Äntligen nästan fria

Plötsligt händer det.

En bild som du inte sett förut. Som får det att svindla till i bröstet. Som får pirr att klättra på väggarna inom dig. Som får allt att kännas rörligt, uppe i luften, blött och böjligt.

Som löser upp, inte cementerar.

En bild som befriar.

Den här fantastiska bilden föreställer journalisterna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed, som kidnappades i Syrien för sex veckor sedan och släpptes fria i onsdags.

Har du sett någon intimare, varmare och ömmare bild av två män förut? Sitter ihop som kattungemagneter, gör de! Och handen på kinden-kramen. (Så har jag bara blivit kramad av infertila män!) Och deras leenden. Deras helt oreserverat kärleksfulla leenden. (Jag smälter. Smalt.)

Och det finns mer genuskokain.

Kolla! Tar på varandra, gör de också! Män som inte ens brukar få ta på sin egen kropp på bild.

Sociologen Erving Goffman kallade det ”the feminine touch”. Fenomenet att kvinnor (betydligt oftare än män) skildras fingrande eller snuddsmekande objekt eller ytor som om det fanns en elektrisk, sexuell spänning mellan dem och tinget. Självberöring är också något som är få män och många kvinnor förunnat i reklam. Män måste ha ett funktionellt syfte med sin handföring (och med hela sin kropp, som är en farkost för hjärnan – inte en delikat, dyrbar källa till njutning).

Att greppa saker går bra. Styra saker får män också göra på bild. Peka går bra – bara så länge resten av kroppen håller sig kysk och disciplinerad.

”Kolla, plötsligt händer det Genusfotografen, efter höstens alla
kvinnor på omslaget till Ljud & Bild – en man.” /Thomas Arnroth

Och ska vi prata leenden?

Just det stora, öppna, härliga leendet är mycket ovanligt för bildmän. I den statliga offentliga utredningen ”Könsdiskriminerande reklam – kränkande utformning av kommersiella meddelanden” från 2008 (pdf) kan man läsa om en studie medieforskaren Anja Hirdman gjorde av utomhusreklam. Hon räknade bland annat hur mycket kvinnorna och männen på våra offentliga reklampelare ler. 49% av kvinnorna. 26% av männen. Och när när hon dessutom vägde in vilka som kan sägas ha ett ”storleende”, gjorde hon bedömningen att 26% av kvinnorna storlog. Och 1% av männen.

Kvinnor får le åt vad fan som helst.

Hjärnskador.

(Tack för tipset, Hinke Linnér.)

Vätskebrist.

(En ”woman struggling with water” funnen i en skolbok, alltså.)

(Jag censurerade flaskan, klippte in en kuk över den och censurerade den igen. Sen tvättade jag händerna.)

(Tack, Mr Emma Bergman.)

Lite värme.

(Mer läsning: Fyrtio nyanser av maktbalans, Duktiga väsen som startat eget, Stötta manligt företagande…)

(Tack, Kristian Niemi.)

Sexism.

(Ja, exakt hur tänkte DN här? En artikel om att övervinna sexism – illustrerat med bilder av kvinnliga chefer som leende stirrar in i lampor och tar sig för huvudet???)

(Relaterat: How to be a feminist according to stock photography.)

(Tack, Isabelle Lundqvist.)

Män då?

Män får inte ens le åt sin egen GLÄDJE.

Så ja, bilderna av Niclas Hammarström och Magnus Falkehed sticker helt klart ut.

Det intressanta är att jag fick flera kommentarer från folk som tyckte att bilderna av dem kändes feminina.

Det förminskande uppifrån-perspektivet. De ofarliga leendena. Den helt närhetsorädda omfamningen. (Gravid-klappen på magen på den andra bilden.)

Javisst. Jag håller med. Även om det så klart är vår blick som ”feminiserar” dem, i och med att vi är vana vid att se kvinnor framställda så, sällan män. Och det är därför bilderna känns så starka. För att bilder som förstärker snäva könsroller begränsar oss alla (kvinnor och män, pojkar och flickor – men också oss som identifierar oss som både och, transpersoner eller ingetdera). Därför känner vi också på oss att bilder som bryter mönster skapar mer handlingsutrymme och ett större register av köns-… mänskliga uttryck för oss alla.

Sen är formuleringen ”’kvinnlig’ behandling av kameran” väldigt intressant.

Dels för att det är lite lustigt att tänka sig att det skulle finnas kameravinklar som är biologiska. (Fördelen med att använda orden ”femininitet” och ”maskulinitet” istället för ”kvinnligt” och ”manligt” är att det blir framgår lite tydligare att det handlar om sociala och kulturella generaliseringar om vad som är typiskt kvinnor eller män – inte något som är rotat i anatomi.)

Dels för att vissa tolkade detta som något negativt.

Men det är inte helt långsökt, med tanke på att vi lever i en kultur där allt som räknas som ”kvinnligt” (yrken, kultur, egenskaper) har lägre status än det som räknas som manligt.

Det är en risk för pojkar och män att bejaka och ta sig an feminina uttryck (vilket får dem att bekämpa allt med sig själva som kan uppfattas som kvinnligt, vilket i sin tur spär på kvinnohatet i samhället ännu mer). För de kan sparkas neråt för statustrappan som den vita heterosexuella, maskulina cis*mannen står på toppen av, och där den lägsta formen av man är den feminina. Den ”kvinnliga” mannen. (Ännu värre blir det om mannen dessutom gillar andra män, på det där sättet som skulle kunna leda till att man tumlar ner för statustrappan tillsammans om känslorna är besvarade.)

Vi kan exemplifiera med andra krigsfångar: Irakierna som torterades av amerikansk militärpolis i Abu Ghraib-fängelset 2003-2004 (vilket fångvaktarna stolt dokumenterade). Där kan vi prata om fruktansvärd ”kvinnlig behandling”: Sexuellt våld, anala våldtäkter, dödsmisshandel…

Och förnedringen att ha på sig ”kvinnokläder”.

Bild ur den colombianska konstnären Fernando Boteros Abu Ghraib-serie.

Det här kan du ha i åtanke nästa gång du tycker att ordet ”kvinnlig” känns osmickrande.

Eller ännu bättre… Memorera rockräven Iggy Pops comeback på det:

”Jag skäms inte för att klä mig ’som en kvinna’
för jag tycker inte att det är skamligt att vara en.”

Bra gubbe. (Även om det känns lite som att han måste bevisa att han trots klänningen är maskulint aktiv genom att sprätta runt.)

Okej. Är du redo att få bilderna på Niclas Hammarström och Magnus Falkehed förstörda för dig nu? Har du njutit klart av dem?

Tyvärr är de inte alls så befriande som de ser ut. Inte om man tar in sammanhanget. Då är de inte könsnormsupplösande, utan cement i fårakläder. Snarare undantag som bekräftar regeln än ett verkligt normbrott.

Den feministiska filosofen Susan Bordo kan få förklara (med min översättning):

”Att bli exponerad som ’mjuk’ i kärnan är en av de värsta sakerna en man kan råka ut för i vår kultur. Tårar är tillåtliga, till och med beundransvärda, när de fyller ögonen av en gammal krigare som minns gamla strider eller en idrottare som pratar om sina lagkamrater. I sådana kontexter, är tårar som den mjuka penisen efter tillfredsställande sex: de förringar inte mannen utan gör honom älskvärd och mänsklig – för att han har bevisat sin starka, manliga kärna.”

Niclas Hammarström och Magnus Falkehed har överlevt världens farligaste land för journalister enligt Reportrar utan gränser. De har blivit kidnappade, misshandlade, skottskadade och skenavrättade.

Är det vad som krävs för att män ska få visa sig mjuka på bild?

Vilket påminner mig…

Jag läste något konstigt i ett blogginlägg av Martin Schibbye (som satt 438 dagar i ett etiopiskt fängelse med sin skottskadade kollega Johan Persson) en vecka efter att Niclas och Magnus rapporterats kidnappade:

Hjälp mig att tolka det här. Det verkar vara skrivet på något ålderdomligt språk som jag inte förstår. (Patriarkatska?)

