”Do you like kissing?”

Fridas mail

Det är sommarnatt 14 augusti 2007. Frida är på väg hem från klubben F12 i Stockholm. Det är ljust ute, fåglarna kvittrar. Hon är full, glad och går barfota med klackskorna i handen.

Vid Slussen träffar hon två personer som hon känner igen från öppningen av American Apparels nya butik på Götgatan.

Kvinnan är en högt uppsatt person inom American Apparel som kommit till Stockholm från huvudkontoret i Los Angeles för att hjälpa till med öppningen och scouta modeller till företagets reklambilder. Mannen jobbar inom svensk modemedia. Båda är i 30-årsåldern, i Fridas ögon snygga och coola, och har makt.

Frida skulle gärna jobba i butiken. Det var därför hon följde med sin vän till den pågående sommaröppningen (tjejer kommer in från gatan, provar kläder och blir fotograferade medan folk står och målar; vissa kvällar bjuds det på öl). Och det är därifrån hon känner igen kvinnan och mannen som hon nu står och småpratar med vid Slussen. Kvinnan bor på ett hotell vid Mariatorget, och Frida ska åt samma håll, så de promenerar tillsammans.

Framme vid Hotell Rival på Mariatorget frågar kvinnan om Frida vill följa med upp på hennes rum. Efterfesta lite. Ta lite bilder.

Frida tackar självklart ja. Att bli plåtad för det stora, amerikanska, jätteballa företaget som öppnar? Hon känner sig smickrad.

På hotellrummet röker kvinnan och mannen hasch. Frida får låna en t-shirt från American Apparel som de börjar plåta henne i. Det är kvinnan som tar alla initiativ.

– Hon var väldigt charmig, men också väldigt dominant. Hon gav tydliga instruktioner. Inget gullande, liksom. Det där man oftast ser hos män. En skulle kunna säga att hon hade alla egenskaperna som en snuskig manlig fotograf har. Eller som män i höga positioner lärt sig att bete sig.

Frida är väl medveten om American Apparels hipsterporriga image, men hon reagerar inte på att bilderna de tar skulle vara särskilt utmanande.

– Det var otroligt avslappnat. Jag hoppade i sängen och så tog vi bilder… Sjukt barnsligt, när jag tänker på det. Att hoppa i sängen.

Det blir ännu ljusare ute. Frida säger att hon funderar på att gå hem. Då säger kvinnan att Frida kan få sova över om hon vill.

När de tre ligger i sängen vänder sig kvinnan till Frida och frågar: ”Do you like kissing?”

– Den frasen. Den kommer jag aldrig glömma. Det är verkligen så här… Har du sett en naken kropp någon gång? Det är inte så man pratar till en vuxen människa. Hon visste precis vad hon gjorde. Hon gjorde mig till ännu yngre än jag var, och hon gillade det.

tycker Frida att kvinnan är cool, snygg och liksom stark. När de hånglat en stund säger kvinnan: ”I think you should kiss him too.”

– Och sen var det igång.

En trekant. Eller som Frida förstår det nu: Ett sexuellt utnyttjande.

Ett par veckor senare ses de tre igen. På samma hotellrum. För att ta fler bilder.

Inför den här plåtningen har Frida fått i uppgift att gå till butiken och välja ut kläder. Hon går in på hotelltoaletten och tar på sig en American Apparel-klänning hon gillar. När hon kommer ut ligger kvinnan och suger av mannen.

– Alltså det är bara så jävla sjukt. Helt avslappnat. Jag kommer in i det där rummet och det här händer. Och jag blev lite så här: ”Hej hej… Guys? Hello?”

Det slutar precis som den första gången. De fotograferar Frida. Sedan har de sex.

I januari 2008 får Frida ett avtal som hon måste skriva på. Det säger att hon ger företaget tillstånd att publicera bilderna av henne.

Frida skriver under. Trots att hon – sjutton år nu – är omyndig och egentligen behöver en förälders underskrift.

Kontraktet censurerat

Något jobb på American Apparel blev det inte för Frida 2007.

När jag träffar Frida på Scandic Malmen på Götgatan – några hundra meter från butiken där allt började – har hon däremot hunnit jobba i två år inom företaget. Först som butiksbiträde i London, där hon klättrade till posten som biträdande butikschef. Hösten 2011 sökte företaget personal i Stockholm. Frida fick jobbet.

Frida vittnar om en företagskultur nästan lika sjuk som deras bildspråk. Som training manager (i praktiken butikschef men utan titeln och lönen) var hon tvungen att jobba över en till två timmar varje dag för att fotografera butiken, för att sedan skicka bildbevis till cheferna om att en ”perfect close” genomförts: Att varje galge i butiken särats så att kläderna hänger på identiskt avstånd från varandra.

– Det kändes inte så motiverande när de inte visade någon tillit alls. Det var nästan som när fångar som får dra stenar från den ena sidan av en gård till den andra för att sedan dra tillbaka dem. Äcklig symbolik jag just använde, men det är den typen av härskarteknik de använder. Kan ni flytta hela butiken till den hörnan? Ta en bild av det och flytta sedan tillbaka den till den andra hörnan. Skicka en bild på det. OK, det var inget.

En kväll vaknade Frida på sitt sovrumsgolv med munnen full av blod. Hon hade fått en panikångestattack, fallit ihop och nästan bitit hål på läppen. Ett par veckor senare var hon på väg för att fika med en vän och föll ihop på Kungsgatan, huvudet före i asfalten. En ambulans hämtade henne och hon fick tillbringa ett dygn på sjukhus. När hon berättade för sin chef om vad som hade hänt fick hon två dagars ledigt. Sedan mer jobb.

Hennes chef – som för övrigt bemötte hennes jobbförfrågningar 2007 genom att skicka sexiga sms och Facebook-chattmeddelanden – sa hela tiden till henne att vara hårdare mot personalen. Hon blev någon hon inte ville vara. En dag, när en tjej i personalen ville gå hem för att en vän till henne hoppat från en bro, sa Frida nej.

Fridas stressymptom blev värre och värre. Hennes händer skakade. Hon tappade känseln i ena smalbenet. Alla i personalen var oroliga för henne, utom hennes chef, som drog in hennes semester.

När Frida till slut började säga ifrån tog chefen med henne ut på en promenad och talade om för henne att hon hade ingenting att vara stolt över med sitt arbete på butiken. (Trots att hon bidragit till att lyfta försäljningssiffrorna så att det för första gången på länge gått bra för American Apparel i Stockholm.)

Trakasserierna – som Frida beskriver det – fortsatte via mail. När Frida fortsatte att ifrågasätta, hårdnade chefens ton ytterligare:

Chefen till Frida
Ett av mailen Frida skrev ut innan American Apparel raderade hennes mailkonto.

Frida blev kallad till ett ”disciplinmöte” där hon blev rekommenderad att säga upp sig. Vilket hon gjorde.

En av Fridas arbetsuppgifter medan hon jobbade på American Apparel var att sätta upp reklambilder och affischer i butiken, som skickades från huvudkontoret.

– Jag tror inte att man tänker på det, men det är otroligt mycket bilder inne i American Apparels butiker överlag. Vid varje klädesplagg hänger det en liten bild. Affischerna som hänger i butikerna, där kan man i princip välja. Jag försökte plocka ut bilder som inte hade den här typen av sexistiskt budskap, utan där de visade kläderna. Det är ju kläder vi säljer, inte tuttar. Eller, jag ville inte sälja tuttar.

Vad kunde det vara för slags bilder, alltså?

– Om du har ett par kalsonger, då kunde du ha fått en bild där en tjej har på sig kalsongerna och ligger med händerna för tuttarna, eller så kan man vända på den, så är det en snubbe som har på sig kalsongerna och visar vad de är till för. Jag försökte göra mitt bästa för att upprätthålla någon form av värdighet.

Så du gick runt och städade undan de mest sexualiserande bilderna i deras butik… efter det du hade varit med om.

– Shit, jag har aldrig sett det så.

Du har inte det?

– Nej, men det ligger ju någonting i det. Nästan som om det vore terapeutiskt, eller hur? Men jag tror att jag inte har velat erkänna för mig själv vad det egentligen är jag har varit med om.

Ad_ApparelNews 240205.ai
Annons för herrkalsonger av American Apparel.

Frida och jag följer upp vår intervju via telefon och chatt. En kväll hör hon av sig för att dela med sig av en ganska kuslig upptäckt.

Hon har hittat sitt gamla konto på Bilddagboken med bilder från 2007–2009 och sett att hon faktiskt har bilder från sitt första möte med American Apparel, som hon publicerat samma datum som det hände:

American Apparel-kvinnan censurerad

– Under den här tiden var jag besatt av att samla på mig roliga historier – galna grejer att vara med om. Det var coolt att ligga med mycket äldre killar som jobbar inom media, och det vet mediasnubbarna om. Eller mediabruttorna, för den delen… Frida med de roliga anekdoterna, det blev liksom jag. Och hela tiden försökte jag inbilla mig att jag var en stark, självständig kvinna. Som jag trodde att jag var. Och det är sjukt jobbigt att inse att det inte var så. Det går inte att vara en Stark Kvinna när man är sexton. Det är något jag har fattat nu. Att det var något de utnyttjade.

