Färsk fiskporr, kom och köp
(Det här inlägget har blivit censurerat. Orsaken till det kan du läsa här. En ny, förbättrad version med bilder/illustrationer jag fått rättigheterna till hittar du här.)
Okej, VARNING. Jag är ganska säker på att bilderna i det här inlägget skulle kunna orsaka mardrömmar. Jag föreslår att du kollar på dem i sällskap med någon annan eller ser till att du har någon att prata med efter att du sett dem.
De skulle egentligen vara i slutet av mitt förra inlägg, i min kvartalskollektion genusvrak, men jag insåg att de var värda ett eget inlägg. Att de skulle vara lite svåra att ta in som en parentes.
Vilat upp människosynen lite sen sist? Bra. För jag behöver dela med mig av bördan av att ha sett det här. Vad man får se om man nystar lite i ett helvetes genusbottennapp.
Fisk & Fri, ”Magasinet för lustfiskare”, som på sitt oktoberomslag skildrar en kvinna som tar en rovfisk i natten.
Ni verkade inte hålla med mig om att det var sista kvartalet 2012:s gräsligaste genustänk i bild (utan lutade mer åt bild 3).
Då kan jag avslöja att jag vägde in det här:
Veckans fiskarflicka vecka 17, 2012, Fisk & Fri
Veckans fiskarflicka vecka 39, 2010, Fisk & Fri
Veckans fiskarflicka vecka 7, 2009, Fisk & Fri
Veckans fiskarflicka vecka 7, 2008, Fisk & Fri
Japp. Det här är precis vad det ser ut som. Liksom den danska kvällstidningen Ekstra Bladet, som har en ny ”sidan 9-flicka” varje dag på sin sajt (varav en i månaden tar examen och får vara med i papperstidningen), har Fisk & Fri sin Ugens fiskepige (veckans fiskarflicka/fiskflicka/fisk/flicka). Från och med december 2007. Varje vecka. Kvinnor till fisken, fisk till kvinnorna, ketchup till gröten, ketchup på glassen.
”Fast fiskebilden är ju en pinup-bild. Termen ”fiskepiger” refererar ju till nakenbilder, så det är ju inte konstigare med fiskebilden än vad det är med ett playboy-omslag”, invände signaturen Johan i en kommentar till min kritik av Fisk & Fris omslag.
”Inte sagt att det är bra, men det är inte lika sjukt som man kan tycka om man tänker på det som ett rent fisketidningsomslag.”
1. Kolla in Fisk & Fris hemsida. De är en vanlig (”ren”) fisketidning. Om man får tro deras sidhuvud till och med…
Danmarks ledande fiskeblaska.
Det är en helt normal fisketidning full av tips om fiskeplatser, fiskeredskap och fiskbilder som vi är vana att se dem:
Upphetsade män, som trots sin upphetsning har en asexuell relation till den stackars tilltygade kroppen de visar upp.
Nu tycker jag personligen att såna här bilder är brutala nog, och minns att jag tyckte att förtrycket i dem var beklämmande redan när jag var liten. För att inte tala om hur satans ont det ser ut att få sina gälar uppbända. (Även om jag är övertygad om att torsken ovan var noga med att släcka den här abborrens liv helt innan kameran åkte upp.)
2. ”Inte konstigare än ett Playboy-omslag”?
Nu förstår du kanske vad jag menar med ”störd på riktigt” och ”rå, fjällig och dubbel objektifiering”?
Jag funderade på det här. Vad är det egentligen som är det sexiga med de här bilderna för läsaren? Hur mycket bidrar fiskliken med nekrofil sex appeal, och hur mycket handlar det bara om ytterligare en form av den heteropornografiska tjusningen i att se kvinnor som underkastar sig och ställer upp på vilken (noga uttänkt) förnedring som helst?
Sen slog det mig.
Vad symboliserar egentligen fisken i allt det här?
Aokej. När du vinklar det så var det ju inte så svårt att lista ut.
Åh. Tänk att få sin kuk tittad på med den där blicken!
Och åh, mys! Tänk att få sin kuk höjd till skyarna på det där sättet!
”Är den för tung, eller? Behöver du hjälp med att bära betraktarens kukställföreträdare?”
”Jag visste inte att det FANNS så här stora kukar! Puh!”
(Jag visste ärligt talat inte att det fanns så där stora fiskar.)
”Det är jag och din kuk, på smekmånad 4-ever. <3”
♩♪♫♬ Hänger snoppen på dig ner
Kan jag ta den och vifta med
Kan jag knyta en rosett
Kan jag slå en knut så lätt
Kan jag ta den på axeln så här
Som en käck soldat med gevär
Hänger SNOPPEN på dig ner ♬♫♪♩
Näe FOKUS nu, brudar. Ni är inte här för varandras skull. Kuken kallnar!
”Det här är din kuk. Bluuuuuuuuu.”
”Kolla vem som har kuken nu då! Dask plask!”
”Sssschhh. Din kuk viskar nåt i mitt öra. Vad säger den…”
”Djurens Rätt.”
Det där är ju inte ens en fisk. *kränkt, ståndet borta*
Vaf… Hund!? Jävla cockblockerdjur. Bort med den.
Eeh. Just den där kan jag inte identifiera mig med.
Alltså…
Jag mår så illa. Förlåt, förlåt, förlåt, fiskarna i himlen, för att jag objektifierade er ytterligare genom att likna er vid könsorgan. Men… hur kan man bearbeta en sån här bisarr, helt bindgalen djur- och kvinnofientlighet annat än med humor?
