Den här veckan tycker jag att du ska limma fast ett öga på organisationen FATTA:s konton på Instagram, Twitter och Facebook, eller bara följa hashtaggen #fattamedia i sociala medier. Nu rullar vi nämligen ut en kampanj vi kallar Medias bilder av sexuellt våld – ett projekt jag genomför i samarbete med FATTA/FATTA MAN och Kristina Wicksell.
Projektet går ut på att granska och påverka hur media bildsätter artiklar om sexuellt våld. Många av bilderna som används är nämligen både stereotypa och missvisande. De befäster fördomar om vad en ”riktig” våldtäkt är, vem som är en ”riktig” våldtäktsman, m.m – och försvårar rent av samhällets förebyggande insatser mot sexuellt våld (t.ex. genom att färre vågar anmäla, eftersom de inte varit med om den stereotypa/”riktiga” våldtäkten).
Under fem dagar publicerar vi infografik över fem problem vi identifierat med bilderna media använder idag. Och här har ni det första problemet:
Första problemet av fem med Medias bilder av sexuellt våld – projektet jag genomför i samarbete med FATTA MAN och Kristina Wicksell. (Kristina har skapat den snygga och smidiga infografiken.)
Det här projektet varken börjar eller slutar dock med den här kampanjen i sociala medier.
Vi har faktiskt redan genomfört workshops med foto- och bildjournaliststudenter på högskolor, och den 15 februari genomförde vi en workshop med journalister, redaktörer, fotografer och nyhetschefer från några av Sveriges största dagstidningar och bildbyråer (däribland TT, Expressen, Metro och SvD). En workshop där vi tog hjälp av media själva för spåna fram bättre, alternativa, mer rättvisande bildidéer.
Uppe till vänster, SvD pusslande tillsammans med FATTA MAN:s Svante Tidholm. Nere till vänster, journalister från Expressen och VeckoRevyn mitt i diskussion om hur vi ska bryta med de bildburna myterna som florerar i medias bilder av sexuellt våld.
Nästa steg för oss är att faktiskt försöka ta fram en bildbank med bättre bilder, som alla ska ha tillgång till. Men det återkommer vi till då!
Börja med att följa FATTA/FATTA MAN i ovannämnda kanaler, och kolla in FATTA:s hemsida för att se ett sammanfattningsinlägg växa fram under veckan:
Och i fortsättningen kanske du kan hjälpa oss – och media – att hålla koll på vilka bilder som används till nyheter och debattartiklar som rör sexuellt våld?
Tycker det är en jätteintressant kampanj!
Jag har själv blivit utsatt för ett våldtäktsförsök, dock av den ovanligare sorten (okänd man utomhus). I de tidningsartiklar som publicerades använde de faktiska bilder på avspärrningarna där det hela skedde. Tycker på ett sätt att det var helt ok, det som kändes jobbigt var att det hela skedde precis utanför min egen port, och på det viset vart det väldigt oanonymt och lite obehagligt för mig.
Jag förstår verkligen att det blir fel när våld mot kvinnor porträtteras som om det nästan enbart sker på det sätt som hände mig. Jag vet inte riktigt hur en bra bildsättning skulle kunna se ut dock, så ska bli superspännande att följa kampanjen!
Tack för en fantastisk blogg!
TACK!!!
Varför starta en kampanj med lögner? Det behövs väl inte? Enligt BRÅ så utsätts 63% för sexbrott av för dem okänd person. Och anmälningar om sexbrott ökade 15% från 2013 till 2014 så anmälningsbenägenheten har inte minskat.
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html
Ja, det undrar jag också.
Bra fråga? Tydligen är verkligheten inte så viktig när den krockar med den egna agendan.
Den klassiska myten att det skulle vara förövare som offret känner i gällande våldtäkt stämmer dock inte.
Förstår inte att den myten sprids så mycket. Har ni ingen koll på siffror? Det är bara att leta sig in på BRÅ.
Enligt BRÅ:
53% av våldtäkterna begås på Allmän plats, 15% i bostad.
”I 63 procent av fallen har gärningspersonen varit helt okänd för den som utsattes, i 25 procent av fallen en bekant och i 11 procent av fallen en närstående. ” Citerat BRÅ. Statistiken gäller 2005-2014.