Frida fnyser generat.

– Och det är ju intressant, för nu vet jag att kvinnor också kan begå övergrepp.

Hur påverkade det situationen, att hon var kvinna?

– Det var lömskt. Jag kunde inte föreställa mig att en cool tjej skulle vara en sexförbrytare. Det ingav en falsk trygghet, tror jag. Och det var nog en ganska viktig faktor i det hela, just att hon var kvinna.

Vad tänker du om henne nu?

– En helt vanlig människa i maktposition, med skitdåliga värderingar. Vad ska jag säga? Jo, och förresten. Mannen som var med. Han hörde av sig till mig och sa att han hade en ”jätterolig film” från den här natten. En tiosekundersfilm eller liknande. Då hade hon slagit på något slags filmläge på kameran och smygfilmat mig med honom.

Kvinnan som tog med Frida upp på sitt hotellrum följde bara arbetsmetoden som American Apparel är känt för. Eller snarare: som American Apparels grundare och vd Dov Charney är känd för.

American Apparels estetik – grovt sexualiserande bilder av unga tjejer som ligger på mage eller går ner i spagat eller gör något annat flickigt och udda i trosor och i minimalt möblerade lägenheter eller hotellrum, badande i iskallt blixtljus – är också skapad av Dov Charney (som i sin tur influerats av Terry Richardson, mannen som ofta kreddas för att ha löst upp gränsen mellan mode och porr).

Det är Dov Charney själv som tar många av American Apparels annonsbilder, och hittills har han blivit anmäld för sexuella trakasserier av sju före detta anställda.

American Apparel påstår att tjejerna på bilderna faktiskt är anställda som jobbar i deras butiker också.

– Ja, det är oftast anställda.

Vad tänker du om det?

– Det bara förstärker hur mycket American Apparel är en sekt. En bubbla. För då jobbar ju de här tjejerna med American Apparel och modellar för dem hela tiden. De träffar ju fan inga andra människor.

Så då är de underordnade i dubbel bemärkelse. Både i hur undergivet de poserar och att de faktiskt står i beroendeställning som anställda.

– Absolut. Och, de här bilderna av mig togs ju i klassisk American Apparel-stil, på vita lakan i en hotellsäng. Och vad hände i den sängen sedan? Historien bakom bilden är precis det som åskådaren ska tro. Ja, de ligger på riktigt. Det är inte ett skickligt iscensatt fotografi. Det är dokumentation.

Ad_Vice UK 030706.ai

Blurrad American Apparel-annons gatan

Blurrad American Apparel-annons bresar

Ad_Deep 151206.ai

American Apparel annonsen playtime

– Sedan kan jag ju bara spekulera kring hur andra modellers erfarenheter ser ut, men jag är absolut övertygad om att min historia inte är unik inom American Apparel. Alla som arbetar på American Apparel är fullt medvetna om anmälningarna mot Dov Charney.

Frida ger mig kontaktuppgifterna till Amira. Hon och Frida jobbade tillsammans i Kungsgatan-butiken 2012 och egentligen tar jag mest kontakt med henne för att kunna bekräfta uppgifter Frida lämnat om sin tid som anställd på American Apparel.

Jag ställer samma fråga som jag ställde till Frida. Om det faktiskt är anställda på företaget som modellar i reklambilderna.

– Ja, flera av modellerna är faktiskt såna som har jobbat i butikerna. Jag känner flera. Jag har till exempel en vän som blev fotograferad av Dov Charney personligen i hans hem. Och hon blev ihälld champagne, blev jättefull och ställde upp på foton som nu finns på hela internet, där hon särar på benen och är praktiskt taget naken. Det gäller också en annan vän jag har som blivit fotograferad av honom personligen. Man åker till honom i Los Angeles. Man träder in i hans vardagsrum, sen börjar det. Du får alkohol. Han ska fixa till ditt hår, och bara råkar stoppa in tummen i din mun.

Amira fortsätter:

– Det är mycket så här, han flåsar modellen i nacken, drar fingret i troslinningen – för att rätta till. Och så vill han att man suger av honom. Sen är man klar och skickas därifrån. Och så kommer han till ens butik och så tittar han inte på en, för du är Ingen, du är bara en av alla tjejer som blivit utnyttjade i hans vardagsrum. Och han minns inte ditt ansikte, för det var inte det han tittade på.

Ad_S Magazine 170907.ai

I början av februari utlyste jag tävlingen Årets sexist 2013. Jag nominerade själv sex kandidater och lät mina läsare rösta. Av dem tog American Apparel lätt hem titeln med nära 10 000 röster av 27 901.

I mina analyser håller jag mig oftast inom bilderna. Hur görs det skillnad på kvinnor och män i bilder och vilka budskap om femininitet och maskulinitet kan vi blottlägga om vi vässar ögonen och skrapar på ytan?

Det vanligaste missförståndet angående min blogg är att jag riktar udden av min kritik mot modellerna – inte, säg, fotograferna, reklambyråerna, redaktionerna, företagen eller samhället – och att jag sitter och spekulerar i huruvida modellerna ställt upp av fri vilja eller ej. (En argumentation som konstigt nog inte förs kring mina analyser av genusskeva framställningar av män.)

När det gäller modellernas grad av frivillighet kan vi bara spekulera.

Om vi inte pratar med någon som faktiskt var där.

Dock är det viktigt att komma ihåg att även om det i American Apparels fall verkar finnas anledningar till att deras bilder ser ut som de gör, är vad de säger i sig själva illa nog.

Så illa att American Apparels butik på Götgatan behövde polisbeskydd under 8:e mars (den Internationella kvinnodagen).

American Apparel under 8 marsFoto: Stefan Gadd.

American Apparel under Internationella kvinnodagenFoto: Niklas Hill.

Efter att ha hört Fridas och Amiras berättelser har jag valt att blurra ansiktena på American Apparels bilder.

Frida och Amira heter egentligen något annat.


Tidernas värsta äktenskap

Jag fick frågan om jag ville svara på månadens Stora fråga i Magasinet Arena.

Jag tackade ja. Här kan ni läsa mitt (och Yvonne fucking Hirdmans) svar:

78_Arena_2-2014_jpg
Klicka för att förstora.

Zelda Fitzgeralds roman heter Save Me the Waltz. Läs den! Jag älskar det här stycket:

Alabama swung off in imitation of some walk she had once admired. “But I warn you,” she said, “I am only really myself when I’m with somebody else whom I have endowed with these wonderful qualitites from my imagination.”

“But I shan’t mind that,” said the Englishman, feeling vaguely that he should be expectant. Anything incomprehensible has a sexual significance to many people under thirty-five.

 Citat ur Save Me the Waltz av
Zelda Fitzgerald (1900–1948)

Puss.


Och vinnaren är…

För att ”… allt är så vidrigt! Men sexualisering av barn slår allt.”/Annelie

För att ”deras vidriga pedofil-bilder är så utstuderat avskyvärda att de är oslagbara.” /Magnus 50-årig gubbe

För att ”Reklamen normaliserar barnporr, och vad händer då med människors inställning till det? Jo, den blir mer accepterande.” /Maria

För att ”Det är inte bara den sjuka objektifieringen, utan att de gör det på ett sätt som gör att det känns som att man kollar på bilder av minderåriga traffickingoffer.” /Jen

För ”… känslan fotona ger mig av ’barnpornografiska bilder tagna i hemmiljö’.” /Gunilla

För att ”det var som att titta på en pedofils privata samling. Sjukt äckligt.” /P-O

Årets sexist 2013

är

  American Apparel

Blanka
Foto: Emma Svensson, Rockfotoemma Fotoassistent: Pauline Suzor
Makeup och hår: Sara Floby och Zhala Chalak

GRATTIS, AMERICAN APPAREL! Ni fick 35 procent – nästan 10 000 röster – av de 27 901 röster som kommit in under veckan.

[poll id=”3″]

Det här är nästa steg: Imorgon på måndag mellan 16.00 och 17.00 besöker jag American Apparels butik på Götgatan 36 i Stockholm. Och givetvis kommer jag att se ut som på bilden ovan.

Jag kommer att läsa upp American Apparels nomineringar. Sedan kommer jag att överlämna PRISET. (Ni som vill får hjärtligt gärna haka på!)

Vad som händer sedan är hemligt. Men det här tar inte slut imorgon. Så mycket kan jag teasa om.

Tack alla underbara, otroliga antisexister som röstade.

Älskar er!

Uppdatering: Hade tänkt dela ut priset idag, men helt rätteligen så har flera påpekat att butikspersonalen inte förtjänar att vara i fokus. Jag träffade chefen på American Apparel på Götgatan i torsdags, och han är högst i Sverige. Men eftersom han tydligen är i London över helgen så får det bli prisutdelning på måndag i stället.

PS. Röstningen stängdes i förtid, under torsdag natt. Någon försökte rösta upp TT Nyhetsbyrån till förstaplatsen. Den/det hann få upp TT från 5:e plats till 2:a plats innan jag lyckades stoppa det. Ett par tusen av TT:s röster ska egentligen räknas bort, men jag får räkna på det senare.