Menar han att alla redaktörer reser sig upp maskulint för två kollegor i nöd? (Att kunna bli hård när det krävs är den bärande biten av att vara man i vår kultur, menar Susan Bordo.)

Eller menar han att alla redaktörer reser sig upp som en man för två kollegor i nöd? Det vill säga, går alla redaktörer samman till en enda stor transformerskropp för att rädda deras kollegor i nöd – och kommer de kvinnliga redaktörerna bara bort i språkdräkten?

Hur som helst så hände det något unket i den meningen. Så jag strök under den med brunt.

Och så att ingen som läser Martin Schibbyes blogginlägg får intrycket av något annat:

Kvinnliga krigskorrespondenter, soldater och andra kvinnor har alltid haft betydande roller i krig. Patriarkatskan råkar bara ha kvinnans obetydlighet inskriven i själva språket – och en irriterande ovana att (nästan) omärkbart osynliggöra henne.

Marie Colvin, journalist på Sunday Times.
Född 1956. Dödad av en spikbomb i Syrien 2012.

Mer badass än dig.

Amerikansk soldat som hälsar på afghanska barn.

Samma här.

åh wow

ansiktet

hon ser ut som om hon kan skydda hela världen

/fantomredaktör Malin Michea

Chelsea Manning.

Som avtjänar ett 35-årigt fängelsestraff för att hon gjort Julian Assange världsberömd.

Jeanne D’Arc, motherfuckers.

Slutsats

Okej då. Du får njuta av bilderna på Niclas Hammarström och Magnus Falkehed. Trots att det var extrema omständigheter som gav dem deras kattungemagnetism. Jag menar, alla kontraster till det vanliga är säkert bra för våra ögon och vår fantasi, även om pirret inte blir permanent?

Jag tycker till exempel inte att det militanta, folkilskna mördarfejset som män i expert- och maktroller måste ha för att ge rätt signaler om att de besitter kunskap och auktoritet är ett eftersträvansvärt ideal. Varken för kvinnor, hen eller män.

Men.

Jag blir ändå överlycklig av att Janet Yellen – den första kvinnliga chefen för USA:s centralbank på 100 år – ser ut som att hon kan skjuta laser ur ögonen på det senaste omslaget av Time:

Tack för tipset @Ferocioussmith (snodde din kommentar också!)

Och jag blir ändå full i stärkande fniss av att Sofia Mirjamsdotter – sociala medier-guru, prata om det-grundare och ledarskribent på Sundsvalls Tidning – tog den här bilden under en bildbylineplåtning och nu använder den som profilbild på Twitter:

FEMINISM

Tack för mig!

Foto av Sofia Mirjamsdotter: Jan Olby. Foto av Jeanne D’Arc: okänt. Foto av Chelsea Manning: Chelsea Manning. Foto av afrikansk soldat: Alissa Everett, Reuters. Foto av amerikansk soldat: okänt. Foto av Marie Colvin: Ivor Prickett, AP.

Censurering av vattenflaska, inklippning av kuk, återcensurering av flaska och handtvätt: Tomas Gunnarsson.

By Genusfotografen|2022-06-13T14:31:54+02:0013 januari, 2014|Bra genusfoto, Genusanalys, Genusfail, Läsartips|33 Comments

Jag och min idol

Den här veckans höjdpunkt för mig: Att jag fick föreläsa för och kramas med min idol.

Foto: Jeanette Bergström, Tidningen Extra

Astrid Johansson, så klart! Om halvårsminnet gått ut: Astrid Johansson som kritiserade en toalettmålning på sin högstadieskola Tunaskolan som hon tyckte trivialiserade sexuella trakasserier, och stod på sig i kritiken trots motstånd och ett ofattbart dåligt bemötande från skolan. Rektorn försvarade målningen med att hon ”såg den med humor”. Skolans bildlärare genomförde en enkätundersökning – när Astrid var sjuk – som kom fram till att 99,1% av eleverna inte mådde dåligt av bilden och att 98% ville ha den kvar. Resultatet satt uppe under rubriken ”Elevdemokrati” när Astrid kom tillbaka till skolan, tillsammans med utskrivna och utklippta citat ur lokaltidningarnas kommentarsfält, där ytterligare röster fick vara med och tycka till om huruvida det inte bara var Astrid som var jobbig och dum i huvudet. (Exempel: ”Hur kan man på allvar bli kränkt av det här? Hur är det psykiskt möjligt? Har folk verkligen så få riktiga problem i sin vardag?”)

Foto: Astrid Johansson

Nyheten om Tunaskolans borttappade genusglasögon nådde riksmedia. In spolade skarp kritik från alla hörn av landet (varav mitt favoritstycke måste vara genusforskaren David Tjeders sylvassa – och obesvarade – öppna brev till skolans rektor). Målningen målades över, men inte för att skolledningen gav Astrid rätt, utan för att rektorn ansåg att skolan behövde ”arbetsro”.

Astrid blev utsedd till Årets Wendela, fick Ung Vänsters årliga feministpris och utsågs nu i augusti med stor marginal till Årets Luleåbo 2013 (17 000 av 27 033 röster!).

Men när jag träffade Astrid på Teater Scratch/Galleri syster i Luleå i måndags och frågade henne om Tunaskolan till sist också fattat att hon är en hjälte, verkar det som att hennes skola fortfarande inte riktigt har förstått vikten av att supporta den som ställer sig upp mot sexism så rakryggat som Astrid gjorde. De har åtminstone inte lyckats förmedla det till henne.

Så här svarade hon nämligen på frågan (igen senare, utvecklande via Facebook):

Astrid Johansson: nej alltså de står ju fortfarande och trampar på samma ställe som i vintras. verkligen extremt. ingen har erkänt att de har gjort ett misstag eller så, och ingen har bett om ursäkt. jag har tjorvat massa med både BEO [Barn- och elevombudet] och DO [Diskrimineringsombudsmannen] men de har inga resurser och lägger därför ner alla fall även när de inte borde. så skolan har ju inte fått några påtryckningar därifrån heller. skolledningens attityd och syn på det hela påverkar ju elevernas. trots att det har gått lång tid sedan det här hände så ser majoriteten av eleverna ner på mig och verkar känna någon sorts irritation gentemot min existens typ haha. t ex, bara för några dagar sedan var det en i min klass som sa ”håll käften jävla fitta ingen lyssnar på dig ändå” när jag bad honom vara tyst; vilket jag är helt säker på inte hade hänt utan någon händelse tidigare så att säga. så ja. det står stilla, väldigt stilla. tunaskolan har ju hittat på någon sorts uppföljningsplan men de har inte gjort någonting än iaf, och nu har tre klasser hunnit gå ut osv och de kommer inte få någon uppföljning, och ja, de verkar låta det rinna ut i sanden bara

Jag minns inte hela skolans ihophittade historia om uppföljningsarbete, men en del var teaterundervisning. det är dock bara min klass som fick vara med om det. rektorn kallade det värdegrundsarbete – teatergruppen och lärarna kallade det bara teater. undervisningen var heteronormativ, homofobisk och bevarade könsroller etc. mmm underbart!

eleverna fick heller inte någon information om att detta skulle ha någonting med uppföljningsarbete efter målningen att göra, rektorn gav bara den versionen till BEO

Gaaah.

Öppet erbjudande till skolledningen på Tunaskolan: Boka en flygbiljett åt mig så kommer jag och föreläser hos er gratis. Vi kan prata om varför det är viktigt att ta både det här ämnet och Astrid på allvar.

Jag råkar dessutom ha massor av (otecknade) bildexempel som vi kan prata utifrån, där man mer eller mindre tydligt kan se samma mycket skadliga föreställningar om manlig och kvinnlig (hetero)sexualitet som i er berömda toalettmålning. Till exempel…

Den här annonsen för vidvinkelobjektiv. (Tack för tipset, Ylva Jörsäter.)

Den här otroligt kusliga bilden/produkten/idén som jag avhandlat tidigare. (Tack, Diamantprinsessan/Diamantprinsen.)

