – 10 april kommer Wikimedia Sverige och Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson ta nya bilder till Wikipedias fria bildarkiv Wikimedia Commons på två teman: underkläder och anatomi.

  • Målet är att bredda den fritt tillgängliga bilden av människokroppen och vem som får representera den på bild. När underkläder visas i artiklar är fotografierna i de flesta fall könsstereotypa och sexualiserande, och personen på bilden är oftast en ung, smal och vit cisperson*. På anatomibilder är den som får representera det ”neutrala” exemplet av människokroppen nästan alltid en vit man.

Wikipedia är världens största digitala uppslagsverk och en av de tio mest välbesökta sidorna på internet. Wikipedias innehåll är helt fritt, och alla kan vara med och skapa och redigera Wikipedias artiklar. Wikipedias mål – som det här projektet är till för att bättre införliva – är också att allas perspektiv ska speglas i fri kunskap.

Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson är genusvetare och fotograf och driver bloggen Genusfotografen, där hen granskar bilder i media och reklam ur ett normkritiskt genusperspektiv.

Är du den vi söker?

  •    Du som kan tänka dig att bli fotograferad naken och få olika kroppsdelar dokumenterade till anatomiska bilder, samt porträtteras i olika typer av underkläder. (Du kommer att fotograferas både i medtagna egna underkläder och i mer ”exklusiva” underkläder som vi lånar från butiken Gustaf Mellbin.)
  •    Du som är mellan 18 år och 110 år och saknar synliga tatueringar.
  •    Du som stämmer in på något av följande: du har en annan kroppstyp än smal, en annan hudton än vit, en synlig funktionsnedsättning eller är en transperson*.
  •    Du som är okej med att bilderna kan komma att ses av många. (Wikipedias sidor om underkläder har t.ex. en halv miljon visningar per år.)
  •    Du som är okej med att bilderna kan spridas fritt. (Förutom att ingå i Wikipedias fria bildarkiv och kan komma att illustrera Wikipedias artiklar, kommer bilderna att släppas under en fri licens och kunna användas av vem som helst som önskar använda mer genusmedvetna och normkritiska anatomi- och underklädesbilder.)

Bilderna kommer att tas under perioden 21 mars – 10 april i Genusfotografens fotostudio/vardagsrum nära Mariatorget i Stockholm. Vi på Wikimedia Sverige och Genusfotografen kommer att göra vårt bästa för att skapa en trygg miljö vid och kring plåtningarna.

Om du är intresserad av att modella för oss, så kan du anmäla intresse genom att mejla foto@wikimedia.se. Bifoga gärna en bild på dig själv

Om du har några frågor, så kan du kontakta:

Sara Mörtsell
sara.mortsell@wikimedia.se
073-383 26 70

Tomas Gunnarsson, Genusfotografen
tomas.gunnarsson@genusfotografen.se
070-24 82 366

Bilden ovan: Roxy McGowan och Mary Thurman i baddräkt. Library of Congress, public domain.

*cisperson är någon vars könsidentitet och könsuttryck stämmer med det juridiska kön som registrerades vid födseln. Det vill säga, någon som inte är en transperson.

*transperson är ett paraplybegrepp för personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön som tilldelades en vid födseln och som bestämdes av hur ens kropp såg ut och tolkades då.


Medias bilder av sexuellt våld

Den här veckan tycker jag att du ska limma fast ett öga på organisationen FATTA:s konton på Instagram, Twitter och Facebook, eller bara följa hashtaggen #‎fattamedia i sociala medier. Nu rullar vi nämligen ut en kampanj vi kallar Medias bilder av sexuellt våld – ett projekt jag genomför i samarbete med FATTA/FATTA MAN och Kristina Wicksell.

Projektet går ut på att granska och påverka hur media bildsätter artiklar om sexuellt våld. Många av bilderna som används är nämligen både stereotypa och missvisande. De befäster fördomar om vad en ”riktig” våldtäkt är, vem som är en ”riktig” våldtäktsman, m.m – och försvårar rent av samhällets förebyggande insatser mot sexuellt våld (t.ex. genom att färre vågar anmäla, eftersom de inte varit med om den stereotypa/”riktiga” våldtäkten).

Under fem dagar publicerar vi infografik över fem problem vi identifierat med bilderna media använder idag. Och här har ni det första problemet:

fattamedia_Problem1Första problemet av fem med Medias bilder av sexuellt våld – projektet jag genomför i samarbete med FATTA MAN och Kristina Wicksell. (Kristina har skapat den snygga och smidiga infografiken.)

Det här projektet varken börjar eller slutar dock med den här kampanjen i sociala medier.

