Sommarstillestånd

Hej läsare! I juli kommer det inte att röra på sig här. Jag kommer att resa runt och jobba med en fotoutställning jag velat göra i två år.

Under tiden kan du roa dig med min nya Länkar-sida, där jag staplat länkar till sajter och resurser om genus, jämställdhet, bildanalys och normkritik – källor jag använt förut och källor jag säkert kommer att använda igen – samt länkar till mina favoritbloggar.

Min Twitter kommer inte att stå stilla. (Åsikter sover aldrig.) Särskilt inte 4–10 augusti. Då tar den prisbelönta, feministiska filmskaparen Ninja Thyberg över mitt konto och mina följare i en vecka.

Förutom att vara aktuell med en inte så lite fet musikvideo till låten Gå på salong av Cleo och Kristin Amparo, förbereder Ninja Thyberg just nu inspelningen av Matriarkatet, en film om en värld där könsmaktordningen är totalt uppochnervänd (i stil med genusklassikern Egalias döttrar, där vi kallar oss kvinniskor och männen har på sig PH).

Matriarkatet

taggad på den här filmen. Gissa om jag kommer att tjata på Ninja om att få tassa i kulisserna.

Bra så? Behöver du något mer för att det här ska kännas som en tillfredsställande sommarpausskärm?

Okej, du kan få det här… Min nya pressbild, tagen av en fotograf som jag beundrat länge:

Genusfotografen_Sofia Runarsdotter
Foto: Sofia Runarsdotter, make up och hår: Sara Floby.

Det jag älskar med Sofia Runarsdotter är att hon äger ett kameraobjektiv och som protest mot teknikrunkeri länge gick runt med sin kamera i en tygpåse.

Det och att hon gjorde mig till en het jävla potatis (och kallade mig det).

Ge henne jobb! www.sofiarunarsdotter.com

/GF

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Två segrar

Hej bloggen! Vi har två anledningar att fira, den ena peppigare än den andra. Den första är att jag och min jurist Alexander Kandiloros vann rättegången mot Äventyrsgruvan.

DOMSLUT

Om ni vill läsa hela domen är det bara att maila Södertörns tingsrätt och skriva ”Hej! Jag vill ha ut domen i T-mål 9501-13. Mvh!” så skickar de domen som en pdf with no questions asked, eftersom domar är offentliga handlingar i Sverige (som alla medborgare har rätt att ta del av).

Yes. Så nu är alltså Äventyrsgruvan skyldig att betala 12 500 kronor. Exakt 500 kronor mindre än vad de krävde av mig för ”stölden” av deras Creative Commons-märkta bild genom en opåkallad faktura förra sommaren.

Tyvärr är själva domskälet inte så jätteroligt. (Eller så är det jätteroligt, om man gillar ironi.)

Äventyrsgruvan lyckades inte själva bevisa att de äger bilden.

Anledningen till domen

Domen går att överklaga tills på måndag.

Nu till den andra goda nyheten, som jag vaknade upp till i morse:

Charneykickad_SvDCharneykickad_NGCharneykickad_P3
Charneykickad_ResumeCharneykickad_JezebelCharneykickad_SVT
Klicka på respektive skärmdump för att komma till artiklarna.

American Apparel sparkar sin hobbyfotograferande och sextrakasserande vd och grundare Dov Charney (som jag skrivit om här och här). Som skäl anger styrelsen ”misstankar om tjänstefel”, utan att gå in närmare på vad det handlar om. Enligt Los Angeles Times uppger en källa att Charney inte ska ha gjort något kriminellt, utan att det handlar om ”hans personliga uppförande mot kvinnor och dåligt omdöme”. Källan säger också att Charney blev mycket överraskad av styrelsens besked:

“He was totally taken by surprise, which is part of the problem,” the source said.

Bra gjort, American Apparel. Nästa uppdrag: Se till att ni ökar andelen kvinnor i styrelsen och chefsgruppen så att den överstiger 0%.

Eller så kan ni alltid gå i konkurs. I Los Angeles Times-artikeln nämns nämligen att American Apparel gick med en förlust på 106,3 miljoner dollar 2013. En siffra för alla som säger ”jamen sexism säljer ju” att skriva upp på ett papper, vika till ett flygplan och kasta i ögat på sig själva.

