Du vet tidningen PAPPA.

herrpappa

Tidningen som kanske skulle få dig att, liksom Åsa Erlandson, Aftonbladet, utbrista ”vad sjutton gör en herrtidning här?” om du såg en vägg med nummer av den på en barnmässa.

Som jag skrivit om här (nr 14) och kort här (nr 16) och varit väldigt nära att skriva om en tredje gång, uppdaterande er om att Skandinaviens enda pappatidning tyvärr kör vidare på sitt spår med spårlösa barn på omslaget.

pappavsmammarond2
Förra numret av PAPPA intill kollegan mama.

Jag fick ett mail från Johan Ström, vd:n på tidningsförlaget som gör PAPPA.

Det innehåller mycket goda nyheter.

Pappa skaffar barn

PAPPA har hittat barnen!

Pappa_#2_omslag

Ett otroligt bra beslut, som jag helhjärtat applåderar.

Johan Ström sa även, när jag ringde upp honom, att de kommer att fylla på med mer barn i hela tidningen, samt att de i nya numret till och med har ett så pass barn- och inte i första hand pappafokuserat inslag som ett babymatstest. (Jag har kollat. Det stämmer!)

Sedan vore det tjänstefel av mig att inte ha åsikter om ”Harley och son”.

HarleysonochHarleyson
Två generationer ofrivilliga mördare?

Men beslutet, attitydförändringen, är så rätt. Inte minst med tanke på att pappor fortfarande bara tar ut en fjärdedel av alla föräldradagar (2010 gjorde TCO bedömningen att det är 51 år kvar till jämställt uttag av föräldraförsäkringen).

Pappor som finns där är någonting vi behöver se mer av.

Så här kommer ett par till!

Tips_Kristina Stulken

Närmare 100% närvaro i den här mjuka pappans blick. På omslaget till FÖRÄLDRAR & barn. En genusneutral tidning, dessutom?

(Tack för tipset, Kristina Stulken.)

Tips Tina Persson

Pappa med barn i Värmlands Folkblad. Bra. Hade något kunnat göras ännu bättre? Vem är det som avlöser vem i bilden? Det är mamman som ”vinkar av” säger bildtexten. Hade något hänt om mamman och pappan bytt plats, inklusive pose, kroppsspråk, blick och keps inomhus?

Min storebror (för övrigt den bästa pappan jag sett) gjorde den här iakttagelsen: hade mamman följt med barnet ända ut i trapphuset för att vinka av pappa om det var han som skulle på träning? Hade det varit en lika stor grej som att mamma ska iväg?

Antagligen inte en rättvis sak att tänka, men bildens smått arrangerade look ger helt klart intrycket av att det som händer i den är lite av en happening.

(Tack, Tina Persson.)

Tips Vurdah

Välkomna till familjen Könsstereotyps hotellrum. Kvinnohalvan av släktet är upptagna med relationsskapande, omvårdnad, närhet, gos. Mansplanhalvan: tidningen, tv-spel, sig själva, omvärlden. Självständighet. (”Vidrig bild! Dottern vill läsa tidningen!” utbrast en person på min senaste föreläsning.)

Kan du tänka dig pappan hållande om sonen med näsan inborrad i hans hår? Kan du tänka dig mamman till synes 10% närvarande, läsande tidningen för dottern som ändå inte hör någonting eftersom hon spelar tv-spel med hörlurar (i dödskallepyjamas)?

Jag kan tänka mig det. Jag kan även tänka mig mamman tillsammans med sonen och pappan med dottern. What’s up with könssegregationen, Ica-banken/Scandic?

(Tack, Vurdah.)

Pappaskrik

Lite av en favorit. Gråtande bebis. Gallskrikande pappa. För snygg (naken?) mamma. Hund som inte ens den har fullt förtroende för att pappa grejar det här? Ja, det är nog hunden som pajar harmonin i den här bilden för mig. Om den bara kunde chilla lite skulle inte dess nervositet smitta av sig på min tolkning av pappans ansiktsuttryck.

Närå. Den är väl fin.

Men det här är min riktiga favoritpappabild:

kjoldag med far

Pappan Nils Pickert som märkte att sonen inte längre vågade ha på sig klänning utanför hemmet när de flyttat från Berlin till en mindre, mer ”traditionell” stad i södra Tyskland – och drog på sig en kjol av solidaritet.

Läs artikeln om dem på Gawker eller google-översätt originalartikeln i tyska, feministiska tidningen EMMA. Jag älskar pappans självklarhet (och självbelåtenhet) när han pratar om att ”bredda axlarna” för sin son, att det egentligen inte fanns något val och att hans son sedan instiftandet av en ”kjol- och klänningdag” även börjat måla naglarna.

”Han tycker att det ser fint ut på mina naglar också. Han ler bara när andra pojkar (det är nästan alltid pojkar) försöker göra narr av honom och säger: ‘Du vågar bara inte ha på dig kjolar och klänningar för att din pappa inte vågar heller.’ Så breda har hans axlar blivit nu. Allt tack vare pappa i en kjol.”

Allt prat om axelbredd känns lite som en nervös försäkran om att manligheten överlever även under de mest extrema förhållandena (i ”kvinnokläder”), men hans inställning och övertygelse – att hans son måste ha en förebild – får mig att stämma in i de två första orden av Gawkers rubrik: ”Årets pappa hjälper klänningbärande son att känna sig bekväm genom att ta på sig kjol själv.”

För mer på temat att låta barnen bestämma vilka gamla eller nya genusfack de vill eller inte vill bli inpressade i, läs mitt inlägg Ett päron till rektor firar tvåkönsnorm.

För mer inspirerande kjolsolidaritet, kolla in Facebook-sidan Kurd Men For Equality. Där har kurdiska män från hela världen sedan i torsdags laddat upp bilder av sig själva i klänningar, slöjor och scarfer efter att en iransk domstol dömt en man till ”förnedring” genom att frakta honom genom en stad iklädd plagg som traditionellt bärs av kurdiska kvinnor.

kurdmenforequality

”Att vara en kvinna är inte en förnedring eller ett straff.”

Snygg tagline. Och snygga män. Kolla in deras bildström. Jag kunde omöjligt välja en favvo. (*lyrisk genusfotograf*)

Tack för mig!

PS. Ni har väl inte missat att Södra Latin som första skolan i Sverige kompletterar sina omklädningsrum med ett könsneutralt? Jag är stolt över att föreläst där.