Fyrtio bränder och ljusglimtar

Tips tips tips. Jag får in dem hela tiden, på mailen och min Twitter. Oftast om uselt, men ibland också om bra genustänk i bilder. Ett litet tag försökte jag publicera ett tipsinlägg i veckan, men insåg ganska snabbt att jag skulle dö en utdragen utbränningsdöd om jag försökte släcka alla bränder jag hittade. Sedan dess (början av oktober, ungefär) har jag hoardat. Samlat tipsen på hög och tänkt att jag förr eller senare ska göra det här.

Det här är inte en årskrönika, även om det ser ut så. Och det är inte ett år av dåligt genustänk i bilder, även om det kommer att kännas så. Det här är…

Tips som jag fått in mellan 1 oktober och 31 december 2012

Jag har sorterat de 40 bränderna och ljusglimtarna i kategorier för att det ska bli lite mer överskådligt. Och för att du inte ska känna dig fångad i en helvetesspiral utan slut så fixade jag även en nedräkning, så att du kan se hur långt det är kvar (till det värsta jag sett – i övrigt är det inte en topplista).

Okej. Vi kan börja med kategorin…

Bara förbannat förlegat könsrollstänk; som cementerar uppfattningar om vem som kan, vill och ska göra och intressera sig för vad

40

tips_rutochrot

Sydsvenskans annonssida för företag som erbjuder hushållsnära tjänster och byggjobb.

RUT blev visst en (liggande?) kvinna med rosa städhandskar. ROT blev visst en en man med skruvdragare och bygghjälm.

(Tack, Kolbjörn Guwallius.)

39

tips_mindreborr

Fräscht! En kvinna fick hålla i storborren på bilden till HSB:s medlemstidnings test av borrmaskiner, tänkte tipsaren Sasha (tack!). Sedan såg hon texten, som snarare placerar bilden i Kvinnor är så inkompetenta-facket.

Det vill säga, i samma fack som den här danska Oddset-annonsen:

38

tips_kvinnorfattarinte

”Det är så mycket kvinnor inte förstår.” Eh… Kallade just Danmark någon efterbliven?

(Tack, Hannah Lemoine.)

37

tips_rumgosstips_rumflick

Mycket sånt här får jag. Men tack ändå, Efraím VJ, som var ute och powerwalkade och såg de här skyltfönstren och inte kunde låta bli att ta ett par bilder och i ett mail till mig utbrista:

”Är man född med penis, ska man få ett blått rum fyllt med bilar. Är man född med vagina, ska man i stället få massa kronor och rosor, och till och med en fin (rosa, självklart) ”Ella”-stol! Inga penisar får vila på denna flickstol, har det bestämts!”

Och inga klittor på pojkstolen, Olla!

36

tips_tatueringbarntips_tatueringflick

Det här sprang Sara Karlsson på inne på Lekia i Linköping. Dödskalletatueringar till honom. Flygande hjärtan till henne. Eller vänta. Dödskalletatueringarna är till för… ”barn”. Ytterligare ett lager av unk. Mannen som norm.

Till saken hör att Sara Karlsson själv har en dödskalletatuering. ”Vad blir jag då?”

En barnflicka?

35

tips_doftljus

Jag brukar lugna mig med att använda ordet mansförnedrande, men… Doftljus för män med aromerna tv-soffa (Man Town), fotbollsplan, åka gräsklippare och BRÄDOR, serverade med lite kall öl och en boll. Är förnedrande.

(Tack, Louisepson.)

34

tips_biltema

Ett exempel på bra genustänk. Åtminstone ville (tvåfaldiga) tipsaren Kolbjörn Guwallius mena att det var det. ”Det här med #genus, det behöver inte alls vara så svårt. Inte illa, Biltema”.

Själv tänkte jag först: En kvinna bakom ratten? Är vi så svältfödda på bra genustänk i kommersiellt foto att vi ska behöva hurra över det? Sätt en familj med två mammor i bilen? Eller en familj transromer?

Det kliade ytterligare lite i ironifingrarna när Biltema, som blivit pingade i diskussionen, stolt proklamerade:

biltemarules

Sedan läste jag andras kommentarer och insåg att det här nog kan vara ett relativt stort steg för ”bil- och hemmafixarnas mecka”. Och ärligt talat, genustänket kommer inte att bli så himla mycket bättre i resten av den här listan. Så vet du vad. Vi säger så här: Sista kvartalets bästa genustänk i bild 2012: Biltema.

Och så går vi vidare till nästa kategori…

Passiva kvinnor och aktiva män

33

Vi börjar när de är små.

tips_kaninerochrobotar

Fotar pojkar som robotar för upptagna för att kolla in i kameran och för coola för att släppa teven, tjejer som limpwristade ögonkontaktsökande kaniner.

(Tack, Ellen Freider. Bild från Åhléns julkatalog.)

32

tips_barnlindex

Pojkar som stadigt stående, sköna snubbar och flickor som skräckslagna eller förvånade, ihopkrökbenta väsen.

(Tack för tipset, Malin Ohlsson. Tack för bilden, Lindex. Eller Våp-Lindex, som min syster kallar er nu.)