GLAD MIDSOMMAR!

Ut i solen och bada och DYK som American Apparels aktie på börsen!

American Apparels formkurva

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

När domen kommer

Domen kommer

Undrar du hur det gick med min rättegång i måndags? I så fall kan du läsa min kärlek Sofia Mirjamsdotters livetweets från den, sammanställda via Storify här: Äventyrsgruvan vs. Genusfotografen.

Livetweets

Domen meddelas den 2 juni klockan 11.00.

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Grottmänniskor mot Genusfotografen

På måndag ska jag på rättegång.

Kallelse

Som ni som följt mig redan vet har jag tidigare blivit stämningshotad, krävd på pengar och tvingats censurera eller radera bilder ur mina kritiska blogginlägg. Detta för att kritik hurts och för att upphovsrättslagen i dagsläget ser ut så här:

Lagen

Om du skriver bildkritik och faktiskt vill visa bilderna som du kritiserar (en nödvändighet om dina läsare ska ha en chans att själva bedöma om din kritik är befogad), måste du alltså – om bildkritiken äger rum på internet – ha upphovsmannens tillstånd.

Att tysta eller ekonomiskt skada kritiker med hjälp av upphovsrättslagen har blivit en trend. Både den rasistiska nättidningen Dispatch International och Sverigedemokraterna har anlitat mitt gamla plågoris Staffan ”Bildombudsmannen” Teste för att tysta eller pressa de antirasistiska bloggarna Inte rasist men, Nikke Lindqvist och Torbjörn Jerlerup. (Sammanfattningsinlägg på motargument.se.)

Tysta kritikerInterasistmen

Hittills har jag bara blivit hotad om stämning, eller valt att förlikas utanför domstol. Men nu är det alltså någon som har tagit det hela vägen. Och efter 54 aktbilagor fram och tillbaka, en fruktlös muntlig förhandling på Södertörns tingsrätt och över ett års väntan, är det äntligen dags för oss att göra upp i rätten.

Jag och Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg.

Starten

Nej. Jag skojar inte. Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg. Så heter grottdykarföreningen, baserad i Dalarna, som i ett års tid har ridit mig i hopp om att få 16 125 kronor exklusive rättegångskostnader för en påstådd ”bildstöld”.

Och det intressanta i det här fallet är att Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg har fel, för den här gången har jag inte brutit mot någon lag. Jag ska berätta hur. Men först kanske det är bäst om jag tar det här från början.

23 april 2013 fick jag en faktura från ovannämnda gruva i ovannämnda hästberg med en summa på 13 000 kronor. Den hade fyra delsummor, bland annat ett ”extrembildstillägg”, då bilden är tagen ”underjord och i vatte[n]”.

Fakturan

Min första tanke var: Fiskporren? Men det där med ”underjord” stämde inte riktigt med den. Så jag tittade närmare på avsändaren – Äventyrsgruvan i etcetera etcetaraberg – och fattade vilken bild det förmodligen rörde sig om.

I mitt inlägg Fyrtio nyanser av maktbalans kritiserade jag en bild föreställande en kvinna som sitter i en grotta med halvslutna ögon och nedsänkt huvud iklädd en svart pushup-behå, en halvt urkrupen röd overall och en hjälm med pannlampa på. På bilden stod namnet och hemsidesadressen till grottdykarföreningen Baggbodykarna, och i min kommentar till bilden skrev jag:

”Reklam för grottdykningsturer. Med en tjej som är på väg att dyka ner i sin egen klyfta. Var tvungen att kolla om inte det här företaget håller till i Danmark.”

Några dagar efter att jag fått fakturan ringde jag numret som stod på den och fick tag på Nicklas Myrin, vice verksamhetschef på Äventyrsgruvan och händelsevis bildens fotograf. Jag förklarade vad min blogg går ut på och bad om ursäkt för en feltolkning jag gjort: bilden kom från en utvikskalender de gjort 2006 där både kvinnor och män vek ut sig (här har vi till exempel Nicklas Myrin själv, spritt språngande naken med mördarfejs och grottdykarhjälm) och alltså inte bokstavligt talat ”reklam för grottdykningsturer”.