Vem blir Årets sexist 2013?

2013 var sexism en nyhet.

Vi såg mönstret upprepas gång på gång: Ett klädföretag, en vit välbärgad manlig krögare eller ett danskt monster väljer att marknadsföra sig med hjälp av grov sexism.

Bilderna orsakar en skitstorm i sociala medier. Gammelmedia beskriver skitstormen. Sedan får företaget, krögaren eller monstret i flera intervjuer förklara för oss att sexismen är Konst – och vi som blev kränkta av den är osofistikerade, överkänsliga och ocoola censurivrare. (Men här då. Ta en pudel! *sexisten presenterar en halvhjärtad och hulkande ursäkt till pudel*)

Det här fenomenet ska vi skära lite närmare i. Jag ska ta er på en tur genom sexismens blodomlopp och tillsammans ska vi studera, punktera och recensera sex sjuka verk, för att kunna utse…

Årets sexist 2013

Fem av kandidaterna har redan gått igenom cykeln jag beskrev ovan. Den sjätte har all potential i världen att göra det. (Det är den värsta av alla över tusen bilder jag fick in 2013 – det är ett mysterium hur inte fler kan ha sett den och få panik, där den ligger fullt synlig för vem som helst och har gjort det åtminstone sedan början av juni.)

Vinnaren kommer att få ett litet pris jag gjorde under min julledighet.

Genusfotografens guldtuttmugg 2013Det går att dricka ur bröstvårtan och den går att diska.

Jag kommer att dela ut guldtuttmuggen personligen.

Men bara om jag har får in över 1000 röster! (Annars säljer jag den i ett gathörn.)

Du kan rösta tills 20.00 på fredag. Och det gör du genom att kryssa i Din favoritsexist i röstningsformuläret i botten av inlägget. Bidra också gärna med din motivering i kommentarsfältet.

Vilken bild bär enligt dig på skadligast genusbagage? Vilken bild gav dig mest magknip på grund av flest beröringspunkter med reell diskriminering? Vems pudel var sämst?

Och de nominerade är…

Per Lydmar

för kvinnan på Strandvägen 1

Lydmar Strandvagen1

Utan kalorier orkar du inte stå på barrikaderna.

Det är andemeningen av Naomi Wolfs feministiska 90-talsbestseller The Beauty Myth: How Images of Beauty Are Used Against Women. I en tid då kvinnan tycks ha mer makt, karriärvägar och mänskliga rättigheter än någonsin tidigare går patriarkatets sista väg till social kontroll över henne via magen. Skapa ett skönhetsideal som får henne att förminska sig själv, sitt psyke, sin existens. Få henne att rikta all förändringsvilja mot sin egen friska kropp istället för mot sin sjuka omvärld.

Ur det perspektivet är bakgrundsbilden som krögaren Per Lydmar valde till hemsidan för sin nya lyxkrog ytterst patriarkatsmart. En kvinna med en slöja i ansiktet. Ett bröst som vägrar hålla sig i klänningen. Revben som trycker mot skinnet och klippor som trycker mot skinkorna. Och ingen mat så långt ögat kan nå.

Som kvinna ska du inte vara hungrig. Varken på sex, mat eller kunskap, eller att på andra sätt att leva och expandera i världen. Du ska finnas till för att föda en aptit – inte ha en egen.

Idealkvinnan sitter varken vid middagsbordet eller står på barrikaderna. Hon sitter ute på klipporna i skärgården och smuttar saltvattensvind filtrerad genom en slöja (och kräks upp det i havsskummet när du tittar bort).

Per Lydmars försvar:

”Jag har intresserat mig för konst och visat det i offentliga miljöer sedan mitten av 90-talet. Mycket har varit betydligt värre bilder än detta.

… Om någon tror att jag har den här bilden för att sälja mer potatis så tror jag inte att man känner mig så väl. Jag har haft Ku Klux Klan-bilder i min gamla lobby.”

Verkligen?

Du tror inte att det skulle bli några reaktioner alls om din hemsida såg ut så här?

The Per Lydmar took my baby awayObs: Genusfotografens remix.

Per Lydmar förklarade att bilden var ett av fyra beställningsverk han fått av fotografen Oskar Christophersen, som han gett fria händer.

Efter att först ha sagt ”jag har aldrig censurerat vår konst och kommer inte att göra det nu heller” gjorde Lydmar sedan exakt just det och ersatte kvinnan på Strandvägen 1 med en näst intill riktig pudel:

Nominerad_Per Lydmar2Lydmars oskyldiga bullterrier Billy.

Jaha. Men vad gick fel då? Varför fattade inte folk att den här bilden skulle föreställa konst?

Tips från genuscoachen: Använd inte en modell med kroppstypen som förekommer i 95 procent av alla kommersiella bilder men som bara 5 procent av verklighetens kvinnor har. Det får folk att associera till kvinnovarufierande reklam och den vampyrisk-bulimiska modeindustrin snarare än konst.

I artikeln Fashion Models as Ideal Embodiments of Normative Identity beskriver sociologen Patrícia Soley-Beltran hur Modellen genom konstant upprepning i bildvärlden arbetats in som en symbol fylld med budskap (bland annat om genus, men också om klass, etnicitet, sexualitet, glamour och konsumption) snarare än att faktiskt betyda ”en människa”.

Modellen är norm i bilderna som omringar oss. Och en effekt av att förkroppsliga en norm är att man blir osynlig. Vi tänker sällan på hur stört fotomodeller egentligen poserar förrän de hamnar i sammanhang där de sticker ut. (Som på en hemsida där man förväntar sig att få se en bild av en söt, smördreglande potatis, men möts av en bild av Döden.)

Ett bra exempel på det här är den spanska konstnären Yolanda Dominguez projekt Poses:

POSES - krek i mun

POSES - krek i mun

POSES - ligger i rabatt

POSES - ligger i rabbt2

POSES - vesk i eyegat

POSES - vesk i eyegatSe Yolanda Dominguez konstprojekt i sitt rätta rörliga format.

En man hade nog sett väldigt skum ut på klipporna i Strandvägen 1-bilden – men min poäng är att det hade räckt med att sätta dit en kvinna med vilket annat slags kropp som helst än den vita, magra, överklassmarkerade, feminina, 180 cm långa och 18 år unga kroppen utan synliga funktionsnedsättningar för att bilden skulle se helt absurd ut.

Och då hade det förmodligen känts mer som konst än vad det gjorde nu.

Skulle kanske guldtuttmuggen kunna bli en fin ny bakgrundsbild till Per Lydmars hemsida?

TT Nyhetsbyrån

för Bröstväggen

När jag först hörde talas om att det skulle finnas en ny ”bröstvägg” på Sveriges största nyhetsbyrå TT föreställde jag mig något i stil med det här:

Angelica Karlsson TTMedarbetare på TT vilse i det nya kontorslandskapet.

Den verkliga bröstväggen visade sig dock inte vara riktigt lika lättfördömd som den ovan hade varit.

Nya tutt-tapeten

Ett kollage föreställande sex av popstjärnan Nicki Minajs ansikten och 15 par av hennes bröst.

Bröstväggen klöv vår socialmediala svärmhjärna itu. Vissa uppfattade bara Nicki Minaj i en bikinibehå eller blev rent av provocerade av blotta tanken på att Nicki Minaj ens skulle gå att reducera till ett objekt.

Abdul Fattah om Minaj 600

Andra tittade hypnotiserat på väggen, studerade detaljer som att Nicki Minajs huvud ibland försvinner i mönstret men aldrig brösten, och kunde inte urskilja ett subjekt.

Nonemo om Minaj

Och TT:s vd Jonas Eriksson valde den här hållningen:

”Bilder berör oss på olika sätt. Vi har också bilder på ett hus som är sönderbombat men det är en del av vår vardag. Vi kan inte ta bort en bild bara för att en eller två medarbetare blir upprörda och tycker att den är hemsk.”

Sönderbombade hus. Ku Klux Klan…. Intressant att männen som försvarar de här bilderna associerar till andra brott mot mänskliga rättigheter, ändå.

Men okej. Vad tycker Genusfotografen då?

Tja, det första jag la märke till när jag såg bilden var inte brösten.

Nicki Minaj TT

Nervsammanbrottet, skulle jag kanske döpa den här bilden. Eller Nicki Minaj överfallen av fyllekåt jättespindel skildrat ur spindelns ögon.

Jag kan hålla med Mattias Irving om att Nicki Minaj ser ganska splittrad ut. Både av mönstret och av sitt psyke. Handen på struphuvudet som om hon kvävs. Skräckslagen blick. En klassisk, glamourös rädd men kåt–pose, fast med ovanligt lite kåt i. Det är ovanligt lite Nicki Minaj i bilden överhuvudtaget, tycker jag. Konstnären som TT specialbeställde det här kollaget av hade lätt kunnat hitta många bilder där hennes personlighet lyser igenom mycket starkare.

