Konsten att amputera kvinnor lagom

Varning: För dig som har eller har haft ätstörningar kan det här inlägget vara triggande.

Jag, eller rättare sagt ett forum för bröllopsfotografer, har snubblat över årets genusfynd. Ett mästerverk – i genusinkompetens.

Det är en manual, med mycket konkreta, praktiska instruktioner, för hur du återskapar varje tänkbar könsstereotyp när du fotograferar porträtt. En Fotografernas handbok i könsdiskriminering.

Så här ser den ut:

Training Zones poseringsguide

Det är en poseringsguide, tillgänglig gratis via Training Zone – ”Sveriges bästa resurs för bröllopsfotografer”. Den är skapad av bröllops- och porträttfotografen Benny Ottosson, som också håller workshops i hela Skandinavien. (Förlåt Benny, men mänskligheten kommer att tjäna på det här.)

Guiden inleds med att göra vad som egentligen borde vara alldeles tillräckligt som genusfail:

Posera kvinnor2 Posera mannar3

Den här indelningen.

Från och med det här kan det bara komma genusfails. Det spelar ingen roll vilken pensel du använder. Nu är du i hörnet, shitpants.

Men låt höra. Vilka poser är lämpliga respektive olämpliga för just de här två könen?
(Att det finns personer som varken identifierar sig som kvinnor eller män men ändå vill synas på bild ibland är inget som den här guiden täcker in. Och, spoiler: Alla de 41 modellerna i guiden är vita, till synes cis*, funktionsvariationslösa och unga – med undantag för en liten gubbe – och det finns inga samkönade par bland parbilderna.)

Kapitlet om poser för Henne består av 9 sidor och är indelat i rubriker för varje enskild kroppsdel: Huvudet, Ansiktet, Sängkammarblicken, Ner med hakan, Öppna munnen, Le eller inte le – det är frågan, Axel- och bröstparti, Armar, Händer, Midja och mage, Ben, Höfter och Fötter.

Ligga med mig-blicken - censad
Old timey-svenska för ”liggögon mitt i ansiktet”.

Kapitlet om poser för Honom är desto tunnare. Bara 3 sidor.

Posera Honom censad

Pfffffffffffff…. Okej. Så.

Rubrikerna i kapitlet lyder Din placering med kameran, Mannens kroppsdelar, Luta sig framåt funkar alltid, Hans armar och Manliga poser – inspiration.

Bara mannens armar får en egen rubrik, resten klumpas ihop under Mannens kroppsdelar (som jag så klart återkommer till).

Ska vi se om du kan hitta den röda tråden i Bennys rekommendationer för hur man bör posera kvinnor?

Tips om ansiktet:

Ansiktet

Tips om axlarna:

Axlarna

Tips om höfterna:

Bort med hips

Tips om hållningen:

Ben

Tips om armarna:

Kvinnors och armar

Tips om midjan och magen:

Midjan

Tips om benen:

Smalare ben

Tips om lutning:

Mindre hips

Tips vid gång:

Promenera smalare

Hoppas att du har förstått???

Ballou

Kvinnor ska vara smala.

Smalare.

Smalare.

Du ska göra allt du kan, använda alla medel – vinklar, ljus, avstånd, mellanrum, tyngdpunkter och böjningar – för att få ut det absolut smalaste av människan du har framför dig. Om det är en kvinna.

In fact:

Om en kroppsdel kan bendas

Broken-penis-picture-diagramatic
Oops.

Och som om inte smalhetshetsen löper som ett tema genom hela Training Zones poseguide, finns det ett särskilt (vidrigt) kapitel som heter:

Posera plussize

Här når nivån av genusinkompetens, ansvarslöshet och bristfällig grundläggande kunskap i hur man använder hjärnan ironiska höjder.

Use your brain

Det viktigaste är att vi förstärker skadliga ideal. Det tjänar vi mest pengar på.

Det dummaste av allt, dock: Tipsen på saker du kan göra när du fotar en tjock person utan att det blir pinsamt.

Generella tjocka tips

Notera att män tydligen inte kan vara ”+size”.

Plussizeman
Mycket vacker mullig man fotad av Hobbes Ginsberg.

Men seriöst.

Göm henne bakom ett träd.

Are you fucking kidding me?

Så JÄVLA korkat.

Men samtidigt… så avslöjande. För inga av de här råden handlar egentligen – så klart – om vikt. Utan om genus.