Jag erbjöd mig att ta bort bilden, skriva en uppdatering och länka till deras hemsida istället. På det svarade Nicklas Myrin: ”Men då kan du ju fortsätta att stjäla andras bilder.”

Trots att han inte bad mig om det så tog jag ändå bort bilden, skrev uppdateringen och sms:ade Nicklas Myrin att jag hoppades att kunde vara bra så. Sedan fick jag hjälp av Genusjuristen med att bestrida Äventyrsgruvans faktura per post.

18 juni 2013 hittade jag ett kuvert från Södertörns tingsrätt på min dörrmatta. I det fanns en ”Ansökan om stämning” och 7 bilagor. Totalt 22 sidor. Och det var bara början. Numera har jag och min jurist Alexander Kandiloros svårt att ens överblicka alla handlingar som Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg – eller snarare deras verksamhetschef Daniel Karlsson – skickat in. Men för att göra både er och Äventyrsgruvan en tjänst, här har ni deras ståndpunkt sammanfattad i fyra stycken, inklusive mina kommentarer:

Citerat 1

1. Det var jag som kontaktade Nicklas Myrin (och har samtalsspecifikationen to prove it).

2. Jag sa naturligtvis inte att jag ”stjäl bilder hela tiden” för att använda på min blogg ”då det ‘säljer’”. De flesta bilderna som jag publicerar på min blogg är reklambilder. Låter det som en bra affärsidé, att sälja reklambilder second hand?

Citerat 2

1. Okej, då vet vi. Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg anser inte att vi bör stärka yttrandefriheten genom att ändra i upphovsrättslagen så att bildkritik utan tillstånd blir tillåtet även på internet, till skillnad från sju av åtta riksdagspartiers ungdomsförbund (undantaget Kristdemokratiska Ungdomsförbundet).

De unga tycker till

2. ”Kommersiell hemsida”… Tja, det är ju en av sakerna som Tingsrätten får avgöra. Men saker som talar emot att jag affärsmässigt skulle driva Genusfotografen.se med ett vinstintresse (definitionen av kommersiell) är att jag till exempel inte tjänar några som helst pengar på bloggen. Den är registrerad på mig som privatperson och jag driver inget företag. Jag har inte och har aldrig haft några annonser. Jag har inga sponsorer. Jag säljer inga varor eller tjänster via sidan (vilket jag inte kan, eftersom jag inte har ett företag).

Jag har sedan våren 2012 varit anställd som jämställdhetskonsult och föreläsare på Add Gender AB, vilket framgår av min kontaktsida. (Även om jag nu håller på att gå över till den feministiska skrivarbyrån True Womance.) På den här bloggen har jag plöjt ner oräkneliga timmar på att (gratis) dela med mig av mina kunskaper och analyser som utbildad journalist, genusvetare och fotograf, för att genusmedveten bildanalys är det jag brinner för. (Tror det märks, va?)

Citerat 3

1. Vänta… va? Vad jobbar den här gruvan med, egentligen?

2. Jag tycker själv att jag har varit ganska tydlig med min bloggs syfte, men överraskande många väljer ändå att missförstå det som att jag riktar udden av min kritik mot modellerna i sexistiska och könsstereotypa bilder i reklam och media – inte mot producenterna, kreatörerna, beställarna; de med makten över innehållet.

3. Modellen som medverkade på bilden i Äventyrsgruvans kalender verkar faktiskt ha blivit ledsen över uppdykandet av bilden på min blogg. För det är jag ledsen.

Citerat 4

1. Jag skulle till och med gå så långt som att säga att det inte bara är nästan accepterat bland yngre att stjäla bilder idag. Om man med ”yngre” menar ”alla som har Facebook”. (Bara en krass parentes.)

2. All den här argumentationen från Äventyrsgruvan – om piratkopiering, moral och ”kostnaden att köpa en bild på rätt sätt” – är bara bullshit. Det finns en liten detalj som gör att hela deras resonemang faller, och det är att bilden, på Baggbodykarnas hemsida, var försedd med en Creative Commons-licens:

CC-licensen med pil

Vad märkningen CC-BY-NC-ND betyder är att vem som helst får kopiera och använda deras bild fritt, så länge rättighetsinnehavaren anges med namn och webbadress (så att de får kredd och trafik) och syftet med bildanvändningen är icke-kommersiellt (och det är anledningen till allt detta tjat om att jag skulle vara kommersiell, som jag ändå bara visat isbergstoppen av.)