Jag säger inte att den här bilden skulle göra sig bättre som fototapet på en arbetsplats, men visst syns det vem hon är till och med när hon gör den uttjatade porrinfluerade posen ”barbaradockan”?

Nicki Minaj

Här ser i alla fall jag ett aktivt, kaxigt, tänkande och eventuellt ironiskt subjekt.

Sedan måste jag också hålla med Mattias Irving om att ja, att få sin kropp fragmenterad, beskuren och uppstyckad i frikopplade sexladdade kroppsdelar istället för att bli skildrad som en hel, sammansatt människa är något som mycket oftare drabbar kvinnor än män i bilder.

I artikeln Significant Bits and Pieces: Learning from Fashion Magazines about Violence against Women (pdf) beskriver juridikprofessorn Cheryl B Preston det här som ett av flera exempel på hur kvinnor utsätts för ett ”fotografiskt våld” genom att få sin mänsklighet trivialiserad på bild:

”Ett överraskande antal kvinnor i annonser är avskurna någonstans tvärs över ansiktet. … Otaliga annonser utelämnar kvinnors ögon och andra signaler om deras person.

Brösten är ofta i fokus, men även när sexuella delar inte betonas är utbytbara ben, partiella ryggar och andra kroppssdelar spridda bland flera ramar ett sätt kvinnan förnekas kroppslig integritet.”

Två exempel på det, och på hur obemärkt det passerar.

Från hemsidan till en liten duschtillverkare i Skogås, Stockholm:

Nominerad_InvitreaVar är männen? (Och duscharna?)

 Och den här Playstation Vita-annonsen, som jag visat förut:

PSP Vita inkl parodiNu inklusive parodi.

Så… Jag kan se flera skäl till att någon skulle må dåligt av den här bilden, utöver att Nicki Minajs bröst är överrepresenterade i förhållande till hennes ansikte. Men vad spelar det för roll vad jag tycker?

Flera på medarbetare på TT ogillade tapeten starkt. Och cheferna på TT valde att inte lyssna.

Det kostade dem en reporter.

KlantTT

Angelica Karlsson jobbar nu på Aftonbladet istället.

En guldtuttmugg till cheferna på TT, som de kan turas om att ha på skrivbordet, som en påminnelse om det ibland kan vara bra att svälja sin stolthet och måla över en jävla tapet?

Anders Vendel

för Vendels matrum

Sexist_Anders Vendel

Fyra kvinnor och en man i ett restaurangkök. Kvinnorna har på sig kockjackor och kockmössor, och till det stringtrosor, höfthållare och nylonstrumpor. En av dem filar naglarna, en annan snubblar och tappar ut en skål med frukter och nästan sina bröst. Övervakar dem gör en manlig kock som daskar en purjolök i handflatan.

Budskap: Kvinnor är inte bara ointelligent liv, de sprider e-colibakterier i våra restaurangkök också.

En djupare genusanalys än så förtjänar inte den här bilden, som tv-kocken Anders Vendel la upp på sin offentliga Facebook-profil med kommentaren ”Vi öppnar igen den 21 aug!” innan han satte sig och väntade in antisexismens vakthundar – hej Supersnippan, hej Kvinnohat, Hej Blekk, hej 33 anledningar, hej Reklamera, hej Allt är möjligt – med armen djupt inkörd i syltburken och medias sirener vinande om öronen.

”Man får väl säga att det är modern konst. Lite oväntat, vilket maten kanske också är. Så jag tycker att det finns en röd tråd.”

Minst sagt.

Vad är det med vita rika manliga krögare och sexism? Jag menar, det är uppenbart att Anders Vendel såg mediauppståndelsen kring Strandvägen 1 och bestämde sig för att han också ville sätta sin restaurang på den sexistiska restaurangkartan. Men kan det finnas någon särskild anledning till att det är just kockar som serverar oss den grövsta sexismen?

Jag tänker mig att det kan bero på att jämställdheten i krog- och restaurangbranschen är helt åt helvete.

Om man räknar det totala antalet kockar i landet (alla slags befattningar: kock, kallskänka, köksmästare, kökschef och cateringkock) är 53 procent kvinnor och 47 procent män. Men på elitnivån, inom fingastromin, är det näst intill bara män bakom förklädena. En enda kvinna har någonsin vunnit tävlingen Årets kock (Kristina Petterson, 1988). Bland de högst rankade restaurangerna i White Guide – som rangordnar Sveriges finaste restauranger – är det tre som har kvinnliga köksmästare.

Och hur många kvinnliga kockar gissar du att Svenska Kocklandslaget 2013 bestod av?

Sorans bildNoll. (Foto: Soran Ismail.)

Och vad tenderar att hända i slutna rum där det nästan bara finns män och grabbigheten får jäsa och jäsa?

Prat om sperma

Läser man artikeln ovan från Allt om Stockholm får man en ledtråd om att Anders Vendel kanske inte direkt är en lone röv, utan att det snarare kan handla om att han rör sig i en grovt sexistisk kultur.

”Det är sexistiskt – o, ja. Jag har tusentals exempel på den här väldigt sexistiska jargongen. Jag har hört det diskuteras allt från spermakonsistens till vilka i servisen som har snyggast bröst. Det är sånt som man tvingas höra varje dag … Säger man ifrån får man höra att man är pryd.”

Kvinnlig kock, 28 år

”Även om man har en kollegial relation så vill man inte bli nypt i häcken på jobbet. Eller att bli snärtad i arslet och bli bemött med ’lilla gumman’-attityden. Sedan vid en konflikt så ligger man i underläge för att det har cementerats att man är just i underläge.”

Kvinnlig kock, 36 år

RevirmarkeringsPISS från män som inte fått sin dominans ordentligt utmanad förut? (Notera att kvinnorna i Vendels annons faktiskt ska föreställa kockar.)

Men han pissar inte bara på sina kvinnliga kock-kollegor. Urinet strilar även ner på andra kvinnor i restaurangbranschen, som har lägre och mindre stabila positioner.

Sju av tio sextrakasserade

SJU av tio – 66 procent – av drygt 300 kvinnor i Stockholm och Göteborg som jobbar eller har jobbat i restaurangbranschen, svarade ja på frågan i SvD:s enkät om någon betett sig obehagligt på ett sexuellt sätt eller om de upplevt ovälkommen beröring eller varit med om övergrepp under arbetstid.

”Som servitris är man som allmän egendom, som alla vill ha en del av. … Flirtande är helt normalt, det är vardag. ’Oskyldig’ beröring är också helt normalt.”

Jeanette Superti, 33 år

”När hovmästaren gick förbi mig tog han tag i mina höfter och tryckte min rumpa mot sitt kön. Han kunde också fälla kommentarer som ’Vad bra du är på att suga’ när jag dammsög restaurangen.”

Katarina Anderson, 20 år

”Att flirta hejdlöst, vara närgången och ha en vulgär jargong har alltid existerat i restaurangvärldens kulisser. … de kockar som inte fixar det går oftast vidare till en annan bransch.”

Servitris, 27 år

Fatta att Anders Vendel är en arbetsgivare.

”När vi gjorde installationen på vår restaurang var det ingen som reagerade. Det var först nu när jag lade ut bilden på min privata Facebook-sida som reaktionerna kom, och det har spridits överallt.

Några tror att det är bilder på mig och min personal, men så är inte fallet.”

Anders Vendel till Aftonbladet

Heh. Skitkul.

Jag hoppas verkligen att det bara var en lögnaktig efterhandskonstruktion att bilderna faktiskt hängde (hänger?) inne på hans restaurang. För hans anställdas skull.

I hur många branscher har majoriteten av alla kvinnor varit med om sexuella trakasserier?

VendelparodiParodi från Dagens Svenskbladet: Rövskägg ska sälja Vendels mat

Ja, ungefär så smakfull tycker jag att Anders Vendel är. Och då gör rövskägget ovan ändå inte på långa vägar smaklösheten och olämpligheten i hans ”moderna konst” rättvisa ur ett diskrimineringsperspektiv.

Men kan det möjligtvis finnas ännu osmakligare sexister?

Vi har bara kommit halvvägs, hörru.

Thomas Blachman

för Blachman

Danmark, 2013:

Drawingsfromthegulag

Oj. Fel bild.

Den här föreställer visst hur ledningen på ett sovjetiskt koncentrationsläger väljer ut sexslavar bland arresterade familjemedlemmar till ”fiender av folket”.

Här har vi rätt bild:

Nominerad_Blachman

Här i Sverige har vi just rasat mot Belinda Olssons SVT-sända Fittstim – min kamp, där hon utforskade dagens feminism utifrån klassiska antifeministiska frågeställningar som Har feminismen spårat ur? och Har feminismen kuvat männen?

Men har ni glömt vad som hände i dansk public service-tv för mindre än ett år sedan?
En man med exakt samma oro (över feminismens framgångar) fick göra ett program där han tillsammans med andra kostymklädda män satt i en svart, klaustrofobisk, strippklubbsliknande studio och diskuterade en följd nakna, tigande kvinnors kroppar.

