Bildreportage: Queertopia 2012

I gårdagens nummer av ETC hade jag med ett bildreportage från Queertopiafestivalen 2012, som jag bevakade tillsammans med Hanna Hannes Hård. Jag uppdaterar med länk när det läggs ut på deras webb, men tills vidare, medan jag tjurrusar ner på stan för att hinna se Prideparaden innan den ormat klart genom Stockholmby, VARSÅGODA ATT TITTA IN I QUEERTOPIN. (För fler bilder, Queertopias hemsida.)

Texten från ETC, så att du begriper Queertopia:

”Utopin gör inte sig själv

– Jag ser ingen likhet med Stockholm Pride, säger Queertopias fiktiva talesperson Henny Norberg.
Queertopia skapades 2010 som ett alternativ till heteronormativa, sexistiska, homofoba och mansartistfrämjande musikfestivaler. Efter två år i Norberg har musikfestivalen vandrat till ett magasin i Nyköping och blivit en kulturfestival (”då det finns en hierarki mellan konstformerna som vi vill motverka”) med ett ännu större fokus på deltagarkultur och DIY (gör-det-själv). Deltagarantalet har minskat från drygt 800 personer första året till cirka 200 i år, vilket delvis varit en strategi för att öka närheten och lösa upp gränserna mellan arrangörer, volontärer och besökare.
– Queertopia ska vara utopin som vi skapar tillsammans, underifrån, säger Henny Norberg. Inte utopin som samhällets makthavare och företagens lobbyister kidnappat. Det vi skapar själva kan inte lika lätt tas ifrån oss.”

Alla bilder nedan tagna av mig.

Finstämd fittikon av serietecknaren Sofia ”Sling” Lindh, gjord i Queertopias pysselhörna.

Wienbaserade performancepopartisten Crazy bitch in a cave (intervju).

Den feministiska serieskapargruppen Dotterbolaget (intervju), som fotograferingen till ära gjort masker för att stötta de fängslade medlemmarna i den ryska, feministiska punkgruppen Pussy Riot.

Repbondageworkshop med Queer as Fuck.

Queertopias fistdamm lockade besökare. (Ursäkta lokaltidningsbildtexten!)

”Säg till om du är allergisk mot något, till exempel nötter.”

Tack för mig!

By |2015-12-30T23:39:41+01:004 augusti, 2012|Media|3 Comments

Bröllop, naglar, Kerstin, Anita och runkvanor

Det här ska bli mitt nya cv. Presentationen av mig i programmet till Karins och Stefans bröllop. Jag älskar hur de får mig att låta som en gammal whiskey. Olde Gentus Foot. Gammal vän till både Petter och Niklas!

Nagelkredd: Kerstin Alex. Sveriges vassaste spelkritiker. Om ni tycker att jag är vass, läs hennes recension av spelet Neverdead i Aftonbladet. Den motorsågningen orsakade en hel beskärd del pipande och kvidande. Till exempel: ”Grafik? Ljud? Spelkänsla? Ännu en anledning till varför kvinnor inte borde få recenssera spel skitkärring!” Och: ”Äckliga jävla Kerstin Alex … det är inte sexistiskt att göra ETT spel som har fokus på kvinnors sexualitet, NÅGONSIN.”

Ett spel där kameran nosar in under kjolarna på de kvinnliga karaktärerna, är det att fokusera på deras sexualitet, tror du? Inte din? (Frågan är om 3D-figurer gjorda av ett stort team varav uppskattningsvis 96 procent är män nu kan sägas innehålla spår av kvinnors sexualitet.) Jag skulle hemskt gärna se ett spel där kameran försöker smita in i kalsongerna på de manliga karaktärerna. Det är svårt att ens föreställa sig. Men tack vare den just nu spridda artikeln What if every Olympic sport was photographed like beach volleyball?, som vänt på en förlegad stek och beskurit män till oidentifierade rumpor (och paket), går det faktiskt lite lättare.

Men tillbaka till påståendet att det finns ett sexistiskt tv-spel.

Ja, det skulle ju verkligen förklara varför Anita Sarkeesian, som analyserar genus i populärkultur på Youtubekanalen Feminist Frequency, fick höra att hon skulle dödas och våldtas och att hon var en judisk hora som borde göra mackor istället för videoklipp när hon startade Kickstarterkampanjen Tropes vs. Women in Video Games för att få resurser till att undersöka hur kvinnor porträtteras i tv-spel. (Läs mer till exempel här.)

En människa skapade ett vidrigt spel där man kunde klicka på Anita Sarkeesians ansikte för att se misshandelsskador dyka upp. Jag avstår från att lägga in eller länka till någon bild från spelet (och jag avråder alla som inte har en skottkärra av is i magen från att kolla in dem), men däremot vill jag tipsa om en sjukt rolig/elak kombinerad uthängning och  ”genusanalys” av spelets upphovsmans övriga alster.

Men tillbaka till Kerstin Alex. Här har du en till rolig recension, som ruskade om en del Aftonbladetläsare som inte ville att hon skulle skriva om folks runkvanor. Lämna mitt runkfoder ifred! Kan det vara så enkelt ibland? Jag läste en intervju med Stephanie Guthrie, som outade skaparen av spelet Beat Up Anita Sarkeesian på Twitter (VARNING: intervjun innehåller bilder från spelet). Hon hade tydligen hamnat i debatt med en person som menade att sexistiska spel måste få existera för hikikomoris skull: personer som isolerat sig från samhället och som inte har tillvalet 2D eller 3D ifråga om kvinnoumgänge. Diskussionen resulterade i att Stephanie Guthrie lärde sig ett nytt ord: 3DPD.

PD = pig disgusting.

Men tillbaka till bröllopet! ALLA min bordsgrannar var förlovade! Jag var den enda som inte hade en ring på fingret! Som tur är fanns det fejkringar (som höll ihop godisnätpåsar), så jag plockade på mig ett gäng för att smälta in.

Jag hade egentligen fler, men en annan oförlovad rövare (som redan hade massor av ringar på fingrarna) tog dem och gav mig en halv puss på munnen. :(

Tack!

By |2015-12-30T23:40:43+01:002 augusti, 2012|Genusanalys, Personligt|1 Comment
Go to Top