Lucia idag. Och du vet vad det betyder.
GENDER TROUBLE.
Rapporter om vuxna människor som får moralpanik och skiter knäck över att barn vill ha på sig tyg som i deras ögon är inpyrda av KÖN och som bestämmer sig för att skydda barnen, inte genom att försöka förändra vårt enfaldigt homofoba, transfoba och tvåkönsnormativa samhälle, utan genom att ta striden mot barnen och kuva deras omstörtande begär efter luvor, ljuskronor och blompinnar med stjärnor av guldpapper på.
Tyst och låt barnen visa oss vägen.
Lyssna på…
1. Dag Bergquist och hans arga klasskamrater
Dag Bergquist ville kandidera till Lucia på Vasastans Montessoriskola i Stockholm eftersom han gillar att sjunga och stå i centrum. Skolledningen sket ischoklad. Viktigt att skolans lucia är av tjejjakön, var deras beslut. Och det tände gnistan till en protestlista sammansatt av Dags klasskompisar, som med en överväldigande JA-majoritet såg till att Dan visst fick delta i lotteriet, men förlorade. Lite etertid i SVT fick han dock. Och där passade han och hans klasskompisar på att delge oss sina kloka ord:
”Jag tycker att det är jättetöntigt. Det är ju… jag tycker det är jättetöntigt. Jag var ju stjärngosse förra året, till exempel. Jag tycker inte att det spelar så stor roll, jag tycker bara att det är roligare om en kille får vara med och ja, vara Lucia liksom.”
Saskia Kristensen, 11 år
”Det är väl bra om man kör lite nytt då och då. Någon gång måste det ju… någon gång skulle det ju ändå ha hänt.”
Saga Lindahl, 11 år
Och så Dag Bergquist himself:
”Nu kanske det blir så att andra skolor också gör så här, så att vi skapar nya traditioner.”
Bra sagt, Dag! Går det att rösta på dig till någon ännu mäktigare post än Lucia?
2. Den här genusintelligenta ungen
Den här bilden delgavs jag av en vän, via Facebook-gruppen Have A Gay Day. Den föreställer Sam, 5 år, i skorna som han valt ut till sin första förskoledag.
Som bildtexten på Have A Gay Day förtäljer försökte hans mamma förklara för honom i skobutiken att skorna egentligen var tillverkade för tjejer. Men Sam sa att han inte brydde sig.
”Ninjor kan också ha på sig rosa skor.”
På dagis fick han bara komplimanger för sina skor från de andra barnen. Men vad tror ni hände när mamma la ut en bild av honom med skorna på Facebook? 20 kommentarer från diverse släktingar som påpekade att hans skor var ”fel” och att det skulle påverka honom socialt; ”den där skiten kommer att göra honom gay”, som Sams far eller mors (eller fans) faster eller moster påpekade. (Fan, vi behöver ett könsneutralt ord för det där.)
Mamman tog bort bilden, men sa åt Sam att han får klä sig som han vill på förskolan. Om han vill ha på sig rosa skor, så får han ha på sig rosa skor. Då förklarade Sam för henne att han inte ville på sig skorna för att de var rosa, utan för att de var ”gjorda av zebror”, hans favoritdjur.
Återigen. Vuxna som förfasar sig över färger och textilier som är väldigt lätt kan bevisas är socialt konstruerat könskodade. I artikeln When Did Girls Start Wearing Pink? på Smithsonian.com kan du till exempel läsa om hur pojkar hade klänning upp 6-7 års ålder i USA på 1800-talet, eftersom det ansågs vara ett könsneutralt plagg. Rosa och blått dök upp som färger på barnkläder i mitten av 1800-talet (tillsammans med andra pastellfärger), men rosa som markör för kvinnligt och blått för manligt var en idé som inte spikades förrän på 1940-talet. Och under resan krängde båten hit och dit. Vissa tidningar, tillverkare och reklamare utropade rosa till killfärg eftersom det var en mer ”bestämd och stark” färg och blått en klädsam tjejfärg eftersom den var mer ”skir och skör”.
Som historikern och författaren Jo B. Paoletti så fantasikittlande säger i artikeln: “It could have gone the other way.”
Franklin D. Roosevelt, USA:s president 1933-1945:
Ernest Hemingway, machoförfattare och homofob (sköt sig själv i huvudet 1962):
Jag kan också rekommendera att läsa boken Rosa – Den farliga färgen, där genusvetaren Fanny Ambjörnsson dissekerar den riskabelt feminina färgen rosa och föräldrars rädsla, mest medelklasspärons, både för att klä pojkar och flickor i den.