Vi har faktiskt redan genomfört workshops med foto- och bildjournaliststudenter på högskolor, och den 15 februari genomförde vi en workshop med journalister, redaktörer, fotografer och nyhetschefer från några av Sveriges största dagstidningar och bildbyråer (däribland TT, Expressen, Metro och SvD). En workshop där vi tog hjälp av media själva för spåna fram bättre, alternativa, mer rättvisande bildidéer.

Kollage FATTA-workshopUppe till vänster, SvD pusslande tillsammans med FATTA MAN:s Svante Tidholm. Nere till vänster, journalister från Expressen och VeckoRevyn mitt i diskussion om hur vi ska bryta med de bildburna myterna som florerar i medias bilder av sexuellt våld.

Nästa steg för oss är att faktiskt försöka ta fram en bildbank med bättre bilder, som alla ska ha tillgång till. Men det återkommer vi till då!

Börja med att följa FATTA/FATTA MAN i ovannämnda kanaler, och kolla in FATTA:s hemsida för att se ett sammanfattningsinlägg växa fram under veckan:

Delningsbild 1 FATTA

Och i fortsättningen kanske du kan hjälpa oss – och media – att hålla koll på vilka bilder som används till nyheter och debattartiklar som rör sexuellt våld?


Domen har fallit

Igår meddelade Svea hovrätt sin dom i målet Genusfotografen vs. Äventyrsgruvan (drivet av Bildombudsmannen). Och så här lyder den:

HR-domen i tryck

Jag, och min briljanta jurist Alexander Kandiloros, VANN. Hovrätten avvisar helt Äventyrsgruvans krav, och nu är det de som ska betala mig (för mina rättegångskostnader).

Teste om pengarna

Och för att kort och på icke-juridiska förklara hur hovrätten kom fram till den slutsatsen: Äventyrsgruvan lyckades inte heller den här gången bevisa att de har alla rättigheter till bilden som de påstår att de har (den ekonomiska respektive ideella upphovsrätten):

”Hovrättens ovan redovisade bedömningar innebär att Äventyrsgruvan inte har visat att föreningen till någon del har ensamrätt till fotografiet. Som tingsrätten har funnit ska Äventyrsgruvans talan därför avslås redan på den grunden.”

Lite snopet. Eftersom de inte ens kan styrka att de har ensamrätt till bilden faller det redan där. Och hovrätten prövade inte ens om jag gjort rätt eller fel som publicerat och kritiserat en Creative Commons-märkt bild. För hela bakgrunden, läs mitt inlägg Undrar vad som händer om jag förlorar i hovrätten? (Och med bildkritikens framtid).

Men… Generöst nog uttalade ändå en av de tre domarna i målet sig i den frågan (eftersom hon var av åsikten att de visst bevisat att de äger rättigheterna till bilden). Så här skriver hovrättsrådet Kajsa Bergkvist, som var ordförande under rättegången, i domen:

”Det måste enligt min mening ha stått klart för rättighetshavaren att hänvisningen till Creative Commons-licensen på fotografiet innebar att kopiering av fotografiet kunde komma att ske utan föregående kontakter med rättighetshavaren. Med andra ord innebär, enligt min uppfattning, sättet för publiceringen av fotografiet på Baggbodykarnas hemsida att rättighetshavaren i viss utsträckning avstått från att göra gällande sin ensamrätt.

Det har inte framkommit några skäl att ifrågasätta det av Tomas Gunnarsson uppgivna syftet med publiceringen av bilden. Hans uppgifter får också stöd av den text som förekom i anslutning till fotografiet på Genusfotografen.se. Publiceringen av fotografiet kan alltså inte anses ha skett i ett kommersiellt sammanhang eller på ett sätt som inneburit att namnangivelserätten har åsidosatts.

Mot den ovan redovisade bakgrunden var det enligt min bedömning tillåtet för Tomas Gunnarsson att framställa exemplar av fotografiet och göra det tillgängligt för allmänheten på det sätt som skett. Något intrång som kan medföra att Äventyrsgruvan har rätt till ersättning har alltså inte förekommit.”

Enligt hovrättsrådet Kajsa Bergkvist hade jag vunnit i vilket fall som helst, med andra ord. För att de borde ha fattat att bilden skulle spridas om de satt en CC-märkning på bilden, och eftersom det är uppenbart att jag publicerat bilden i kritiskt granskande syfte, inte i kommersiellt syfte.

Förhoppningsvis är den skrivelsen vägledande om en liknande stämning skulle drabba mig i framtiden. Eller någon annan, för den delen, som kritiskt granskar bilder på internet.

Så, SKÅL FÖR MIG OCH FÖR ALLA FRAMTIDA GENUSFOTOGRAFER!

Här kommer en filmsnutt inspelad av produktionsbolaget Made in here som var på plats när jag och min praktikant Andrea Sjölund från Uppsala Universitet fick beskedet (råmaterial ur ett dokumentärt projekt vi dragit igång):

Målet avgjort! from Made In Here on Vimeo.

