Shop - Genusfotografen

Skip to content

Search for:

Bloggarkiv
Analyser
Föreläsningar
Portfolio
Om Genusfotografen
Kontakt

ShopGenusfotografen2014-11-19T05:09:27+01:00

Check out Images that change the world: a guide to equal communication, an ongoing exhibition, toolkit and guidebook created by the Gender Photographer, Gävle Municipality and The Swedish Institute.

genusfotografen

Så här i Halloween-tider: Visst följer ni den i

Så här i Halloween-tider: Visst följer ni den iranska regimens mardröm, journalisten @masih.alinejad?

2014 startade hon Facebook-sidan My Stealthy Freedom, där iranska kvinnor inbjuds att publicera bilder där de smugit av sig slöjan i offentligheten. Nu har hon 8,4 miljoner följare och lägger konstant, outtröttligt, upp klipp som det iranska folket skickar till henne i hopp om att hon ska visa dem för världen. Bildbevis på regimens människorättsbrott, men också oändligt hoppingivande videor som visar hur tusentals iranier, kvinnor och män, gamla och unga, krokat arm och slutat vara rädda.

Det säger en hel del att regimen – mitt under en brinnande revolution som pågått ända sedan ”moralpolisen” slog ihjäl Jina Mahsa Amini för att hon burit slöjan på ”fel” sätt – tar sig tid att smutskasta Masih Alinejad.

Ni har säkert sett konstnären @m_melgrati’s virala bild föreställande en kvinna som klipper bandet (håret) till en batonghyttande moralpolis som dinglar över ett stup?

Regimen har gjort sin egen version. I den är det en häxlik karikatyr av Masih Alinejad (!) som dinglar över stupet, med klorna om en fridfull kvinnas slöja. (2)

Borttrollad är moralpolisen som slår ihjäl dig om du vägrar bära slöjan. Makten gör sig osynlig, och målar upp konflikten som en falsk motsättning mellan kvinnor som vill bära slöja och feminister som vill rycka den rätten ifrån dem.

Den här metoden har gamla anor.

Anti-suffragettrörelsen målade ofta upp rösträttskvinnor som fula, gamla, gapiga och ogifta. Ibland kontrasterades de mot vackra, feminina gudinnor med banderoller som ”NO VOTES THANK YOU”, signerat ”kvinnosläktet”. (3)

Propaganda mot slaveriets avskaffande skapade stereotyper som ”mammyn” – den svarta kvinnliga slaven som lagade mat och tog hand om vitas barn med ett leende på läpparna, eftersom undergivenhet ligger i hennes (svartas) natur. Ibland kontrasterad mot den oregerliga vita husfrun vars korsett hon snörade. (4)

Masih Alinejads följare går inte på manipulationen, dock. Som en skriver: ”Vi är inte emot någons hijab, vi är emot tvång. Islamiska republikens målning är en lögn.”

Diktatorn är naken. Masih Alinejad vägrar släppa greppet om hans handduk. ❤️‍🔥

Som en parentes till mitt förra inlägg… Maskul

Som en parentes till mitt förra inlägg… Maskulin självkontroll: stenansikte. Feminin självkontroll: bygga kyrka i knät med fingrarna?

Källa: Barometern
Foto: Mats Holmertz

Jag hörde talas om det här klippet i podden Sist

Jag hörde talas om det här klippet i podden Sista Måltiden, och var bara tvungen att hitta det. Ruhollah Khomeini, på väg hem till #iran efter en lång landsflykt, utsedd till Irans högste ledare efter revolutionen 1979 som han var med och orkestrerade. Med sig på planet har han 120 journalister, varav en frågar: ”Ayatollah, vill du vara så snäll och berätta för oss vad du känner nu när du är tillbaka i Iran?”

Khomeini: ”Ingenting.” (”Hichi.”)

Det får mig att tänka på en av grundbultarna i idealisk, normativ maskulinitet: självkontroll. Att inför potentiella känslostormar – oavsett om de orsakas av revolutioner, livsfara eller familjelycka – behärska sig.