Da dickless society

”Vi är på väg mot ett kuklöst samhälle”, sa seriens huvudperson – jazzmusikern och X Factor-domaren Thomas Blachman – gestikulerande kastrationsängsligt mot en av kvinnorna. ”Vi har ett visionslöst samhälle eftersom männen har blivit mer kvinnliga än kvinnorna själva.”

Men istället för att göra ett program där han och andra kulturmän sitter och försöker pussla ihop en naken mans utrotningshotade kropp – eftersom det är maskuliniteten som är upplösningstillstånd – gjorde han alltså ett program där han och hans polare satt och sa saker som:

Blachmans poesi

Hur logiskt kändes det, egentligen?

Tja, själv motiverade Blachman både programmets utformning och existensberättigande med de här inledande orden:

Thirsten

”Kvinnokroppen törstar efter ord. En mans ord.”

För det första: NEJ. Jag är ganska säker på att kvinnokroppen törstar efter att SLIPPA höra mäns ord, att ständigt bli bedömd av män, att slippa män som tar sig rätten till kvinnors kroppar – fysiskt eller verbalt.

För det andra: FAIL. För det är ändå inte vad Blachman lyckades illustrera. Vad han snarare lyckades illustrera är hur det manliga egot törstar efter en ordning där kvinnan är ett passivt objekt vars främsta uppgift är att behaga, bekräfta och framhäva mannen.

För att citera geniet Virginia Woolf, ur hennes essäsamling Ett eget rum (1929):

”Kvinnorna har genom seklerna tjänat som speglar med den förtrollande och förtjusande förmågan att att återge mannens bild i två gånger naturlig storlek. …

Det är därför som både Napoleon och Mussolini så eftertryckligt betonar kvinnornas underlägsenhet, för om de inte vore underlägsna, skulle de upphöra att förstora.”

Och för att illustrera hennes poäng med ett av alla tusen patetiskt uppenbara exempel på hur kvinnor reducerats till mansförstorande speglar i konsthistorien:

Orimligt 2Har feministnymferna gått för långt? Har feministnymferna kuvat satyren?

Vi reagerade väldigt starkt på Blachman. Och med vi menar jag både Sverige och Danmark. (Bilden av att Danmark skulle ha tagit Blachman med en frisinnad axelryckning är falsk.) Men särskilt starkt reagerade vi ändå här i Sverige. Och jag har en teori om varför.

Var hade vi nyligen sett en svart studio i tv? Det dunkla bakgrundsvakuumet. Det starka, gula förhörslampeljuset och en succession av kvinnor som tog plats i det. Ljudet av mäns ord, riktade mot deras kroppar. Lästa av dem själva.

Uppdrag granskning_kvinnohatet

”En dag kommer jag person­ligen att skära halsen av dig och lämna dig med kniven uppkörd i fittan.”

Maria Sveland,  författare

”Jag hoppas att du är rakad där nere eftersom jag gärna vill komma och knulla dig hårt både i din stora röv och din skrynkliga fitta.”

Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet

”Det är nu vi ska mötas och ha sex. Jag kommer vänta på dig utanför tv-huset. Säger du nej så väntar kroppsstyckning, sen ska jag hänga upp alla delar i köttkrokar. Efter det kommer jag steka dina bröst i smör. Mm, det ska bli gott.”

Jenny Alversjö, nyhetsuppläsare i TV4

(Kvinnokroppen törstar efter ord. En mans ord.)

I Uppdrag gransknings program Män som näthatar kvinnor (sänt den 6:e februari 2013) fick vi se hur hotade, nakna och värdelösa vissa män känner sig av att se kvinnor ta plats i offentligheten. Två månader senare (den 2:a april) svarade dansk tv med en scenuppsättning av det samhälle dessa våldtäktshotande och dödshotande män har visioner om.

Ett samhälle där kvinnor håller käften och är vackra. En värld där kvinnans rörelseutrymme är begränsat till en piedestal. Utan utsikter. Bara svart och mannens röst. (”Din kropp är din värld, och den beskriver jag. Ta det lugnt, så länge du håller måttet i mina ögon kommer du inte att falla.”)

Thomas Blachman är orolig för att män har blivit kvinnor. Lösning: Att visa alla vem som verkligen är kvinnan. Att pränta in i våra näthinnor så att vi inte glömmer, vem som är kuklös och därför bör förbli maktlös. (”Hur fungerar den där fittan för dig?” /Blachman till en naken kvinna i första avsnittet av Blachman.) Hans dolda ideologiska agenda är exakt densamma som patriarkatet har praktiserat genom hela konsthistorien: Att visuellt smälta samman den biologiska kvinnokroppen med den feminiserande situationen att vara betraktad och bedömd – ett tystat objekt.

Och på samma sätt hoppas männen som författar mejl med könsord fulla av knivar till offentliga kvinnor att understrykandet och attackerandet av deras kön ska rista in en påminnelse i deras huvuden om att deras kroppar betyder underordning.

Två olika sorters maktdemonstrationer – ett visuellt och ett verbalt övervåld – som i grunden handlar om samma sak.

Att slå vakt om kvinnor som mäns förstorande speglar.

Begrunda draget av narcissism i erbjudandet den feministiska skribenten My Vingren fick från en man om att bli ”våldsamt penetrerad i alla kroppsöppningar med en herpessmittad gigantisk ådrig snygg-kuk 25 cm”.

Och sedan jämför du det med draget av narcissism i titeln som Thomas Blachman valde till sin självbiografi:

Kolossala Blachman”Den kolossala människan”
(Det är okej att skratta högt, men gör det tyst.
Annars måste han kanske göra ett till tv-program.)

Tycker du att den här mannen verkar behöva en betryggande guldtuttmugg att snutta på? I så fall: vote Blachman.

American Apparel

för Unisexskjortan

Ingen Årets sexist-lista vore komplett utan American Apparel. Ett av jordens mest sexistiska företag, men som vi – trots att de haft butiker i Sverige sedan 2007 – inte har haft en sund, massiv allergisk reaktion mot förrän nu.

Jag talar givetvis om Unisexskjortan. Det påstått könsneutrala flanellplagget som förvandlar män till kattungar som råkat dricka en kapsyl hästbedövning (eller mördat någon) och får kvinnor att näcka och svinga hästpoloklubbor.

Unisexmansson och unisexkvinnsson

Den feministiska retromodebloggaren Emelie Eriksson ska definitivt ha pris för Årets genusfynd. Hennes desperata jakt efter bilder av unisexskjortan på en kvinnlig kropp där kvinnan faktiskt har på sig byxor till skjortan var lika underhållande som pedagogisk.

Och skjortan i sig är den perfekta neutrala mätstickan för att visa hur asymmetriskt den sexualiserande blicken drabbar män och kvinnor i kommersiella bilder.

Wow so unisexJämställdhetsskjortan!

Men American Apparel är som sagt en extrem.

Har du reflekterat vilket utskott av icke-visuellt kvinnoförtryck som unisexbilderna påminner om och kanske medvetet anspelar på?

American Apparel vem e du

Det hade inte jag heller, förrän jag stod och föreläste för Stockholms Prostitutionsenhet – en mottagning för människor som sålt sex, skadar sig med sex eller utsatts för trafficking – – och bilderna ovan var det jag skulle klicka fram härnäst i bildspelet.

Att hon befinner sig i en tom, omöblerad lägenhet eller villa med fina gardiner (förmodligen inte hennes). Att hon leker med en hästpoloklubba (överklassport; förmodligen inte hennes). Det medvetet amatörmässiga estetiken – ingen ljussättning, blixtljuset rakt på – för att öka känslan av verklighet; känslan av att hon verkligen är din.

Nu när jag tänker efter. Ser det ens ut som att det är hennes skjorta?

American Apparel_Jennifer

Du är en sexköpare.

Vems blick skulle annars den här bilden tillhöra, om vi översatte den till verkligheten? Rummet saknar inte bara inredning som tyder på att det är till för att bo i, det saknas också värme och närhet. Det känns inte som en bild du skulle ta om du var hennes kåta, kära flickvän (eller pojkvän). Och det ser inte ut som amatörporr. För även om American Apparel gör det som många porrsajter gör – att helt enkelt skildra sina modeller strippande över flera bildrutor – händer det aldrig att resårer korsar blygdläppar och en kuk slinker in i bilden.

Bilderna innehåller inte sex, utan att löfte om sex. Ett löfte om att hon kan tas av dig under lika rituella former som bilderna är tagna.

Jennifer i skjortan 2

Ett extremt exempel, som sagt. För att vara en klädbutiks hemsidas produktbilder. Men inte för att vara American Apparel. Hela klädmärkets visuella stil kan sammanfattas som ”sex med minderåriga”.

De gör exakt det motsatta till vad de flesta andra modeföretag gör. Istället för att använda sig av idealskulpterande, modelliserande poser, art direction och retusch som döljer tjejernas ålder…

Cameron Russel med grandmaBilder av modellen Cameron Russel tagna samma år.
På ingen av bilderna hade hon fått sin första mens.

Gör American Apparel allt för att framhäva sina modellers spädhet…

Hur gammal
Hur gammal är hon?

Nathaly
Hon då?