Det finns verkligen ingenting att säga till Fisk & Fris försvar.
Eller jo. Kanske att de, under sina fem år av fisksnuffporr, faktiskt har haft med fyra män.
Den här jäveln. (Som faktiskt är fotad av en kvinna också.)
Denne. (Som faktiskt kommer i närheten av att vara objektifierad också. Mest centreringen av rumpan som gör det. Hade den inte varit mitt i bild så hade det kunnat vara en bild av hur nakenfiske faktiskt ser ut.)
Den här målgruppsanpassade herrn, som har skjortan instoppad i badbyxorna?
Den här faderligt hjälpsamma – Ha-BUÄÄÄÄÄÄRK – fiskeveteranen.
Man skulle också kunna ge dem kredd för att det faktiskt förekommer (bland över 250 bilder) en handfull icke-vita modeller också.
Samt en person som avviker från smalhetsidealet, som av en händelse också råkar vara icke-vit:
Dock måste jag säga att särskilt den här bilden är väldigt rasistisk. Vad fiskar hon med? En pinne? Alla andra tjejerna har åtminstone fått en ordentlig fiskeutrustning. (Antar att det ska föreställa något slags visuellt skämt att just hon fått en så liten fisk, också.)
Jo, kanske det värsta jag sett, som sagt. Den frossande exploateringen av djur- och kvinnokroppar. Respektlösheten och det empatistörda som är kanske allra synligast i de här bilderna:
Det här händer inte. Sluta.
Sluta ta bilder, djävulen.
Och så den mest fruktansvärda bilden av dem alla:
Jag förstår inte. Varför denna gränslösa ondska, Danmark?
Okej. Bakgrundsfakta: Fisk & Fri har sju redaktionsmedlemmar och 45 frilansande skribenter och fotografer i sitt stall. Av dem är en (grafikern) kvinna. Och 51 män. (Tappade räkningen ett par gånger, kan jag säga.)
Är det en förklaring till varför de här bilderna hade kunnat uppkomma? Är det här vad du får när du blandar 51 manliga hjärnor med en kvinnlig?
Nej, självklart inte. Fisk & Fri har lagrat de här bilderna i en veckouppdaterad bildbank på sin hemsida och de har haft en av dem som omslag på ett nummer av tidningen, men de har inte tagit dem kollektivt, själva. Upphovsmannen är en tysk fotograf och fiskeskribent som heter Olivier Portrat. Det här är hans tydliga vision, och här har du the man himself, fotograferad med en ekorre? ödla? han dödat:
Något säger mig dock att han inte hade fått sina alster publicerade av Danmarks största fisketidning om det hade funnits mer än 1,9% kvinnor på lönelistan.
Finns det få fiskeintresserade kvinnor i Danmark?
I så fall föreslår jag att ni på Fisk & Fri gör en insats och försöker förmedla frihetskänslan av att stå och fiska helt ensam, bara du och havet, helst ingen fisk ens, och helst inga slemmiga blickar som krälar över kroppen och in mellan skinkorna.
Satsa mer på att sälja in…
DEN HÄR KÄNSLAN:
INTE DEN HÄR:
Varsågod för feedbacken.
Tack för mig!
Fyrtio bränder och ljusglimtar
Tips tips tips. Jag får in dem hela tiden, på mailen och min Twitter. Oftast om uselt, men ibland också om bra genustänk i bilder. Ett litet tag försökte jag publicera ett tipsinlägg i veckan, men insåg ganska snabbt att jag skulle dö en utdragen utbränningsdöd om jag försökte släcka alla bränder jag hittade. Sedan dess (början av oktober, ungefär) har jag hoardat. Samlat tipsen på hög och tänkt att jag förr eller senare ska göra det här.
Det här är inte en årskrönika, även om det ser ut så. Och det är inte ett år av dåligt genustänk i bilder, även om det kommer att kännas så. Det här är…
Tips som jag fått in mellan 1 oktober och 31 december 2012
Jag har sorterat de 40 bränderna och ljusglimtarna i kategorier för att det ska bli lite mer överskådligt. Och för att du inte ska känna dig fångad i en helvetesspiral utan slut så fixade jag även en nedräkning, så att du kan se hur långt det är kvar (till det värsta jag sett – i övrigt är det inte en topplista).
Okej. Vi kan börja med kategorin…
Bara förbannat förlegat könsrollstänk; som cementerar uppfattningar om vem som kan, vill och ska göra och intressera sig för vad
40
Sydsvenskans annonssida för företag som erbjuder hushållsnära tjänster och byggjobb.
RUT blev visst en (liggande?) kvinna med rosa städhandskar. ROT blev visst en en man med skruvdragare och bygghjälm.
(Tack, Kolbjörn Guwallius.)
39
Fräscht! En kvinna fick hålla i storborren på bilden till HSB:s medlemstidnings test av borrmaskiner, tänkte tipsaren Sasha (tack!). Sedan såg hon texten, som snarare placerar bilden i Kvinnor är så inkompetenta-facket.
Det vill säga, i samma fack som den här danska Oddset-annonsen:
38
”Det är så mycket kvinnor inte förstår.” Eh… Kallade just Danmark någon efterbliven?
(Tack, Hannah Lemoine.)