En vän som jobbar i en butik på Hornstull i Stockholm har vittnat om att de mest feminina plaggen och prylarna är i princip osäljbara (eftersom de blivit förknippade med en uppfattning om femininitet = undergivenhet), och att färger gör småbarnsföräldrar väldigt nervösa. ”Ehe… Orange… Kan man ha en overall med en orange krage till en pojke, eller kommer han bli…?” BONG. Ja. Bög för att du ens frågade.
3. Flickan som inte fick vara stjärngosse för att rektorn ville ha ett ”vackert luciatåg”
En ännu mer avslöjande artikel om vuxen genuspanik publicerades på Ajour igår, där rektorn som förbjudit en tjej i trean på Enskedefältets skola att vara stjärngosse varit orädd nog att låta sig intervjuas. Så här skrev rektorn Svante Lööf, för det första, i ett brev till ”Lisas” arga mamma:
”Det är ett traditionellt Luciatåg vi har på skolan i år 3. Det innebär alltså att alla tärnor är tjejer och killarna är stjärngossar.”
Skolan gav ”Lisa” valet att antingen räkna matte istället för att delta i luciatåget, eller att vara en tomte. (Tydligen femininare än att vara stjärngosse, enligt skolan.) På Montessoriskola i Vasastan (nämnd ovan) var det ingen som ens höjde på ögonbrynen över att tjejerna vill vara stjärngossar. På Enskedefältets skola är det OTÄNKBART.
Och det värsta är att rektorn inte har några argument. Traditioner, is all he wrote. Eller nej, förresten, han nyanserade ju sitt försvar lite mer än så:
”Det har ingenting med genus att göra som jag ser det utan vi vill ha ett traditionsenligt och vackert luciatåg, detta gör vi för barnens skull.”
Vackert? För citera journalisten Sofia Mirjamsdotter i en krönika som publicerades i samband med artikeln på Ajour:
”Att tala om för ett barn att ”Luciatåget blir inte fint om just du är stjärngosse” är att tala om för hen att hen är fel.”
Sofia Mirjamsdotter påpekar också det som vi alla borde komma ihåg att snabbt påpeka i sådana här situationer: Att diskriminering på grund av kön, könsöverskrivande identitet eller könsuttryck är emot skollagen.
Istället för att mailhuggas med rektorn hade mamman helt enkelt bara kunnat anmäla skolan till Barn- och elevombudet eller Diskrimineringsombudsmannen, och sen hade rektorn Svante Lööf fått ta debatten med dem. (Med kallsvett och hasselnötsknäck rinnande ner för benen.)
En bakläxa förresten, till mig själv, Ajour, Enskedefältets skola och till och med ”Lisas” mamma: Enligt ”Lisa” känner hen sig inte som en han eller hon. Eller som mamman uttrycker det i ett av breven till rektorn:
”Lisas motivering är att hon känner sig som både tjej och kille och vill helst vara just stjärngosse. ‘Annars är jag inte med’. Visst kan hon väl få vara stjärngosse?”
Med ”Lisas” dualistiska inställning till sin könsidentitet i åtanke, är rubriken
Flicka vägras vara stjärngosse – rektor vill ha ”vackert luciatåg”
missvisande och bakåtsträvande även den. Låst vid könsbinärt tänkande, som ”Lisa” tack och lov inte blivit låst i än, och som motarbetar hen i hens identitetsbyggande, som borde få vara helt fritt. Inte begränsat av den dåliga fantasin hos en rektor som inte ens har läst sin egen likabehandlingsplan, och inte av någon annan heller.
Sedan skulle jag vilja tillägga att Svante Lööf har usel smak. Kvinnliga gossar fula? Whoa. Du har missat något.
Den schweiziska författaren Annemarie Schwarzenbach, levande 1908-1942. (Tack Minja för tipset. Mer på det här temat senare. Lovar.)
Eller för att låna ett till rytande från ”Lisas” mamma:
”Vänligen förklara för mig hur ett luciatåg blir fult av att en flicka har strut på huvudet? Och hur vet du att eleverna skulle skämmas för att en stjärngosse är tjej? Så gott som hela samhället utanför er trångsynta skolvärld tycker att det är ren skandal att begränsa min dotters sätt att uttrycka sig så som ni nu gör.”
