Lucia idag. Och du vet vad det betyder.

GENDER TROUBLE.

Rapporter om vuxna människor som får moralpanik och skiter knäck över att barn vill ha på sig tyg som i deras ögon är inpyrda av KÖN och som bestämmer sig för att skydda barnen, inte genom att försöka förändra vårt enfaldigt homofoba, transfoba och tvåkönsnormativa samhälle, utan genom att ta striden mot barnen och kuva deras omstörtande begär efter luvor, ljuskronor och blompinnar med stjärnor av guldpapper på.

Tyst och låt barnen visa oss vägen.

Lyssna på…

1. Dag Bergquist och hans arga klasskamrater

brasagtdag

Dag Bergquist ville kandidera till Lucia på Vasastans Montessoriskola i Stockholm eftersom han gillar att sjunga och stå i centrum. Skolledningen sket ischoklad. Viktigt att skolans lucia är av tjejjakön, var deras beslut. Och det tände gnistan till en protestlista sammansatt av Dags klasskompisar, som med en överväldigande JA-majoritet såg till att Dan visst fick delta i lotteriet, men förlorade. Lite etertid i SVT fick han dock. Och där passade han och hans klasskompisar på att delge oss sina kloka ord:

”Jag tycker att det är jättetöntigt. Det är ju… jag tycker det är jättetöntigt. Jag var ju stjärngosse förra året, till exempel. Jag tycker inte att det spelar så stor roll, jag tycker bara att det är roligare om en kille får vara med och ja, vara Lucia liksom.”

Saskia Kristensen, 11 år

”Det är väl bra om man kör lite nytt då och då. Någon gång måste det ju… någon gång skulle det ju ändå ha hänt.”

Saga Lindahl, 11 år

Och så Dag Bergquist himself:

”Nu kanske det blir så att andra skolor också gör så här, så att vi skapar nya traditioner.”

Bra sagt, Dag! Går det att rösta på dig till någon ännu mäktigare post än Lucia?

2. Den här genusintelligenta ungen

genusintelligentbarn

Den här bilden delgavs jag av en vän, via Facebook-gruppen Have A Gay Day. Den föreställer Sam, 5 år, i skorna som han valt ut till sin första förskoledag.

Som bildtexten på Have A Gay Day förtäljer försökte hans mamma förklara för honom i skobutiken att skorna egentligen var tillverkade för tjejer. Men Sam sa att han inte brydde sig.

”Ninjor kan också ha på sig rosa skor.”

På dagis fick han bara komplimanger för sina skor från de andra barnen. Men vad tror ni hände när mamma la ut en bild av honom med skorna på Facebook? 20 kommentarer från diverse släktingar som påpekade att hans skor var ”fel” och att det skulle påverka honom socialt; ”den där skiten kommer att göra honom gay”, som Sams far eller mors (eller fans) faster eller moster påpekade. (Fan, vi behöver ett könsneutralt ord för det där.)

Mamman tog bort bilden, men sa åt Sam att han får klä sig som han vill på förskolan. Om han vill ha på sig rosa skor, så får han ha på sig rosa skor. Då förklarade Sam för henne att han inte ville på sig skorna för att de var rosa, utan för att de var ”gjorda av zebror”, hans favoritdjur.

Återigen. Vuxna som förfasar sig över färger och textilier som är väldigt lätt kan bevisas är socialt konstruerat könskodade. I artikeln When Did Girls Start Wearing Pink? på Smithsonian.com kan du till exempel läsa om hur pojkar hade klänning upp 6-7 års ålder i USA på 1800-talet, eftersom det ansågs vara ett könsneutralt plagg. Rosa och blått dök upp som färger på barnkläder i mitten av 1800-talet (tillsammans med andra pastellfärger), men rosa som markör för kvinnligt och blått för manligt var en idé som inte spikades förrän på 1940-talet. Och under resan krängde båten hit och dit. Vissa tidningar, tillverkare och reklamare utropade rosa till killfärg eftersom det var en mer ”bestämd och stark” färg och blått en klädsam tjejfärg eftersom den var mer ”skir och skör”.

Som historikern och författaren Jo B. Paoletti så fantasikittlande säger i artikeln: “It could have gone the other way.”

Franklin D. Roosevelt, USA:s president 1933-1945:

Franklin Roosevelt

Ernest Hemingway, machoförfattare och homofob (sköt sig själv i huvudet 1962):

ernesthemingway

Jag kan också rekommendera att läsa boken Rosa – Den farliga färgen, där genusvetaren Fanny Ambjörnsson dissekerar den riskabelt feminina färgen rosa och föräldrars rädsla, mest medelklasspärons, både för att klä pojkar och flickor i den.