Den här kostymreklamen från det holländska företaget Suit Supply. (Tack, Susanne Jörtsö.)

Alla exempel på sådant som ska ses med humor.

Jag försöker inte vara gullig när jag säger att Astrid Johansson är min idol. Jag är otroligt imponerad av både Astrids blick och ryggrad. I den åldern, dessutom. När det kanske är som allra svårast att våga sticka ut och ifrågasätta normer. Jag bad om Astrids bästa tips för ryggraden. Så håller du dig rakryggad när okunskapen och motståndet mot att jobba för jämställdhet trycker ner dig?

Astrid Johansson: jag brukar bara hata och tänka att alla är dumma i huvudet och att jag äger. lol

hahhahaha mycket pedagogiskt osv

och ba

fuck bitches kill snitches get money

HAHHAHA

men seriöst: hata på ba. det hjälper mig iaf för då blir jag arg istället för ledsen och det är bättre för då kan en omvandla ilskan till värsta powern

jo jävlar

Anteckna.

Tack för oss!

PS1. Eftersom flera personer anmälde Tunaskolan till DO efter toamålningsskandalen startade de en initiativgranskning av skolan. Resultatet kom tydligen en dag efter att jag och Astrid träffats i Luleå: Skolan lever i dagsläget upp till diskrimineringslagens krav, därför avslutas ärendet. Läs mer på DO:s hemsida.

Uppdatering: Sedan den feministiska nättidningen Feministiskt perspektiv läste om mitt möte med Astrid har de gjort en uppföljning av hennes förvärrade situation på skolan och även gjort ett besök på Tuna: ”Astrid Johansson skulle byta alla priser mot skolans stöd”, ”Astrid Johansson kan få sitt ärende prövat på nytt”.

PS2. Förra veckans höjdpunkt för mig? Att jag fick besöka Fridhems folkhögskola under deras genusdag. Jag hann tyvärr inte vara med på deras pyssel (”vi har 36 000 pärlor!”), men jag fick ta del av bildbevisen från en fin aktion. Någon hade sprayat ordet ”bög” på en av skolans stengångar. Några elever på Fridhems gjorde det till en helig plats…

bild 1 Lia och Alva. Foto: Veronica Bengtsson

Susanna och Carolin. Foto: Viola Nilsson

Veronica och Malin. Foto: Carolin Oredsson

Britta och Ebba. Foto: Carolin Oredsson

Också bra ryggrader.

By Genusfotografen|2015-12-30T23:12:41+01:0022 september, 2013|Föreläsningar, Genusanalys, Genusfail, Läsartips|17 Comments

Fyrtio nyanser av maktbalans

Då har ännu ett kvartal förflutit. Och det är dags för fyrtio nya bilder – handplockade av er, skickade till mig via Twitter, mobil, mail och mun – att lägga sig på min långa, sluttande genusterapisoffa. Det här är…

Tips som jag fått in mellan 1 januari och 31 mars 2013

Den här gången har jag fått hjälp. Jag vill tacka min praktikant Caroline Johansson, elev på Lars Kaggskolan i Kalmar med inriktningarna journalistik och foto, som förutom att hjälpa till med sammanställandet av listan även bidragit med några sylvassa ögonöppnare.

Förra gången jag kallade in fyrtio bilder på samtal kring deras genustankegods fick listan namnet Fyrtio bränder och ljusglimtar. Det var lite missvisande med tanke på att det fanns en ljusglimt bland 39 bränder. Den här gången har jag renodlat konceptet lite. Det här är en ren bottenlista. Mest för att det blir så mörkt på botten av den här listan att ljusskenet från miraklen skulle slukas av alla vraken. (De ska få en egen lista.)

Den första kategorien trodde du kanske inte skulle få särskilt mycket påfyllnad 2013, eftersom det är ganska väletablerat som GENUSFAIL NR 1…

Att fotografera bort kvinnors makt genom att avbilda dem uppifrån; en vinkel som ger den som ser symbolisk makt över den som visas

40

Gunilla Herlitz. Chefredaktör och vd för lilla Dagens Nyheter 2009–2013. Fotograferad till branschtidningen Resumé så att hon ser ut att vara två… tre äpplen hög?

(Tack, Emerentia L Lund.)

39

Helena Bergström. Skådespelare och regissör som varit med i svensk filmbransch så länge att hon garanterat alstrat en aura av pondus som skulle göra dig knäsvag. Här fotograferad så att hon ser ut som en liten, söt, oproblematisk tomte. (Som sitter på toa?)

(Tack, Fredrik Rosenqvist.)

38

Källa: Aftonbladet

Katrin Stjernfeldt Jammeh, Malmös nya kommunstyrelseordförande, som TAR ÖVER MALMÖ, ska bilden illustrera. Men i bakhåll fanns det visst en ännu större jätte med en kamera.

(Tack, Pernilla Alexandersson.)

37

Källa: Ny Teknik

De här tjugo civilingenjörsstudenterna – som tävlar om ett Future female leader award – tippar Ny Teknik är framtidens superchefer.

I ord. I bild: Morgondagens hoppbockar.

Foto: Miller

Gårdagens.

(Tack, Sara Gabrielsson och Daniel Eriksson.)

36

Källa: DN

Mer framtida talang, intervjuad i Dagens Nyheter angående ett talangnätverk som marknadsför unga begåvade till rekryterande företag.

Vad får det lov att vara? En utsikt, eller en med utsikter?

(Tack, Lunchgren och Axel Pettersson.)

35

Källa: Värmlands folkblad

Susanna Göransdotter, en av personerna bakom den feministiska bloggen Skulden är inte min som handlar om att feminister inte ständigt ska behöva inta försvarsställning för sina åsikter. Intervjuad i Värmlands Folkblad på Internationella kvinnodagen.

Fotograferad i försvarsställning. Som om skulden är hennes.

(Tack, Isabelle Lundqvist.)

34

Källa: Göteborgs-Posten

Två gubbslem och Sveriges farligaste kvinna (enligt psykakuten Flashback).

Maria Sveland har skrivit Boken (Hatet) om män som får mindervärdesvansinne av och skickar dödshot, gruppvåldtäktshot och fittförstörarpoesi till kvinnor som inte håller sig på behagligt avstånd från det offentliga samtalet, ber om ursäkt och håller käften.

På den här bilden i Göteborgs-Posten ser Maria Sveland ut som att hon loooooovar att vara tyst och söt och snällundergiven, bara hon får en chans till! Eller en syndaförlåtelse från gubbarna intill, som inte bara förhärligats med varsitt underifrånperspektiv – en kameravinkel som tillskriver den som avbildas en högre grad av auktoritet – utan som faktiskt också är positionerade över Maria Sveland layoutmässigt. (Skulden i det här fallet är helt redigerarens, eftersom bilderna inte lär ha tagits för exklusivt för artikeln.)

Vilket leder oss in på nästa kategori…

Kvinnor som av någon anledning har hamnat under, bakom eller i skägget på män, eller som på något annat kreativt sätt blivit osynliggjorda eller fått sin kompetens osynliggjord av/med män

33

Källa: Göteborgs-Posten

Hon är den nya chefen. Det är det rubriken Byte i toppen syftar på. Hon tar över, han kliver ner från posten som kommunalråd i Stenungsund. Men inte förrän en fotograf blåst upp honom till bristningsgränsen med ett det vräkigaste grodperspektivet Stenungsund sett!

Visst ser det ut som att han sitter på henne?

(Tack, Erika Wallman.)

32

Källa: VeckoRevyn

”Kvinnan bakom mannen”? Måste vara ett misstag. Gina Dirawi är ju sexton gånger så mycket programledare som Danny Saucedo. Eller ja, hon är en programledare.

(Tack, Lisa Enquist. Retrounken bildidé: Veckorevyn.)

31

Källa: DN

En artikel om våld i nära relationer? Nej. Om aloe vera-försäljning. Och av någon kuslig, oförklarlig anledning har de diskbänksgrå grafiska kvinnorna hamnat bakom bredaxlade, grafiska män på parbilderna (med blodröda staplar eller rullgardiner i bakgrunden).