Japp. Det kanske är så. Enskedefältets skola kanske är en av få försvinnande konservativa pruttfickor på Sveriges karta. Jag menar, till och med arrangörerna till Nobelfesten har ju börjat omvärdera hur slaviskt man ska beakta (per definition socialt konstruerade och väldigt ofta väldigt föränderliga) traditioner, i och med att de gav sitt första tillstånd någonsin till en kvinnlig marshalk att bära frack:
Såatte. Vi rör oss framåt, hörni.
Tack för mig!
PS. Och igår hade Kanye West kjol på scen, om än en väldigt tjock, lång och lädrig, under sin 121212-konsert på Madison Square Garden i New York:
Mer på temat män i kjol senare. Lovar.
Ren petitess i sammanhanget, men Roosevelt var president mellan 33-45. :)
Traditioner som inte kan brytas eller anpassas till ett modernt samhälle är till för små människor.
Tänkte väl det. Var fick jag min förvirrade siffra ifrån? Tack.
Tänkte du kanske på den första presidenten Roosevelt? http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Theodore_Roosevelt Du är bäst btw!
Nä, råkade bara skriva av fel siffra; när han var guvernör i New York. Åhmen tack!
Jag tänkte på det sista du nämnde, män i kjol, härom veckan. Jag såg någon fin klänning då och tänkte ”Varför får inte jag ha den på mig utan att bli bemött som en galning?”.
That’s the world I one day want to live in.
Fast åt alla håll då. Inte bara att killar får ha klänning.
Vi får jobba på det. Jag tror att en klänningrevolution är görbar, jag.
Jag har en god penisbärande vän som nästan jämt går i kjol. Ibland blir jag lite märkligt avundsjuk på att jag inte kan bära kjol som ett queerpolitiskt statement bara för att jag redan har bröst (jag gillar ju att ha kjol, men vill inte vara normativ, argh argh), men jag inser att det är ett lyxproblem. Glad över att vara vän med någon som hanterar könsnormer med precis den respekt de förtjänar; mycket liten.
[…] Lagom till lucia har jag lämnat in höstens största inlämningsuppgift och med andra ord fått lite av min fritid tillbaka. Tänker ändå inte skriva desto mer om lucia- traditionen eftersom jag gjort det tidigare och det finns andra som gör det bättre. […]
Behöver vi ett könsneutralt ord för mor och far? Jag tänker att det kan vara … förälder! ;) Fast här hemma brukar vi säga ”mappa” lite på skoj.
Mappa! Fint. Hehe, jo. Tänkte mer på ett könstneutralt ord i stil med förälders förälders syskon, eller en bra översättning av Great Aunt (som kan vara både gammelfaster och gammelmoster) för att vara specifik. En sån kunde jag inte komma på.
Aha! För den där könlösheten har jag ingen lösning, men vi kan ju göra som i norskan (och danskan?) och säga ”tant” och ”onkel”.
Men jag är tveksam om det är en lösning som kommer vinna mark. Det här med att skilja på mors- och farssida är en väldig viktig aspekt i svenskan, och vi brukar snarare tycka synd om andra språk som inte har den distinktionen.
Min dotter i förskoleklass ville vara stjärngosse. Även jag hickade till en gång innan jag självklart uppmuntrade henne. Inga som helst protester från skolan, och bara positiva kommentarer som respons på bilden på Facebook!
Åh, fint! Det är så det ska vara. Bra hantering av hickan!
Min fyraåring var Lucia igår! Min mamma och mina systrar började skratta samt oroade sig för framtida ”bögerier”´. Men hand pedagoger frågade bara vilken färg han skulle ha på kronan och de andra barnen tyckte mest det var kul:) Vem vill inte vara lucia liksom! Får så ont i hjärtat ibland när min lilla plutt står och tittar på Hellokitty kläder, lila stumpebyxor mm och jag vet att han kommer bli skrattad åt och få kommentarer att han inte får lov att ha det på sig. Jag låter han ha dessa kläder hemma, men när dagis börjar skyller jag på att favorithellokittybyxorna är i tvätten.. Fan jävla skitvärld, det räcker lixom inte med att han inte kan få ha bebis i magen(hans stora sorg) han får inte heller ha de kläderna han vill med risk att bli retad.
Första gången jag kommenterar här med, följt ett tag och måste bara säga att jag älskar dina iaktagelser. Tack!