37
Mycket sånt här får jag. Men tack ändå, Efraím VJ, som var ute och powerwalkade och såg de här skyltfönstren och inte kunde låta bli att ta ett par bilder och i ett mail till mig utbrista:
”Är man född med penis, ska man få ett blått rum fyllt med bilar. Är man född med vagina, ska man i stället få massa kronor och rosor, och till och med en fin (rosa, självklart) ”Ella”-stol! Inga penisar får vila på denna flickstol, har det bestämts!”
Och inga klittor på pojkstolen, Olla!
36
Det här sprang Sara Karlsson på inne på Lekia i Linköping. Dödskalletatueringar till honom. Flygande hjärtan till henne. Eller vänta. Dödskalletatueringarna är till för… ”barn”. Ytterligare ett lager av unk. Mannen som norm.
Till saken hör att Sara Karlsson själv har en dödskalletatuering. ”Vad blir jag då?”
En barnflicka?
35
Jag brukar lugna mig med att använda ordet mansförnedrande, men… Doftljus för män med aromerna tv-soffa (Man Town), fotbollsplan, åka gräsklippare och BRÄDOR, serverade med lite kall öl och en boll. Är förnedrande.
(Tack, Louisepson.)
34
Ett exempel på bra genustänk. Åtminstone ville (tvåfaldiga) tipsaren Kolbjörn Guwallius mena att det var det. ”Det här med #genus, det behöver inte alls vara så svårt. Inte illa, Biltema”.
Själv tänkte jag först: En kvinna bakom ratten? Är vi så svältfödda på bra genustänk i kommersiellt foto att vi ska behöva hurra över det? Sätt en familj med två mammor i bilen? Eller en familj transromer?
Det kliade ytterligare lite i ironifingrarna när Biltema, som blivit pingade i diskussionen, stolt proklamerade:
Sedan läste jag andras kommentarer och insåg att det här nog kan vara ett relativt stort steg för ”bil- och hemmafixarnas mecka”. Och ärligt talat, genustänket kommer inte att bli så himla mycket bättre i resten av den här listan. Så vet du vad. Vi säger så här: Sista kvartalets bästa genustänk i bild 2012: Biltema.
Och så går vi vidare till nästa kategori…
Passiva kvinnor och aktiva män
33
Vi börjar när de är små.
Fotar pojkar som robotar för upptagna för att kolla in i kameran och för coola för att släppa teven, tjejer som limpwristade ögonkontaktsökande kaniner.
(Tack, Ellen Freider. Bild från Åhléns julkatalog.)
32
Pojkar som stadigt stående, sköna snubbar och flickor som skräckslagna eller förvånade, ihopkrökbenta väsen.
(Tack för tipset, Malin Ohlsson. Tack för bilden, Lindex. Eller Våp-Lindex, som min syster kallar er nu.)
31
Vi fortsätter när de blir stora.
”Weakness VS Strength? Ping @Genusfotografen”
(Tack, Maria Thunberg.)
30
Kvinnliga chefer fotograferas sittande, leende, busande på maskiner och visande ben. (Tack, Emy Lundberg. Tidning: Östgöta Correspondenten.)
Även i texten kan det betonas med vissa ordval att den här kvinnan, trots att hon är i en maktposition, är mjuk:
Mmmmmm. Värna.
29
Kvinnliga jägare fotograferas också sittande. Leende. (Bild i DN.)
”Hon står inte bredbent med sitt vapen (det viktigaste för en jägare) berett för strid. Nej, fotografen Beatrice Lundborg, har istället bett henne att sätta sig på rumpan, rätt ner i mossan. Geväret använder hon helt fredligt som stödpinne. …
Varför på rumpan mitt i mossan?
Blev faktiskt förvånad.
Betty Jarra”
Mmmmm. Rumpmossa.
28
Coola skådespelare sitter ner och ler passivt medan deras skitungar till popstjärnemakar (hyper)aktivt flyger och apvrålar.
(Tack, rhca.)
27
Bild till Aftonbladets Sportbladets nya fotbollspodd. Tre fotbollsintresserade. Två som aktivt pratar om sitt intresse.
(Tack, Isabelle Lundqvist, som också står för nästa tips…)
26
Oh, vilken god stämning det var på det här tidningsuppslaget (i Göteborgs-Posten)! Alla kvinnorna på uppslaget döljer öronen. Petra Marklund döljer örat och munnen.
Just örondöljande har jag inte tänkt på så mycket, men att kvinnor håller för munnen, drar upp upp en polokrage över halva ansiktet, skyler ett leende bakom ett papper i en tandkrämsreklam, har ihopsydda läppar på omslag till skräckfilmer och metalskivor, är alla uttryck för en femininitet som inte tar plats och väcker obehag (hos män som vill ha all plats även i fortsättningen).
Eller som Bibeln uttrycker det: ”Kvinnan tige i församlingen.”
25
DN Kultur porträtterar ”höstens starkaste stjärnskott” inom den svenska filmbranschen, på ett sätt som sätter kolossala citationstecken på ordet starkaste. Jag tycker att fotografen har lyckats få dem att se väldigt svaga ut, eller vad säger du? Föreställ dig höstens nya lovande skådespelarmän plåtade på det här sättet. Varför man nu skulle göra en sån artikel. Mannen är ju som bekant norm.
(Tack, stfmar/Mia Fahlen.)
24
Samma artikel, samma bildidé. Att plåta intervjuobjekten utan skor. Men helt jämställt blev det inte ändå. Någons kropp mixtrades betydligt mer med, medan någon annan fick behålla både sockorna och värdigheten.
(Tack, Mattias Åkerberg. Ur Du & Co, Postens tidning.)