Som Thor, när han sjunker i kvicksand, men vägrar att röra en min. För ”Odins son, herre av Asgård, Ber Inte Om Hjälp”. (2)

Eller MMA-fightern Petr Yan, vars fru, fina familj och barns födslar inte ger honom några krusningar på smilbanden. Men att slåss i en bur får honom att le som ett barn på julafton. (3)

Eller som Jordan Peterson, på besök vid Förintelsemonumentet i Berlin (4). Han som annars är känd för att ha mycket lätt till gråt. Vet inte varför han skulle se stoisk ut just här? Eller varför han kikar fram runt ett hörn som en tecknad bov. (5)

Eller som KUNGEN (förlåt, jag har problem, nästa inlägg ska inte innehålla en enda bild på Kungen, jag lovar!). Dagen då han som 27-åring tog över sin bortgångne farfars plats på Silvertronen. Och kände… just ingenting? Men det är kanske lätt att hålla känslorna i styr när man är uppbackad av ett helt posse behärskade män med snörpta munnar. (6)

Att Ha känslor men inte visa dem är dock kanske bättre än att Inte ha känslor men att visa dem ändå, som en riktig psykopat? (Obs, jag säger inte att Khomeini, som bl.a. beordrade mordet på 30 000 politiska fångar 1988*, inte var en.)

Jag tänker på Trump. Som 2019 poserade med en bebis vars föräldrar dött beskyddande den mot masskytten i El Paso. Med ett flin och tummen upp. (7)

Vänta! Jag har faktiskt en bild där Kungen (förlåt, förlåt, sista!) visar känslor. Där han GORMAR för sig själv och fosterland under en OS-handbollsmatch mot Danmark, som tydligen lockade krigarkonungen ur honom. (8)

Men sport räknas inte.

Känner du ångest över det politiska landskapet

Känner du ångest över det politiska landskapet och undrar vad du kan göra åt det? (Ångesten, landskapet eller både och.) Jag ställde den frågan till politikern Cecilia Bergfasth Gyllenberg, eller Dubbelberg, som hen kallas av journalisterna i Linköping.

Cecilia är ordförande för Miljöpartiet i Linköping och kandiderade till Riksdagen i valet (tyvärr räckte det inte ända fram, men hen är första ersättare till Riksdagen för MP i sin valkrets). I våras hade jag äran att få ta Cecilias nya pressbilder, som hen använde till debattartiklar, flyers och valaffischer. Tillsammans vandrade vi i Trädgårdsföreningen i Linköping och försökte knäcka koden för hur man tar ett könsneutralt och förtroendeingivande ledarporträtt. Vi landade i uttrycket ovan; en blick som utstrålar både värme och driv, styrka och empati. ❤️‍🔥

Cecilias svar på hur man botar politisk ångest:
– Gå med i ett parti! Läs på i partiprogrammen och se vilka du har samma värderingar som, sen kontakter du det partiet. Skicka ett mejl, eller bli medlem direkt. Då kommer de höra av sig och guida dig vidare. Det är egentligen inte svårare! Hör av dig och säg att du vill hjälpa till, och var en röst. Eller gå med i en organisation som driver frågan som är viktigast för dig, om det nu är Greenpeace eller RFSL. Då gör man någonting. Och då kan du, hur det än går, säga: jag gjorde allt som stod i min makt.

Kan vem som helst bli politiker? Hur kommer det sig att du blev det?
– Alla har ett varför. För mig var det förra gången vi hade en borgerlig regering. Jag såg hur de valde att tolka REVA, som ju är ett europeiskt dokument om hur man ska hantera papperslösa. De valde att tolka det helt hejdlöst, som att man verkligen ska få ut varenda en. Det fick mig att själv läsa REVA, och jag gjorde en helt annan tolkning med min humanistiska syn. Och då kände jag: ”men de fattar ju inte! Vi kan ju inte ha folk som bestämmer som inte fattar”. Så jag tänkte att jag får göra det själv, ge mig in i politiken.

Tack! Vilket inspirerande och sporrande svar! Har du fått bra reaktioner på bilden, förresten?
– Ja, det är spännande. Det är ingen som vågar bråka med mig nu! svarar Cecilia med ett skratt.