Hur gammal 3
Vänta, är alla fotade i samma säng, förresten?
(Nej, kanske inte. Men oskuldsvita bäddar rakt igenom.)

Men det blir ännu värre.

Som om de här modellerna inte redan är väldigt unga brukar American Apparel dessutom låta dem posera som faktiska småbarn.

Bebis med nappflaska
Stretchar lite i kvällsblöjan med drogad nappflaska
i väntan på att bli nattad av något ådrigt.

Bubbliga gumman
För ung för att förstå vad som just hänt eller
för att göra motstånd när det händer igen.

Bojkott

bilden av vandaliseringen

VandalismVandalism eller självförsvar?

En fredligt levererad guldtuttmugg till American Apparel av Genusfotografen – som plåster på sexismen?

Okej. Då var det en en kandidat kvar. Och det här alltså bilden som inte orsakat en skitstorm. (Än.)

Det är bilden som sticker ut allra mest i den ansamlade kompost av sexistiska bilder som nådde min hjärna under 2013 via Twitter, mejl eller hörsägen. Och som jag kan fortfarande inte fatta hur eller varför den kom till…

VARNING FÖR KÄNSLIG BILD

*

*

*

Salong Bangs

för

Det här:

Salong Bangs hemsida

Det här är kändisfrisören och före detta Paradise Hotel-vinnaren Marwan ”Marre” Hittis skönhetssalong Salong Bangs hemsida, som den ser ut just nu.

Och jag har fortfarande svårt att finna ord… Så jag lånar ett par ur den feministiska rapparen Cleos låt Gå på salong:

Jag gör mig fin på salongen
Jag plockar bryn på salongen
Gör manikyr på salongen
Fixar frisyr på salongen

BLIR STRYPT på salongen?????

Jag undrar verkligen vad budskapet med den här bilden är. ”Känner du att du inte duger som du är? Gå till en kvinnomisshandlare – de är bäst på att tala om för dig exakt hur du ska vara”?

Vem ska kvinnan på bilden egentligen föreställa? Dig, kunden?

Ditt ansikteObs: Genusfotografens remix.

Eller ska de föreställa kollegor? Är han en stylist och hon en modell och är de mitt i en plåtning? (Enligt Brottsförebyggande rådet är faktiskt den vanligaste typen av våld mot kvinnor det som utövas av en bekant person som inte är närstående, ofta i samband med arbete.)

Är det konst? Är det edgy artistiskt modefoto? Eller är det en provokation? I så fall är det ganska misslyckat, för det här är den enda internetregistrerade reaktionen på bilden jag hittat:

Salong Bangs-reaktion

Och som du kan se har bilden alltså legat ut sedan minst 9:e april 2012.

Ingen i Marwan Hittis närhet verkar störa sig på att han har bilden som profilbild på Twitter heller:

Marres Twirre

Reagerar du inte på bilden? Känns den helt normal?

I så fall är det ett ännu större skäl till panik. För det är nämligen därför bilder som glamouriserar, estetiserar och normaliserar våld mot kvinnor är livsfarliga.

(Tack för tipset, Susanna Backén.)

Röstningen stängdes natten till den 7:e februari.


Fyrtio nyanser av maktbalans

Då har ännu ett kvartal förflutit. Och det är dags för fyrtio nya bilder – handplockade av er, skickade till mig via Twitter, mobil, mail och mun – att lägga sig på min långa, sluttande genusterapisoffa. Det här är…

Tips som jag fått in mellan 1 januari och 31 mars 2013

Den här gången har jag fått hjälp. Jag vill tacka min praktikant Caroline Johansson, elev på Lars Kaggskolan i Kalmar med inriktningarna journalistik och foto, som förutom att hjälpa till med sammanställandet av listan även bidragit med några sylvassa ögonöppnare.

Förra gången jag kallade in fyrtio bilder på samtal kring deras genustankegods fick listan namnet Fyrtio bränder och ljusglimtar. Det var lite missvisande med tanke på att det fanns en ljusglimt bland 39 bränder. Den här gången har jag renodlat konceptet lite. Det här är en ren bottenlista. Mest för att det blir så mörkt på botten av den här listan att ljusskenet från miraklen skulle slukas av alla vraken. (De ska få en egen lista.)

Den första kategorien trodde du kanske inte skulle få särskilt mycket påfyllnad 2013, eftersom det är ganska väletablerat som GENUSFAIL NR 1…

Att fotografera bort kvinnors makt genom att avbilda dem uppifrån; en vinkel som ger den som ser symbolisk makt över den som visas

40

GunillaHeurlitzkrympt

Gunilla Herlitz. Chefredaktör och vd för lilla Dagens Nyheter 2009–2013. Fotograferad till branschtidningen Resumé så att hon ser ut att vara två… tre äpplen hög?

(Tack, Emerentia L Lund.)

39

Tips_Fredrik Rosenqvist

Helena Bergström. Skådespelare och regissör som varit med i svensk filmbransch så länge att hon garanterat alstrat en aura av pondus som skulle göra dig knäsvag. Här fotograferad så att hon ser ut som en liten, söt, oproblematisk tomte. (Som sitter på toa?)

(Tack, Fredrik Rosenqvist.)

38

Tips_Pernilla Alexandersson

Katrin Stjernfeldt Jammeh, Malmös nya kommunstyrelseordförande, som TAR ÖVER MALMÖ, ska bilden illustrera. Men i bakhåll fanns det visst en ännu större jätte med en kamera.

(Tack, Pernilla Alexandersson.)

37

Tips_Sara Gabrielsson_Daniel Eriksson

De här tjugo civilingenjörsstudenterna – som tävlar om ett Future female leader award – tippar Ny Teknik är framtidens superchefer.

I ord. I bild: Morgondagens hoppbockar.

hoppbockofyesterday

Gårdagens.

(Tack, Sara Gabrielsson och Daniel Eriksson.)

36

Tips_Lunchgren

Mer framtida talang, intervjuad i Dagens Nyheter angående ett talangnätverk som marknadsför unga begåvade till rekryterande företag.

Vad får det lov att vara? En utsikt, eller en med utsikter?

(Tack, Lunchgren och Axel Pettersson.)

35

Tips_isabelle lundqvist1

Susanna Göransdotter, en av personerna bakom den feministiska bloggen Skulden är inte min som handlar om att feminister inte ständigt ska behöva inta försvarsställning för sina åsikter. Intervjuad i Värmlands Folkblad på Internationella kvinnodagen.

Fotograferad i försvarsställning. Som om skulden är hennes.

(Tack, Isabelle Lundqvist.)

34

gubbslem och sveland

Två gubbslem och Sveriges farligaste kvinna (enligt psykakuten Flashback).

Maria Sveland har skrivit Boken (Hatet) om män som får mindervärdesvansinne av och skickar dödshot, gruppvåldtäktshot och fittförstörarpoesi till kvinnor som inte håller sig på behagligt avstånd från det offentliga samtalet, ber om ursäkt och håller käften.

På den här bilden i Göteborgs-Posten ser Maria Sveland ut som att hon loooooovar att vara tyst och söt och snällundergiven, bara hon får en chans till! Eller en syndaförlåtelse från gubbarna intill, som inte bara förhärligats med varsitt underifrånperspektiv – en kameravinkel som tillskriver den som avbildas en högre grad av auktoritet – utan som faktiskt också är positionerade över Maria Sveland layoutmässigt. (Skulden i det här fallet är helt redigerarens, eftersom bilderna inte lär ha tagits för exklusivt för artikeln.)

Vilket leder oss in på nästa kategori…

Kvinnor som av någon anledning har hamnat under, bakom eller i skägget på män, eller som på något annat kreativt sätt blivit osynliggjorda eller fått sin kompetens osynliggjord av/med män

33

Tips_Erika Wallman

Hon är den nya chefen. Det är det rubriken Byte i toppen syftar på. Hon tar över, han kliver ner från posten som kommunalråd i Stenungsund. Men inte förrän en fotograf blåst upp honom till bristningsgränsen med ett det vräkigaste grodperspektivet Stenungsund sett!

Visst ser det ut som att han sitter på henne?

(Tack, Erika Wallman.)

32

Tips_Lisa Enquist

”Kvinnan bakom mannen”? Måste vara ett misstag. Gina Dirawi är ju sexton gånger så mycket programledare som Danny Saucedo. Eller ja, hon är en programledare.

(Tack, Lisa Enquist. Retrounken bildidé: Veckorevyn.)

31

Tips_isabelle lundqvist2

En artikel om våld i nära relationer? Nej. Om aloe vera-försäljning. Och av någon kuslig, oförklarlig anledning har de diskbänksgrå grafiska kvinnorna hamnat bakom bredaxlade, grafiska män på parbilderna (med blodröda staplar eller rullgardiner i bakgrunden).

(Tack igen, Isabelle Lundqvist.)

30

Tips_ Albert Safstrom

Det var det här jag menade med ”i skägget på män”. Ser du henne? Ledtråd: Kolla in hans framstjärt. (Spoiler: Det är en bakstjärt.)

Rolig eller obehaglig bild? Ett kreativt osynliggörande i alla fall, helt klart.

