Tips och trix för att fotografera kungar (1/4)

”Kungen tog emot riksdagens talman på Kungliga Slottet.” Foto: Henrik Garlöv/Kungliga Hovstaterna

Jag blev tipsad om den här bilden av @erikamarkusson, som skrev: ”Den här uråldriga konstellationen borde tas ur bruk. Två medelålders män sida vid sida. Stela. Som om de har nackstödet från fotografiets barndom kvar i nacken.”

Vet inte om jag håller med om att Kungen, 76, är medelålders? Men i övrigt: Ja! Sjukt tråkig bild!

Den får mig att tänka på ett tips jag läste i en guide med den självmotsägande rubriken 8 Tips and Tricks for Natural Female Poses (om poserna är så naturliga, varför behövs en jävla guide?): ”Never pose a woman square to the camera.”

Foto: David Hurley/Unsplash

Att posera män som vinkelräta klossar mot kameran går däremot hur bra som helst, tydligen!

Sen måste jag undra: Är det här verkligen det bästa sättet att klä män?

Jämför med hur kungar fick klä sig på 1600-talet:

Målningar av Ludvig den 14:e; 1: Franska skolan, 2: Hyacinthe Rigaud

Strumpbyxor, högklackat, spetsstrumpeband och METER av siden, sammet och päls. Notera även de ”naturligt kvinnliga” poserna.

Orsaken till att kungar inte längre vill avbildas som måttlösa lyxfrossare kan dock ha med andra faktorer än genus att göra. Som till exempel den franska revolutionen.

”French menswear was negatively associated with the French Revolution, and people who wore it were sometimes beheaded by the guillotine.”

Intressant, va? Traumat och efterdyningarna av halshuggna adelsmän fick herrmodet att vissna till den dova, dämpade och odekorerade manskostymen vi ser idag. Och kanske spelar det in i varför Kungen hellre ser ut som en talman eller grå affärsman än en fransk kung.

Däremot har det 100% med genus att göra att bara de kvinnliga medlemmarna av kungafamiljen har folkdräkter på sig under nationaldagsfirandet.

Foto: Fredrik Persson/Scanpix

Och jag tänker att förklaringen till det är densamma som till varför journalister skriver chockerade rubriker när två eller flera kvinnor kommer till röda mattan i samma dräkt, medan ALLA män förväntas ha EXAKT likadana kläder på galor.

Källa/kollage: Waterford Whispers News

Mansrollen, eller åtminstone dräkten, är snävare.

Men kanske håller det på att ändras! Under Oscarsgalan 2019 blev Billy Porter viral i sin korsning mellan smoking och klänning.

Foto: Frazer Harrison, Getty

Och i år gick Timothée Chalamet barbröstad.

Foto: Hunter Abrams, New York Times

Vem vet. Om hundra år kanske kungar och män får klä sig och posera hur de vill?

PS. Kom att tänka på den här normkritiska juvelen av @svenskayle från 2015:

Om män var kvinnor på slottsbalen. Här kan du se hela videon.

Det var Yles programledare Ted Urho och Amie Borgar som tog på sig hattarna som stilexperter och endast kommenterade Männens kläder – som en kritik av hur media annars ensidigt brukar recensera och kritisera kvinnors klädval på balar och galor.

Kanske min favvokommentar:

”Herregud ändå! Man ser ju dessutom hängslena. Detta kommer att finnas i kvällstidningarna i morgon.”

 

Varför inte hålla handen? (2/4)

Foto: Henrik Garlöv/Kungl. Hovstaterna

Men vafan! En till sån här bild! Och här ser talmannen och Kungen ännu mer ut som ofrivilligt finklädda och ihoptussade styvbröder.

Foto: Alamy Stock Photo. Pressbild till filmen Step Brothers (2008), om två hemmaboende mansbebisar som hamnar under samma tak och råkar i luven på varandra när deras föräldrar gifter sig.

Hmm. Finns det någon pose vi kan föreslå som skulle få dem att se lite mer SAMS ut?

Jag vet. Vad sägs om en handhållning? I många afrikanska, arabiska och vissa asiatiska länder (t.ex. Indien och Pakistan) är män som håller varandra i handen en väldigt vardaglig syn.

Foto: Vincent Dolman / @theholdinghandsproject

Att så inte är fallet i Väst blev tydligt 2005, när George W. Bush strosade hand i hand med Prins Abdullah av Saudiarabien. Något som bara ledde till fniss och rubriker i västerländska medier.