Hjälp mig, jag kan inte sluta analysera bilder på Kungen! Och nu drar jag in hans familj, också.

Det är något mystiskt med det här alldeles perfekta porträttet av kungafamiljen framför Sollidens slott på Öland. Kanske den ultrakoordinerade färgmatchningen? Som om de är helt orädda för att hamna på @awkwardfamilyphotos, eller förväxlas med en sekt.

Kanske hur de ser ut att nästan beslutsamt kliva i genusfällor:
1. Inga av herremännen befattar sig med barn. Det är tydligen kvinnogöra.
2. Hela familjen draperade i nyansen aristokratblod (blå), förutom två rosa prinsessor.
3. Alla kvinnor storler. Enda mannen som tandler är Carl-Philip.

Slump, eller Vill kungafamiljen symbolisera bevarandet av traditionella könsroller?

Genusprofessorn och statsvetaren Cecilia Åse gör en fascinerande analys i boken Monarkins makt: ”… monarkin som statsform bidrar till att konventionella normer kring kön och sexualitet framstår som naturliga. Men dessa normer får i sin tur också monarkin att framstå som självklar och oproblematisk.”*

Hängde ni med? Genom att kamouflera sig med looken av andra normer som fått ett sken av ”naturlighet” – heteronormen, kärnfamiljen, idéer om könsskillnader som att kvinnor är bättre lämpade för att passa barn och män nationer – får även monarkin ett skimmer av oföränderlighet.

Förändra grundlagen så att Sveriges (formella) statschef utses av folket och inte av ”blod”? Dra in kungahusets årliga bidrag på 150 miljoner av våra skattepengar? Vad härnäst, låta kungar och prinsar byta blöjor?

Men ibland glappar illusionen. Som när Madeleine avrundade sin och Chris förlovningsvideo med ett: ”tihi!”. Något folk fann lite väl omodernt, och öppnade för påminnelser om unikt otidsenliga monarknormer som att prinsar och prinsessor måste inhämta samtycke från både Kungen och regeringen innan de får gifta sig.*

Det får mig att tänka på när Jennifer Lopez 2020 försökte vara relaterbar genom att publicera en video där hennes son roade henne i karantänstristessen genom att servera drinkar på en hoverboard – och allt folk kunde fokusera på var hur kusligt lik hennes lyxvilla var huset i filmen Parasite.

Och den här helt normala familjens sommarstuga är ett slott.

Men vafan! En till sån här bild! Och här ser ta

Men vafan! En till sån här bild! Och här ser talmannen och Kungen ännu mer ut som ofrivilligt finklädda och ihoptussade styvbröder. (2)

Hmm. Finns det någon pose vi kan föreslå som skulle få dem att se lite mer SAMS ut?

Jag vet. Vad sägs om en handhållning? I många afrikanska, arabiska och vissa asiatiska länder (t.ex. Indien och Pakistan) är män som håller varandra i handen en väldigt vardaglig syn. (3)

Att så inte är fallet i Väst blev tydligt 2005, när George W. Bush strosade hand i hand med Prins Abdullah av Saudiarabien. Något som bara ledde till fniss och rubriker i västerländska medier. (4)

Men innan du vrålar aaawww mot skärmen: i Saudiarabien finns piskrapp, livstids fängelse och dödsstraff med på straffskalan för att vara homosexuell. Och även i andra länder som hyllar bromantisk handhållning tenderar homosexualitet att vara förbjudet eller så tabu att det ”inte finns”.*

Och däri ligger nog förklaringen. Fysisk kontakt och tillgivenhet män emellan är riskfritt i länder där homosexualitet är så marginaliserat att det inte existerar i folks medvetanden.

Därför kan sex dagestanska MMA-fighters bada ihopa i ett mycket litet badkar utan att någon skulle komma på idén att ifrågasätta deras manlighet. (5)

Och om man vänder på det; det är därför västerländska (hetero)män ryggar undan om man som man tar deras hand. För tolkningen att ni är ett kärlekspar vore inte helt osannolik. (Och att det vore negativt visar ju att homofobi existerar här också, om någon trodde annat.)