(Tack, Albert Säfström.)

29

Tips_Elise Nilsson

Ser du vad som är osynligt i den här bilden?

Hennes t-shirtlogga. Och alla SATS kvinnliga träningsinstruktörer. Eller ska hon kanske föreställa Dig, kunden? Nja. Enligt logiken i bildmaterialet vi avhandlat hittills i det här inlägget skulle jag snarare dra slutsatsen att hon är SATS vd.

(Tack, Elise Nilsson.)

28

Tips_Christina Norling

Kanske det vanligaste sättet att osynliggöra kvinnliga chefer på. Genom att ta för givet att de är män. Gifta män, dessutom.

(Tack, Christina Norling. Källa: Notis i DN.)

27

Tips_Sophie Winberg Tyrfelt

”Jag får intrycket av att hon är trög”, säger min praktikant Caroline.

Jag får intrycket av att Länsförsäkringar är tröga. Temat Inte kan väl jag, som är kvinna! känns hämtat direkt från en 1950-talsreklam. Liksom hennes outfit och rosett på huvudet, som av en händelse. Tur för henne att hon har en man i närheten som utan att fnittra eller leka med polisonghåret kan hjälpa till att förmörka hennes kompetens ytterligare.

(Tack, Sophie Winberg Tyrfelt.)

26

Tips Anna Borg

Länsförsäkringars bankägarduo som unga.

(Tack, Anna Borg.)

25

Tips_Annika Joensson

Bonjour, Emil den självsäkra mästerkocken. Goddag namnlösa, docklika 50-talshemmafru med tom blick och söndervridna fotleder som vinglar runt på en svävande schackrutig slips – Carolines observation – på omslaget till finska barnmodetidskriften Ottobre.

(Tack, Annika Jönsson.)

24

Tips_SvintoBoll

Hej Darth, din dominanta lilla fallosparvel. Hej flickan som hamnat på golvet mellan hans ben på sidorna för lekrum i byggvaruföretaget BoLists katalog.

(Tack, SvintoBoll.)

23

Tips_storhockeyblunder2

”Ja. De rosaklädda (utan hockeyklubbor) är tjejer”, skriver tipsaren Jessica Westin, som i egenskap av gammal hockeyspelare inte kunde släppa förbi det här episka genusfailet i Sundsvalls Tidning. Ja, och de som fått alla klubborna, puckarna och får all kärlek från tränaren – men inga fina prinsess-tre kronor-tröjor – är pojkar.

”Det är friåkning, den rosaklädda till vänster har inte på sig full utrustning läste jag sen, men den till höger har på sig full hockeymundering, blev chockad över att hon inte hade klubba.”

Jag blev också chockad. Så här gör man bara inte. Alltså, oftast inte. Jessica Westin säger att tidningar som gör reportage vanligtvis brukar trycka på att tjejerna ska vara lika aktiva som killarna på bild när det är blandade grupper.

Gudrun vet var Sundsvalls Tidning hade sin genusmålis den dagen.

ARG ÄN?

Då svalkar vi av oss lite, tycker jag. Varför inte med lite gulliga bilder av…

Kvinnor som förvandlas till överlyckliga, orgasmiska väsen av att komma i kontakt med olika vätskor, leror och bark (nära släkting till kvinnor som kämpar med att dricka vatten och kvinnor som skrattar ensamma med sallad)

22

Tips_ Johan Forsberg

VATTEEEEEEN! Min favoritsubstans i hela världen, hihihihihi iiiiih!

(Tack, Johan Forsberg.)

21

Tips_Sofia Zequana

BAAAAAAAAAAAJJJSSSS! Wohoho! Squish squish, blink blink! (”Det där kommer du att ändra”, säger Caroline.)

(Tack, Sofia Zequana.)

20

Tips_Lisa Hartzell

Mmmmmmm. BARK.

Kanske motiverad pose i Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur. Men ändå en intressant slump att två olika fotografer oberoende av varandra reproducerar memen ”blundande medelålders kvinnor kramar träd”, som tipsaren Lisa Hartzell namnger den.

Även om jag måste erkänna att jag har sett den förut.

19

Kyssminbark

Utan titel.

18

Tips_VAD

He he. Du ser rolig ut, 7-eleven-väsendet. Men ett lätt byte för djävulen, är du. (Tack, ⓋAD.)

För ja, var härstammar alla kvinnoväsen ifrån? Från konst-, musik- och litteraturhistorien, där de agerat inlägg i en patriarkalt faderlig genusdiskurs om att kvinnor är irrationella, oskuldsfulla barn som bör hållas i hemmet och inte släppas loss på områden där det krävs lite förnuft och självbehärskning, som till exempel inom politiken, akademin eller på prestigefyllda kontor.

Å andra sidan kan kan alltid vända på det. Vad är egentligen sundast? Bilder av kvinnor som blir glada för ingenting, eller…

Män som inte blir glada för någonting (/mördare)

17

Tips_Lisa Sandblom

Fotbollsspelaren Gerard Piqué väntar barn med popstjärnan Shakira. Och hur glad är han över det? Så glad att han skulle kunna MÖRDA. (Dig? Fotografen? Barnets riktiga pappa?)

Jag skrev om det här i mitt inlägg Varför så mordisk, mannen?: Att anledningen till att män så ofta möter betraktarens med en aggressiv, kontrollerande blick är, dels att ideal maskulinitet handlar om att vara dominant, men också om att ”den manliga blicken” är så pass utbredd i vår bildkultur att bilder i media både riktad till kvinnor och riktad till män vänder sig till en manlig heterosexuell blick. Och med den logiken kan man tolka hans blick som att han måste gardera sig mot att väcka tankar om homoerotik. Till och med när han står och håller om sin gravida flickväns mage.

Att förminskas till ett gulligt semmelpallande väsen kanske är ett ganska lindrigt sätt att bli fråntagen sin mänsklighet på bild jämfört med att aldrig få visa minsta känsloyttring, ens på bilder som ska förmedla lycka (i det här fallet familje-)?

(Tack, Lisa Sandblom.)

16

Tips_Martin ‏Jansson2Tips_Martin ‏Jansson

Till vänster: Myt. Män tjänar mer på att gifta sig och mår sämre efter skilsmässor, bland annat eftersom de i lägre grad uppfostras att vårda relationer och därför låter hustrun sköta vänskapsrelationerna under äktenskapet, något som gör att de kan isolera sig och bli ensamma utan att ens ha en sallad att skratta med när de kastat av sig bojan.

Till höger: VAR FAN ÄR PAPPA?

pappautanbarn

Teaser inför min föreläsning på Lunnevads folkhögskola, med en bild från min förra 40-i-botten-lista.

(Tack, Martin Jansson.)

15

Tips_Anna-Karin Larsson

Vad har ni gjort med Darin, Gaffa? Ni har gjort en Mördare av honom!

(Tack, Anna-Karin Larsson.)

14

argtdjur

Djur är män. Och när djur är män så vet du att de är ARGA.

Oj. Nu blev det så där argt igen.

Bäst att kyla ner oss lite till. Varför inte med den varierande iskalla kategorien…

Sjukt onödiga och opassande objektifieringar av kvinnor och sexualisering av tjänster, upplevelser eller utbildningar med hjälp av kvinnor

13

Tips_iwallinder

Sjukt opassande tryck på firmabilen, med tanke på städare är en yrkesgrupp som får förslag om att även utföra sexuella tjänster (omnämnt i senaste numret av Bang).

(Tack, Per Eeg Olofsson via Ida Wallinder.)

12

Bild

Reklam för grottdykningsturer. Med en tjej som är på väg att dyka ner i sin egen klyfta. Var tvungen att kolla om inte det här företaget håller till i Danmark.

Uppdatering: Den här bilden är, som en person i kommentarsfältet påpekade, från en kalender med både lättklädda män och kvinnor i grottor. Alltså inte en regelrätt ”Sälj grej med tjej”, utan del av en annan tradition. Upphovsmannen hörde dessutom av sig och ville att jag skulle ta ner bilden, så om du ändå vill se den får du klicka på länken.

(Tack, Annika B Kupiainen.)

11

Tips_Susanne Jortso2

PONERA att den här tyska reklamen Octavia-reklamen är riktad till kvinnor eller skapad med minsta hänsyn till Skodas kvinnliga klientel. Hur kan de ha tänkt? ”Vill Du se cool ut i trafiken med ett asymmetriskt tuttstånd? Köp vår nya asymmetriskt iskalla bil.”

Nä. Orkar inte ponera.

(Tack, Susanne Jörtsö.)

10

Tips_Josefine

AMNINGSBEHÅ. Japp. För vilket slags barn? undrar du kanske då. Jag misstänker att det rör sig om ett stort, hårigt, 45-årigt barn med en systemkamera. (Oj. Nu fick jag mig själv att rysa.)

Kom och ät, barnet.

(Tack, Jusey. Bild: Evas Underkläder.)

9

Tips_Maja Olga E. Almgren

”ok DET HÄR ÄR EN NÄSSKÖLJARE!!! En sån som man SKÖLJER NÄSAN MED. Med SALTVATTEN. NÄR MAN ÄR SJUK!!!”

