Någon som äter glastak till frukost. (2022)

Foto: Kenzo Tribouillard

Om bildspråket i det här omslaget är något att gå på, tror jag att vi kan förutspå en seger för Magdalena Andersson-partiet imorgon.

Magdalena är porträtterad rakt i profil, som i en historisk porträttmålning eller en regent på ett mynt. Hon har en bortvänd, ”upptagen” blick, som enligt medieforskaren Anja Hirdman ”vanligtvis är förbehållen män eller grupper ur den samhälleliga eliten”.* Hon blickar åt höger, vad vi med västerländsk läsriktning tolkar som ”framåt”; mot framtiden – dit hon ska leda oss.

Samtidigt finns ”feminina” inslag i bilden. Den varma blicken. Den extrema närbilden, som ger ett intimt och personligt tilltal. Ljus som är mjukt, inte grovt och ruffigt som när monumentala män ska avbildas i profil. Jämför med hur Karl Ove Knausgårds och Abraham Lincolns ansikten är begravda i mörker och hårda skuggor:

Foto: Sølve Sundsbø, Norstedts

Foto: Dreamworks Pictures and 20th Century Fox

Sen har vi rubriken. Landsmodern. En genusmedveten rubrik, som i att Fokus vet att ordet i sig packar en normbrytande punch, med sin ovanlighet. Rubriken Landsfadern hade behövt något slags prefix för att sticka ut. Den… motvilliga landsfadern? Den… hummelrädda landsfadern? Den femtioelfte?

Ordet ”moder” och Magdalenas varma, trygga blick trotsar vad som kallas ”cold yet competent”-stereotypen, som drabbade Anna Kinberg Batra. Den som säger att en ”maskulin” ledarstil är lika med kompetent, men där kvinnor som är för ”kalla” samtidigt inte ses som normala, begripliga kvinnor. Den här bilden hittar den magiska balansen. Värme OCH pondus.

Det är vad jag gillar så mycket med Socialdemokraternas valaffisch ”Ingen ung ska bli kriminell”.

Foto: Socialdemokraterna

Som @kerstografen skrev; det är oklart om Magdalena pratar eller lyssnar på den unga personen i hoodie, men hennes blick är både tuff och empatisk. Tough love. En approach som känns betydligt smartare än Liberalernas Jan Jönssons slogan ”Gängens värsta fiende”:

Foto: Liberalerna och Magnus Hallgren (fotot av bussen)

En sista jämförelse! Jag hittade en snarlik bild på Stefan Löfven.

Vilse i Stockholm. Foto: Anders Lindén

Också i profil, episkt svartvit. Men känns betydligt otryggare? Möjligtvis för att Stefans blick inte är fäst i fjärran, utan på något i närheten som ser ut att oroa honom. Kanske en humla? 🐝

Källor och foto
*Tilltalande bilder, Anja Hirdman

Till nästa analys i valspecialen: 2012–2022 – En sammanfattning
Tillbaka till förra analysen: Gift vid första ögonkastet (2022)
Till alla analyser