Foto: AP / Montage: The Daily Show with Jon Stewart

Men innan du vrålar aaawww mot skärmen: i Saudiarabien finns piskrapp, livstids fängelse och dödsstraff med på straffskalan för att vara homosexuell. Och även i andra länder som hyllar bromantisk handhållning tenderar homosexualitet att vara förbjudet eller så tabu att det ”inte finns”.*

Och däri ligger nog förklaringen. Fysisk kontakt och tillgivenhet män emellan är riskfritt i länder där homosexualitet är så marginaliserat att det inte existerar i folks medvetanden.

Därför kan sex dagestanska MMA-fighters bada ihopa i ett mycket litet badkar utan att någon skulle komma på idén att ifrågasätta deras manlighet.

MMA-fighterserna Islam Makhachev och Khabib Nurmagomedov och kamrater, fotograf okänd

Och om man vänder på det; det är därför västerländska (hetero)män ryggar undan om man som man tar deras hand. För tolkningen att ni är ett kärlekspar vore inte helt osannolik. (Och att det vore negativt visar ju att homofobi existerar här också, om någon trodde annat.)

Men det har inte alltid varit så! På 1800-talet hade även västerländska män ett avslappnat förhållande till varandras kroppar. Det kan man se på porträtt som killkompisar gick till fotostudior för att ta, med poser och beröringar som 2000-talshistoriker, med sina förstörda blickar, först tolkat som sexuella.

Foton från Art of Manliness artikel ”Bosom Buddies: A Photo History of Male Affection”, och min remake med Victor och Håkon från den norska fotoutställning Ungdom. Identitet. Mangfold.

Nyckeln till att förstå hur dåtidens män kunde röra varandra utan rädsla (för vad någon skulle tro): ordet ”homosexuell” myntades inte förrän 1869.*

Tänk om vi kunde få till ett samhälle där män får vara nära varandra OCH där det är helt irrelevant vem du begår sex med? Jag tror att ett steg i rätt riktning vore om Kungen & talmannen åtminstone gav varandra ett lillfinger!

Källor
*I ett tal vid Columbia University i New York 2007 sa Irans dåvarande president Mahmoud Ahmadinejad: ”In Iran we don’t have homosexuals like in your country.”
*2019 sa Ugandas etik- och integritetsminister till Reuters: ”Homosexualitet är inte naturligt för ugandier.”

Parentes: En annan intressant pusselbit är att det i det i mer traditionella/starkt heteronormativa samhällen inte är OK för kvinnor och män – som inte är förlovade/gifta, i alla fall – att röra vid varandra: något som musikvideon the Pinky Song av den kanadensiska/sikhiska komikern JusReign… Så handhållande och badande med sina bröder kanske fyller ett närhetsbehov på ett sätt som är socialt accepterat?

 

Den blå och rosa kungafamiljen (3/4)

Hjälp mig, jag kan inte sluta analysera bilder på Kungen! Och nu drar jag in hans familj, också.

Foto: Jonas Ekströmer, Kungliga Hovstaterna, 2017.

Det är något mystiskt med det här alldeles perfekta porträttet av kungafamiljen framför Sollidens slott på Öland. Kanske den ultrakoordinerade färgmatchningen? Som om de är helt orädda för att hamna på @awkwardfamilyphotos:


Eller förväxlas med en sekt.

Foto: Netflix, header för dokumentären Keep Sweet: Pray and Obey (2022)

Kanske hur de ser ut att nästan beslutsamt kliva i genusfällor:
1. Inga av herremännen befattar sig med barn. Det är tydligen kvinnogöra.
2. Hela familjen draperade i nyansen aristokratblod (blå), förutom två rosa prinsessor.
3. Alla kvinnor storler. Enda mannen som tandler är Carl-Philip.

Slump, eller Vill kungafamiljen symbolisera bevarandet av traditionella könsroller?

Genusprofessorn och statsvetaren Cecilia Åse gör en fascinerande analys i boken Monarkins makt:

”En analys man kan göra är att monarkin som statsform bidrar till att konventionella normer kring kön och sexualitet framstår som naturliga. Men dessa normer får i sin tur också monarkin att framstå som självklar och oproblematisk. Det är en process som går åt båda hållen: monarkin legitimerar köns- och familjenormer samtidigt som dessa normer också legitimerar monarkin.”