Men det har inte alltid varit så! På 1800-talet hade även västerländska män ett avslappnat förhållande till varandras kroppar. Det kan man se på porträtt som killkompisar gick till fotostudior för att ta, med poser och beröringar som 2000-talshistoriker, med sina förstörda blickar, först tolkat som sexuella. (6–7)

Nyckeln till att förstå hur dåtidens män kunde röra varandra utan rädsla (för vad någon skulle tro): ordet ”homosexuell” myntades inte förrän 1869.*

Tänk om vi kunde få till ett samhälle där män får vara nära varandra OCH där det är helt irrelevant vem du begår sex med? Jag tror att ett steg i rätt riktning vore om Kungen & talmannen åtminstone gav varandra ett lillfinger!

Kom att tänka på den här normkritiska juvelen a

Kom att tänka på den här normkritiska juvelen av @svenskayle från 2015: ”Om män var kvinnor på slottsbalen.”

Det var Yles programledare Ted Urho och Amie Borgar som tog på sig hattarna som stilexperter och endast kommenterade Männens kläder – som en kritik av hur media annars ensidigt brukar recensera och kritisera kvinnors klädval på balar och galor.

Kanske min favvokommentar: ”Herregud ändå! Man ser ju dessutom hängslena. Detta kommer att finnas i kvällstidningarna i morgon.”

Länk till hela videon i bion eller här: https://svenska.yle.fi/a/7-1010077

#genusarkivet #herregud #herreman #hängselfail

Jag blev tipsad om den här bilden av @erikamarkus

Jag blev tipsad om den här bilden av @erikamarkusson, som skrev: ”Den här uråldriga konstellationen borde tas ur bruk. Två medelålders män sida vid sida. Stela. Som om de har nackstödet från fotografiets barndom kvar i nacken."

Vet inte om jag håller med om att Kungen, 76, är medelålders? Men i övrigt: Ja! Sjukt tråkig bild!

Den får mig att tänka på ett tips jag läste i en guide med den självmotsägande rubriken 8 Tips and Tricks for Natural Female Poses (om poserna är så naturliga, varför behövs en jävla guide?): ”Never pose a woman square to the camera.” (2)

Att posera män som vinkelräta klossar mot kameran går däremot hur bra som helst, tydligen!

Sen måste jag undra: Är det här verkligen det bästa sättet att klä män?

Jämför med hur kungar fick klä sig på 1600-talet: strumpbyxor, högklackat, spetsstrumpeband och METER av siden, sammet och päls. Notera även de ”naturligt kvinnliga” poserna. (3)

Orsaken till att kungar inte längre vill avbildas som måttlösa lyxfrossare kan dock ha med andra faktorer än genus att göra. Som till exempel den franska revolutionen. ”French menswear was negatively associated with the French Revolution, and people who wore it were sometimes beheaded by the guillotine.”*

Intressant, va? Traumat och efterdyningarna av halshuggna adelsmän fick herrmodet att vissna till den dova, dämpade och odekorerade manskostymen vi ser idag. Och kanske spelar det in i varför Kungen hellre ser ut som en talman eller grå affärsman än en fransk kung.

Däremot har det 100% med genus att göra att bara de kvinnliga medlemmarna av kungafamiljen har folkdräkter på sig under nationaldagsfirandet. (4)

Och jag tänker att förklaringen till det är densamma som till varför journalister skriver chockerade rubriker när två eller flera kvinnor kommer till röda mattan i samma dräkt, medan ALLA män förväntas ha EXAKT likadana kläder på galor. (5)

Mansrollen, eller åtminstone dräkten, är snävare.

Men kanske håller det på att ändras! Under Oscarsgalan 2019 blev Billy Porter viral i sin korsning mellan smoking och klänning (6). Och i år gick Timothée Chalamet barbröstad. (7)

Vem vet. Om hundra år kanske kungar och män får klä sig och posera hur de vill?

Idag på @normkollen ger jag mina tre bästa tips

Idag på @normkollen ger jag mina tre bästa tips för att ta jämlika och genusmedvetna porträtt.