Och pusselbiten (det finns bara två) faller på plats om vi kollar på Bennys tips för hur du fotograferar män:

Mannen vill vara stor

Hehe.

Män ska vara stora. Vilja bli större. Ta mer plats. Så fort pojkar närmar sig puberteten ska de bli större, bygga muskler. Tjejer ska bli mindre, svälta sig, ta mindre plats rent kroppsligt och göra kroppsspråket mindre och krympande och mjukt; feminint. Kvinnor ska ta mindre mental plats genom att strypa hjärnans energitillförsel (kalorier) och genom att lägga all fokus på att kontrollera och observera sin kropp, ”fixa” allt som är ”fel” – och som Training Zone gör ett utmärkt jobb med att peka ut.

Sveriges kvinnolobby sammanfattade det bäst i sin hyllade annonskampanj i Stockholms tunnelbana:

Revolutionen som bantade bort sig

Men att göra sig själv liten, tunn och totalt icke-platstagande är inte det enda kriteriet du måste uppfylla gör att vara en gångbar kvinna, eller hur? (Annars hade vi ju helt enkelt bara kunnat placera alla kvinnor bakom träd?)

Nej, du ska behaga också.

Och munnen

Men kanske framförallt inte obehaga.

Dubbelhakorna

Jaja, enough med dubbelhakorna nu.

Romantiskt uttryck

OKEJ, SKIT i dubbelhakorna och kom till vad du egentligen vill ha sagt.

Kvinnalover

Det är inte bara kriterium att behaga – att vara vacker, sära på läpparna, inte se för stor, hård eller stolt ut, helst inte ha några armar – det är ett villkor. Så klaaaaaart är du jätteduktig och vacker för mig. Annars är du… ingen kvinna?

Kvinnliga formerna

Säg mig, Benny. Om nu ”de kvinnliga formerna” är så kvinnliga i sig själva. Varför behövs det då 38 olika justeringar för att få en kvinna att se rätt ut?

Boom.

Mannens kroppsdelar

Japp. Det är så enkelt. Manligt = inte kvinnligt. Kvinnligt = inte manligt.

Det är så här genus skapas. Vi måste se skillnad på kvinnor och män, tycker vi. Och den skillnaden skapar vi, till stor del, i bilder. Bilder har den magiska egenskapen att de genom utdragen, långdragen, konstant upprepning kan få vissa idéer – till exempel stereotypa föreställningar om hur kvinnor och män är eller hur de ska vara för att vara korrekta, begripliga och begärliga kvinnor och män – att cementeras och kännas ”naturliga”. Alla bilder är egentligen poseringsguider. Eller för att citera Silvana Imam i låten I min zon (där hon i sin tur citerar Judith Butler):

”Kön är en imitation utan original.”

I vanliga fall brukar dock inte poseringsguiderna runtom oss vara försedda med ytterst avslöjande, detaljerad text om exakt hur konstruktionen går till.

För det, Benny, ska du ha tack. Det här kommer att komma till användning.

Och för att vara rättvis: Du är inte den enda som följer en massa gamla regler som du inte riktigt kan placera.

Undvik att amputera kvinnor

Här skriver jag till exempel (2012) om en fotoskola som gav de här tipsen:

fotoskola

Och du vet Sveriges största onlinefotokursportal Moderskeppet? Jag var lite nyfiken på hur många träffar man får om man söker på ordet ”genus” bland deras guider. Vet du hur många jag fick?

Moderskeppets genus

En. Begreppet genus har tydligen omnämnts i guiden till hur man gör ”coola gubbar ännu coolare” med hjälp av Cowboyeffekten. Men på vilket sätt det letat sig in lämnar dock lite att önska:

Genuseffekten

You got it.

-100.

Tack för mig!

PS. Ok, -1000 genuspolitiska poäng till för den här instruktionen i Training Zones del om hur man fotograferar (motkönade) par:

Lite rape culture

Lite våldtäktskultur på det också. Romantiskt.

Ett sista tips från mig och Benny i dialog:

Ok kvinna

Någon annanstans.

*Cis är ett begrepp för en person vars könsidentitet och könsuttryck stämmer överens med könet den tilldelades vid födseln. Motsatsen till cisperson är transperson.

Publicerat i Okategoriserade | 52 kommentarer

Genusfotografen + Arvida Byström + Fotografiska = sant

Hej! Har du gått och strövat planlöst som en svårkönad hyena och suktat efter att någon ska bjuda in dig till en riktigt saftig, offentlig dissektion av ämnet selfies?