En vän som jobbar i en butik på Hornstull i Stockholm har vittnat om att de mest feminina plaggen och prylarna är i princip osäljbara (eftersom de blivit förknippade med en uppfattning om femininitet = undergivenhet), och att färger gör småbarnsföräldrar väldigt nervösa. ”Ehe… Orange… Kan man ha en overall med en orange krage till en pojke, eller kommer han bli…?” BONG. Ja. Bög för att du ens frågade.

3. Flickan som inte fick vara stjärngosse för att rektorn ville ha ett ”vackert luciatåg”

En ännu mer avslöjande artikel om vuxen genuspanik publicerades på Ajour igår, där rektorn som förbjudit en tjej i trean på Enskedefältets skola att vara stjärngosse varit orädd nog att låta sig intervjuas. Så här skrev rektorn Svante Lööf, för det första, i ett brev till ”Lisas” arga mamma:

”Det är ett traditionellt Luciatåg vi har på skolan i år 3. Det innebär alltså att alla tärnor är tjejer och killarna är stjärngossar.”

Skolan gav ”Lisa” valet att antingen räkna matte istället för att delta i luciatåget, eller att vara en tomte. (Tydligen femininare än att vara stjärngosse, enligt skolan.) På Montessoriskola i Vasastan (nämnd ovan) var det ingen som ens höjde på ögonbrynen över att tjejerna vill vara stjärngossar. På Enskedefältets skola är det OTÄNKBART.

Och det värsta är att rektorn inte har några argument. Traditioner, is all he wrote. Eller nej, förresten, han nyanserade ju sitt försvar lite mer än så:

”Det har ingenting med genus att göra som jag ser det utan vi vill ha ett traditionsenligt och vackert luciatåg, detta gör vi för barnens skull.”

Vackert? För citera journalisten Sofia Mirjamsdotter i en krönika som publicerades i samband med artikeln på Ajour:

”Att tala om för ett barn att ”Luciatåget blir inte fint om just du är stjärngosse” är att tala om för hen att hen är fel.”

Sofia Mirjamsdotter påpekar också det som vi alla borde komma ihåg att snabbt påpeka i sådana här situationer: Att diskriminering på grund av kön, könsöverskrivande identitet eller könsuttryck är emot skollagen.

skollagen

Istället för att mailhuggas med rektorn hade mamman helt enkelt bara kunnat anmäla skolan till Barn- och elevombudet eller Diskrimineringsombudsmannen, och sen hade rektorn Svante Lööf fått ta debatten med dem. (Med kallsvett och hasselnötsknäck rinnande ner för benen.)

En bakläxa förresten, till mig själv, Ajour, Enskedefältets skola och till och med ”Lisas” mamma: Enligt ”Lisa” känner hen sig inte som en han eller hon. Eller som mamman uttrycker det i ett av breven till rektorn:

”Lisas motivering är att hon känner sig som både tjej och kille och vill helst vara just stjärngosse. ‘Annars är jag inte med’. Visst kan hon väl få vara stjärngosse?”

Med ”Lisas” dualistiska inställning till sin könsidentitet i åtanke, är rubriken

Flicka vägras vara stjärngosse – rektor vill ha ”vackert luciatåg”

missvisande och bakåtsträvande även den. Låst vid könsbinärt tänkande, som ”Lisa” tack och lov inte blivit låst i än, och som motarbetar hen i hens identitetsbyggande, som borde få vara helt fritt. Inte begränsat av den dåliga fantasin hos en rektor som inte ens har läst sin egen likabehandlingsplan, och inte av någon annan heller.

Sedan skulle jag vilja tillägga att Svante Lööf har usel smak. Kvinnliga gossar fula? Whoa. Du har missat något.

gossevadsnygg

Den schweiziska författaren Annemarie Schwarzenbach, levande 1908-1942. (Tack Minja för tipset. Mer på det här temat senare. Lovar.)

Eller för att låna ett till rytande från ”Lisas” mamma:

”Vänligen förklara för mig hur ett luciatåg blir fult av att en flicka har strut på huvudet? Och hur vet du att eleverna skulle skämmas för att en stjärngosse är tjej? Så gott som hela samhället utanför er trångsynta skolvärld tycker att det är ren skandal att begränsa min dotters sätt att uttrycka sig så som ni nu gör.”

Japp. Det kanske är så. Enskedefältets skola kanske är en av få försvinnande konservativa pruttfickor på Sveriges karta. Jag menar, till och med arrangörerna till Nobelfesten har ju börjat omvärdera hur slaviskt man ska beakta (per definition socialt konstruerade och väldigt ofta väldigt föränderliga) traditioner, i och med att de gav sitt första tillstånd någonsin till en kvinnlig marshalk att bära frack:

kvinnlignobelsheriff

Såatte. Vi rör oss framåt, hörni.

Tack för mig!

PS. Och igår hade Kanye West kjol på scen, om än en väldigt tjock, lång och lädrig, under sin 121212-konsert på Madison Square Garden i New York:

kanyewestkjol

Mer på temat män i kjol senare. Lovar.