23
Det enda sättet den här utslagna kortbyxkvinnan skulle kunna vara ännu mer passiv på är om hon skulle byta plats/pose med hunden. Dock hade att ha henne mer aktiv, faktiskt dammsugande, kanske inte räddat just den här tyska produktförpackningen.
(Tack, Hedvig Sjöström.)
22
(Tack, Larsa Helander.)
Och här kan vi smidigt glida över till nästa kategori…
Kvinnor som passiva sexobjekt och män som, trots att de också agerar begärsförmedlare, ser tämligen kameraomedvetna och subjektifierade ut
21
Samma tid, samma reklampelare (i Danmark), växlande mellan två annonser. Den ena samplande en bild du sett kanske hundratals gånger förut i mode, reklam och konstfoto: Barbaradockan. Den andra visar två män som befinner sig i någon slags ”naturlig” miljö (och inte i ett vitt, isolerat, kontrollerat skönhetsslavsvakuum, som sin kollega). Kanske i ett lagerområde på jakt efter barbaradockor?
(Tack, trippeltispare Kolbjörn Guwallius.)
20
Samma tid, samma plats (Malmö högskola) OCH samma annonsör. Arrangören av en föreläsning om hur du blir en framgångsrik mäklare. (Tack, Anton Persson.)
Kameraomedveten funktionellt slipsknytande statusman i ”riktig” miljö. Kvinna med halva huvudet kapat och fokus på en av de sexuella kroppsdelarna som kvinnor – oändligt mycket oftare än män – fragmentiserats och reducerats till i bildhistorien: Oralöppningen. (Andra regulars: Bröst, rumpa, ben.)
Det här sa jag när jag föreläste för Studenttidningen Lösnummers redaktion i Örebro och där gick det hem, så jag säger det igen: En objektifiering där man utesluter en persons ögon på är en extra illa objektifiering, eftersom blicken är den enda rösten man har i bilder.
19
En ung man och en ung kvinna i H&M:s julkampanj. Mannen: Viktig och mäktig nog att kunna ta fallossymbolen till och från vinterstället. Upptagen. Inte tid att bekräfta kameran med blicken. Kvinnan: All tid i världen. Utan vare sig makt eller byxor, sekunder från att börja onanera 4-real på stocken i väntan på sin lelle James Bond-kopia.
(Tack, Michelle Isaksson Ylinenvaara, som döpte bilderna till hmsuger och hmsuger2.)
Ett till tips på det här temat, trots att det är från september och inte oktober-december, för att det så pedagogiskt visar vart det tycker att skåpet ska stå…
18
Mannen i tyska våtdräktstillverkarna Sailfish produktkatalog:
”Du är inte snabbare än din dräkt.”
Fiskpinne eller penis synlig i byxan (plus i kanten). Men fokus på aktivitet och prestation i texten (gammal hatt).
Den kvinnliga motsvarigheten:
”Du är inte sexigare än ditt syntetiska gummi.”
Och för att visa exakt hur sexig du blir tillsammans med ditt syntetiska gummi, stänker det in lite sperma (eller ganska mycket sperma) som du obekymrat tar emot med handflatan.
Lite genusfräscht i den här reklamen är dock att det är mannen, inte kvinnan, som faktiskt visar upp sin kropp. Även om han inte kan se det minsta inbjudande ut angående det. (Tack, Agnes Nordkvist/Jonas Lejon.)
Vilket lika gärna kan leda oss in på nästa kategori…
Mördare och andra känslokalla män
Sedan mitt inlägg Varför så mordisk, mannen? har jag fått in flera tips om Mördare. Bland annat den här:
17
”En man med mord i blick. Mysigt sådär nu i juletider!” skriver tipsaren Malin Furöstam. Japp! Mysigt att han sitter där och dominerar bilden med blicken trots att det är hennes kläder som annonsen handlar om. (”Den här tröjan är på mitt revir: Min tjej.”)
Mysigt att han verkar dominera samtalet i den lilla svartvita bilden till höger också. (Något hans bordsgranne dock verkar ge honom lite mördarögon för.)
16
Omisskännlig Styckmördare i en broschyr för… mordutrustning? Nej, köksutrustning.
”Rebell i köket”? När en kvinnlig kock rebellerar i köket dricker hon vatten ur en slang. När en manlig kock gör uppror släcker han alla lampor i köket samt sina sista bleka lågor till mänskliga känslor och mördar loss.
(Tack, kd35a.)
15
Flera personer hörde av sig och ville att jag skulle kommentera den här bilden av Prinsessan Madeleine och hennes bondskurk Chris O’Neill. ”Vet att du säkert redan sett det här men snälla, snälla skriv något om denna bild:”, skriver till exempel Simone Giertz.
Går det bra om jag kommenterar den med en annan bild istället?
14
Den här bilden gjorde mig ledsen. (Tack Tobias Svärd.) Tre omslag av tidningen Mama jämförda med tre omslag av tidningen Pappa. Och… Var fan är barnen, Pappa?
Har vi inte lagt det här bakom oss? Rädslan för att uppfattas som omanlig om man är en för närvarande, mjuk och omsorgsfull pappa? (På 1970-talet var uttrycket ”velourpappa” ett skällsord). Papporna på de här omslagen ser i alla fall ut som att de hellre uppfattas som morderliga än moderliga. Varför inte byta namn till Frånvarande fäder?
Okej. Den snodde jag.