Min väns son skulle på kalas och ville absolut ha klänning, för det hade man när man var fin på kalas (han var väl en 3-4 år då). Han trivdes så bra och tyckte han var så fin så han ville absolut ha den på dagis efter det. Min vän fick låna några klänningar, då hon tyckte det var lite onödigt att köpa, visste ju inte hur länge den där trenden skulle hålla i och hon var lite tveksam till reaktionerna på dagis, men förskolelärarna tog det bra och berömde den fina klänningen och barnen brydde sig inte alls- för dom var väl såpass små än att dom inte fattat det där med ”kill och tjej-kläder” än… Som förälder är man väl mest nervös över vad dom andra barnen kan tänkas göra- mobba, retas eller förnedra, det vill man ju skydda sitt barn ifrån och det är väl därför många tvekar om att låta barnen exempelvis klä sig i ”det andra könets” mest karaktäristiska klädsel. Men så länge barnen inte själva har några invändningar är det väl inga problem att utmana konventionerna lite? ;-)
Precis som allt trams som på grund av ängslig politisk korrekthet nu får ilskna svenskar att närma sig SD, istället för att vi gör något vettigt åt samhällssegregation och den verkligt farliga rasism som utgör stora kilar i samhället, precis på samma sätt är just ängsligheten i förhållande till våra traditioner lika destruktiv.
Vi svenskar, oaktat etnicitet, kulör, sexualitet, kön, genus eller annat, äger inte våra traditioner. Och de traditioner som inte ägs av de människor som är traditionsbärare, de får stora problem att kunna förnyas och därmed överleva eftersom de kommer att tappa sin relevans som länk till det förflutna.
Svenska Kyrkans mångåriga förstelning i politisk organisation och byggnadsförvaltning, så långt borta från Jesus – inte helt oväsentlig person i sammanhanget – och hans lära som tänkas kan, har inneburit en lika långsam som säker självstrypning. Inte ens traditionen bärs med någon riktig övertygelse. Hur ska den då kunna förnyas?
Jag växte upp i en tid när homosexualitet ännu var mycket tabu, men jag reflekterade heller inte stort över vem som kunde vara vad. När jag så, något häpen, fick veta att två av våra lärare var homosexuella slog det mig att 1) jag aldrig hört talas om att någon av dem hade någon partner men att 2) själva tanken på någon av dem med en person av motsatta könet var smått befängd. Det stämde helt enkelt bättre med dem som personer att faktiskt vara homosexuella!
Och det är så traditioner förnyas. Jag undervisade musik i ett högstadium vid mitten av åttiotalet. När det skulle väljas lucia visade det sig att eleven med det längsta och mest svallande blonda håret hade blivit vald, vilket HAN tyckte var skithäftigt. Jag med! Men inte rektorn och klassföreståndaren… som förbjöd det hela som ett uttryck för dålig smak…
Men det är på detta vis traditioner förnyas. Det handlar alltid om anpassning till verkligheten, om att det oväsentliga får vika för det väsentliga och om att utmana lite lagom så att inte allt blir ett museialt och sakta avsomnande forum för allt färre…
Och hur saker kan vandra runt från ena sidan till den andra bevisas kanske genom att min sambo kallat mig för ”världens enda heterosexuella läderbög”. Joo… det ligger allt en hel del i det. Varför ska bögarna ha allt det skojiga för sig själva?! Eller sånt trams som att riktiga karlar inte skulle äta sushi?! En riktig karl äter väl vad fasiken han vill… och så vidare.
Vill vi ha ett samhälle med rötter, då måste vi förstå att enda sättet är att ständigt skapa nya former, nya sätt och nya tillskott. Helt säkert är att nästa år är ett annat än detta och att tiden allt fördriver. Resten är upp till oss…
könsneutralt faster/mosterord – tant. om du menade könsneutralt i första halvan alltså.
jag är helt för att barn ska få klä sig hur de vill, alltså, i klänning, vilken färg som helst, oavsett om man är pojke eller flicka. dock är jag väldigt tveksam till om jag tycker att det är okej att barn är lucia över huvud taget. när jag var liten kom det en lucia till mitt dagis när vi firade, istället för att vi skulle hålla på och rösta eller lotta vilket blir himla krångligt när man är liten pga avundsjuka osv.
när jag gick i skolan har jag för mig att det alltid var min lärare som var lucia.
och sen då när man är lite äldre så kanske man kan inse att lucia var en flicka som var förtryckt av män och det gör mig lite illa till mods att en cis-man då skulle vara lucia. lite som att en vit människa skulle spela gandhi. kanske.
På vår skola hade vi två lucior, killar i 6-klass. Hur fint som helst.