Min bild ovan – på Theodor – är en teaser för mitt första pro tip, och råkar dessutom vara en teaser för ett kommande norskt, normkritiskt projekt. 🇳🇴🇳🇴🇳🇴

In och läs, och följ @normkollen som drivs av briljanta @vnuken. 🙌🏼💜

#genustänk #porträttfoto #normkollen #normkritik #norge

2012 vs. 2022 Visst är det märkligt hur bilder

2012 vs. 2022

Visst är det märkligt hur bilder som bara är tio år gamla kan kännas som att de är tagna för 70 år sen?

Som det här bildreportaget i Expressen (ursprungligen från Amelia Adamos M-Magasin). STASSRÅDEN. ”Coola, snygga, smarta och med ett viktigt budskap. Så här har du aldrig sett Sveriges kvinnliga ministrar förut.”

Ministrarna Lööf, Ask, Ohlsson m.fl. poserande med snitsiga outfits, styjlningar och handväskor, liggande på divaner, intill skyltar med jämställdhetspolitiska budskap som LIKA LÖNER. FLER PAPPAMÅNADER. STOPPA MÄNS VÅLD.

Ett perfekt exempel på #trivialisering. För kvinnor är politik mest en modevisning?

Nyligen noterade jag för första gången namnet på fotografen, och svalde nästan min nyttiga 1950-talscigarett.

Elisabeth Ohlson! En av Sveriges mest intressanta, modiga, normkritiska (innan ordet ens fanns) konstnärer.

Jag kunde inte hålla mig, utan ringde @elisabethohlson, som sa:
– De där bilderna är så jävla komiska. Det är baksidan av att behöva tjäna sitt levebröd som fotograf. Jag bråkade med tidningarna, men det där var hur de ville framställa de här kvinnorna. Det visar hur de tänkte på kvinnor då. Tur att det där håller på att försvinna!

Jag håller med. Vi kommer nog aldrig få se bildreportage riktigt så trivialiserande igen. Som Svensk damtidnings ”Politikens prinsessor”. (2)

Det enda som kommer i närheten från senare år är Expressens ”Kandidaterna”; en uppställning av Miljöpartiets kandidater till nytt kvinnligt språkrör. Men det trivialiserande med de (rätt mäktiga?) bilderna är väl att de ens samlades för en sån fotografering, men inte de manliga kandidaterna. Som var för upptagna med viktigare saker?

Elisabeth tipsade mig om en ny bild hon tagit. Också för Amelia. Av Magdalena Andersson, som får bre ut sig över två fåtöljer med skorna på, bortvänd ”upptagen” blick och ett lite roat, självsäkert leende. Då slår det mig: Så här vill tidningarna framställa och tänka på kvinnor 2022.

Och att bilder från 2012 känns som från en svunnen, obegriplig tid är något positivt. För det betyder att vi har förändrats. ❤️‍🔥

Det var allt för min valspecial! Tack alla ni som analyserat tillsammans med mig! Gå och rösta nu för fan!!

Någon som äter glastak till frukost. (2022) Om

Någon som äter glastak till frukost. (2022)

Om bildspråket i det här omslaget är något att gå på, tror jag att vi kan förutspå en seger för Magdalena Andersson-partiet imorgon.

Magdalena är porträtterad rakt i profil, som i en historisk porträttmålning eller en regent på ett mynt. Hon har en bortvänd, ”upptagen” blick, som enligt medieforskaren Anja Hirdman ”vanligtvis är förbehållen män eller grupper ur den samhälleliga eliten”.* Hon blickar åt höger, vad vi med västerländsk läsriktning tolkar som ”framåt”; mot framtiden – dit hon ska leda oss.

Samtidigt finns ”feminina” inslag i bilden. Den varma blicken. Den extrema närbilden, som ger ett intimt och personligt tilltal. Ljus som är mjukt, inte grovt och ruffigt som när monumentala män ska avbildas i profil. Jämför med hur Karl Ove Knausgårds och Abraham Lincolns ansikten är begravda i mörker och hårda skuggor. (Bild 2, 3)

Sen har vi rubriken. Landsmodern. En genusmedveten rubrik, som i att Fokus vet att ordet i sig packar en normbrytande punch, med sin ovanlighet. Rubriken Landsfadern hade behövt något slags prefix för att sticka ut. Den… motvilliga landsfadern? Den… hummelrädda landsfadern? Den femtioelfte?