I så fall har jag en jättetrevlig överraskning.

Nästa vecka – onsdag 15 oktober – kliver jag och Sveriges mest hypade fotograf Arvida Byström upp på en scen i Fotografiskas fikavåning och håller ett samtal kring selfies och genus, selfies och feminism, selfies och mannens frigörelse, m.m, med titeln Det själviska könet.

Arvida Fotografiska Genusfotografen

Beskrivning av eventet från Fotografiskas hemsida:

I diskussioner om selfies – självporträtt som tas och delas digitalt – hamnar fokus ofta på hur kvinnor väljer att avbilda sig själva. Vissa uttrycker oro eller förakt över unga kvinnors bekräftelsetörst, ytlighet och självobjektifiering. Andra hävdar att selfies är ett feministiskt verktyg; ett sätt för kvinnor att äga sin egen bild i en värld där andra människor – genom media, reklam och konst – försöker tala om för dem hur de ska se ut.

Men vad händer egentligen när män vänder kameran mot sig själva? I den samtida fotokonsten är det främst kvinnor som ägnar sig åt självporträtt, trots att det i hundratals år varit en manlig konstnärlig genre. Tar män sexiga självporträtt, och om de gör det, varför delar de inte med sig av dem på Instagram?

Tillsammans kommer Arvida och Tomas gå på djupet med hur vi gör kön med selfies, och hur de kan hjälpa oss att prova nya roller.

Vi kommer även att prata om Statens medieråds färska rapport Duckface/Stoneface, som handlar om hur folk i årskurserna 4 och 7 skapar genus i sociala medier, onlinespel och bildkommunikation (t.ex. selfies).

Kommer du eller?

Hyenan

Bra!!

Här har du lite mer info, skrutt:

Det själviska könet – ett samtal mellan Arvida Byström och Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson
Datum och tid:
onsdag 15 oktober, 19.00
Plats:
Stadsgårdshamnen 22, 116 45 Stockholm
Inträde: ”Ingen föranmälan krävs och det kostar ingenting extra utöver normal entreavgift.”
Tillgänglighet: ”Ramp för barnvagnar finns utanför vår huvudentré. Längs med långsidan mot vattnet finns en även handikappanpassad ramp. I byggnaden finns två trapphus, båda med hiss till alla våningsplan. Handikappsanpassade toaletter med skötbord finns på plan -1 samt vid caféet på plan 2. Förvaringsboxar finns på plan -1. Parkering för barnvagnar finns på plan -1. Det går även bra att ta med barnvagnen på utställningarna. Hundar är inte tillåtna i byggnaden.” <— Obs, står inget om hyenor.

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Årets opinionsbildare 2014

Äntligen har jag chansen att faktiskt ett pris, inte bara dela ut ett.

Jag är nominerad till Årets Opinionsbildare i Veckorevyn Blog Awards 2014 – Sveriges största bloggpris!

DeNominerade
Jag och mördarkonkurrensen.

TACK, ni som nominerat mig. VeckoRevyn var utan tvekan min favorittidning när jag var liten. Även om jag läste den i smyg. (Ringde just min storasyster för att kolla. Nej, hon hade ingen aning om att jag var i hennes Veckorevyn-korg så fort hon var mer än tio meter borta från huset.)

Var skulle annars en liten pojke få läsa om sex, kärlek, kroppar, kön och känslor – ämnen som inte var helt ointressanta för mig bara för att jag tillskrivits ”manligt” kön vid födseln. (Jag önskar att jag hade varit lite mer intresserad av syrrans smink också, då hade jag inte haft två vänsterhänder varje gång jag plockar upp en eyeliner.)

Så. Det vore rätt fint att vinna, faktiskt. För lilla Tomas. Men bara att jag kommer att få gå på VeckoRevyns rosa matta gör mig så här glad:

Bloggdrottningen

Gissa om jag kommer att vara stajlad till tänderna på prisutdelningen den 18:e september?

RÖSTA HÄR!

PS. Eventuellt bör VeckoRevyn själva också vinna något pris. Kolla vad de hade med i senaste numret, till exempel: En intervju med en transman.

Transman i VR

PS2. Det är inte bara första gången jag blir nominerad till ett pris, jag har också för första gången fått fan art gjord av mig:

Genusfotografen av Elin Lucassi

Konstnären heter Elin Lucassi, som bland annat uppfann kattporren.