Ännu fler kvantitativa studier borde göras av den här tidningen. Om man tittar lite närmre på omslagen ovan så verkar det till exempel som att de intervjuar Marcus Birro i två av tre nummer. Det kan inte vara bra.
13
Tips på samma tema. (Tack, randomtjej.)
”Barncancerfondens reklamer. Loa Falkman står och hänger ”soft”, Christine Meltzer sitter på knä med hundögon.”
Kan du tänka dig Loa Falkman i Christine Meltzers pose? Kan du tänka dig Christine Meltzer i Loa Falkmans pose? Om inte: vad säger det?
12
Nej, det är så här vi är vana att se mansrollen på bild. Fri och otyglad av barn och andra mjuka, ibland sjuka, vinstlösa ting. Gärna framför en STAPEL av fallos/statussymboler.
Har du förresten tittat närmare på hur Volvos logga egentligen är skapt? Japp. Symbolen för man, Mars och järn – vad idealmannen vill förbli, kommer ifrån och är gjord av?
(Tack, Anders Wiberg.)
11
”Asså Volvo. Det här har inget med jakt att göra över huvud taget. Finn fem fel…” (Anders Wiberg igen. Bra idé att låta företagen själva få berätta vad som är fel med bilderna.)
Min frånvarande pappa jagade också älg. Inte med bilen, men…
10
Pappa, titta på mig! Pappa!
Pappa, vad är det?! Titta på mig då! Pappa! Pappa!
PAPPA! PAPPA! Vafan! PAPPA!
PAAAAAAAAAAAPPAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!
Det finns ett par hundra bilder av den här mannen på Sportamore.se och han tittar aldrig in i kameran. (Och nej. Ja. Tjejen som förekommer nästan lika mycket kollar alltid in i kameran.)
9
Du är inte min pappa, skurk nr 5.
(Tack, Jennie Wadman.)
Och när vi ändå tittar på bilder av sexualiserad ull, kan vi komma tillbaka till en lite kladdigare, kallare sorts genusfail…
Sjukt onödiga och opassande objektifieringar av kvinnor och sexualisering av produkter, tjänster, matvaror eller ingenting med hjälp av kvinnor
8
Ett bidrag till bildtraditionen att fotografera kvinnor kämpande med vätska. Där ser man, Skånemejerier.
(Tack, PelinPoppelin.)
7
”Till tandkliniken i Vårberg är du välkommen om du är naken och har kuksugarblick.”
Ja. Hennes min skulle med lite välvilja kunna tolkas mer som ett försiktigt girl next door-gap än ett ett barbaragap. Men behöver hon verkligen vara naken för att få tänderna kollade?
(Tack igen, PelinPoppelin.)
6
Julkorven Matilda, kanske du missade? Som liksom korven i Simrishamn ”hamnade i blåsväder” när tillverkaren la upp den på sin Facebook-sida och folk lackade ur, varpå lokaltidningen Hallands Nyheter skrev en artikel med rubriken ”Lättklädd korv upprör”, inte ”Vem gjorde den här satans korven?”.
Ganska kul att Matilda har en rullator, dock.
(Tack, brdjen.)
5
Det var det här jag menade med ingenting. Vad är det egentligen som sexualiseras i den här bilden? Luft? ”Vad tusan gör den här stackars tjejen?”, som tipsaren Malin Furöstam frågade sig.
”Snippgympa”, var en bra gissning av twittraren Kiwi.
Och nu, efter att ha fyllt på med en del mest bara dumfåniga objektifieringar; de jag tycker är obehagligast. De som man inte kan vifta bort som eventuellt bara småkorkade och passivt smittade av ett visuellt buret sexismvirus, utan där det finns någon form av intelligens bakom. När de objektifierande bilderna ackompanjeras av en text som riktar sina menande ord direkt till läsaren.
4
”RAKA PÄLSEN: OATTRAKTIVT” är domen från världens största djurrättsorganisation PETA i deras mycket märkliga ”ta håret tillbaka”-kampanj. (Tack, Susanne Jörtsö.)
Att annonsen är sexistisk kan man ju avgöra vid första ögonkastet, men vad säger den egentligen? I ord: att det är osexigt att raka sig. I bild: att det är osexigt att inte raka sig. En dubbeleggad slägga i ansiktet på alla kvinnor. Och ett rått ”hö hö” till alla grabbar.
Bara för att man är emot förtryck och objektifiering av en utsatt grupp i samhället (vi objektifierar djur för att motivera tillgången till deras kroppar) så behöver det tydligen inte betyda att man är emot objektifieringen av en annan.
3
”Du vet att du inte är den första. Men bryr du dig verkligen?”, viskar BMW:s annons för begagnade bilar medan du, betraktaren, hägrar i luften ovanför den här unga kvinnan.
Hon har haft sex förut. Så nu är hon begagnad. Någon som har några problem med det synsättet? Hederskultur-/renhetstänket. Påståendet att människor, liksom objekt, kan brukas och bli begagnade. Hur det självklart antas att Du, mannen, ska ha auktoriteten att bedöma (besiktiga?) henne och avgöra om hon är värd det eller inte…
Grattis till en väldigt rak och iskall objektifiering, BMW.
(Tack, A L I C E.)
2
Kan du gissa vad den här annonsen handlar om? (Jag har dolt texten.)
Skor? Underkläder? En nattklubb?
Fel.
Organdonation. (Tack igen, Susanne Jörtsö.)