De har alltså själva satt en symbol på sin bild som säger att de gärna ser att den sprids och att de tillåter användning bortom deras kontroll. Bara användaren följer de specificerade licensvillkoren. Det har jag gjort. I mitt blogginlägg fanns både deras namn och webbadress med, och min blogg är inte kommersiell, utan ideell.

Eller vad tror du, objektiva betraktare som inte är djupt insyltad i den här årslånga, episka tvisten? Är det för att Äventyrsgruvan på allvar tror att jag tjänar en förmögenhet på deras dyrbara bild, som de visserligen distribuerat gratis via sin hemsida sedan 2006 men som de minsann riskerade sina liv för att ta? (Minns extrembildstillägget!)

Eller kan det möjligtvis handla om något lite mindre komplicerat, som vanlig, hederlig kränkthet?

På måndag får vi veta.

Plats och tid

Alla som vill får hemskt gärna komma och lyssna. Jag och min jurist Alexander Kandiloros bjuder på kaffe och hemgjord morotskaka!

Dresscode: foliehatt.

PS. Här har ni en bild jag tog av mig och Alexander när jag skjutsade honom på min moped i ettan på gymnasiet (ca 1998–1999):

Jag och Alexander

Skönt med gamla vänner som har stenkoll på upphovsrättsfrågor när grottaktiva dalmasar försöker dra en underjord och i vatten juridiskt.

PS 2. Om ni vill läsa allt som skrivits mellan Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg och Genusfotografen i T-mål 9501-13 vid Södertörns tingsrätt är det bara att maila sodertorns.tingsratt@dom.se och begära ut alla handlingar i pdf-format med hänvisning till offentlighetsprincipen.

Publicerat i Okategoriserade | 19 kommentarer

Groomingföretaget

Triggervarning: Inlägget innehåller nya beskrivningar av sexuellt utnyttjande och sexuella trakasserier. De kommer i slutet av inlägget, avskilda från resten av texten med tre vertikala stjärnor (*).

Detta har hänt:

Dov i SVT

Dov Charney, American Apparels vd och grundare, har uttalat sig om ”Fridas” historia och om den senaste tidens anklagelser (till stor del härstammande härifrån) om sexism.

I P1-morgon kan ni höra hans försvarstal direkt efter en ny intervju med Frida (som fått sina svar inlästa av någon annan), med kommentarer av Annika Berner, lektor på Beckmans designhögskola. Och i Gomorron Sverige kan ni se honom prata till en stillbild av sig själv, följt av en intervju med mig och reklamforskaren Nina Åkestam.

Nina och jag i Gomorron

Jag och Åkestam fick tyvärr inte ställa frågor direkt till Charney, och han fick inte heller chansen att bemöta våra kommentarer. Men det här hade han i alla fall att säga om att en av hans närmaste medarbetare utnyttjade Frida sexuellt i samband med två plåtningar på ett hotellrum i Stockholm 2007:

1. Frida var byxmyndig enligt svensk lag 2007.

Vd:n påpekade på allvar det. (3:45 in i intervjun med P1.)

2. Bilderna publicerades aldrig, varken på nätet eller i någon tidning. En bild kan ha hängt i en av butikerna.

Ja. Frida bekräftar att en bild från den första, nattliga klädfotograferingen på Hotell Rival hängde i Götgatan-butiken under själva premiärfesten.

3. Frida valde att ta jobb på American Apparel och jobbade tusentals timmar för dem, trots det som hände 2007, så förmodligen försöker Frida bara dra nytta av tillfället.

Dov Charney har använt samma argument (5:35) om ex-anställda som anmält honom för sexuella övergrepp eller sexuella trakasserier: att det egentligen handlar om uppmärksamhets- och pengakåthet från deras sida. Han glömmer dock att förklara hur Fridas sensationslystnad rimmar med att hon är anonym.

Om påståendet att hans företags reklambilder skulle vara sexistiska säger Charney:

4. 80 procent av American Apparels försäljning sker till kvinnor. Därför har de fler kvinnor än män i sina bilder. ”Har vi aldrig haft män i våra underkläder? Jo, det har vi.”