(Tack igen, Isabelle Lundqvist.)

30

Foto: Garnier

Det var det här jag menade med ”i skägget på män”. Ser du henne? Ledtråd: Kolla in hans framstjärt. (Spoiler: Det är en bakstjärt.)

Rolig eller obehaglig bild? Ett kreativt osynliggörande i alla fall, helt klart.

(Tack, Albert Säfström.)

29

Källa: SATS

Ser du vad som är osynligt i den här bilden?

Hennes t-shirtlogga. Och alla SATS kvinnliga träningsinstruktörer. Eller ska hon kanske föreställa Dig, kunden? Nja. Enligt logiken i bildmaterialet vi avhandlat hittills i det här inlägget skulle jag snarare dra slutsatsen att hon är SATS vd.

(Tack, Elise Nilsson.)

28

Källa: DN

Kanske det vanligaste sättet att osynliggöra kvinnliga chefer på. Genom att ta för givet att de är män. Gifta män, dessutom.

(Tack, Christina Norling. Källa: Notis i DN.)

27

Källa: Länsförsäkringar Uppsala

”Jag får intrycket av att hon är trög”, säger min praktikant Caroline.

Jag får intrycket av att Länsförsäkringar är tröga. Temat Inte kan väl jag, som är kvinna! känns hämtat direkt från en 1950-talsreklam. Liksom hennes outfit och rosett på huvudet, som av en händelse. Tur för henne att hon har en man i närheten som utan att fnittra eller leka med polisonghåret kan hjälpa till att förmörka hennes kompetens ytterligare.

(Tack, Sophie Winberg Tyrfelt.)

26

Källa: Brands for kids

Länsförsäkringars bankägarduo som unga.

(Tack, Anna Borg.)

25

Källa: Ottobre

Bonjour, Emil den självsäkra mästerkocken. Goddag namnlösa, docklika 50-talshemmafru med tom blick och söndervridna fotleder som vinglar runt på en svävande schackrutig slips – Carolines observation – på omslaget till finska barnmodetidskriften Ottobre.

(Tack, Annika Jönsson.)

24

Källa: BoList

Hej Darth, din dominanta lilla fallosparvel. Hej flickan som hamnat på golvet mellan hans ben på sidorna för lekrum i byggvaruföretaget BoLists katalog.

(Tack, SvintoBoll.)

23

Källa: Sundsvalls Tidning

”Ja. De rosaklädda (utan hockeyklubbor) är tjejer”, skriver tipsaren Jessica Westin, som i egenskap av gammal hockeyspelare inte kunde släppa förbi det här episka genusfailet i Sundsvalls Tidning. Ja, och de som fått alla klubborna, puckarna och får all kärlek från tränaren – men inga fina prinsess-tre kronor-tröjor – är pojkar.

”Det är friåkning, den rosaklädda till vänster har inte på sig full utrustning läste jag sen, men den till höger har på sig full hockeymundering, blev chockad över att hon inte hade klubba.”

Jag blev också chockad. Så här gör man bara inte. Alltså, oftast inte. Jessica Westin säger att tidningar som gör reportage vanligtvis brukar trycka på att tjejerna ska vara lika aktiva som killarna på bild när det är blandade grupper.

Gudrun vet var Sundsvalls Tidning hade sin genusmålis den dagen.

ARG ÄN?

Då svalkar vi av oss lite, tycker jag. Varför inte med lite gulliga bilder av…

Kvinnor som förvandlas till överlyckliga, orgasmiska väsen av att komma i kontakt med olika vätskor, leror och bark (nära släkting till kvinnor som kämpar med att dricka vatten och kvinnor som skrattar ensamma med sallad)

22

Källa: Elemis

VATTEEEEEEN! Min favoritsubstans i hela världen, hihihihihi iiiiih!

(Tack, Johan Forsberg.)

21

Källa: Studieförbundet Vuxenskolan

BAAAAAAAAAAAJJJSSSS! Wohoho! Squish squish, blink blink! (”Det där kommer du att ändra”, säger Caroline.)

(Tack, Sofia Zequana.)

20

Källa: Naturskyddsföreningen

Mmmmmmm. BARK.

Kanske motiverad pose i Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur. Men ändå en intressant slump att två olika fotografer oberoende av varandra reproducerar memen ”blundande medelålders kvinnor kramar träd”, som tipsaren Lisa Hartzell namnger den.

Även om jag måste erkänna att jag har sett den förut.

19

Foto: Chatila

Utan titel.

18

Källa: 7-eleven

He he. Du ser rolig ut, 7-eleven-väsendet. Men ett lätt byte för djävulen, är du. (Tack, ⓋAD.)

För ja, var härstammar alla kvinnoväsen ifrån? Från konst-, musik- och litteraturhistorien, där de agerat inlägg i en patriarkalt faderlig genusdiskurs om att kvinnor är irrationella, oskuldsfulla barn som bör hållas i hemmet och inte släppas loss på områden där det krävs lite förnuft och självbehärskning, som till exempel inom politiken, akademin eller på prestigefyllda kontor.

Å andra sidan kan kan alltid vända på det. Vad är egentligen sundast? Bilder av kvinnor som blir glada för ingenting, eller…

Män som inte blir glada för någonting (/mördare)

17

Källa: AP

Fotbollsspelaren Gerard Piqué väntar barn med popstjärnan Shakira. Och hur glad är han över det? Så glad att han skulle kunna MÖRDA. (Dig? Fotografen? Barnets riktiga pappa?)

Jag skrev om det här i mitt inlägg Varför så mordisk, mannen?: Att anledningen till att män så ofta möter betraktarens med en aggressiv, kontrollerande blick är, dels att ideal maskulinitet handlar om att vara dominant, men också om att ”den manliga blicken” är så pass utbredd i vår bildkultur att bilder i media både riktad till kvinnor och riktad till män vänder sig till en manlig heterosexuell blick. Och med den logiken kan man tolka hans blick som att han måste gardera sig mot att väcka tankar om homoerotik. Till och med när han står och håller om sin gravida flickväns mage.

Att förminskas till ett gulligt semmelpallande väsen kanske är ett ganska lindrigt sätt att bli fråntagen sin mänsklighet på bild jämfört med att aldrig få visa minsta känsloyttring, ens på bilder som ska förmedla lycka (i det här fallet familje-)?

(Tack, Lisa Sandblom.)

16

Till vänster: Myt. Män tjänar mer på att gifta sig och mår sämre efter skilsmässor, bland annat eftersom de i lägre grad uppfostras att vårda relationer och därför låter hustrun sköta vänskapsrelationerna under äktenskapet, något som gör att de kan isolera sig och bli ensamma utan att ens ha en sallad att skratta med när de kastat av sig bojan.

Till höger: VAR FAN ÄR PAPPA?

Foto: Lunnevads folkhögskola

Teaser inför min föreläsning på Lunnevads folkhögskola, med en bild från min förra 40-i-botten-lista.

(Tack, Martin Jansson.)

15

Källa: Gaffa

Vad har ni gjort med Darin, Gaffa? Ni har gjort en Mördare av honom!

(Tack, Anna-Karin Larsson.)

14

Källa: ATG

Djur är män. Och när djur är män så vet du att de är ARGA.

Oj. Nu blev det så där argt igen.

Bäst att kyla ner oss lite till. Varför inte med den varierande iskalla kategorien…

Sjukt onödiga och opassande objektifieringar av kvinnor och sexualisering av tjänster, upplevelser eller utbildningar med hjälp av kvinnor

13

Sjukt opassande tryck på firmabilen, med tanke på städare är en yrkesgrupp som får förslag om att även utföra sexuella tjänster (omnämnt i senaste numret av Bang).

(Tack, Per Eeg Olofsson via Ida Wallinder.)

12

Bild

Reklam för grottdykningsturer. Med en tjej som är på väg att dyka ner i sin egen klyfta. Var tvungen att kolla om inte det här företaget håller till i Danmark.

Uppdatering: Den här bilden är, som en person i kommentarsfältet påpekade, från en kalender med både lättklädda män och kvinnor i grottor. Alltså inte en regelrätt ”Sälj grej med tjej”, utan del av en annan tradition. Upphovsmannen hörde dessutom av sig och ville att jag skulle ta ner bilden, så om du ändå vill se den får du klicka på länken.

(Tack, Annika B Kupiainen.)

11

Källa: Skoda

PONERA att den här tyska reklamen Octavia-reklamen är riktad till kvinnor eller skapad med minsta hänsyn till Skodas kvinnliga klientel. Hur kan de ha tänkt? ”Vill Du se cool ut i trafiken med ett asymmetriskt tuttstånd? Köp vår nya asymmetriskt iskalla bil.”

Nä. Orkar inte ponera.

(Tack, Susanne Jörtsö.)

10

Källa: Evas underkläder

AMNINGSBEHÅ. Japp. För vilket slags barn? undrar du kanske då. Jag misstänker att det rör sig om ett stort, hårigt, 45-årigt barn med en systemkamera. (Oj. Nu fick jag mig själv att rysa.)

Kom och ät, barnet.

(Tack, Jusey.)

9

”ok DET HÄR ÄR EN NÄSSKÖLJARE!!! En sån som man SKÖLJER NÄSAN MED. Med SALTVATTEN. NÄR MAN ÄR SJUK!!!”

Tack, Maja Olga E. Almgren. Jag hade inte kunnat formulera det bättre själv. Du har inte funderat på att bli copywriter?

(Läs även Maja Olga E. Almgrens självhjälpsguide Att vara tjejförkyld. ”Varför ska man vara FUL bara för att man är SJUK?”)

8

Ett av de absolut minst rumsrena ställena jag sett den manliga blicken att slinka in på. Under en föreläsning för ST-läkare i kirurgi. Om rektalprolaps. Ändtarmsframfall. Det vill säga, när tjocktarmarna är på väg att falla ut genom anus. Illustrerat med bilder av strippor??? frågade sig Stfmar, som tipsade.

”Vilka är de kirurgiska alternativen?”

Smutsigt.

Anmäl skolan.

7

Källa: Sony

Och här börjar människosynen frysa till is. Annons för bärbara spelkonsolen Playstation Vita. Ett exempel på när kvinnokroppen töms helt på egen betydelse och, utan att det ens lindas in, görs till en leksak för män.

Just i tv-spelsbranschen sker dock nu ett första, brett feministiskt uppvaknande. Det började med den brutala backlashen mot videobloggaren Anita Sarkeesian, som fick den värsta näthatsmobben internet känt efter sig för att hon startade en Kickstarter-insamling för att kunna granska hur kvinnor framställs i tv-spel (en granskning vars första, mycket välgjorda del är klar nu).

Anita Sarkeesian fick höra att hon var en judehora som skulle våldtas, dödas och förvisas till köket där hon skulle göra mackor åt de riktiga, manliga spelarna. Mobben försökte få alla hennes konton på hela internet anmälda, spammade, avstängda. Hennes hemadress lades ut. En människa tog på sig att materialisera allt hat i ett spel där man kunde misshandla Anita Sarkeesians ansikte till en hamburgare av blod och blåtiror.

VARNING FÖR KÄNSLIG BILD

Näthat i bildform.

Så här extremt stressad kan man bli när någon ens tafsar på ens leksaker. Trygga, enkla, endimensionella kvinnoleksaker som i 30 år varit själva symbolerna för ens privilegier och bekräftelsen på ens ohotade överordning.

Vilket leder oss in på den sista kategorin, som jag skulle kunna kalla oförtäckt kvinnohat, men som jag ännu hellre skulle vilja ge ett annat perspektiv på genom att kalla…

Manligheten i kris

6

Källa: Oscar of Sweden

Vadå manligheten i kris? Hon ligger ju som en våt våffla i bikini i hans knä och tittar beundrande på honom. Han är ju den som är påklädd och överst och har läget helt under kontroll?

Precis.

(Tack, M.)

5

Källa: Capcom

Spelvärlden igen. Konceptkonst till spelet DmC: Devil May Cry. Påklädd man. Omgiven av änglar i silverhotpants som klänger nyfiket på honom. Han besvarar deras uppskattning med en överlägsen min och genom att hålla handen som en pistol – i skrevhöjd – mot pannan på ängeln mellan hans ben.

En maktfantasi i sin renaste bildform. Från ett medium fullt av maktfantasier där vita, straighta män är världens medelpunkt och kvinnor är bysttyngda karaktärsutvecklingslösa kryckor till män och som ständigt måste räddas eller knullas.

Det finns en replik i det här spelet som skulle kunna sättas som bildtext till alla bilder av en manlighet som tigger om att bli viskad i örat att den duger:

”The world is at last your bitch. As am I.”

(Tack, Kerstin Alex.)

4

Källa: Suit Supply

Min tolkning av bilden i den här holländska kostymreklamen: En manlighet som hänger i en skör tråd.

Eller som en elev på Södra Latins gymnasium i Stockholm sa när jag bad dem att förklara den här bilden: ”Det är patriarkatet! Hennes existens är beroende av honom, precis som patriarkatet vill ha det.”

(Tack två, Susanne Jörtsö.)

3

Källa: Officiel Hommes

Det näst vidrigaste tidningsomslaget jag sett. (Tack, Terese Persson.) Och svaret på vad som händer när en Mördare får sällskap av en kvinna i bild.

Eller vad tycker du? Ser det ut som att han har räddat henne?

Jag tänker på en rad jag läste i Claudia Lindéns text ”Anne Charlotte Leffler och den maskulina fantasins tragik” i den nya antologin Kvinnan gör mannen (2013):

”Mannens överordning och kvinnans absoluta passivitet är ett villkor för att han skall kunna attraheras sexuellt … Kvinnans underordning blir på det sättet inte bara en effekt av, utan själva villkoret för maskuliniteten i det heteronormativa spelet.”

Claudia Lindén skriver om svensk 1800-talslitteratur, men jag tyckte att det kändes tillämpbart på mördaren ovan. Särskilt med tanke på ”kvinnans absoluta passivitet”. Det går inte att vara mer passiv, underordnad och maktlös än när du är död.

Och nog är han kåt, allt. Han gör sitt yttersta för att vara den som behåller kontrollen och byxorna på, men hans särade läpparna avslöjar hans inre, pirrande, nekrofila extas.

Det här omslaget till den franska modetidningnen L’Officiel Hommes – ordagrant översatt De officiella männen – får mig verkligen att undra hur pass inflammerad genusdebatten i Frankrike är, med tanke på att deras män behöver se så här, eh… betryggande bilder.

Och särskilt med tanke på att det här tidningsomslaget kom bara i september förra året (ursäkta avsteget från kvartalsavgränsningen):

2

Källa: Vogue Hommes International

Det vidrigaste tidningsomslaget jag sett. (Tack, Elham Kalhori.) Också på en tidning riktad till män. Den legendariska modetidningen Vouges internationella mansupplaga Vogue Hommes International.

Och rubriken de valt? Till och med formulerat som ett debattinlägg om genusordningen. Un Homme et une Femme. ”En man och en kvinna.”

Jag känner mig maktlös när jag ser den här bilden. För kritiken av såna här bilder kommer alltid att kunna avfärdas med att de handlar om passion, inte våld. Men som New York-avdelningen av NOW (National Organization for Women) skrev i ett brev till förlaget som gör Vouge: Enligt en studie från 2008 av mord på kvinnor i 11 amerikanska städer visade det sig att 43% av kvinnorna som dödades av sina partner hade upplevt minst en incident av strypning innan de mördades.

Vem tycker att det är en bra idé att ens leka med den livsfarliga elden att antyda att alla kvinnor innerst inne är masochister som tänder på våld?

Jag kan säga vem som har tagit bilden. Terry Richardson. Fotografen som slår alla rekord i kvinnoförnedrande foto, fotograferar sig själv knullande modeller, anklagas för sexuella trakasserier (liksom Dov Charney, grundare och vd för American Apparel, företaget som slår alla rekord i kvinnoförnedrande, barnporrsinfluerade modebilder) – och hyllas som ett manligt geni. Så du kan räkna med att det är ett testande av gränser.