Stolta och straffria genusfotograferMin praktikant Andrea Sjölund och jag, skålande med mousserande grottvatten (närå, prosecco) på min balkong. Can’t touch us!


Summor som kan tysta

Testes rg-krav fri

124 822 kronor i rättegångskostnader till Bildombudsmannen, och 16 125 kronor för ”bildstöld” till Äventyrsgruvan. Så mycket kan jag bli skyldig att betala om Svea hovrätt kör helt på deras linje i domen som kommer 11.00 den 18:e februari.

Lite över 140 000 kronor, kan det med andra ord kosta att kritisera en bild (på internet) idag.

Men vi får se. Jag vann ju i tingsrätten. Och de förvirrade och misslyckade förhören med Äventyrsgruvans representanter – återgivna i mitt inlägg Undrar vad som händer om jag förlorar i hovrätten? (Och med bildkritikens framtid) – ska ju Svea hovrätts domare också ha att ta ställning till. (Och har man läst eller hört dem är det ju, enligt mig, pinsamt tydligt att den här stämningen inte handlar ett dugg om upphovsrätt, utan om att ge igen för kritik.)

Det hände dock en rad absurda grejer under rättegången igår, som gör mig lite orolig.

Det första som hände var att det saknades flera minuter av tingsrättsförhöret med bildens fotograf, Nicklas Myrin. Filmfilen hängde sig och hackade; och vissa frågor och svar kunde aldrig spelas upp. Bland annat den väldigt kritiska ordväxlingen mellan Daniel Karlsson och fotografen Nicklas Myrin där Myrin själv erkänner att det räcker med att ange Baggbodykarna som källa när man använder deras gratislicensierade bilder:

”Ja, generellt när föreningen Baggbodykarna har en bild och det kommer en förfrågan om att publicera den någon annanstans, då brukar man kräva antingen att det står Baggbodykarna, eller fotografens namn.”

Så jag kan bara hoppas att Svea hovrätts domare lyckats få tag på en ljudfil som inte är trasig från Södertörns tingsrätt.

För när Nicklas Myrin blev tillfrågad om han sagt orden ovan, i ett tilläggsförhör med min jurist Alexander Kandiloros, sa han:

”Jag minns inte.”

Öh. Okej?

Aja. Internet kan hjälpa dig att minnas och aldrig glömma:

 

Nicklas Myrins erkännande, i mp3-form.

En annan sak som Nicklas Myrin hade svårt att minnas var om det, när jag använde och kritiserade deras bild, hade stått på Baggbodykarnas hemsida att det är fritt fram att använda deras bilder så länge Baggbodykarna.org är angivna som källa.

Tack och lov har internet också ett bra bildminne!

CC-BY-NC-ND 2.5 Baggbodykarna

Så här såg det ut på Baggbodykarnas hemsida när jag hämtade och kritiserade deras bild. Nu är dock det här innehållet raderat från deras sida. Så om du vill se det får du använda Internet Archives ”Wayback Machine”, eller klicka här.

Att Äventyrsgruvan ens försöker stämma mig överhuvudtaget för en bild som de satt en Creative Commons BY-NC-ND 2.5–symbol på (som brukar betyda SPRID, GRATIS, BARA DU KREDDAR) beskrev jag absurditeten med redan i mitt förra inlägg. Men under huvudförhandlingen i Svea hovrätt blev saker ännu märkligare.

Bildombudsmannen hävdade att jag skulle ha kreddat fotografen TROTS att Baggbodykarna själva inte skrev ut fotografens namn, och själva skrev på sin hemsida att det räcker med att man anger att bilden är från Baggbodykarna.org.

Till stöd för detta påstående hänvisade han till Creative Commons egna licenstolkningar.

Men om du går in på Creative Commons hemsida och kollar upp villkoren för en ”Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 2.5 Sverige”-licens (CC-BY-NC-ND 2.5) och klickar på ”ett korrekt erkännande”, så dyker det upp ett pop-up fönster där det uttryckligen står att upphovspersoner bara behöver nämnas om de som äger bilden angett det:

CCs def

Så här stod det dock INTE i dokumentet om Creative Commons-villkoren som hovrätten fått in (av Staffan Teste). Den formuleringen saknades. (Ingen aning om varför.) Trots att meningen finns att läsa klar och tydlig på Creative Commons hemsida.

”Om det anges, måste du ange namnet på upphovsmannen… Var står det?”, sa rättens ordförande.

På Creative Commons egna, svenska hemsida, försökte vi visa. Men hon accepterade inte det som bevis, utan sa till sist sammanfattningsvis att det var Vår åsikt att licensen ska tolkas som att man måste ange upphovsperson bara om det är angivet i originalsammanhanget. (Seriös fråga: Får domare inte använda internet under rättegångar? Ses surfande på med skepsis i rättssalar?)

Så det kändes absurt, läskigt och mossigt. Att hovrättens teknikstrul och internetovana skulle kunna påverka utgången i det här målet (som i sig inte ens hade funnits om inte vi hade haft en mossig, otidsenlig upphovsrättslag).

Jag hoppas att Svea hovrätt ändå kommer fram till det som jag tycker är tillräckligt övertydligt nu: Att jag använde bilden exakt som Baggbodykarna krävde på sin hemsida, och ändå valde de att stämma mig, för att det inte gillade vad jag skrev om bilden. (Liksom SD:s före detta pressekreterare Eric Myrin 2013, med hjälp av Bildombudsmannen, krävde de anti-rasistiska bloggarna Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup på pengar för att de använt sig av Sverigedemokraternas logotyp. Trots att Eric Myrin själv hade lagt upp logotypen under en Creative Commons-licens i Wikipedias gratisbildbank Wikimedia Commons.)

Så. Nu vet du hur det gick i hovrätten. Och 11.00 den 18:e februari kommer domen.

Tills dess tänker jag researcha lite – och uppskattar all researchhjälp! – om varför vår svenska upphovsrätt är utformad som den är. Varför det 2016 är lagligt att publicera och kritiskt granska bilder utan upphovspersonens godkännande i tryck, men inte digitalt:

Kritisk granskning

”Dock inte i digital form …”. Om någon bara kunde få den struken ur lagen hade jag sluppit allt det här – snart tre år av tjafsande och yttranden från tingsrätten/Äventyrsgruvan att besvara; all tid, ork, energi och ångest det kostat – och bara kunnat ägna mig åt fler granskningar och genusanalyser istället.

Den enda personen jag vet som tycker att ovanstående bestämmelse är rimlig, är Bildombudsmannen. (Till och med Daniel Karlsson på Äventyrsgruvan tyckte att lagformuleringen var mysko.)

Och jag vet inte hur han tänker sig att bildkritik ska ske 2016 (om alls): via kasettband, fax eller VHS?


Undrar vad som händer om jag förlorar i hovrätten? (Och med bildkritikens framtid)

Staken och publiciteten

På torsdag (28:e januari) går jag upp i Svea hovrätt mot Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg. Föreningen som 2013 stämde mig för publiceringen av en bild från en utvikskalender med grottdykningstema som jag kritiserade i mitt blogginlägg Fyrtio nyanser av maktbalans (då i tron om att det var en annons).

Äventyrsgruvan förlorade mot mig i tingsrätten, men överklagade. Och nu har de anlitat juristen Staffan Teste, även känd som ”Bildombudsmannen”, som kommer att företräda dem i hovrätten.

Jag måste erkänna att jag trodde att den här historian var över. Om fejden mellan Genusfotografen och folket från Äventyrsgruvan. Det blev så pinsamt tydligt i tingsrätten att deras stämning handlade om kränkthet och hämnd – inte om att Äventyrsgruvan faktiskt lidit ekonomisk skada av att jag ”stulit” deras bild (som de dessutom försett med en viss symbol, som borde ha fått tingsrätten att kasta ut stämningen med grottvattnet).

Dessutom trodde jag att vi äntligen hade förstått varandra, jag och Äventyrsgruvans verksamhetschef Daniel Karlsson. Vi hade till och med vänliga och trevliga telefonsamtal, sommaren efter vårt möte i Södertörns tingsrätt 2014.

Men sedan kom domen. Och överklagan. Och så började allt om från början. Och så måste jag nu, ännu en gång, argumentera för varför vi bör ändra i svensk lag så att ”Bildombudsmannen” Staffan Testes påstående nedan inte längre stämmer:

Legalisera kritisk granskning tack

Det är måndag 12:e maj 2014. Jag sitter bredvid min jurist Alexander Kandiloros i en sal i Södertörns tingsrätt, och Daniel Karlsson kallar sitt första vittne: modellen på bilden som hela rättegången handlar om.

Modellen på bilden är också gift med bildens fotograf, och de är båda medlemmar i Äventyrsgruvan. Förhöret med henne ska styrka att Äventyrsgruvan lidit ekonomisk skada, eftersom hon sedan publiceringen på min blogg inte vill ställa upp på bild i framtida grottkalendrar. (Det finns även ett skriftligt vittnesmål från Daniel Karlssons fru, som vittnar om samma sak.)

Följande citat är transkriberade från förhören som spelades in av tingsrätten:

Daniel Karlsson: Vad kände du när du såg den här bilden som var publicerad på Genusfotografens sida?