31

tips_slakrespektivestark

Vi fortsätter när de blir stora.

”Weakness VS Strength? Ping @Genusfotografen”

(Tack, Maria Thunberg.)

30

tips_sittamaskin

Kvinnliga chefer fotograferas sittande, leende, busande på maskiner och visande ben. (Tack, Emy Lundberg. Tidning: Östgöta Correspondenten.)

Även i texten kan det betonas med vissa ordval att den här kvinnan, trots att hon är i en maktposition, är mjuk:

tips_sittchefen

Mmmmmm. Värna.

29

tips_sittaiskogen

Kvinnliga jägare fotograferas också sittande. Leende. (Bild i DN.)

”Hon står inte bredbent med sitt vapen (det viktigaste för en jägare) berett för strid. Nej, fotografen Beatrice Lundborg, har istället bett henne att sätta sig på rumpan, rätt ner i mossan. Geväret använder hon helt fredligt som stödpinne. …
Varför på rumpan mitt i mossan?
Blev faktiskt förvånad.

Betty Jarra”

Mmmmm. Rumpmossa.

28

tips_sittandehoppande

Coola skådespelare sitter ner och ler passivt medan deras skitungar till popstjärnemakar (hyper)aktivt flyger och apvrålar.

(Tack, rhca.)

27

tips_sportbladetsfotbollspodd

Bild till Aftonbladets Sportbladets nya fotbollspodd. Tre fotbollsintresserade. Två som aktivt pratar om sitt intresse.

(Tack, Isabelle Lundqvist, som också står för nästa tips…)

26

tips_septemberoco

Oh, vilken god stämning det var på det här tidningsuppslaget (i Göteborgs-Posten)! Alla kvinnorna på uppslaget döljer öronen. Petra Marklund döljer örat och munnen.

Just örondöljande har jag inte tänkt på så mycket, men att kvinnor håller för munnen, drar upp upp en polokrage över halva ansiktet, skyler ett leende bakom ett papper i en tandkrämsreklam, har ihopsydda läppar på omslag till skräckfilmer och metalskivor, är alla uttryck för en femininitet som inte tar plats och väcker obehag (hos män som vill ha all plats även i fortsättningen).

Eller som Bibeln uttrycker det: ”Kvinnan tige i församlingen.”

25

tips_starkakvinnor

DN Kultur porträtterar ”höstens starkaste stjärnskott” inom den svenska filmbranschen, på ett sätt som sätter kolossala citationstecken på ordet starkaste. Jag tycker att fotografen har lyckats få dem att se väldigt svaga ut, eller vad säger du? Föreställ dig höstens nya lovande skådespelarmän plåtade på det här sättet. Varför man nu skulle göra en sån artikel. Mannen är ju som bekant norm.

(Tack, stfmar/Mia Fahlen.)

24

tips_kollegorutanskor

Samma artikel, samma bildidé. Att plåta intervjuobjekten utan skor. Men helt jämställt blev det inte ändå. Någons kropp mixtrades betydligt mer med, medan någon annan fick behålla både sockorna och värdigheten.

(Tack, Mattias Åkerberg. Ur Du & Co, Postens tidning.)

23

tips_SGMT

Det enda sättet den här utslagna kortbyxkvinnan skulle kunna vara ännu mer passiv på är om hon skulle byta plats/pose med hunden. Dock hade att ha henne mer aktiv, faktiskt dammsugande, kanske inte räddat just den här tyska produktförpackningen.

(Tack, Hedvig Sjöström.)

22

Och så en väldigt aktiv man, som kontrast. Reklamen handlar om läppcerat. Men mannen i videon kan inte bara använda det för att ta hand om sig och sina torra läppar. Han måste besegra havet samtidigt. Och ceratet måste ha ett enhandsgrepp (One-Hand Mechanics) och en No-Shining Formula. Produkten måste till och med ha ett Active i namnet.

(Tack, Larsa Helander.)

Och här kan vi smidigt glida över till nästa kategori…

Kvinnor som passiva sexobjekt och män som, trots att de också agerar begärsförmedlare, ser tämligen kameraomedvetna och subjektifierade ut

21

skillnaden

Samma tid, samma reklampelare (i Danmark), växlande mellan två annonser. Den ena samplande en bild du sett kanske hundratals gånger förut i mode, reklam och konstfoto: Barbaradockan. Den andra visar två män som befinner sig i någon slags ”naturlig” miljö (och inte i ett vitt, isolerat, kontrollerat skönhetsslavsvakuum, som sin kollega). Kanske i ett lagerområde på jakt efter barbaradockor?

(Tack, trippeltispare Kolbjörn Guwallius.)

20

tips_vadvilldubli

Samma tid, samma plats (Malmö högskola) OCH samma annonsör. Arrangören av en föreläsning om hur du blir en framgångsrik mäklare. (Tack, Anton Persson.)

Kameraomedveten funktionellt slipsknytande statusman i ”riktig” miljö. Kvinna med halva huvudet kapat och fokus på en av de sexuella kroppsdelarna som kvinnor – oändligt mycket oftare än män – fragmentiserats och reducerats till i bildhistorien: Oralöppningen. (Andra regulars: Bröst, rumpa, ben.)