Ordet ”moder” och Magdalenas varma, trygga blick trotsar vad som kallas ”cold yet competent”-stereotypen, som drabbade Anna Kinberg Batra. Den som säger att en ”maskulin” ledarstil är lika med kompetent, men där kvinnor som är för ”kalla” samtidigt inte ses som normala, begripliga kvinnor. Den här bilden hittar den magiska balansen. Värme OCH pondus.

Det är vad jag gillar så mycket med Socialdemokraternas valaffisch ”Ingen ung ska bli kriminell” (4). Som @kerstografen skrev; det är oklart om Magdalena pratar eller lyssnar på den unga personen i hoodie, men hennes blick är både tuff och empatisk. Tough love. En approach som känns betydligt smartare än Liberalernas Jan Jönssons slogan ”Gängens värsta fiende”. (5)

En sista jämförelse! Jag hittade en snarlik bild på Stefan Löfven (6). Också i profil, episkt svartvit. Men känns betydligt otryggare? Möjligtvis för att Stefans blick inte är fäst i fjärran, utan på något i närheten som ser ut att oroa honom. Kanske en humla? 🐝

#genusarkivet #valet2022

Gift vid första ögonkastet (2022) ”Sverige ve

Gift vid första ögonkastet (2022)

”Sverige verkar snabbt röra sig mot ett äktenskap med försvarsalliansen Nato. Om Sverige går till sängs med Nato gör vi det med Bidens USA och Erdoğans Turkiet. Blir det ett tvångsäktenskap? Och vad händer om vi vill skiljas?”

Så inleds avsnittet ovan av Politikbyrån, vars tumnagelbild föreställer Magdalena Andersson mångbortgift med Joe Biden och Recep Tayyip Erdoğan.

Granted. Det är en humorbild. Mer i traditionen av politiska karikatyrer än av seriös nyhetsjournalistik. Men jag måste ändå undra: hade Politikbyrån ens kommit på idén att använda samma visuella metafor om Stefan Löfven fortfarande varit statsminister?

För att ens kunna visualisera det var jag tvungen att göra en genusremix (bild 2), med Angela Merkel och Kamala Harris skrattande och tittande gillande på en motvillig men pliktskyldigt självuppoffrande Stefan Löfven.

Själv lutar jag åt ett nej. Jag tror att den idén hade fallit platt på idéspånargolvet hos Politikbyrån. Dels för att det hade sett för främmande ut jämfört med hur verklighetens könsmaktsordning ser ut. Dels på grund av något vi konstaterat i tidigare analyser: män har inte ett kön. Inte i politiken, i alla fall. Eftersom normen, den ”neutrala” politikern, är man, sticker inte en manlig politikers kön ut – och blir säkerligen mindre inbjudande att göra till föremål för skämt och metaforer.

Heteronormen, tänker jag också spelar in. Som får oss att projicera heterosexuellt begär på allt och alla, inklusive politiker. Som när Sanna Marin och Volodymyr Zelensky möttes i Kyiv och poserade på Väldigt behörigt avstånd på bilder tagna av finska regeringen – men där vissa internetforum ändå lyckades tolka in sex. (3)

För att samma erotiska läsning ska göras av en bild på två manliga politiker så krävs något alldeles extra i intimitetsväg, som bilden på MACRON och Zelensky. (4)

Fast här kanske den röda tråden är hunken Zelensky? Och kanske är det något med Magda som lockar ur svenska journalister rubriker om pusskalas och kärlek? (5, 6.)

Kanske kan det vara så enkelt att det är projicerat pirr över att vi för första gången har en statsminister som är kvinna?

#genusarkivet #valet2022

Load More Följ på Instagram

Copyright 2012 - 2022 | Avada Website Builder by ThemeFusion | All Rights Reserved | Powered by WordPress

Twitter Instagram Pinterest