Det är en annons från den belgiska donationsstiftelsen Reborn to be alive och publicerades ursprungligen Belgiens största herrmagasin. Och deras budskap till betraktaren, utöver den redan at hello stört opassande objektifieringen, är alltså: ”Att bli en donator är förmodligen din enda chans att få komma in i henne.”
Män är så desperatkåta att de till och med skulle DÖ för chansen att få sina organ insydda bland en kvinnas saftiga inälvor (score!). Som man är din kropp så medfött osexig och ovärdig att den lika gärna kan kasseras. Du gör mer nytta för världsskönheten som ett bultande, blodlapande organknyte i en ädel, feminin buk. Män gör vad som helst för att penetrera, och om de stöter på ett nej så hittar de en annan väg.
Inte ett vackert porträtt av manlig (hetero)sexualitet, den här bilden.
Och visst är det ganska förvirrande? Jag menar, ser det verkligen ut som att donation är din enda chans? (Hennes ögon säger ja, men hennes copywriter säger nej.) Vilket i och för sig är bra; att läsarna av Belgiens största herrmagasin får öva sig i lärdomen att ett nej är ett nej, oavsett hur kåt hon just – alldeles nyss! – såg ut.
Men jag kan inte komma ifrån att det här skulle vara så mycket mer träffande:
Hö hö! Här har vi någon som verkligen inte ser ut att vilja ha ditt organ i sig. (Mördare från Damernas Värld. Tidigare med i inlägget Varför så mordisk, mannen?)
Okej. Då var det dags.
Sista kvartalets sämsta genustänk i bild 2012.
En bild från helvetet. (Hittad av Tove Hansson, skarvad till mig av Filip Svensson.)
1
Kvinnan som krupit ner i havet för att knulla den döda fisken hon just fångat, på omslaget till tidningen Fisk & Fri – som görs i… gissa vilket land? Japp. Danmark.
Den här bilden är störd på riktigt. Jag har svårt att finna ord för hur obehaglig den råa, fjälliga, dubbla objektifieringen är. Och hur bisarra vissa episka detaljer är. Att det är solnedgång. Att hennes bikiniöverdel är sönderriven (?!). Och så rubriken. ”Historien om fiskepigerne.” På allvar så här Fisk & Fris oskulder till läsare tror att kvinnor faktiskt fiskar?
”I Danmark är det svårt att finna tidningar utan pinuppor”, skrev twittraren qpaqex när den här bilden diskuterades.
Är danska män som barn som måste ha ketchup till allt, fast pinuppor?
Danmark, du får den. Du får titeln. Ta den.
Sista kvartalets bästa genustänk i bild 2012: Biltema
Sista kvartalets sämsta genustänk i bild 2012: Danmark
Tack alla ni som tipsar! Om inte just ditt tips kom med kan det vara så att jag har lagt det i en av högarna som ska bli egna inlägg. (Vänta bara.)
Tack för mig!
PS. Kommentera gärna. Vilken bild påverkade dig mest? Jag vill veta hur du tänker. Nu ska jag tvätta ögonen och skrika i duschen lite. Sedan är jag tillbaka på banan.
Genustomten bloggar hårdast
Det här måste jag bara få hänga i julgranen. Nyhetssajten Ajour har gjort en lista över de största händelserna i bloggosfären 2012, och gissa vilket blogginlägg redaktionen röstade fram till ”årets största” 2012?
Japp! Min analys av Arlanda Xpress bilder på Louise Johansson, invägt allt som hände sedan. (En bra, kompakt sammanfattning av händelseförloppet med länkar till lagtexter och artiklar hittade jag på UR.se under deras avdelning för källkritik.)
Hela listan här.
Kram här!
Yuki Keiser & hennes bois
Nä. Men se vad katten släpade in. Senaste numret av RFSL:s medlemstidning Kom Ut.
Och nä, se vad kattredaktörn släppt in. En artikel av Genusfotografen.
Vill du läsa? Nä? Ok!
Yuki Keiser & hennes bois
– Japansk massmedia styrs av män. Och vad vill män se? De vill se folk som älskar män. Deras stolthet blir sårad av en kvinna som inte kysser deras arsle. Hon är värdelös för dem.
Jag sitter med Yuki Keiser på en restaurang i hennes hemkvarter Setagaya-ku i Tokyo. På stolen bredvid sig har hon en papperskasse. Den innehåller tre exemplar av hennes bok Tokyo BOIS! och en hel hög färsktryckta exemplar av Tokyo Finger Bang Style, Japans första lesbiska modetidskrift, som Yuki Keiser co-producerat med den lesbiska baren Gold Finger och som hon nu vill se strategiskt utplacerade i Sverige.
Sedan 2007 har Yuki Keiser, utan att tjäna en yen, lyft fram edgig lesbisk och queer kultur i webzinet Tokyo Wrestling och olika sidoprojekt. Fotoboken Tokyo BOIS! gjorde hon tillsammans med Miwa Tosaki, Japans (enligt Yuki) enda fotograf som är queer själv och fotograferar lesbiska. Den skildrar en grupp som får särskilt lite kärlek från japansk media.
– Jag ville göra något om människor som är födda som kvinnor, men ser ut som pojkar. Vi ville inte bara visa upp queers. Det skulle vara specifikt.
Yuki Keiser gav dem det USA-importerade samlingsnamnet bois.
– Du kan vara lesbisk eller transsexuell och transgender eller genderqueer, du vet, alltihop. Det tillåter också en flytande sexualitet. Så samtidigt som det är specifikt så är det vagt. Du behöver inte använda etiketter.