Jag tycker att det obehagligaste i bilden är hennes blick. Jag tycker att det ser ut som att hon börjar få slut på syre och knappat kan hålla ögonen öppna. Och glansen i dem ser ovanligt dåligt photoshoppad ut. (Med flit?)

Min praktikant Caroline gjorde den här briljanta iakttagelsen: Det är hennes armbåge som hindrar henne från att se totalt passiv ut. Den ger henne ändå någon slags rörlighet. Hade hon tagit ner den så hade hon sett helt handlingsförlamad ut, och då hade det varit väldigt svårt att inte se bilden som något annat än… patriarkatets våldsamma gisslantagning av kvinnobilden.

Mannen: Helt borta, förlorad i sin egen sadistiska, kåtimmiga värld. Långt borta från krisen.

1

Den här trenden.

(Tack, Jannilla Lidén [1], Ingela Wahlgren [4] och mig själv [2, 3].)

Okej. Hemuppgift: Vad exakt är det sexiga med kvinnor som spelar småbarn?

Gina Tricot, SOLO, Totally Stockholm och Sephora är inte klädmärken eller tidningar exklusivt riktade till antifeminister. Så här är det lite svårare att spekulera om män som drömmer om kvinnor som är lika lätthanterliga och maktlösa som bebisar, eller om en manlig skräck inför mogna kvinnor som har erfarenhet och kunskap, eller om patriarkatets önskemål om en jämställdhetskamp som rör sig med babysteg. Utrymmet för att ta infantiliserande bilder av kvinnor som suger tumme eller napp finns inom forum för reglerande och återskapande av åtråvärd femininitet.

Kan du tänka dig en man med en napp i munnen på omslaget till King, Café eller i en annons från Jack & Jones? UTAN att hålla i en död kvinna och därmed ha ursäkten att han bara är en ball seriemördare.

DISKUTERA.

Och fortsätt tipsa, alla ni skarpsynta. Snart tar vi det här till nästa nivå.

Tack för mig!

By Genusfotografen|2022-06-13T14:32:35+02:0013 april, 2013|Genusanalys, Genusfail, Länsförsäkringar, Läsartips, Okategoriserade|124 Comments

Fyrtio bränder och ljusglimtar

Tips tips tips. Jag får in dem hela tiden, på mailen och min Twitter. Oftast om uselt, men ibland också om bra genustänk i bilder. Ett litet tag försökte jag publicera ett tipsinlägg i veckan, men insåg ganska snabbt att jag skulle dö en utdragen utbränningsdöd om jag försökte släcka alla bränder jag hittade. Sedan dess (början av oktober, ungefär) har jag hoardat. Samlat tipsen på hög och tänkt att jag förr eller senare ska göra det här.

Det här är inte en årskrönika, även om det ser ut så. Och det är inte ett år av dåligt genustänk i bilder, även om det kommer att kännas så. Det här är…

Tips som jag fått in mellan 1 oktober och 31 december 2012

Jag har sorterat de 40 bränderna och ljusglimtarna i kategorier för att det ska bli lite mer överskådligt. Och för att du inte ska känna dig fångad i en helvetesspiral utan slut så fixade jag även en nedräkning, så att du kan se hur långt det är kvar (till det värsta jag sett – i övrigt är det inte en topplista).

Okej. Vi kan börja med kategorin…

Bara förbannat förlegat könsrollstänk; som cementerar uppfattningar om vem som kan, vill och ska göra och intressera sig för vad

40

Sydsvenskans annonssida för företag som erbjuder hushållsnära tjänster och byggjobb.

RUT blev visst en (liggande?) kvinna med rosa städhandskar. ROT blev visst en en man med skruvdragare och bygghjälm.

(Tack, Kolbjörn Guwallius.)

39

Fräscht! En kvinna fick hålla i storborren på bilden till HSB:s medlemstidnings test av borrmaskiner, tänkte tipsaren Sasha (tack!). Sedan såg hon texten, som snarare placerar bilden i Kvinnor är så inkompetenta-facket.

Det vill säga, i samma fack som den här danska Oddset-annonsen:

38

”Det är så mycket kvinnor inte förstår.” Eh… Kallade just Danmark någon efterbliven?

(Tack, Hannah Lemoine.)

37

Mycket sånt här får jag. Men tack ändå, Efraím VJ, som var ute och powerwalkade och såg de här skyltfönstren och inte kunde låta bli att ta ett par bilder och i ett mail till mig utbrista:

”Är man född med penis, ska man få ett blått rum fyllt med bilar. Är man född med vagina, ska man i stället få massa kronor och rosor, och till och med en fin (rosa, självklart) ”Ella”-stol! Inga penisar får vila på denna flickstol, har det bestämts!”

Och inga klittor på pojkstolen, Olla!

36

Det här sprang Sara Karlsson på inne på Lekia i Linköping. Dödskalletatueringar till honom. Flygande hjärtan till henne. Eller vänta. Dödskalletatueringarna är till för… ”barn”. Ytterligare ett lager av unk. Mannen som norm.

Till saken hör att Sara Karlsson själv har en dödskalletatuering. ”Vad blir jag då?”

En barnflicka?

35

Jag brukar lugna mig med att använda ordet mansförnedrande, men… Doftljus för män med aromerna tv-soffa (Man Town), fotbollsplan, åka gräsklippare och BRÄDOR, serverade med lite kall öl och en boll. Är förnedrande.

(Tack, Louisepson.)

34

Ett exempel på bra genustänk. Åtminstone ville (tvåfaldiga) tipsaren Kolbjörn Guwallius mena att det var det. ”Det här med #genus, det behöver inte alls vara så svårt. Inte illa, Biltema”.

Själv tänkte jag först: En kvinna bakom ratten? Är vi så svältfödda på bra genustänk i kommersiellt foto att vi ska behöva hurra över det? Sätt en familj med två mammor i bilen? Eller en familj transromer?

Det kliade ytterligare lite i ironifingrarna när Biltema, som blivit pingade i diskussionen, stolt proklamerade:

Sedan läste jag andras kommentarer och insåg att det här nog kan vara ett relativt stort steg för ”bil- och hemmafixarnas mecka”. Och ärligt talat, genustänket kommer inte att bli så himla mycket bättre i resten av den här listan. Så vet du vad. Vi säger så här: Sista kvartalets bästa genustänk i bild 2012: Biltema.

Och så går vi vidare till nästa kategori…

Passiva kvinnor och aktiva män

33

Vi börjar när de är små.

Fotar pojkar som robotar för upptagna för att kolla in i kameran och för coola för att släppa teven, tjejer som limpwristade ögonkontaktsökande kaniner.

(Tack, Ellen Freider. Bild från Åhléns julkatalog.)

32

Pojkar som stadigt stående, sköna snubbar och flickor som skräckslagna eller förvånade, ihopkrökbenta väsen.

(Tack för tipset, Malin Ohlsson. Tack för bilden, Lindex. Eller Våp-Lindex, som min syster kallar er nu.)

31

Vi fortsätter när de blir stora.

”Weakness VS Strength? Ping @Genusfotografen”

(Tack, Maria Thunberg.)

30

Kvinnliga chefer fotograferas sittande, leende, busande på maskiner och visande ben. (Tack, Emy Lundberg. Tidning: Östgöta Correspondenten.)

Även i texten kan det betonas med vissa ordval att den här kvinnan, trots att hon är i en maktposition, är mjuk:

tips_sittchefen

Mmmmmm. Värna.

29

Kvinnliga jägare fotograferas också sittande. Leende. (Bild i DN.)

”Hon står inte bredbent med sitt vapen (det viktigaste för en jägare) berett för strid. Nej, fotografen Beatrice Lundborg, har istället bett henne att sätta sig på rumpan, rätt ner i mossan. Geväret använder hon helt fredligt som stödpinne. …
Varför på rumpan mitt i mossan?
Blev faktiskt förvånad.

Betty Jarra”

Mmmmm. Rumpmossa.

28

Coola skådespelare sitter ner och ler passivt medan deras skitungar till popstjärnemakar (hyper)aktivt flyger och apvrålar.

(Tack, rhca.)

27

Bild till Aftonbladets Sportbladets nya fotbollspodd. Tre fotbollsintresserade. Två som aktivt pratar om sitt intresse.

(Tack, Isabelle Lundqvist, som också står för nästa tips…)

26

Oh, vilken god stämning det var på det här tidningsuppslaget (i Göteborgs-Posten)! Alla kvinnorna på uppslaget döljer öronen. Petra Marklund döljer örat och munnen.

Just örondöljande har jag inte tänkt på så mycket, men att kvinnor håller för munnen, drar upp upp en polokrage över halva ansiktet, skyler ett leende bakom ett papper i en tandkrämsreklam, har ihopsydda läppar på omslag till skräckfilmer och metalskivor, är alla uttryck för en femininitet som inte tar plats och väcker obehag (hos män som vill ha all plats även i fortsättningen).

Eller som Bibeln uttrycker det: ”Kvinnan tige i församlingen.”

25

DN Kultur porträtterar ”höstens starkaste stjärnskott” inom den svenska filmbranschen, på ett sätt som sätter kolossala citationstecken på ordet starkaste. Jag tycker att fotografen har lyckats få dem att se väldigt svaga ut, eller vad säger du? Föreställ dig höstens nya lovande skådespelarmän plåtade på det här sättet. Varför man nu skulle göra en sån artikel. Mannen är ju som bekant norm.

(Tack, stfmar/Mia Fahlen.)

24

Samma artikel, samma bildidé. Att plåta intervjuobjekten utan skor. Men helt jämställt blev det inte ändå. Någons kropp mixtrades betydligt mer med, medan någon annan fick behålla både sockorna och värdigheten.

(Tack, Mattias Åkerberg. Ur Du & Co, Postens tidning.)

23

Det enda sättet den här utslagna kortbyxkvinnan skulle kunna vara ännu mer passiv på är om hon skulle byta plats/pose med hunden. Dock hade att ha henne mer aktiv, faktiskt dammsugande, kanske inte räddat just den här tyska produktförpackningen.

(Tack, Hedvig Sjöström.)

22

Och så en väldigt aktiv man, som kontrast. Reklamen handlar om läppcerat. Men mannen i videon kan inte bara använda det för att ta hand om sig och sina torra läppar. Han måste besegra havet samtidigt. Och ceratet måste ha ett enhandsgrepp (One-Hand Mechanics) och en No-Shining Formula. Produkten måste till och med ha ett Active i namnet.

(Tack, Larsa Helander.)

Och här kan vi smidigt glida över till nästa kategori…

Kvinnor som passiva sexobjekt och män som, trots att de också agerar begärsförmedlare, ser tämligen kameraomedvetna och subjektifierade ut

21

Samma tid, samma reklampelare (i Danmark), växlande mellan två annonser. Den ena samplande en bild du sett kanske hundratals gånger förut i mode, reklam och konstfoto: Barbaradockan. Den andra visar två män som befinner sig i någon slags ”naturlig” miljö (och inte i ett vitt, isolerat, kontrollerat skönhetsslavsvakuum, som sin kollega). Kanske i ett lagerområde på jakt efter barbaradockor?

(Tack, trippeltispare Kolbjörn Guwallius.)

20

Samma tid, samma plats (Malmö högskola) OCH samma annonsör. Arrangören av en föreläsning om hur du blir en framgångsrik mäklare. (Tack, Anton Persson.)

Kameraomedveten funktionellt slipsknytande statusman i ”riktig” miljö. Kvinna med halva huvudet kapat och fokus på en av de sexuella kroppsdelarna som kvinnor – oändligt mycket oftare än män – fragmentiserats och reducerats till i bildhistorien: Oralöppningen. (Andra regulars: Bröst, rumpa, ben.)

Det här sa jag när jag föreläste för Studenttidningen Lösnummers redaktion i Örebro och där gick det hem, så jag säger det igen: En objektifiering där man utesluter en persons ögon på är en extra illa objektifiering, eftersom blicken är den enda rösten man har i bilder.

19

En ung man och en ung kvinna i H&M:s julkampanj. Mannen: Viktig och mäktig nog att kunna ta fallossymbolen till och från vinterstället. Upptagen. Inte tid att bekräfta kameran med blicken. Kvinnan: All tid i världen. Utan vare sig makt eller byxor, sekunder från att börja onanera 4-real på stocken i väntan på sin lelle James Bond-kopia.

(Tack, Michelle Isaksson Ylinenvaara, som döpte bilderna till hmsuger och hmsuger2.)

Ett till tips på det här temat, trots att det är från september och inte oktober-december, för att det så pedagogiskt visar vart det tycker att skåpet ska stå…

18

Mannen i tyska våtdräktstillverkarna Sailfish produktkatalog:

”Du är inte snabbare än din dräkt.”

Fiskpinne eller penis synlig i byxan (plus i kanten). Men fokus på aktivitet och prestation i texten (gammal hatt).

Den kvinnliga motsvarigheten:

”Du är inte sexigare än ditt syntetiska gummi.”

Och för att visa exakt hur sexig du blir tillsammans med ditt syntetiska gummi, stänker det in lite sperma (eller ganska mycket sperma) som du obekymrat tar emot med handflatan.

Lite genusfräscht i den här reklamen är dock att det är mannen, inte kvinnan, som faktiskt visar upp sin kropp. Även om han inte kan se det minsta inbjudande ut angående det. (Tack, Agnes Nordkvist/Jonas Lejon.)

Vilket lika gärna kan leda oss in på nästa kategori…

Mördare och andra känslokalla män

Sedan mitt inlägg Varför så mordisk, mannen? har jag fått in flera tips om Mördare. Bland annat den här:

17

”En man med mord i blick. Mysigt sådär nu i juletider!” skriver tipsaren Malin Furöstam. Japp! Mysigt att han sitter där och dominerar bilden med blicken trots att det är hennes kläder som annonsen handlar om. (”Den här tröjan är på mitt revir: Min tjej.”)

Mysigt att han verkar dominera samtalet i den lilla svartvita bilden till höger också. (Något hans bordsgranne dock verkar ge honom lite mördarögon för.)

16

Omisskännlig Styckmördare i en broschyr för… mordutrustning? Nej, köksutrustning.

”Rebell i köket”? När en kvinnlig kock rebellerar i köket dricker hon vatten ur en slang. När en manlig kock gör uppror släcker han alla lampor i köket samt sina sista bleka lågor till mänskliga känslor och mördar loss.

(Tack, kd35a.)

15

Flera personer hörde av sig och ville att jag skulle kommentera den här bilden av Prinsessan Madeleine och hennes bondskurk Chris O’Neill. ”Vet att du säkert redan sett det här men snälla, snälla skriv något om denna bild:”, skriver till exempel Simone Giertz.

Går det bra om jag kommenterar den med en annan bild istället?

14

Den här bilden gjorde mig ledsen. (Tack Tobias Svärd.) Tre omslag av tidningen Mama jämförda med tre omslag av tidningen Pappa. Och… Var fan är barnen, Pappa?

Har vi inte lagt det här bakom oss? Rädslan för att uppfattas som omanlig om man är en för närvarande, mjuk och omsorgsfull pappa? (På 1970-talet var uttrycket ”velourpappa” ett skällsord). Papporna på de här omslagen ser i alla fall ut som att de hellre uppfattas som morderliga än moderliga. Varför inte byta namn till Frånvarande fäder?

Okej. Den snodde jag.

Ännu fler kvantitativa studier borde göras av den här tidningen. Om man tittar lite närmre på omslagen ovan så verkar det till exempel som att de intervjuar Marcus Birro i två av tre nummer. Det kan inte vara bra.

13

Tips på samma tema. (Tack, randomtjej.)

”Barncancerfondens reklamer. Loa Falkman står och hänger ”soft”, Christine Meltzer sitter på knä med hundögon.”

Kan du tänka dig Loa Falkman i Christine Meltzers pose? Kan du tänka dig Christine Meltzer i Loa Falkmans pose? Om inte: vad säger det?