[…] Pojkar kan vara SKITGLADA i rosa. Läs gärna den bloggposten […]
Traditionsbundenhet kan vara livsfarligt. Ska vi ta det så allvarligt att flickor SKA vara lucior och pojkar SKA vara stjärngossar är nästa tradition att godkänna könsstympning på flickor och även pojkar AV TRADITION. Det är helt oklokt ur ett medicinskt och evolutionsteoretisk aspekt. Lucifer och hans Lussebrud fanns redan på medeltiden och i bondesamhällets Sverige. De hade med sig i tåget en massa utklädda med fårskinn, och andra tyger som skulle föreställa dem till något knoll och tott. Inte var detta könsbundet, ens då. Lucifer ok med sin svarta chapeau-clack till hatt och Lussebrud med sitt vita lakan omvirat om sig och om huvet. Det var lätt att dessa personer inte hade de kön som de var utklädda till. Tänk alla araber som är klädda i klänning och på Hawaii går urinvånarkillar med kjol om höften och blommiga skjortor. Vad är folk så rädda för här i Sverige? Lila var en maktfaktorfärg i Kina bl.a. Min son hade röda och rosa kläder för han gillade detta men är heterosexuell. Och egentligen kvittar det. Jag tycker att som mamma måste man låta barnen pröva och känna sig fram, dels i färger och former på tyger och i kläder. Hur ska barn kunna hitta sin identitet annars. Det är farligare att ha vuxna som talar om för barn att de ska göra som de vuxna vill eftersom de vuxna har fördomar som barn inte har. Såsom exemplet ovan: pojken ville ha zebrarandiga skor men de råkade vara rosa som irriterade vuxna, de såg inte att skorna var zebrarandiga. Heja den mamman som lät honom ha detta som pojken själv ville. Barn ser inte vad vuxna ser. Därför är det märkligt att man i en skola med utbildad personal tillåter fördomar som kallas TRADITION. Piaget, pedagogikens guru, borde alla utbildade känna till, skrev att barn tänker annorlunda: Om han frågar ett barn varför det snöar svarar barnet: för att vi ska kunna göra snöbollar och snögubbar! Visst är det ett härligt svar! Låt barnen bestämma. Förstår du inte, fråga barnen vad orsaken är att de vill göra det som de vill göra! De kan svaret!
Vi är i en tid av förändring, regnbågsfolk, heterogent samhälle, barn som uttrycker känslor och åsikter, äldre som inte vill bo i förvaringsboenden, folk som vill bli behandlade med respekt osv. Det är detta som gäller även om det tar emot att godkänna att annorlunda önskemål kommer fram. Finns det ett massivt önskemål måste man godkänna detta och gå den vägen. Barn och ungdomar måste få lära känna sin egen identitet genom experiment och eftersom de är i förskolan från ett års ålder och i skolan tills de är 16/20 år och även därefter, är det viktigt att utbildningarna tar hänsyn till barns och ungdomars behov av att utvecklas genom att testa. Man måste i samband med detta diskutera vad det är och betyder och vilka signaler man sänder ut genom att vara klädd si och så och varför folk reagerar som de gör osv.
På högstadietiden så deltog en vän till mig (som gick på en annan högstadieskola) i sin skolas omröstning för vem som skulle bli Lucia i Luciatåget. Han vann, men rektorn stoppade honom. Tyvärr anmälde inte han heller det hela, det hade blivit intressant… Tråkigt att se att Sverige inte kommit längre på ett decennium.
Sen skulle jag tro att om en av det manliga könet ville ha klänning som marskalk på Nobel skulle det bli bemött tvärt nej, tyvärr. Att vissa saker är okej åt ett håll men ej det andra har jag aldrig förstått.
[…] För mer på temat att låta barnen bestämma vilka gamla eller nya genusfack de vill eller inte vill bli inpressade i, läs mitt inlägg Ett päron till rektor firar tvåkönsnorm. […]
Jag minns inga problem med att tjejer såsom jag ville vara tomtar, pepparkaksgubbar eller stjärngossar i luciatåg när jag var mindre (sent 90-/ tidigt 2000-tal).. Konstigt att det helt plötsligt skall vara ett problem :/
(Och förresten var jag så gott som alltid en av de manliga karaktärerna i pjäser skolan satte ihop. Ingen så mycket som rynkade på näsan.)
Finns viktigare saker skolan borde bry sig om, än vem som vill ha rosa/bära en strut på huvudet.
-Typ utbildning.
Visst vore det fantastiskt om skolan kunde koncentrera sig på att utbilda alla barn och ungdomar!