Hängde ni med? Genom att kamouflera sig med looken av andra normer som fått ett sken av ”naturlighet” – heteronormen, kärnfamiljen, idéer om könsskillnader som att kvinnor är bättre lämpade för att passa barn och män nationer – får även monarkin ett skimmer av oföränderlighet.

Förändra grundlagen så att Sveriges (formella) statschef utses av folket och inte av ”blod”? Dra in kungahusets årliga bidrag på 150 miljoner av våra skattepengar? Vad härnäst, låta kungar och prinsar byta blöjor?

Men ibland glappar illusionen. Som när Madeleine avrundade sin och Chris förlovningsvideo med ett: ”tihi!”. Något folk fann lite väl omodernt, och öppnade för påminnelser om unikt otidsenliga monarknormer som att prinsar och prinsessor måste inhämta samtycke från både Kungen och regeringen innan de får gifta sig.

”Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande.”

§ 5 i Successionsordningen (Sveriges äldsta nu gällande grundlag): 

Det får mig att tänka på när Jennifer Lopez 2020 försökte vara relaterbar genom att publicera en video där hennes son roade henne i karantänstristessen genom att servera drinkar på en hoverboard – och allt folk kunde fokusera på var hur kusligt lik hennes lyxvilla var huset i filmen Parasite.

Källa: Know your meme, ”Check your basement”

Affisch för den sydkoreanska klassatiren Parasite, av Bong Joon Ho.

Och den här helt normala familjens sommarstuga är ett slott.

 

Maskulin självkontroll (4/4)

Foto: ABC News, 1979

Jag hörde talas om det här klippet i podden Sista Måltiden, och var bara tvungen att hitta det. Ruhollah Khomeini, på väg hem till #iran efter en lång landsflykt, utsedd till Irans högste ledare efter revolutionen 1979 som han var med och orkestrerade. Med sig på planet har han 120 journalister, varav en frågar: ”Ayatollah, vill du vara så snäll och berätta för oss vad du känner nu när du är tillbaka i Iran?”

Khomeini: ”Ingenting.” (”Hichi.”)

Det får mig att tänka på en av grundbultarna i idealisk, normativ maskulinitet: självkontroll. Att inför potentiella känslostormar – oavsett om de orsakas av revolutioner, livsfara eller familjelycka – behärska sig.

Som Thor, när han sjunker i kvicksand, men vägrar att röra en min. För ”Odins son, herre av Asgård, Ber Inte Om Hjälp”.

Illustration: Ron Frenz. Marvel: The Mighty THOR Vol. 1, No. 402, Quicksand!

Eller MMA-fightern Petr Yan, vars fru, fina familj och barns födslar inte ger honom några krusningar på smilbanden. Men att slåss i en bur får honom att le som ett barn på julafton.

Eller som Jordan Peterson, på besök vid Förintelsemonumentet i Berlin.

 

 
 
 
 
 
Visa detta inlägg på Instagram
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Ett inlägg delat av Dr. Jordan B. Peterson (@jordan.b.peterson)

Han som annars är känd för att ha mycket lätt till gråt. Vet inte varför han skulle se stoisk ut just här? Eller varför han kikar fram runt ett hörn som en tecknad bov.

Illustration: Gleb Kosarenko, iStock by Getty Images.

Eller som KUNGEN (förlåt, jag har problem, nästa inlägg ska inte innehålla en enda bild på Kungen, jag lovar!). Dagen då han som 27-åring tog över sin bortgångne farfars plats på Silvertronen. Och kände… just ingenting? Men det är kanske lätt att hålla känslorna i styr när man är uppbackad av ett helt posse behärskade män med snörpta munnar.

Foto: Jan Collsiöö, TT

Att Ha känslor men inte visa dem är dock kanske bättre än att Inte ha känslor men att visa dem ändå, som en riktig psykopat? (Obs, jag säger inte att Khomeini, som bl.a. beordrade mordet på 30 000 politiska fångar 1988, inte var en.)

Jag tänker på Trump. Som 2019 poserade med en bebis vars föräldrar dött beskyddande den mot masskytten i El Paso. Med ett flin och tummen upp.

Foto: Melania Trump, privat

Vänta! Jag har faktiskt en bild där Kungen (förlåt, förlåt, sista!) visar känslor. Där han GORMAR för sig själv och fosterland under en OS-handbollsmatch mot Danmark, som tydligen lockade krigarkonungen ur honom.

Foto: Gouhier-Guibbaud-JMP/ABACA/Eyewitness Picture

Men sport räknas inte.