PantytimeAmerican Apparel boxer short
IG, Årets sexist 2013.

5. ”Vi har många kvinnor i maktpositioner i vårt företag. Majoriteten av våra annonskampanjer är kontrollerade av kvinnor. Många av våra fotografer och merparten av människorna som organiserar vår reklam är kvinnor.”

För det första: American Apparels bolagsstyrelse och chefsgrupp består av 100% män.

AmAppsledning
American Apparels styrelse. Antal kvinnor: 0.

AmApps executives
American Apparels högsta chefer. Antal kvinnor: 0.

För det andra: Jävligt passande argument av Charney, med tanke på att fotografen från American Apparel som tog initiativet till att utnyttja Frida sexuellt var en kvinna.

Tror Dov att vi är så naiva (och essentialistiska) att vi inte kan tänka oss att någon kvinna någonsin skulle vilja utnyttja en likkönad?

6. ”Att våra reklamkampanjer skulle ha något att göra med sexuella övergrepp är absurt. Snarare omfamnar vi unga vuxnas kultur idag. Jag tycker att våra annonser är en reflektion av vad du ser på Tumblr, vad du ser på Instagram, vad du ser i sociala medier.”

Det här argumentet tycker jag kastar mest nytt ljus på hur monstret American Apparel egentligen lyckas existera.

Vad American Apparel gör med sin Tumblr är att imitera unga tjejers bloggar för att framstå som coola, hippa och nere med kidsen; att sudda ut gränsen mellan annonser och unga tjejers egna bilder på ett sätt som för målgruppen (tjejer på 15 år och uppåt) gör att American Apparel mer framstår som en vän än ett parasiterande, sexistprisvinnande företag drivet av 30–40-åringar som utnyttjar 16-åriga tjejer på hotellrum.

Dump av American Apparels tumblr med pilar

1. En realistisk bild föreställande en tjej som visar sin baddräkt och kropp i Photobooth (ett digitalt fotobåsprogram som följer med alla Apple-datorer).

2. En realistisk bild föreställande en busig tjej som tagit sköna selfies i ett analogt fotobås.

3. En annonsbild från American Apparel föreställande en tjej som leker tittut.

4. En annonsbild som – tror jag– ska föreställa en gammal, blek retropinupbild som din busiga polare American Apparel fyllt i bröstvårtorna och konturerna på med blyertspenna.

Dump av American Apparels tumblr med pilar 2

1. Typisk ‘vaknade upp i pojkvännens kalsonger’-bild som är lite av American Apparels signum.

2. Cool bild av topless kvinna med sina nakna barn som rekvisita. (Jane Birkin med döttrarna Charlotte Gainsbourg och Kate Barry.)

3. En bild som – tror jag – ska gestalta porrscenariot ‘lärare tafsar på skolflicka som först är ovillig men sen villig’, och som normaliserar sexuella övergrepp mot unga tjejer.

4. Söt kattunge som boxar mot kameran.

5. En American Apparel-produkt.

Dump av American Apparels tumblr med pilar 3En lektion i hur man löser upp gränsen mellan mode och porr.

Så här definierar Polisen grooming:

”Grooming innebär att någon tar kontakt med andra för att längre fram begå övergrepp. I de flesta fall handlar det om män som söker kontakt med unga flickor.

Vid grooming sker oftast den första kontakten på ett chatforum eller en sida för kontaktannonser. Groomaren kan svara på inlägg och annonser från andra eller själv skiva meddelanden och annonser till andra. Han eller hon tar kontakt för att successivt odla en relation som ska leda till en träff i sexuellt syfte.

Groomare lämnar ofta felaktig information om sig själva för att dra till sig kontakter. En groomare kan till exempel utge sig för att vara en ung flicka med hästar som sin stora hobby. När första kontakten etablerats försöker groomaren att göra sig själv intressant genom att lägga ut lockbeten, till exempel att han eller hon har tillgång till att rida hästar gratis.

Groomare försöker ofta bygga upp ett förtroende och göra offret beroende på något sätt. Så småningom bjuder groomaren in till en träff. Vid mötet försöker han eller hon fullfölja sitt planerade övergrepp.”