Modellen: Väldigt obehagligt. Eftersom den inte skulle vara där. Och att någon tog den och la ut den på sin… eller spred den på nätet. Det var väldigt otrevligt. Obehag.

Daniel Karlsson: Tycker du att texten som stod under den hade relevans med ursprunget från bilden?

Modellen: Nej, inte direkt. Det var inte så vi fotade den bilden. Så texten hade absolut inget med just den bilden att göra. Så det kändes inte så trevligt.

(Min kommentar till bilden – som föreställde modellen sittande i en grotta iklädd en hjälm med pannlampa, två lager dräkter med dragkedjorna neddragna till midjan och en svart behå – löd: ”Reklam för grottdykningsturer. Med en tjej som är på väg att dyka ner i sin egen klyfta. Var tvungen att kolla om inte det här företaget håller till i Danmark”.)

Daniel Karlsson: Du har ju ställt upp på fotograferingar flera gånger till Baggbodykarna och Äventyrsgruvan. Kommer du att ställa upp på fler fotograferingar?

Modellen: Nej, det känns inte så jättetrevligt, faktiskt. Så jag tror nog jag aktar mig för det i fortsättningen.

Daniel Karlsson: Har det något med publiceringen på Genusfotografens hemsida att göra, eller vad var det som gjorde att du bestämde dig för det?

Modellen: Jo, jomen det har det. För jag trodde ju att den skulle vara säker där bilden var. Att den var meningen för kalendern och inget annat. Och det kan man ju inte lita på, tydligen. Så det aktar man sig för i fortsättningen.

Daniel Karlsson: Okej. Inga fler frågor.

Domaren frågar om motparten – det vill säga jag och min jurist – har några frågor. Alexander är precis på väg att inleda sitt förhör, men jag avbryter honom.

Tomas Gunnarsson: Kan jag bara få be om ursäkt först? Det känns inte bra för mig att det kändes obehagligt för dig, med publiceringen av bilden. Och ingen kritik var så klart riktad mot dig som person.

Jag får ögonkontakt med modellen, och känner en lättnad av att ha fått det sagt. Av allt som Äventyrsgruvan har anklagat mig för (piratkopiering av fotografier, osv) så är det här det enda som gnagt. Att mina ord faktiskt kan ha sårat, och väckt obehag hos fel person.

Dock. Redan här har Äventyrsgruvan gjort bort sig. Och det har inte min snabbtänkta jurist missat.

Alexander Kandiloros: Du sa något i stil med – jag tror ordagrant – att bilden ”inte skulle vara där”. Vill du utveckla vad du menar?

Modellen: Vara på… bloggen menar du?

Alexander Kandiloros: Ja, jag vet inte vad du menar?

Modellen: Jag menar att den var på bloggen. Den var till för kalendern, och för Baggbodykarnas sida.

Alexander Kandiloros: Vad gav dig intrycket av att det bara var där den skulle användas?

Modellen: För att det var det som var sagt.

Alexander Kandiloros: Av vem då?

Modellen: Mellan oss.

Alexander Kandiloros: Jag tolkar det som att du pekar på Daniel?

Modellen: Ja… Gruvan.

Alexander Kandiloros: Så Daniel har lovat dig att bilden bara skulle publiceras på hemsidan och i kalendern. Känner du till då att allt material på Baggbodykarnas hemsida är försett med en Creative Commons-licens som innebär att vem som helst utan att fråga om lov får sprida det fritt på nätet?

En pinsam tystnad infinner sig.

Modellen har precis sagt att hon har blivit lovad, av Äventyrsgruvan – av fotografen (sin man) och Daniel Karlsson – att bilden bara skulle få synas i deras kalender och på deras förra förening Baggbodykarnas hemsida. Ingen annanstans.

Samtidigt har de satt en Creative Commons-symbol på bilden. Vilket betyder att det är en bild som vem som helst får använda, utan att fråga om lov först, så länge syftet med publiceringen inte är kommersiellt. (Själva poängen med Creative Commons-licenser är att uppmuntra till spridning.)

Modellen: Näe, jag vet inte, inte att det ska vara utan lov?… Men det är vad jag vet.

Alexander Kandiloros: Utan tillstånd. Alltså, att de avsäger sig rätten att kunna kontrollera vem som använder bilden, så länge det är icke-kommersiellt. Så vem som helst i hela världen får ta den bilden, och det är helt tillåtet. Låter det som att det är i enlighet med det ni har kommit överens om?

Modellen: Jag förstår inte helt vad du menar.

Alexander Kandiloros: Du säger att de har lovat dig att bilden inte skulle få spridas på nätet… Men de har också sagt till hela världen att det är okej att bilden sprids. Då undrar jag om du upplever att det de har gjort överensstämmer med det de har lovat dig?