Det här sa jag när jag föreläste för Studenttidningen Lösnummers redaktion i Örebro och där gick det hem, så jag säger det igen: En objektifiering där man utesluter en persons ögon på är en extra illa objektifiering, eftersom blicken är den enda rösten man har i bilder.

19

tips_hmsuger2

tips_hmsuger1

En ung man och en ung kvinna i H&M:s julkampanj. Mannen: Viktig och mäktig nog att kunna ta fallossymbolen till och från vinterstället. Upptagen. Inte tid att bekräfta kameran med blicken. Kvinnan: All tid i världen. Utan vare sig makt eller byxor, sekunder från att börja onanera 4-real på stocken i väntan på sin lelle James Bond-kopia.

(Tack, Michelle Isaksson Ylinenvaara, som döpte bilderna till hmsuger och hmsuger2.)

Ett till tips på det här temat, trots att det är från september och inte oktober-december, för att det så pedagogiskt visar vart det tycker att skåpet ska stå…

18

Mannen i tyska våtdräktstillverkarna Sailfish produktkatalog:

tips_sailfishman

”Du är inte snabbare än din dräkt.”

Fiskpinne eller penis synlig i byxan (plus i kanten). Men fokus på aktivitet och prestation i texten (gammal hatt).

Den kvinnliga motsvarigheten:

tips_sailfishkvinna

”Du är inte sexigare än ditt syntetiska gummi.”

Och för att visa exakt hur sexig du blir tillsammans med ditt syntetiska gummi, stänker det in lite sperma (eller ganska mycket sperma) som du obekymrat tar emot med handflatan.

Lite genusfräscht i den här reklamen är dock att det är mannen, inte kvinnan, som faktiskt visar upp sin kropp. Även om han inte kan se det minsta inbjudande ut angående det. (Tack, Agnes Nordkvist/Jonas Lejon.)

Vilket lika gärna kan leda oss in på nästa kategori…

Mördare och andra känslokalla män

Sedan mitt inlägg Varför så mordisk, mannen? har jag fått in flera tips om Mördare. Bland annat den här:

17

SAMSUNG

”En man med mord i blick. Mysigt sådär nu i juletider!” skriver tipsaren Malin Furöstam. Japp! Mysigt att han sitter där och dominerar bilden med blicken trots att det är hennes kläder som annonsen handlar om. (”Den här tröjan är på mitt revir: Min tjej.”)

Mysigt att han verkar dominera samtalet i den lilla svartvita bilden till höger också. (Något hans bordsgranne dock verkar ge honom lite mördarögon för.)

16

tips_mordiskkock

Omisskännlig Styckmördare i en broschyr för… mordutrustning? Nej, köksutrustning.

”Rebell i köket”? När en kvinnlig kock rebellerar i köket dricker hon vatten ur en slang. När en manlig kock gör uppror släcker han alla lampor i köket samt sina sista bleka lågor till mänskliga känslor och mördar loss.

(Tack, kd35a.)

15

tips_tihiet

Flera personer hörde av sig och ville att jag skulle kommentera den här bilden av Prinsessan Madeleine och hennes bondskurk Chris O’Neill. ”Vet att du säkert redan sett det här men snälla, snälla skriv något om denna bild:”, skriver till exempel Simone Giertz.

Går det bra om jag kommenterar den med en annan bild istället?

exempel_svinochfru

14

tips_mamavspappa

Den här bilden gjorde mig ledsen. (Tack Tobias Svärd.) Tre omslag av tidningen Mama jämförda med tre omslag av tidningen Pappa. Och… Var fan är barnen, Pappa?

Har vi inte lagt det här bakom oss? Rädslan för att uppfattas som omanlig om man är en för närvarande, mjuk och omsorgsfull pappa? (På 1970-talet var uttrycket ”velourpappa” ett skällsord). Papporna på de här omslagen ser i alla fall ut som att de hellre uppfattas som morderliga än moderliga. Varför inte byta namn till Frånvarande fäder?

Okej. Den snodde jag.

hemligsson

Ännu fler kvantitativa studier borde göras av den här tidningen. Om man tittar lite närmre på omslagen ovan så verkar det till exempel som att de intervjuar Marcus Birro i två av tre nummer. Det kan inte vara bra.

13

tips_barncancerchristine tips_barncancerloa

Tips på samma tema. (Tack, randomtjej.)

”Barncancerfondens reklamer. Loa Falkman står och hänger ”soft”, Christine Meltzer sitter på knä med hundögon.”

Kan du tänka dig Loa Falkman i Christine Meltzers pose? Kan du tänka dig Christine Meltzer i Loa Falkmans pose? Om inte: vad säger det?

12

tips_fallospile

Nej, det är så här vi är vana att se mansrollen på bild. Fri och otyglad av barn och andra mjuka, ibland sjuka, vinstlösa ting. Gärna framför en STAPEL av fallos/statussymboler.