Och så här skriver Wikipedia om groomare:

”De kan visa pornografi – videor eller bilder – för barnet, med hopp om att göra det lättare för barnet att acceptera sådana handlingar, på så sätt normalisera beteendet.”

Jag säger inte att American Apparel är en enda stor pedofilliga (även om det kan kännas så ibland). Men jag säger att deras sätt att nå ut till sin målgrupp liknar grooming: Hur de taktiskt, träffsäkert och insatt härmar unga tjejers bildspråk, anammar deras hobbies, humor och habegär (garanterat med hjälp av kvinnor) för att vinna deras förtroende och sälja in idén om att det är coolt att leva i ett patriarkalt system där kvinnors kroppar konstant objektifieras och sexualiseras för att kunna exploateras; en process som underlättas om kvinnor – med videor eller bilder – nötts ner till att acceptera sin situation som objekt.

Jag förstår om det kan kännas svårsmält, men vad American Apparel intalar sin målgrupp är att ett coolt ställe att vara på är på rygg, drogad och skrevande i Dov Charneys… spjälsäng?

American Apparel leggings
Produktbild från American Apparels tumblr. Notera foten.

Sen kan man tillägga:

Om Dov Charney verkligen har koll på ”unga vuxnas kultur idag”, så borde han känna till att den vanligaste typen av kränkningar som unga tjejer blir utsatta för på nätet är spridning eller hot om spridning av sexuella foton och filmer i syfte att trakassera dem.

I en debattartikel i SvD beskriver SKR (Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund) hur flickor som hör av sig till tjejjourer för att en kille smygfilmat dem när de haft sex, eller lagt ut intima bilder av dem på porrsidor, ofta känner skuld- och skamkänslor och söker bekräftelse på att det verkligen är en kränkning de utsatts för. Eftersom resten av samhället inte reagerar. Eftersom de – liksom Dov Charney – tror att det ingår i ”unga vuxnas kultur”.

Sexvanor
Artikel i Dagens Juridik, 21 oktober 2013.

Groomingföretaget. Så ser jag mer och mer på American Apparel. Och då har jag inte ens (åter)kommit till den del av deras företagskultur som mest liknar reell, handfast grooming. Nämligen hur de bländar 16-åriga tjejer med sin status och hipphet, lockar upp dem på hotellrum (med löften om modell- eller butiksjobb), utnyttjar dem, smygfilmar dem, och hänger upp dem i sina butiker.

Frida till P1-morgon:

”Jag tror inte folk kan föreställa sig hur många barriärer man måste gå igenom för att sen säga nej. Jag kände att det förväntades av mig att ha sex med dem. Att det är så här det går till när man tar bilder för det här företaget.”

Och Frida är långt ifrån ensam. Efter publiceringen av mitt inlägg ”Do you like kissing?” har flera har hört av sig för att berätta liknande historier om American Apparel.

*

*

*

En kommentar till HanaPees blogginlägg Kanske är det dags att ta bojkotten till ny nivå på Nöjesguiden.se:

Elsa Hs historia

En kommentar till min intervju med Frida:

Kommentar av c

Jag hörde av mig till c, som hade lämnat sin riktiga mailadress. På Facebook gav hon mig den långa versionen:

c om AAchefen

Nu känner jag att jag har skrivit tillräckligt om American Apparel för ett tag. Vid det här laget hoppas jag att ni vet vad ni ska göra.

Bojkotta American Apparel åt helvete. Säg åt alla ni känner att göra likadant.

Om du tror att du orkar läsa ännu mer om det här företaget, trots spyan som står dig upp i halsen, rekommenderar jag följande texter:

Övergrepp är inte coolt, sexigt eller radikalt, av Maria Sveland, ETC, 5 maj 2014.

American Apparel – den stulna revolten, av Malin Michea, Temper Magazine, 27 april 2014.

Kvinnan som vara hos American Apparel, av Liza Andersson, Like a bad girl should, 7 april 2014.

Ett rättssamhälle som sviker unga tjejer, av Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR, SvD Brännpunkt, 23 oktober 2013.

American Apparel – en skriftlig ordspya, av Emelie Frida Eriksson, En blommig tekopp, 19 mars 2013.

Tack för mig!

Publicerat i Okategoriserade | 8 kommentarer