Daniel Karlsson: Jag skulle vilja göra en liten protest där… För frågan… det stämmer inte…

Alexander Kandiloros: Ja, fast…

Domaren: Jag bestämmer i och för sig vilka frågor som får ställas och inte ställas. Men jag har också lite svårt att se relevansen för…

Alexander Kandiloros: Jo, relevansen är, för att Äventyrsgruvan påstår att det skulle finnas ett skadeståndsansvar från min klients sida, för att den har publicerat bilden, eller att modellen upplever att det har skett på ett sätt som hon inte är bekväm med. Och jag menar ju att det inte är min klient som har möjliggjort det, utan hennes eget läger.

Daniel Karlsson: Vi har inget skadeståndsansvar.

Domaren: Nej, jag tänkte precis säga att jag har ju i och för sig förstått det som att…

Alexander Kandiloros: Du har ju yrkat på det? Förlåt, det kanske inte…

Domaren: Vi kanske ska pausa i förhöret här en liten stund, så kan vi ta den här diskussionen.

Vi tar en paus i huvudförhandlingen. Inspelningen slutar här. Domaren kommer fram till att modellens vittnesmål saknar relevans för målet (jag minns inte hur), och det stryks.

I sin överklagan till hovrätten återupptar Äventyrsgruvan och Bildombudsmannen dock det här spåret. Att jag orsakat gruvan ekonomisk skada i form av utebliven vinst, eftersom min publicering försvårat deras arbete att få tag på nya modeller till framtida kalendrar.

Vridna kommentarerAvhoppade modeller och nedlagd kalender

Jag låter dig som läsare få avgöra trovärdigheten i det här påståendet. Äventyrsgruvan har i alla fall inte skickat in några bevis på att en till kalender ens fanns i planeringsstadiet, eller att de tillfrågat några andra modeller än fotografens och verksamhetschefens fruar om att ställa upp på kalenderfoto.

Under rasten kommer Daniel Karlsson fram till mig. Vi pratar för första gången face-to-face. Han är vänlig, säger att han uppskattar att jag bad modellen om ursäkt. Och så medger han att det var dumt av dem att lägga upp en bild som inte skulle ligga ute under en Creative Commons-licens.

Jag bjuder på ett medgivande jag också: att jag i normala fall inte brukar surfa runt på grottsidor, utan att jag blev tipsad om bilden av någon som besökt deras hemsida och som blivit illa berörd. Daniel säger att han förstår det.

Och så kommer ett erkännande från Daniel som jag hade önskat att han hade sparat tills vi var inne i rättssalen igen: att om jag bara hade varit lite mer ödmjuk dagen då jag ringde upp och bestred Äventyrsgruvans faktura på 13 000 kronor (som jag fått utan förvarning på posten), så hade de inte stämt mig.

– Om det hade varit en lite annan attityd, då hade vi inte stått här idag. Så är det, säger Daniel Karlsson. För vi jobbar inte på det sättet. Men det är som vi brukar säga: Folk som beter sig som skit, de ska skit ha. Nu säger jag inte att du beter dig som skit, men…

Vi skrattar lite åt allt, jag, Daniel och Alexander. Och konstaterar alla tre att det är olyckligt att vi står där (och slösar skattebetalarnas pengar, om inte annat). Sedan blir vi tillbakakallade till rättssalen, och Daniel inleder sitt förhör med nästa vittne: bildens fotograf Nicklas Myrin.

Förhöret med Nicklas Myrin ska bara, från deras sida, bekräfta att det faktiskt är Äventyrsgruvan som äger rättigheterna till bilden som de stämmer mig för. Det här misslyckas de med. Och därför – lite snopet – vinner jag i tingsrätten.

Domen i TR

Men, jag tycker ändå att vi ska ta en titt på vad förhöret med Nicklas Myrin egentligen avslöjade, och hur Äventyrsgruvan klantade sig ytterligare.

Daniel Karlsson: Om någon vill publicera en bild från Baggbodykarnas hemsida, vad brukar vi då säga ska stå som fotograf? Om någon ringer oss och frågar eller mejlar.

Nicklas Myrin: Ja, generellt när föreningen Baggbodykarna har en bild och det kommer en förfrågan om att publicera den någon annanstans, då brukar man kräva antingen att det står Baggbodykarna, eller fotografens namn.

På inspelningen från tingsrätten hör man hur min jurist Alexander Kandiloros ringar in någon anteckning med stooora, ivriga cirklar.

En av punkterna i Äventyrsgruvans stämning är nämligen att jag ska ha orsakat dem ideell skada genom att inte ange fotografens namn (vilket de själva inte heller gjort, för övrigt). Och här säger fotografen själv – i deras eget förhör – att det inte är nödvändigt. Att det räcker med att Baggbodykarna är angivna som källa. Vilket de var på min blogg.

Alexander Kandiloros: Hej Nicklas!

Nicklas Myrin: Hej.

Alexander Kandiloros: Kul att – heh – äntligen träffas. Ja, vi är här snart ett år senare på grund av bilden från 2006 som du har tagit. Och du nämnde tidigare, men det är väl bra att höra dig säga det under ed… Vad är din relation till modellen?

Nicklas Myrin: Det är min fru. Och ja, vi är gifta och bor tillsammans och har barn ihop.

Alexander Kandiloros: Hur kändes det för henne, enligt din uppfattning, när hon fick reda på att bilden hade publicerats på Genusfotografens hemsida?

Nicklas Myrin: Hon var väl inte så nöjd, om man säger så. Det var inte så, tror jag, hon ville att bilden skulle exponeras. På det sättet.

Alexander Kandiloros: Tidigare så har käranden sagt att ni, eller Äventyrsgruvan, har lovat henne att den bara ska synas, eller läggas upp, på Baggbodykarnas hemsida och inte spridas någon annanstans på internet. Vill du klargöra vem som har sagt vad?

Nicklas Myrin: En anledning till att vi la upp den bilden är just för att vi är gifta. För att det är den enda personen som vi skulle våga lägga upp, just på grund av den här risken. Men vi trodde att om vi lägger upp bilden på vår egen hemsida, att den skulle vara hyfsat skyddad då. Och inte spridas. Men nu gjorde den det ändå, och jag kan bara känna mig glad att det inte var någon annan av modellerna.

Alexander Kandiloros: Hur menar du att ni skulle känna er trygga när bilden var försedd med en Creative Commons-licens, som innebär att den får spridas friskt och utan er kontroll på hela internet?

Nicklas Myrin: Mm, men med hänvisning till källa. Så att den hamnar i rätt sammanhang.

Alexander Kandiloros: Den källhänvisades vid Gunnarssons publicering… ju.

Nicklas Myrin: Jo, men det var väl en undertext som tog själva bilden ur sitt sammanhang. På ett negativt sätt.

Alexander Kandiloros: Precis som det är okej att göra, när den är upplagd under en Creative Commons-licens.

Nicklas Myrin: Jag kan inte de reglerna, exakt.

Alexander Kandiloros: Du sa att om man hör av sig – vilket de inte behöver göra, eftersom det är en Creative Commons-licensierad bild – och vill lägga upp er bild, så säger ni att det räcker med fotografens namn eller att Baggbodykarna anges. Så sa du?

Nicklas Myrin: Mm.

Alexander Kandiloros: Och Gunnarsson hänvisade till Baggbodykarna vid sin publicering. Eller hur?

Nicklas Myrin: Jag minns inte.

Alexander Kandiloros: Ja, håller du med om att det i bilden står Baggbodykarna – och Baggbodykarna.org – i övre högra hörnet på bilden?

Nicklas Myrin: Jag är osäker på det. Jag har för mig att det bara stod det här Creative Commons uppe i hörnet. Men jag minns inte exakt.

Domaren: Det går bra att visa bilden.

Alexander Kandiloros: Ja, då får vi visa bilden, om du inte kan minnas det.

Vi letar fram aktbilagan där bilden finns med och ser till att alla berörda tittar på den.

Alexander Kandiloros: Stämmer det att Baggbodykarna i namn som organisation, och ja, som webbadress, står i bilden?

Nicklas Myrin: Mm. Det stämmer.

Alexander Kandiloros: Så det låter då i min uppfattning som att bilden har publicerats av Gunnarsson i enlighet de önskemål ni har, att det ska anges namn på fotograf eller Baggbodykarna?

Nicklas Myrin: Om det hade varit i ideellt syfte. Då stämmer det i princip. Förutom den texten som var med på hemsidan från början.

Alexander Kandiloros: Vilken hemsida, förlåt?

Nicklas Myrin: På Gunnarssons hemsida. Som beskrev bilden. Den texten var helt fel i sammanhanget, tycker jag.

Alexander Kandiloros: Du gillade inte hur Gunnarsson beskrev en bild på din fru?

Nicklas Myrin: Precis.

Alexander Kandiloros: Skulle du beskriva det som sårande?

Nicklas Myrin: Nej, jag skulle beskriva det som inkorrekt.

Alexander Kandiloros: Hur fick det dig att känna då, med dina egna ord?

Nicklas Myrin: Att bilden är på fel plats och förmedlar en syn eller en sanning som inte är korrekt.

Alexander Kandiloros: Så, då hade vi alltså inte suttit här idag om tvisten gällde en annan bild som inte var på din fru?

Nicklas Myrin: Nn-… Jo, det tror jag. För anledningen till att vi är här idag, som jag ser det, det är att Gunnarsson inte har betalat för bilden. Och inte har frågat oss om lov, från början.