Har du förresten tittat närmare på hur Volvos logga egentligen är skapt? Japp. Symbolen för man, Mars och järn – vad idealmannen vill förbli, kommer ifrån och är gjord av?

(Tack, Anders Wiberg.)

11

tips_fallosvolvo

”Asså Volvo. Det här har inget med jakt att göra över huvud taget. Finn fem fel…” (Anders Wiberg igen. Bra idé att låta företagen själva få berätta vad som är fel med bilderna.)

Min frånvarande pappa jagade också älg. Inte med bilen, men…

10

tips_betahanemove

Pappa, titta på mig! Pappa!

tips_betahanemove2

Pappa, vad är det?! Titta på mig då! Pappa! Pappa!

tips_pappavillinte

PAPPA! PAPPA! Vafan! PAPPA!

PAAAAAAAAAAAPPAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!

pappamultiplicerarsignu

Det finns ett par hundra bilder av den här mannen på Sportamore.se och han tittar aldrig in i kameran. (Och nej. Ja. Tjejen som förekommer nästan lika mycket kollar alltid in i kameran.)

9

tips_skjuttredjefrh

Du är inte min pappa, skurk nr 5.

(Tack, Jennie Wadman.)

Och när vi ändå tittar på bilder av sexualiserad ull, kan vi komma tillbaka till en lite kladdigare, kallare sorts genusfail…

Sjukt onödiga och opassande objektifieringar av kvinnor och sexualisering av produkter, tjänster, matvaror eller ingenting med hjälp av kvinnor

8

tips_mjolk

Ett bidrag till bildtraditionen att fotografera kvinnor kämpande med vätska. Där ser man, Skånemejerier.

(Tack, PelinPoppelin.)

7

tips_tandklinikensmun

”Till tandkliniken i Vårberg är du välkommen om du är naken och har kuksugarblick.”

Ja. Hennes min skulle med lite välvilja kunna tolkas mer som ett försiktigt girl next door-gap än ett ett barbaragap. Men behöver hon verkligen vara naken för att få tänderna kollade?

(Tack igen, PelinPoppelin.)

6

tips_julkorven

Julkorven Matilda, kanske du missade? Som liksom korven i Simrishamn ”hamnade i blåsväder” när tillverkaren la upp den på sin Facebook-sida och folk lackade ur, varpå lokaltidningen Hallands Nyheter skrev en artikel med rubriken ”Lättklädd korv upprör”, inte ”Vem gjorde den här satans korven?”.

Ganska kul att Matilda har en rullator, dock.

(Tack, brdjen.)

5

SAMSUNG

Det var det här jag menade med ingenting. Vad är det egentligen som sexualiseras i den här bilden? Luft? ”Vad tusan gör den här stackars tjejen?”, som tipsaren Malin Furöstam frågade sig.

”Snippgympa”, var en bra gissning av twittraren Kiwi.

Och nu, efter att ha fyllt på med en del mest bara dumfåniga objektifieringar; de jag tycker är obehagligast. De som man inte kan vifta bort som eventuellt bara småkorkade och passivt smittade av ett visuellt buret sexismvirus, utan där det finns någon form av intelligens bakom. När de objektifierande bilderna ackompanjeras av en text som riktar sina menande ord direkt till läsaren.

4

tips_peta

”RAKA PÄLSEN: OATTRAKTIVT” är domen från världens största djurrättsorganisation PETA i deras mycket märkliga ”ta håret tillbaka”-kampanj. (Tack, Susanne Jörtsö.)

Att annonsen är sexistisk kan man ju avgöra vid första ögonkastet, men vad säger den egentligen? I ord: att det är osexigt att raka sig. I bild: att det är osexigt att inte raka sig. En dubbeleggad slägga i ansiktet på alla kvinnor. Och ett rått ”hö hö” till alla grabbar.

Bara för att man är emot förtryck och objektifiering av en utsatt grupp i samhället (vi objektifierar djur för att motivera tillgången till deras kroppar) så behöver det tydligen inte betyda att man är emot objektifieringen av en annan.

3

tips_begagnaddotter

”Du vet att du inte är den första. Men bryr du dig verkligen?”, viskar BMW:s annons för begagnade bilar medan du, betraktaren, hägrar i luften ovanför den här unga kvinnan.

Hon har haft sex förut. Så nu är hon begagnad. Någon som har några problem med det synsättet? Hederskultur-/renhetstänket. Påståendet att människor, liksom objekt, kan brukas och bli begagnade. Hur det självklart antas att Du, mannen, ska ha auktoriteten att bedöma (besiktiga?) henne och avgöra om hon är värd det eller inte…

Grattis till en väldigt rak och iskall objektifiering, BMW.

(Tack, A L I C E.)

2

Kan du gissa vad den här annonsen handlar om? (Jag har dolt texten.)

gissa

Skor? Underkläder? En nattklubb?

Fel.

tips_doneramera

Organdonation. (Tack igen, Susanne Jörtsö.)

Det är en annons från den belgiska donationsstiftelsen Reborn to be alive och publicerades ursprungligen Belgiens största herrmagasin. Och deras budskap till betraktaren, utöver den redan at hello stört opassande objektifieringen, är alltså: ”Att bli en donator är förmodligen din enda chans att få komma in i henne.”