Boisen är fotograferade på trottoarer och barer i Tokyos »gayborhood« Shinjuku Nichome. Och det går inte att ta miste på att varje bild är en kärleksförklaring. Inte minst de som föreställer Yuki Keiser tillsammans med sin flickvän, queerporrskådisen Syd Blakovich.
– Jag tycker att bois är vackra. Och jag finner deras sätt att grumla könens gränser extremt sexigt.
Vill du veta mer om Yuki Keiser, följ henne på twitter.com/TokyoWrestling
Tomas Gunnarsson
Yuki Keiser tillsammans med flickvännen Shawn Tamaribuchi (aka Syd Blakovich), fotade av Miwa Tosaki till Tokyo BOIS!.
Tokyo Finger Bang Style, Japans första och enda lesbiska modetidskrift. Jag har 41 0 ex liggande i min bokhylla. Jag tänkte vara snäll (lydig). Om du är intresserad av att få ett nummer, maila mig din adress så skickar jag ett med posten. Resterande ex räcker jag över till Hallongrottan i Stockholm.
Om du är intresserad av att köpa Tokyo BOIS! kan jag berätta att den finns på Amazon och kostar ca 250 kronor. Kan möjligtvis vara Japans bästa genusfotoinsats någonsin (i kategorin synliggörande, om inte annat).
Och sedan måste jag hålla med Yuki Keiser. Poikarna är heta.
Ett päron till rektor firar tvåkönsnorm
Lucia idag. Och du vet vad det betyder.
GENDER TROUBLE.
Rapporter om vuxna människor som får moralpanik och skiter knäck över att barn vill ha på sig tyg som i deras ögon är inpyrda av KÖN och som bestämmer sig för att skydda barnen, inte genom att försöka förändra vårt enfaldigt homofoba, transfoba och tvåkönsnormativa samhälle, utan genom att ta striden mot barnen och kuva deras omstörtande begär efter luvor, ljuskronor och blompinnar med stjärnor av guldpapper på.
Tyst och låt barnen visa oss vägen.
Lyssna på…
1. Dag Bergquist och hans arga klasskamrater
Dag Bergquist ville kandidera till Lucia på Vasastans Montessoriskola i Stockholm eftersom han gillar att sjunga och stå i centrum. Skolledningen sket ischoklad. Viktigt att skolans lucia är av tjejjakön, var deras beslut. Och det tände gnistan till en protestlista sammansatt av Dags klasskompisar, som med en överväldigande JA-majoritet såg till att Dan visst fick delta i lotteriet, men förlorade. Lite etertid i SVT fick han dock. Och där passade han och hans klasskompisar på att delge oss sina kloka ord:
”Jag tycker att det är jättetöntigt. Det är ju… jag tycker det är jättetöntigt. Jag var ju stjärngosse förra året, till exempel. Jag tycker inte att det spelar så stor roll, jag tycker bara att det är roligare om en kille får vara med och ja, vara Lucia liksom.”
Saskia Kristensen, 11 år
”Det är väl bra om man kör lite nytt då och då. Någon gång måste det ju… någon gång skulle det ju ändå ha hänt.”
Saga Lindahl, 11 år
Och så Dag Bergquist himself:
”Nu kanske det blir så att andra skolor också gör så här, så att vi skapar nya traditioner.”
Bra sagt, Dag! Går det att rösta på dig till någon ännu mäktigare post än Lucia?
2. Den här genusintelligenta ungen
Den här bilden delgavs jag av en vän, via Facebook-gruppen Have A Gay Day. Den föreställer Sam, 5 år, i skorna som han valt ut till sin första förskoledag.
Som bildtexten på Have A Gay Day förtäljer försökte hans mamma förklara för honom i skobutiken att skorna egentligen var tillverkade för tjejer. Men Sam sa att han inte brydde sig.
”Ninjor kan också ha på sig rosa skor.”
På dagis fick han bara komplimanger för sina skor från de andra barnen. Men vad tror ni hände när mamma la ut en bild av honom med skorna på Facebook? 20 kommentarer från diverse släktingar som påpekade att hans skor var ”fel” och att det skulle påverka honom socialt; ”den där skiten kommer att göra honom gay”, som Sams far eller mors (eller fans) faster eller moster påpekade. (Fan, vi behöver ett könsneutralt ord för det där.)
Mamman tog bort bilden, men sa åt Sam att han får klä sig som han vill på förskolan. Om han vill ha på sig rosa skor, så får han ha på sig rosa skor. Då förklarade Sam för henne att han inte ville på sig skorna för att de var rosa, utan för att de var ”gjorda av zebror”, hans favoritdjur.
Återigen. Vuxna som förfasar sig över färger och textilier som är väldigt lätt kan bevisas är socialt konstruerat könskodade. I artikeln When Did Girls Start Wearing Pink? på Smithsonian.com kan du till exempel läsa om hur pojkar hade klänning upp 6-7 års ålder i USA på 1800-talet, eftersom det ansågs vara ett könsneutralt plagg. Rosa och blått dök upp som färger på barnkläder i mitten av 1800-talet (tillsammans med andra pastellfärger), men rosa som markör för kvinnligt och blått för manligt var en idé som inte spikades förrän på 1940-talet. Och under resan krängde båten hit och dit. Vissa tidningar, tillverkare och reklamare utropade rosa till killfärg eftersom det var en mer ”bestämd och stark” färg och blått en klädsam tjejfärg eftersom den var mer ”skir och skör”.
Som historikern och författaren Jo B. Paoletti så fantasikittlande säger i artikeln: “It could have gone the other way.”
Franklin D. Roosevelt, USA:s president 1933-1945:
Ernest Hemingway, machoförfattare och homofob (sköt sig själv i huvudet 1962):
Jag kan också rekommendera att läsa boken Rosa – Den farliga färgen, där genusvetaren Fanny Ambjörnsson dissekerar den riskabelt feminina färgen rosa och föräldrars rädsla, mest medelklasspärons, både för att klä pojkar och flickor i den.
En vän som jobbar i en butik på Hornstull i Stockholm har vittnat om att de mest feminina plaggen och prylarna är i princip osäljbara (eftersom de blivit förknippade med en uppfattning om femininitet = undergivenhet), och att färger gör småbarnsföräldrar väldigt nervösa. ”Ehe… Orange… Kan man ha en overall med en orange krage till en pojke, eller kommer han bli…?” BONG. Ja. Bög för att du ens frågade.
3. Flickan som inte fick vara stjärngosse för att rektorn ville ha ett ”vackert luciatåg”
En ännu mer avslöjande artikel om vuxen genuspanik publicerades på Ajour igår, där rektorn som förbjudit en tjej i trean på Enskedefältets skola att vara stjärngosse varit orädd nog att låta sig intervjuas. Så här skrev rektorn Svante Lööf, för det första, i ett brev till ”Lisas” arga mamma:
”Det är ett traditionellt Luciatåg vi har på skolan i år 3. Det innebär alltså att alla tärnor är tjejer och killarna är stjärngossar.”
Skolan gav ”Lisa” valet att antingen räkna matte istället för att delta i luciatåget, eller att vara en tomte. (Tydligen femininare än att vara stjärngosse, enligt skolan.) På Montessoriskola i Vasastan (nämnd ovan) var det ingen som ens höjde på ögonbrynen över att tjejerna vill vara stjärngossar. På Enskedefältets skola är det OTÄNKBART.
Och det värsta är att rektorn inte har några argument. Traditioner, is all he wrote. Eller nej, förresten, han nyanserade ju sitt försvar lite mer än så:
”Det har ingenting med genus att göra som jag ser det utan vi vill ha ett traditionsenligt och vackert luciatåg, detta gör vi för barnens skull.”
Vackert? För citera journalisten Sofia Mirjamsdotter i en krönika som publicerades i samband med artikeln på Ajour:
”Att tala om för ett barn att ”Luciatåget blir inte fint om just du är stjärngosse” är att tala om för hen att hen är fel.”
Sofia Mirjamsdotter påpekar också det som vi alla borde komma ihåg att snabbt påpeka i sådana här situationer: Att diskriminering på grund av kön, könsöverskrivande identitet eller könsuttryck är emot skollagen.
Istället för att mailhuggas med rektorn hade mamman helt enkelt bara kunnat anmäla skolan till Barn- och elevombudet eller Diskrimineringsombudsmannen, och sen hade rektorn Svante Lööf fått ta debatten med dem. (Med kallsvett och hasselnötsknäck rinnande ner för benen.)
En bakläxa förresten, till mig själv, Ajour, Enskedefältets skola och till och med ”Lisas” mamma: Enligt ”Lisa” känner hen sig inte som en han eller hon. Eller som mamman uttrycker det i ett av breven till rektorn:
”Lisas motivering är att hon känner sig som både tjej och kille och vill helst vara just stjärngosse. ‘Annars är jag inte med’. Visst kan hon väl få vara stjärngosse?”
Med ”Lisas” dualistiska inställning till sin könsidentitet i åtanke, är rubriken
Flicka vägras vara stjärngosse – rektor vill ha ”vackert luciatåg”
missvisande och bakåtsträvande även den. Låst vid könsbinärt tänkande, som ”Lisa” tack och lov inte blivit låst i än, och som motarbetar hen i hens identitetsbyggande, som borde få vara helt fritt. Inte begränsat av den dåliga fantasin hos en rektor som inte ens har läst sin egen likabehandlingsplan, och inte av någon annan heller.
Sedan skulle jag vilja tillägga att Svante Lööf har usel smak. Kvinnliga gossar fula? Whoa. Du har missat något.
Den schweiziska författaren Annemarie Schwarzenbach, levande 1908-1942. (Tack Minja för tipset. Mer på det här temat senare. Lovar.)
Eller för att låna ett till rytande från ”Lisas” mamma:
”Vänligen förklara för mig hur ett luciatåg blir fult av att en flicka har strut på huvudet? Och hur vet du att eleverna skulle skämmas för att en stjärngosse är tjej? Så gott som hela samhället utanför er trångsynta skolvärld tycker att det är ren skandal att begränsa min dotters sätt att uttrycka sig så som ni nu gör.”
Japp. Det kanske är så. Enskedefältets skola kanske är en av få försvinnande konservativa pruttfickor på Sveriges karta. Jag menar, till och med arrangörerna till Nobelfesten har ju börjat omvärdera hur slaviskt man ska beakta (per definition socialt konstruerade och väldigt ofta väldigt föränderliga) traditioner, i och med att de gav sitt första tillstånd någonsin till en kvinnlig marshalk att bära frack:
Såatte. Vi rör oss framåt, hörni.
Tack för mig!
PS. Och igår hade Kanye West kjol på scen, om än en väldigt tjock, lång och lädrig, under sin 121212-konsert på Madison Square Garden i New York:
Mer på temat män i kjol senare. Lovar.