12

Nej, det är så här vi är vana att se mansrollen på bild. Fri och otyglad av barn och andra mjuka, ibland sjuka, vinstlösa ting. Gärna framför en STAPEL av fallos/statussymboler.

Har du förresten tittat närmare på hur Volvos logga egentligen är skapt? Japp. Symbolen för man, Mars och järn – vad idealmannen vill förbli, kommer ifrån och är gjord av?

(Tack, Anders Wiberg.)

11

”Asså Volvo. Det här har inget med jakt att göra över huvud taget. Finn fem fel…” (Anders Wiberg igen. Bra idé att låta företagen själva få berätta vad som är fel med bilderna.)

Min frånvarande pappa jagade också älg. Inte med bilen, men…

10

Pappa, titta på mig! Pappa!

Pappa, vad är det?! Titta på mig då! Pappa! Pappa!

PAPPA! PAPPA! Vafan! PAPPA!

PAAAAAAAAAAAPPAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!

Det finns ett par hundra bilder av den här mannen på Sportamore.se och han tittar aldrig in i kameran. (Och nej. Ja. Tjejen som förekommer nästan lika mycket kollar alltid in i kameran.)

9

Du är inte min pappa, skurk nr 5.

(Tack, Jennie Wadman.)

Och när vi ändå tittar på bilder av sexualiserad ull, kan vi komma tillbaka till en lite kladdigare, kallare sorts genusfail…

Sjukt onödiga och opassande objektifieringar av kvinnor och sexualisering av produkter, tjänster, matvaror eller ingenting med hjälp av kvinnor

8

Ett bidrag till bildtraditionen att fotografera kvinnor kämpande med vätska. Där ser man, Skånemejerier.

(Tack, PelinPoppelin.)

7

”Till tandkliniken i Vårberg är du välkommen om du är naken och har kuksugarblick.”

Ja. Hennes min skulle med lite välvilja kunna tolkas mer som ett försiktigt girl next door-gap än ett ett barbaragap. Men behöver hon verkligen vara naken för att få tänderna kollade?

(Tack igen, PelinPoppelin.)

6

Julkorven Matilda, kanske du missade? Som liksom korven i Simrishamn ”hamnade i blåsväder” när tillverkaren la upp den på sin Facebook-sida och folk lackade ur, varpå lokaltidningen Hallands Nyheter skrev en artikel med rubriken ”Lättklädd korv upprör”, inte ”Vem gjorde den här satans korven?”.

Ganska kul att Matilda har en rullator, dock.

(Tack, brdjen.)

5

Det var det här jag menade med ingenting. Vad är det egentligen som sexualiseras i den här bilden? Luft? ”Vad tusan gör den här stackars tjejen?”, som tipsaren Malin Furöstam frågade sig.

”Snippgympa”, var en bra gissning av twittraren Kiwi.

Och nu, efter att ha fyllt på med en del mest bara dumfåniga objektifieringar; de jag tycker är obehagligast. De som man inte kan vifta bort som eventuellt bara småkorkade och passivt smittade av ett visuellt buret sexismvirus, utan där det finns någon form av intelligens bakom. När de objektifierande bilderna ackompanjeras av en text som riktar sina menande ord direkt till läsaren.

4

”RAKA PÄLSEN: OATTRAKTIVT” är domen från världens största djurrättsorganisation PETA i deras mycket märkliga ”ta håret tillbaka”-kampanj. (Tack, Susanne Jörtsö.)

Att annonsen är sexistisk kan man ju avgöra vid första ögonkastet, men vad säger den egentligen? I ord: att det är osexigt att raka sig. I bild: att det är osexigt att inte raka sig. En dubbeleggad slägga i ansiktet på alla kvinnor. Och ett rått ”hö hö” till alla grabbar.

Bara för att man är emot förtryck och objektifiering av en utsatt grupp i samhället (vi objektifierar djur för att motivera tillgången till deras kroppar) så behöver det tydligen inte betyda att man är emot objektifieringen av en annan.

3

tips_begagnaddotter

”Du vet att du inte är den första. Men bryr du dig verkligen?”, viskar BMW:s annons för begagnade bilar medan du, betraktaren, hägrar i luften ovanför den här unga kvinnan.

Hon har haft sex förut. Så nu är hon begagnad. Någon som har några problem med det synsättet? Hederskultur-/renhetstänket. Påståendet att människor, liksom objekt, kan brukas och bli begagnade. Hur det självklart antas att Du, mannen, ska ha auktoriteten att bedöma (besiktiga?) henne och avgöra om hon är värd det eller inte…

Grattis till en väldigt rak och iskall objektifiering, BMW.

(Tack, A L I C E.)

2

Kan du gissa vad den här annonsen handlar om? (Jag har dolt texten.)

Skor? Underkläder? En nattklubb?

Fel.

Organdonation. (Tack igen, Susanne Jörtsö.)

Det är en annons från den belgiska donationsstiftelsen Reborn to be alive och publicerades ursprungligen Belgiens största herrmagasin. Och deras budskap till betraktaren, utöver den redan at hello stört opassande objektifieringen, är alltså: ”Att bli en donator är förmodligen din enda chans att få komma in i henne.”

Män är så desperatkåta att de till och med skulle DÖ för chansen att få sina organ insydda bland en kvinnas saftiga inälvor (score!). Som man är din kropp så medfött osexig och ovärdig att den lika gärna kan kasseras. Du gör mer nytta för världsskönheten som ett bultande, blodlapande organknyte i en ädel, feminin buk. Män gör vad som helst för att penetrera, och om de stöter på ett nej så hittar de en annan väg.

Inte ett vackert porträtt av manlig (hetero)sexualitet, den här bilden.

Och visst är det ganska förvirrande? Jag menar, ser det verkligen ut som att donation är din enda chans? (Hennes ögon säger ja, men hennes copywriter säger nej.) Vilket i och för sig är bra; att läsarna av Belgiens största herrmagasin får öva sig i lärdomen att ett nej är ett nej, oavsett hur kåt hon just – alldeles nyss! – såg ut.

Men jag kan inte komma ifrån att det här skulle vara så mycket mer träffande:

Hö hö! Här har vi någon som verkligen inte ser ut att vilja ha ditt organ i sig. (Mördare från Damernas Värld. Tidigare med i inlägget Varför så mordisk, mannen?)

Okej. Då var det dags.

Sista kvartalets sämsta genustänk i bild 2012.

En bild från helvetet. (Hittad av Tove Hansson, skarvad till mig av Filip Svensson.)

1

Kvinnan som krupit ner i havet för att knulla den döda fisken hon just fångat, på omslaget till tidningen Fisk & Fri – som görs i… gissa vilket land? Japp. Danmark.

Den här bilden är störd på riktigt. Jag har svårt att finna ord för hur obehaglig den råa, fjälliga, dubbla objektifieringen är. Och hur bisarra vissa episka detaljer är. Att det är solnedgång. Att hennes bikiniöverdel är sönderriven (?!). Och så rubriken. ”Historien om fiskepigerne.” På allvar så här Fisk & Fris oskulder till läsare tror att kvinnor faktiskt fiskar?

”I Danmark är det svårt att finna tidningar utan pinuppor”, skrev twittraren qpaqex när den här bilden diskuterades.

Är danska män som barn som måste ha ketchup till allt, fast pinuppor?

Danmark, du får den. Du får titeln. Ta den.

Sista kvartalets bästa genustänk i bild 2012: Biltema

Sista kvartalets sämsta genustänk i bild 2012: Danmark

Tack alla ni som tipsar! Om inte just ditt tips kom med kan det vara så att jag har lagt det i en av högarna som ska bli egna inlägg. (Vänta bara.)

Tack för mig!

PS. Kommentera gärna. Vilken bild påverkade dig mest? Jag vill veta hur du tänker. Nu ska jag tvätta ögonen och skrika i duschen lite. Sedan är jag tillbaka på banan.

By Genusfotografen|2022-06-13T14:35:23+02:0012 januari, 2013|Fiskporr, Genusanalys, Genusfail, Läsartips|121 Comments