Män är så desperatkåta att de till och med skulle DÖ för chansen att få sina organ insydda bland en kvinnas saftiga inälvor (score!). Som man är din kropp så medfött osexig och ovärdig att den lika gärna kan kasseras. Du gör mer nytta för världsskönheten som ett bultande, blodlapande organknyte i en ädel, feminin buk. Män gör vad som helst för att penetrera, och om de stöter på ett nej så hittar de en annan väg.

Inte ett vackert porträtt av manlig (hetero)sexualitet, den här bilden.

Och visst är det ganska förvirrande? Jag menar, ser det verkligen ut som att donation är din enda chans? (Hennes ögon säger ja, men hennes copywriter säger nej.) Vilket i och för sig är bra; att läsarna av Belgiens största herrmagasin får öva sig i lärdomen att ett nej är ett nej, oavsett hur kåt hon just – alldeles nyss! – såg ut.

Men jag kan inte komma ifrån att det här skulle vara så mycket mer träffande:

illasittandegenusreload

Hö hö! Här har vi någon som verkligen inte ser ut att vilja ha ditt organ i sig. (Mördare från Damernas Värld. Tidigare med i inlägget Varför så mordisk, mannen?)

Okej. Då var det dags.

Sista kvartalets sämsta genustänk i bild 2012.

En bild från helvetet. (Hittad av Tove Hansson, skarvad till mig av Filip Svensson.)

1

tips_fiskochfri

Kvinnan som krupit ner i havet för att knulla den döda fisken hon just fångat, på omslaget till tidningen Fisk & Fri – som görs i… gissa vilket land? Japp. Danmark.

Den här bilden är störd på riktigt. Jag har svårt att finna ord för hur obehaglig den råa, fjälliga, dubbla objektifieringen är. Och hur bisarra vissa episka detaljer är. Att det är solnedgång. Att hennes bikiniöverdel är sönderriven (?!). Och så rubriken. ”Historien om fiskepigerne.” På allvar så här Fisk & Fris oskulder till läsare tror att kvinnor faktiskt fiskar?

”I Danmark är det svårt att finna tidningar utan pinuppor”, skrev twittraren qpaqex när den här bilden diskuterades.

Är danska män som barn som måste ha ketchup till allt, fast pinuppor?

Danmark, du får den. Du får titeln. Ta den.

Sista kvartalets bästa genustänk i bild 2012: Biltema

Sista kvartalets sämsta genustänk i bild 2012: Danmark

Tack alla ni som tipsar! Om inte just ditt tips kom med kan det vara så att jag har lagt det i en av högarna som ska bli egna inlägg. (Vänta bara.)

Tack för mig!

PS. Kommentera gärna. Vilken bild påverkade dig mest? Jag vill veta hur du tänker. Nu ska jag tvätta ögonen och skrika i duschen lite. Sedan är jag tillbaka på banan.

By |2022-06-13T14:35:23+02:0012 januari, 2013|Fiskporr, Genusanalys, Genusfail, Läsartips|121 Comments

Pigan på sidan nio

Okej. Då är det alltså sant. I Danmark har de utvik i dagstidningar.

Bevis för att det är en dansk tidning: Mads Mikkelsen uppe till höger. Kvällstidningen Ekstra Bladet har åtminstone en ”sidan nio-flicka”, som de kallar henne. (Och som är väldigt omtyckt av deras läsare. Enligt Wikipedia har de haft henne sen 1976 och när de 2004 tänkte att de skulle dra ner lite på henne i omfång, krävde läsarna att hon skulle återfå sitt stora format.) I det här numret, som jag plockade upp på en promenad på Strögen i Köpenhamn förra helgen, är det Sara, 22 år från Amager som är den lyckligt lottade.

Nu är inte jag någon hammarhaj på danska, men det första citatet översätter jag så här:

”Jag är läcker, jag har stora bröst och vackra ögon. Det är hela paketet, så mitt mål är då att bli Månadens Sidan 9-piga och tjäna lite extra pengar.”

Intressant, för det första, hur hon faktiskt nämner pengarna. Annars brukar folk som står upp för utvik (och nu syftar jag på tidningen, som tog med svaret) vara väldigt noga med att betona att tjejerna gör det för sin egen skull, eller för sin karriärs skull. Att hon älskar att bli sedd. Att det inte handlar om porr, utan om estetik. Att hon inte skäms. Att det handlar om självförverkligande. Frigörelse. Att hon gör det frivilligt!