Tack, Maja Olga E. Almgren. Jag hade inte kunnat formulera det bättre själv. Du har inte funderat på att bli copywriter?

Tips_MajaOlga

(Läs även Maja Olga E. Almgrens självhjälpsguide Att vara tjejförkyld. ”Varför ska man vara FUL bara för att man är SJUK?”)

8

Tips_Stfmar_stfmar

Ett av de absolut minst rumsrena ställena jag sett den manliga blicken att slinka in på. Under en föreläsning för ST-läkare i kirurgi. Om rektalprolaps. Ändtarmsframfall. Det vill säga, när tjocktarmarna är på väg att falla ut genom anus. Illustrerat med bilder av strippor??? frågade sig Stfmar, som tipsade.

”Vilka är de kirurgiska alternativen?”

Smutsigt.

Anmäl skolan.

7

Och här börjar människosynen frysa till is. Annons för bärbara spelkonsolen Playstation Vita. Ett exempel på när kvinnokroppen töms helt på egen betydelse och, utan att det ens lindas in, görs till en leksak för män.

Just i tv-spelsbranschen sker dock nu ett första, brett feministiskt uppvaknande. Det började med den brutala backlashen mot videobloggaren Anita Sarkeesian, som fick den värsta näthatsmobben internet känt efter sig för att hon startade en Kickstarter-insamling för att kunna granska hur kvinnor framställs i tv-spel (en granskning vars första, mycket välgjorda del är klar nu).

Anita Sarkeesian fick höra att hon var en judehora som skulle våldtas, dödas och förvisas till köket där hon skulle göra mackor åt de riktiga, manliga spelarna. Mobben försökte få alla hennes konton på hela internet anmälda, spammade, avstängda. Hennes hemadress lades ut. En människa tog på sig att materialisera allt hat i ett spel där man kunde misshandla Anita Sarkeesians ansikte till en hamburgare av blod och blåtiror.

VARNING FÖR KÄNSLIG BILD

*

*

*

AnitaSarkeesian
Näthat i bildform.

*

*

*

Så här extremt stressad kan man bli när någon ens tafsar på ens leksaker. Trygga, enkla, endimensionella kvinnoleksaker som i 30 år varit själva symbolerna för ens privilegier och bekräftelsen på ens ohotade överordning.

Vilket leder oss in på den sista kategorin, som jag skulle kunna kalla oförtäckt kvinnohat, men som jag ännu hellre skulle vilja ge ett annat perspektiv på genom att kalla…

Manligheten i kris

6

Tips_Maria Melkersson

Vadå manligheten i kris? Hon ligger ju som en våt våffla i bikini i hans knä och tittar beundrande på honom. Han är ju den som är påklädd och överst och har läget helt under kontroll?

Precis.

(Tack, M. Kläder: Oscar of Sweden)

5

Tips_Kerstin Alex

Spelvärlden igen. Konceptkonst till spelet DmC: Devil May Cry. Påklädd man. Omgiven av änglar i silverhotpants som klänger nyfiket på honom. Han besvarar deras uppskattning med en överlägsen min och genom att hålla handen som en pistol – i skrevhöjd – mot pannan på ängeln mellan hans ben.

En maktfantasi i sin renaste bildform. Från ett medium fullt av maktfantasier där vita, straighta män är världens medelpunkt och kvinnor är bysttyngda karaktärsutvecklingslösa kryckor till män och som ständigt måste räddas eller knullas.

Det finns en replik i det här spelet som skulle kunna sättas som bildtext till alla bilder av en manlighet som tigger om att bli viskad i örat att den duger:

”The world is at last your bitch. As am I.”

(Tack, Kerstin Alex.)

4

Tips_Susanne Jortso

Min tolkning av bilden i den här holländska kostymreklamen: En manlighet som hänger i en skör tråd.

Eller som en elev på Södra Latins gymnasium i Stockholm sa när jag bad dem att förklara den här bilden: ”Det är patriarkatet! Hennes existens är beroende av honom, precis som patriarkatet vill ha det.”

(Tack två, Susanne Jörtsö.)

3

Tips_Terese Persson

Det näst vidrigaste tidningsomslaget jag sett. (Tack, Terese Persson.) Och svaret på vad som händer när en Mördare får sällskap av en kvinna i bild.

Eller vad tycker du? Ser det ut som att han har räddat henne?

Jag tänker på en rad jag läste i Claudia Lindéns text ”Anne Charlotte Leffler och den maskulina fantasins tragik” i den nya antologin Kvinnan gör mannen (2013):

”Mannens överordning och kvinnans absoluta passivitet är ett villkor för att han skall kunna attraheras sexuellt … Kvinnans underordning blir på det sättet inte bara en effekt av, utan själva villkoret för maskuliniteten i det heteronormativa spelet.”

Claudia Lindén skriver om svensk 1800-talslitteratur, men jag tyckte att det kändes tillämpbart på mördaren ovan. Särskilt med tanke på ”kvinnans absoluta passivitet”. Det går inte att vara mer passiv, underordnad och maktlös än när du är död.

Och nog är han kåt, allt. Han gör sitt yttersta för att vara den som behåller kontrollen och byxorna på, men hans särade läpparna avslöjar hans inre, pirrande, nekrofila extas.

Det här omslaget till den franska modetidningnen L’Officiel Hommes – ordagrant översatt De officiella männen – får mig verkligen att undra hur pass inflammerad genusdebatten i Frankrike är, med tanke på att deras män behöver se så här, eh… betryggande bilder.

Och särskilt med tanke på att det här tidningsomslaget kom bara i september förra året (ursäkta avsteget från kvartalsavgränsningen):

2

Vogue-Hommes-International-Paris

Det vidrigaste tidningsomslaget jag sett. (Tack, Elham Kalhori.) Också på en tidning riktad till män. Den legendariska modetidningen Vouges internationella mansupplaga Vogue Hommes International.

Och rubriken de valt? Till och med formulerat som ett debattinlägg om genusordningen. Un Homme et une Femme. ”En man och en kvinna.”

Jag känner mig maktlös när jag ser den här bilden. För kritiken av såna här bilder kommer alltid att kunna avfärdas med att de handlar om passion, inte våld. Men som New York-avdelningen av NOW (National Organization for Women) skrev i ett brev till förlaget som gör Vouge: Enligt en studie från 2008 av mord på kvinnor i 11 amerikanska städer visade det sig att 43% av kvinnorna som dödades av sina partner hade upplevt minst en incident av strypning innan de mördades.

Vem tycker att det är en bra idé att ens leka med den livsfarliga elden att antyda att alla kvinnor innerst inne är masochister som tänder på våld?

Jag kan säga vem som har tagit bilden. Terry Richardson. Fotografen som slår alla rekord i kvinnoförnedrande foto, fotograferar sig själv knullande modeller, anklagas för sexuella trakasserier (liksom Dov Charney, grundare och vd för American Apparel, företaget som slår alla rekord i kvinnoförnedrande, barnporrsinfluerade modebilder) – och hyllas som ett manligt geni. Så du kan räkna med att det är ett testande av gränser.

Jag tycker att det obehagligaste i bilden är hennes blick. Jag tycker att det ser ut som att hon börjar få slut på syre och knappat kan hålla ögonen öppna. Och glansen i dem ser ovanligt dåligt photoshoppad ut. (Med flit?)

Min praktikant Caroline gjorde den här briljanta iakttagelsen: Det är hennes armbåge som hindrar henne från att se totalt passiv ut. Den ger henne ändå någon slags rörlighet. Hade hon tagit ner den så hade hon sett helt handlingsförlamad ut, och då hade det varit väldigt svårt att inte se bilden som något annat än… patriarkatets våldsamma gisslantagning av kvinnobilden.

Mannen: Helt borta, förlorad i sin egen sadistiska, kåtimmiga värld. Långt borta från krisen.

1

Den här trenden.

tumsugare1

tumsugare2

nappsugare

(Tack, Jannilla Lidén [1], Ingela Wahlgren [4] och mig själv [2, 3].)

Okej. Hemuppgift: Vad exakt är det sexiga med kvinnor som spelar småbarn?

Gina Tricot, SOLO, Totally Stockholm och Sephora är inte klädmärken eller tidningar exklusivt riktade till antifeminister. Så här är det lite svårare att spekulera om män som drömmer om kvinnor som är lika lätthanterliga och maktlösa som bebisar, eller om en manlig skräck inför mogna kvinnor som har erfarenhet och kunskap, eller om patriarkatets önskemål om en jämställdhetskamp som rör sig med babysteg. Utrymmet för att ta infantiliserande bilder av kvinnor som suger tumme eller napp finns inom forum för reglerande och återskapande av åtråvärd femininitet.

Kan du tänka dig en man med en napp i munnen på omslaget till King, Café eller i en annons från Jack & Jones? UTAN att hålla i en död kvinna och därmed ha ursäkten att han bara är en ball seriemördare.

DISKUTERA.

Och fortsätt tipsa, alla ni skarpsynta. Snart tar vi det här till nästa nivå.

Tack för mig!