Problemet med våldtäktstatistiken är att det antagligen finns mycket stora mörkertal. Kvinnor som utsätts för våld av närstående är mycket mindre benägna att anmäla brottet. Det är detta som är det stora problemet, att det inte syns i statistiken. I det jag nämnde ovan som hände mig så fanns det aldrig en tvekan om att jag skulle anmäla, det är ju klart som fan att ingen ska få hoppa på mig utomhus och göra som den vill med mig! Hade det däremot varit en av mina killkompisar som utsatte mig för något, kanske när jag hade druckit eller så, så hade jag tyckt att det varit mycket svårare att anmäla det till polisen. Man kanske förlorar en nära ”vän” vilket är tufft nog. Dessutom kanske man har många gemensamma vänner som ställer sig på förövarens sida för att ”han är ju en nice kille”.
En sak som jag tror att många inte förstår hur otroligt kränkande det är att bli utsatt för sexuellt våld. Det är som en oskuld som tas ifrån en, man får så svårt att lita på människor igen. Detta låter kanske svårt för folk att fatta, men jag skulle fan hellre bli utsatt av en okänd man utomhus än en kompis på fyllan i min egen lägenhet.
Du måste skilja på det som anses ha hänt och polisanmälts, och s.k ”mörkertal”.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article10564412.ab
Vi vet inte mörkertalets storlek.
Det kan vara litet eller stort men det kan inte användas för att beräkna tex brotts storlek.
”En sak som jag tror att många inte förstår hur otroligt kränkande det är att bli utsatt för sexuellt våld.”
Jag vet.
När jag låg på sjukhus kom en kvinna in på mitt rum, drog av täcket och stoppade in min snopp i
hennes snipa. Men som man kan jag inte räkna med att få klä på mig en offerkofta.
Ps. Det är trist att ”Genusfotografen” håller sig undan debatten.
Hej Krister!
Ursäkta sent svar. Jag tycker att Sara formulerade det bra! Så här skrev jag och FATTA till andra som undrat samma sak (på Facebook, bl.a.):
I samband med vår granskning ”Medias bilder av sexuellt våld” påstod vissa att vi och BRÅ säger olika saker angående den vanligaste platsen för våldtäkter och den vanligaste relationen mellan offer och förövare. BRÅ:s statistik gäller dock den bredare brottskategorin ”sexualbrott”, där även brott som sexuellt ofredande och blottning är inräknade. (Brott som mycket riktigt är vanligare, eller åtminstone som vanligare anmäls när de skett, utomhus och av en obekant till offret).
I vår granskning fokuserar vi hur media skildrar våldtäkt genom sina bildval. Och enligt BRÅ utgör våldtäkt ungefär en tredjedel av alla brott i kategorin sexualbrott (6700 av 20 300 sexualbrott i Sverige 2014 rubricerades som våldtäkt, t.ex). Därför kan inte BRÅ:s statistik användas för att säga något om vilken brottsplats eller relation till gärningspersonen som är vanligast när det gäller våldtäkter. Eller som de skriver själva: ”Det är viktigt att notera att sexualbrott innefattar ett brett spektrum av brott – allt från lindrigare händelser, som blottning, till mycket allvarliga händelser, som våldtäkt. Det är sannolikt att dessa olika typer av sexualbrott skiljer sig åt när det gäller brottsplats och relation till gärningspersonen.”
När det gäller våldtäkt finns det dock många källor som pekar på att den vanligaste brottsplatsen är inomhus och den vanligaste gärningspersonen någon bekant till offret, däribland: Brottsrummet.se, Nationellt centrum för kvinnofrids kunskapsbank (Uppsala universitet), Tjejjouren.se, Unizon.se, artikeln ”Rape statistics” på Wikipedia och exempelvis den akademiska artikeln ”Rape stereotyping and public delusion” i British Journalism Review av Flowe, Shaw, Nye och Jamel.
Sedan tycker jag att det är väldigt talande att folk faktiskt tror att överfallsvåldtäkter utomhus av främmande män skulle kunna vara den vanligaste typen av våldtäkt. Det understryker ju verkligen vår poäng om att medias skeva bildval (och nyhetsvärdering) har en stark påverkan på folk – till och med folk som följer FATTA.
Tänkte också citera detta från ovan nämnda länk angående statistiken på BRÅ
”Det är viktigt att notera att sexualbrott innefattar ett brett spektrum av brott – allt från lindrigare händelser, som blottning, till mycket allvarliga händelser, som våldtäkt. Det är sannolikt att dessa olika typer av sexualbrott skiljer sig åt när det gäller brottsplats och relation till gärningspersonen. Vidare är det till följd av frågans känsliga art heller inte sannolikt att NTU fullt ut fångar in de händelser som man avser mäta i undersökningen.”
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html