Nu är inte Google Translate heller någon hammarhaj på danska, men ”Målbevidst” har vi kommit fram till att det betyder ”Målmedveten”. Och intervjun med Sara inleds med: ”Janteloven är sparket til hjørne af dagens Side 9-pige, Sara”. Det får jag och Google Translate till: ”Jantelagen är sparkad till hörnet av dagens sida nio-flicka, Sara”. Också väldigt typiskt för utviksförespråkare(/säljare). Att framställa det som att hon har kämpat hårt och vunnit första pris – GRATTIS, Sara från lilla Amager – som lyckats puckla sig fram bland hård konkurrens på en tuff kommersiell arena och nått ut på självaste sidan nio i Ekstra Bladet – som för övrigt har ett utvik varje dag. Det här är dagens sidan 9-flicka, till exempel:

Och det här är gårdagens:

Hm. Det verkar som att jag råkade haffa ett fysiskt ex av Ekstra Bladet på en relativt oskyldig dag. Men sen så handlar ju det här fenomenet – som härstammar från det brösttokiga riket Storbrittanien och deras kvällstidningars Page Three Girl – också ganska mycket om att kvinderna ska vara helt eller delvist topløs. (Liknande fenomen finns, hör och häpna, över hela världen. Men inga sidan nio-drängar, vad jag vet. Vad säger ni, Västerbottens-Kuriren? Borås Tidning? Dala-Demokraten? Vore inte det ett väldigt jämställdhett initiativ? Och om ni skulle vilja vara ännu mer ahead of the crowd så skulle ni kunna köra på en sidan nio-transperson. Yay!) I Den ensamma fallosen skriver medieforskaren Anja Hirdman, för det första, att den ekonomiska aspekten av utvik inte brukar nämnas:

”Även om det inte förefaller vara särskilt bra betalt, i relation till vad bilderna genererar för kapital till tidningarna ägare, är det som att betalningen är det största tabuet. Och det är klart, om kvinnor förklarade att detta är något de gör för pengar skulle onekligen den glamourösa aspekten ruckas.”

Men hon skriver också om det som är mest intressant. Hur man på, något vis, lyckas lägga fokus på tjejernas begär. Inte de som tittar, betalar och rønkar till bilderna och utan vars köpkraft de inte skulle existera (inte i en nationellt utgiven dagstidning, i alla fall).

”Syftet sägs aldrig vara att bara visa bilderna som blickfång för en manlig publik, utan det ska handla om allt annat än detta faktum.”

Japp. Typiskt också för hur vi ämnen som sexköp och våldtäkt behandlas. Alltid fokus på kvinnan. Inte mannen, köparen, torsken, förövaren. Alltid fokus på objektet (hur det var klätt, att det kanske säljer sig glatt), inte på subjektet. Det verkar sjukt tungt att vrida på strålkastaren och belysa den vars begär det är som styr. Den vars begär bilderna verkligen förkroppsligar. Eller bara att vända på kameran och titta närmare på vilka slags personer det egentligen är som försörjer sig på att exploatera kvinnokroppen, plantera skeva ideal och med alla tänkbara medel påskynda tillströmningen av unga tjejer som vill använda sina kroppar som ett krängbart kapital.

Skärmdump från musikvideon till Shake That Ass med Danny Saucedo feat. Lazee. Varje gång regissören himself (Bingo Rimér) ploppar upp i bild sträcker jag mig reflexmässigt efter Duck Hunt-pistolen. Det här måste vi bli bättre på. Och vi måste bli bättre på att skaka av oss uppfattningen om att kvinnokroppen i alla lägen kan bedömas och värderas utifrån dess utseende. Som på Ekstra Bladets hemsida, till exempel. Där kan man, förutom att köpa ett abonnemang och kolla på filmklipp av sidan nio-flickorna, även betygsätta dem:

Vad Ekstra Bladet behöver bli bättre på? Att gå i konkurs. Enligt en artikel i Resumé från förra året så störtdyker de tydligen i upplaga. Så… Kllllappa händerna när du är riktig glad. Klapp, klapp. Tack för mig! PS. Titta på det första citatet igen. Hur tidningen bakar in det i texten. ”… Det är hele pakken, så mit mål er da at blive Månedens Side 9-pige og tjene lidt ekstra penge, lyder det selvsikkert fra Sara.” Låter det självsäkert från Sara? De försöker inte direkt vara diskreta med att de ser henne som en leksak. (Rätta mig om jag översätter fel.)

By |2015-12-31T00:05:54+01:006 december, 2012|Genusanalys, Genusfail|17 Comments

En stereotyps försvarstal

Om du reagerar på en stereotypiserande och osann, genusopassande och provocerande bildsättning. Som till exempel den här:

Så kan du formulera vad du tycker är fel i ett mail och skicka det till rätt mottagare (Sveriges Radio i det här fallet), så här:

ang bildval på Studio Etts sida

Gårdagens debatt mellan Hanne Kjöller och Anna Steele fick mycket uppmärksamhet på twitter. En vaken människa undrade också över bildvalet som ledsagar texten om inslaget här på websidan.

Hur gestaltar man begreppen ’prostitution’ och ’utomlands’? Bilden ni har plockat ut är fullkomligt barock. Jag undrar verkligen om det finns en indexrubrik hos Scanpix som heter just prostitution, eller vilka sökbegrepp ni har använt? ’kvinna’+ ’gata’+ ’höga klackar’+ ’bil’?? Har journalisten som gör websidan ingen utbildning alls i kontextanalys, eller är det en praktikant som har fått sköta bildsättningen?
Att spela på den här klichén av vad prostitution ”är”, med en bild som osar reklamestetik, är illa ur så många aspekter. Den har föga att göra med debattinnehållet, som var känt från deltagarnas tidningsartiklar. Den förskönar den för ”säljaren” osäkraste och mest utsatta formen av prostitution. Den stigmatiserar kvinnor i festkläder som väntar på bilen som ska skjutsa dem. Den bortser från att ”säljaren” oftast är en man.

Det är inte som att ni MÅSTE bildsätta för att fylla ett grid, eller har en stram pressläggningstid. Varför välja ett undermåligt material framför ingen bild alls?

Jag föreslår att ni tar bort bilden. Typ nu.

Vänliga hälsningar,
Sofi ********,
dramaturg och f.d. grafisk formgivare”

Och så kanske du får ett svar redan samma dag, som kanske ser ut så här:

Hej!

Tack för din synpunkt om vår bildsättning.

Det är en inte en helt enkelt fråga av flera skäl. För det första har vi – även om du inte trodde det – ett uppdrag att bildsätta alla våra artiklar, och vi har också en deadline då den som jobbar med webben måste övergå till att bistå med sändningen. De som bildsätter våra webbartiklar har inte heller utbildning i kontextanalys.

Som det etermedium vi är så fokuserar vi  på det talade innehållet, och bilderna som läggs ut kanske inte alltid kan väljas med den omsorg som du eftersträvar.

Med det sagt så är ju diskussionen som sådan intressant. Vad säger vi med den bild vi lägger ut? Hur hade vi kunnat bildsätta istället och samtidigt snabbt få läsaren att förstå vad det handlar om?  Där tar jag gärna emot råd från dig, om hur vi kan tänka nästa gång vi ska illustrera prostitution.

Givetvis vill vi inte stigmastisera eller förmedla något som känns förkastligt, men samtidigt vill vi gärna på ett snabbt och enkelt sätt förmedla till publiken att det handlar om prostitution. (Och ja det finns flera bilder i scanpix som ser ut sådär om man söker på prostitution).

Vissa ämnen är ju väldigt politiskt känsliga och där blir bildsättningen (liksom ordens formuleringar) väldigt viktiga, de kan också lätt ifrågasättas av endera sidan. Tyvärr kan vi inte lägga den tiden på vår bildsättning.

Jag kommer inte att ta bort den aktuella bilden, även om jag delvis ser din poäng. De prostituerade jag har mött utomlands går dock på gatan, har höga klackar och korta kjolar och plockas upp av män i bil.

Med vänlig Hälsning

Linda ******
Planeringsredaktör
Studio Ett”

Sen kanske Genusfotografen skriver ett blogginlägg om det här, och letar en större version av bilden, och upptäcker att Sveriges Radio har använt samma bild förut:

Och när du får se det, kanske du reagerar så här:

Men sen kämpar du vidare och ger aldrig upp.

Tack för dig.

Uppdatering. Det här hade ”Karl Kajal” att tillägga om bilden som Sveriges Radio använt:

Jag har tillgång till Scanpix arkiv, och sökte runt lite för att hitta den där bilden. Den är tagen samtidigt som tre andra bilder av en fransk fotograf i paris och kommer via AFP. Med utländska bilder är det ofta si och så med nyckelorden som bilden är taggad med och det intressanta är att just den här bilden utav de fyra är den som har nyckelord. Dvs, någon, någonstans såg denna bild (kanske fotografen, kanske en bildredaktör), bemödade sig med att göra just den sökbar samtidigt som de andra tre inte alls är lika stilistiska och inte har några nyckelord.

Sådant får mig att spinna in på tankar om hur normer reproduceras i mekanismer som är ofta nästan helt osynliga. Ingen har förstås uttryckligen bestämt att detta är en bra bild att illustrera prostitution. Men just den här bilden fångade någons uppmärksamhet och kuggade in i dennes (norm-) föreställningar om hur prostitution ser ut. Den personen gjorde bilden sökbar för ändamålet och någon på Sveriges Radio kunde därför hitta den. Vidare sattes den bredvid nyhetstexten och vips reproducerades normer till läsarna.

PROSTITUTE, PROSTITUTION, NIGHT, BOIS DE BOULOGNE, ILLUSTRATION, CAR, BLURRED FACE, PROFILE, DRIVER.

By |2014-02-18T16:12:12+01:0027 november, 2012|Genusanalys, Genusfail|9 Comments

Skräckigt drag i plugget (vimmelbilder från helvetet)

Min Halloween? Den spenderade jag tillsammans med Frida Isotalo, Konstfack-student, och hennes japanska inbytesklass på Tokyo Zokei University. Klassen går det fyraåriga programmet Expanded Expression, med inriktning mot installations- och videokonst, vilket innebär att jag har fått med mig pretty festligt pretto Halloween-vimmelbilder hem.

Kolla in den här dräkten bara, av och på österrikaren Florian Karnikel:

Näe, okej. Den dräkten var sämst. Det blir mycket, mycket bättre.

Men Frida Isotalo, till att börja med. Hon kontaktade mig när jag efterlyste intressanta träffar i Tokyo och berättade om sitt projekt Constantly in flux, som gick ut på att hon vandrade på Tokyos gator i tre olika japanska flicksskepnader. Som skolflickan, gothic lolitan och j-skräckmonsterbruden (tänk Sadako i The Ring).