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Sommarstillestånd

Hej läsare! I juli kommer det inte att röra på sig här. Jag kommer att resa runt och jobba med en fotoutställning jag velat göra i två år.

Under tiden kan du roa dig med min nya Länkar-sida, där jag staplat länkar till sajter och resurser om genus, jämställdhet, bildanalys och normkritik – källor jag använt förut och källor jag säkert kommer att använda igen – samt länkar till mina favoritbloggar.

Min Twitter kommer inte att stå stilla. (Åsikter sover aldrig.) Särskilt inte 4–10 augusti. Då tar den prisbelönta, feministiska filmskaparen Ninja Thyberg över mitt konto och mina följare i en vecka.

Förutom att vara aktuell med en inte så lite fet musikvideo till låten Gå på salong av Cleo och Kristin Amparo, förbereder Ninja Thyberg just nu inspelningen av Matriarkatet, en film om en värld där könsmaktordningen är totalt uppochnervänd (i stil med genusklassikern Egalias döttrar, där vi kallar oss kvinniskor och männen har på sig PH).

Matriarkatet

taggad på den här filmen. Gissa om jag kommer att tjata på Ninja om att få tassa i kulisserna.

Bra så? Behöver du något mer för att det här ska kännas som en tillfredsställande sommarpausskärm?

Okej, du kan få det här… Min nya pressbild, tagen av en fotograf som jag beundrat länge:

Genusfotografen_Sofia Runarsdotter
Foto: Sofia Runarsdotter, make up och hår: Sara Floby.

Det jag älskar med Sofia Runarsdotter är att hon äger ett kameraobjektiv och som protest mot teknikrunkeri länge gick runt med sin kamera i en tygpåse.

Det och att hon gjorde mig till en het jävla potatis (och kallade mig det).

Ge henne jobb! www.sofiarunarsdotter.com

/GF

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Två segrar

Hej bloggen! Vi har två anledningar att fira, den ena peppigare än den andra. Den första är att jag och min jurist Alexander Kandiloros vann rättegången mot Äventyrsgruvan.

DOMSLUT

Om ni vill läsa hela domen är det bara att maila Södertörns tingsrätt och skriva ”Hej! Jag vill ha ut domen i T-mål 9501-13. Mvh!” så skickar de domen som en pdf with no questions asked, eftersom domar är offentliga handlingar i Sverige (som alla medborgare har rätt att ta del av).

Yes. Så nu är alltså Äventyrsgruvan skyldig att betala 12 500 kronor. Exakt 500 kronor mindre än vad de krävde av mig för ”stölden” av deras Creative Commons-märkta bild genom en opåkallad faktura förra sommaren.

Tyvärr är själva domskälet inte så jätteroligt. (Eller så är det jätteroligt, om man gillar ironi.)

Äventyrsgruvan lyckades inte själva bevisa att de äger bilden.

Anledningen till domen

Domen går att överklaga tills på måndag.

Nu till den andra goda nyheten, som jag vaknade upp till i morse:

Charneykickad_SvDCharneykickad_NGCharneykickad_P3
Charneykickad_ResumeCharneykickad_JezebelCharneykickad_SVT
Klicka på respektive skärmdump för att komma till artiklarna.

American Apparel sparkar sin hobbyfotograferande och sextrakasserande vd och grundare Dov Charney (som jag skrivit om här och här). Som skäl anger styrelsen ”misstankar om tjänstefel”, utan att gå in närmare på vad det handlar om. Enligt Los Angeles Times uppger en källa att Charney inte ska ha gjort något kriminellt, utan att det handlar om ”hans personliga uppförande mot kvinnor och dåligt omdöme”. Källan säger också att Charney blev mycket överraskad av styrelsens besked:

“He was totally taken by surprise, which is part of the problem,” the source said.

Bra gjort, American Apparel. Nästa uppdrag: Se till att ni ökar andelen kvinnor i styrelsen och chefsgruppen så att den överstiger 0%.

Eller så kan ni alltid gå i konkurs. I Los Angeles Times-artikeln nämns nämligen att American Apparel gick med en förlust på 106,3 miljoner dollar 2013. En siffra för alla som säger ”jamen sexism säljer ju” att skriva upp på ett papper, vika till ett flygplan och kasta i ögat på sig själva.

GLAD MIDSOMMAR!

Ut i solen och bada och DYK som American Apparels aktie på börsen!

American Apparels formkurva

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer