Det nya könsneutrala. (2021–22)

Så, ett stereotypt mönster i media har alltså varit att avbilda kvinnor uppifrån (ett perspektiv som får dig att se mindre, ofarligare och maktlösare ut) och att få män att se väldiga och dominanta ut genom att som fotograf lägga sig lågt.

Nyss släpptes dock en rapport som visar att det här kan vara på väg att ändras. Till Rättvisaren 2022 – som tas fram av Mediekompaniet och Kantar Sifo – har bildsemiotikern Karin Sandelin granskat hur svenska politiker skildras i media. Och en slutsats är att kvinnor och män skildras hyfsat likartat. Kvinnor ler mer och större. Men annars är skillnaden större på hur politiker på riks- och lokalnivå skildras (rikspolitiker in action under presskonferenser, lokalpolitiker med vardagliga utomhusporträtt).

Ett superintressant mönster är dock att både kvinnor och män numera skildras med det klassiska ”maskulina” maktporträttets bildspråk. Ofta i pampiga trappor, kombinerat med ”poser som förmedlar orubblighet genom symmetri, korsade armar eller lutandet mot trappräcket” och ”perspektiv som placerar oss som betraktare nedanför dem, underordnade …”

Exempel:

Göteborgs-Posten, 2021. Foto: Anna Tärnhuvud

1. Tobias Andersson (SD) ockuperande ett helt trapphus själv.

Göteborgs-Posten, 2022. Foto: Tomas Oneborg/TT

2. Hanif Bali nedstigande för en isblå rulltrappa.

Dagens Nyheter, 2022. Foto: Roger Turesson

3. Ebba Busch stjälande centerväljare på landsbygden.

Göteborgs-Posten, 2022. Foto: Anna Tärnhuvud

4. Magdalena Andersson blockerande oss från att se vad som finns på övervåningen i Sagerska huset.

Det här är typiskt. Att det ”neutrala” men underförstått manliga sättet att posera, klä sig och kommunicera görs till norm och hög status. Enligt medieforskarna Gunilla Jarlbro och Mia-Marie Hammarlin (i Kvinnor och män i offentlighetens ljus) är det också receptet för att som kvinnlig politiker slippa fokus på kön, kläder och utseende, och tar Angela Merkel och Tarja Halonen som exempel. ”Genom att anpassa sig till normer – såsom professionalitet, saklighet, rationalitet, nedtonat yttre och en ovilja att tala om privatlivet – har de identifierats som politiker i första hand.”

Vad tänker ni? Går det ens att ta ett ”neutralt” maktporträtt? Hur ser er idealbild av ledarskap ut? Och fotografer: vad är det för fel på perspektivet Ögonhöjd? 👀

 

Till nästa analys i valspecialen: Av regeringsduglig längd? (2021)
Tillbaka till förra analysen: Genuskliché nr 1: Kvinnor fotograferade uppifrån, män nerifrån (2022)
Till alla analyser