Syftet var att ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv iaktta vad dessa yttren lockar upp ur hennes inre inför publika blickar.

Och här kan du se vilka egenskaper som uppstod i rollskavet:

Sånt här tycker jag är väldigt intressant. Mixen av egenskaper som Frida Isotalo kände att hon samlade på sig när hon gick runt i Tokyo som en 30-årig, vit, 178 centimeter lång skolflicka med tatueringar på armarna var till exempel: Tafatt, enorm, klumpig, söt, nervös, trött, upphetsad, glad, fel, fånig, skamlig.

Frida Isotalo berättade för mig att hon fått ett annat, femininare kroppsspråk sen hon flyttade till Japan. Att hon till exempel håller för munnen när hon skrattar. Vilket hon tror beror på att kvinnor i Japan ogärna ska ta mycket plats (var de nu gärna ska göra det).

– Jag tror att det handlar om en slags härmning, för att passa in. När jag märker att här så skrattar en inte utan att hålla för munnen så gör jag också det. Det handlar nog mycket om att vilja bli omtyckt och på något sätt godkänd.

Mest omtyckt och godkänd av hen på gatan kände sig Frida Isotalo i gothic lolita-outfiten.

– Jag fick så mycket positiv uppmärksamhet när jag var klädd så och det var lätt att börja prata med folk. Jag kände mig snygg och omtyckt. Bekväm i att bli tittad på, kan en säga.

Verkade någon tycka att det var en skymf när du gick i skoluniform?

– Inte vad jag märkte, men jag vet inte vad de tänkte inuti. De som jag umgicks med var mest förvånade över att jag hade köpt en uniform så billigt. Överlag så har japaner mest skrattat åt mina roller. Vilket har känts bra.

Men visst sa du förut att du kände dig lite pervers i skolflicksuniformen?

– Haha, ja! Den utstyrseln konnoterar ju sex, vilket gjorde att jag kände en konstig skamkänsla som var dubbel. Hur ska en förklara det bäst? Många starka känslor i en samtidigt, skam och upphetsning blandas.

Har dina wallraffningar som japanska nationalflickskatter gett dig nya insikter?

– Jag tänker att det har stärkt min känsla av att vi verkligen konstruerar oss själva genom de kläder som vi väljer att bära. Att det är kul och befriande att leka med roller! Att jag kan vara precis vem jag vill och se ut hur jag vill.

Och här, uppladdad det här blogginlägget till ära, har du Frida Isotalos film Constantly in flux (som ursprungligen visades på en TV i ett cirka en meter högt barntält från IKEA):



Och nu lite…

HALLOWIMMEL!

Frida Isotalo valde att komma som en lite zombieviruskrasslig version av sin skolflicka.

Fridas klasskompis Sara Kuratomi, som både hälsade och posade med en mycket älskvärd mimarmanér. (Blev lite kär i råttansiktet.)

Misa Asaka, som gör installationskonst av dikter. Utställda i nattygsbord, till exempel.

Natsumi Orii, i hennes och klasskompisen Kai Toyamas verk ”Kinder Land”, ett rosa rum fullt av ballonger, klackskor, dockor, cupcakes, praliner, svartramade speglar och…

Ibland undrar jag varför jag börjar beskriva saker som jag redan vet att jag har en bild av (tagen av Frida Isotalo vid utställningstillfället):

Ja, och ingick vid vernissagen gjorde alltså Natsumi Orii och Kai Toyama, i form av byxlösa björnar med blöjor och nappflaskor.

Vackra Kai Toyama, som uppenbarligen är ett geni (liksom resten av sin klass). En sexy nurse!

Kanami Kobayashi. En till sexy nurse!

Kan vara min favoritbild från kvällen. Färgerna, ögonen, ljuset, vinkeln, minen. Lite genusfotoskrupler har jag allt, av att ha plåtat, valt ut och favoriserat en bild av en kvinna med tungan utanför munnen, men precis som i spontanplåtningen som uppstod utanför en klubb under min första fredagskväll i Tokyo skedde vårt samarbete nästintill helt ordlöst. Och, inte för att skuldbelägga henne, men tungan utanför munnen var något Kanamis faktiskt hade varje gång någon lyfte en kamera över bröstvårtehöjd:

Ah. Då såg jag rätt. Jag tyckte väl att det såg ut som att nyfikna demoner och flodhästar kom och tafsade på Kanami Kobayashi lite då och då.

Den här tårtan gjorde Kanami Kobayashi tillsammans med Kai Toyama. En cheesecake genomborrad av likmaskar och kackerlackor gjorda på karamellsmet.

Frida Isotalo igen. ”Gud, vad har jag gjort. Jag glömde Genusfotografen i Rosa rummet!”

”Neeeej, jag står ju här och tar bilder av dig. Ta det luuuugnt.”

Trodde jag ja.

By |2015-12-30T23:55:20+01:002 november, 2012|Genusanalys, Personligt|0 Comments
Go to Top