Alexander Kandiloros: Vilket han inte behöver, enligt de licensvillkoren som ni har försett bilden med.

Här vet jag allt jag behöver veta. Att Nicklas Myrin & co på Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg reagerade på mina kommentarer om bilden, som kändes ”helt fel i sammanhanget”. Inte på själva publiceringen sig.

På torsdag lär de dock, upptajtade av sitt nya ombud, lägga allt sitt krut på att det visst var publiceringen de reagerade på, och hävda att min blogg är en kommersiell hemsida och jag en kommersiell aktör (trots att jag aldrig har haft några annonser på bloggen, aldrig fått betalt per besökare, klick eller för något innehåll på bloggen och inte ens driver ett eget företag).

Och där kan vi gå över till att prata om juristen Staffan Teste, som driver företaget Bildombudsmannen AB (och som alltså inte är en myndighet, det respektinjagande namnet till trots).

Om du har följt min blogg sedan 2012 så vet du redan exakt vem ”Bildombudsmannen” är. Han hjälpte en fotograf att kräva mig på ett skadestånd på 15 000 kronor för min kritik (och den för kritiken nödvändiga visningen) av bilder på kocken Louise Johansson i Arlanda Express kundtidning Xpress.

Och vad har Bildombudsmannen ägnat sig åt de senaste åren, tro?

Jo, att hjälpa andra aktörer att försöka tysta kritik med hjälp av upphovsrättslagen och fakturor.

Bland Bildombudsmannen AB:s klienter återfinns…

Sverigedemokraternas f.d. pressekreterare Eric Myrin, som 2013 krävde de anti-rasistiska bloggarna Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup på pengar för att de använt sig av Sverigedemokraternas logotyp. (Nikke Lindqvist spred en bild där SD:s logotyp kastades i en papperskorg, Jerlerup använde ”blåsippan” i en satirisk karikatyr.) Intressant nog hade logotypen lagts upp under en väldigt generös Creative Commons-licens i Wikipedias gratisbildbank Wikimedia Commons, av Eric Myrin själv. Men det hindrade varken honom eller Bildombudsmannen från att kräva ersättning för den. (Vilket säger något om deras egentliga motivation till pengakravet: det handlade inte ett dugg om att se till att upphovsrätten ska respekteras.)

Dispatch International, en islamfientlig webbtidning som 2013 skickade en faktura på 50 000 kronor till hemsidan Inte rasist, men för publiceringen av en illustration från tidningen i samband med ett kritiskt inlägg, och som även försökte stämma hemsidan med hjälp av Bildombudsmannen. (Inte rasist, men lyckades dock få stämningen nedlagd, med hjälp av ingen mindre än min jurist Alexander Kandiloros.)

Kent Ekeroth, som under 2013–2015 krävt pengar från (och i vissa fall stämt) en rad olika svenska dagstidningar och publikationer – bland andra SvD, Dagens Nyheter, TV4, SVT, Dagens Media, Aftonbladet, Sydsvenskan och Göteborgs-Posten (som Ekeroth och Teste faktiskt fick rätt mot i tingsrätten) – för mediernas otillåtna publicering av bilder från hans konstverk ”Järnrörsfilmen”.

Du ser trenden, va?

Att hämnas på kritiker, tysta kritik och försöka skrämma kritiker till tystnad (eller bara tjäna en snabb hacka) med upphovsrättslagen som vapen.

Och ledande i finslipandet av den metoden är Staffan ”Bildombudsmannen” Teste. Som Äventyrsgruvan nu bjudit in till hovrätten, och som kommer att få chansen att vinna ännu en seger över yttrandefriheten; domar i hovrätten lägger nämligen grunden (praxis) för hur framtida domar ska avgöras (i brist på prejudikat från Högsta domstolen).

I tingsrätten var Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg väldigt tydliga med att de ”inte sysslar med politik” (de är ingen politisk gruva). Men att de blivit inspirerade av Bildombudsmannens metoder kan de inte förneka. Så här skrev de nämligen i sitt allra första yttrande som de skickade in till tingsrätten:

Inspirationen om pengarna

Okej, ett par faktafel. Varken tidningen Arlanda Xpress eller Spectacular studios krävde mig på något skadestånd (och det gick för övrigt aldrig till rättegång). Den som läser mitt blogginlägg Så här blev jag censurerad och 15 000 kronor fattigare ordentligt borde ha snappat upp det. Men vem har tid att läsa ordentligt när det finns snabba cash att tjäna?

Kom till Birger Jarls torg 16 i Stockholm klockan 09.30 på torsdag om du vill se mig och Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg, Bildombudsmannen och Alexander Kandiloros, göra upp i Svea hovrätt.

Tack för mig!